Biologiska och tekniska kretslopp

Ellen MacArthur –stiftelsen har inom sin egen referensram delat in cirkulär ekonomi i ett biologiskt och ett teknologiskt kretslopp. I det biologiska kretsloppet cirkulerar de biologiska råvarorna som utvunnits från naturen samt biologiskt nedbrytbart material. Till det tekniska kretsloppet hör de material som människan har tillverkat, för naturen skadliga ämnen och sällsynta jordartsmetaller som använts i t.ex. elektronik.

I det biologiska kretsloppet är det möjligt att återinföra biomaterialet i tillverkningsprocessen eller återanvända det i ett annat sammanhang. Därtill kan den biogas som produceras i processen användas vid energiproduktion. I enlighet med ett cirkulärekonomiskt tankesätt är det råmaterial vi använder någonting vi lånat från naturen. Slutligen får biomaterialet således återföras till naturen där de grundämnen som varit bundna till materialet återvänder till naturens biokemiska kretslopp, till exempel till kol-, kväve- och fosforkretsloppen. De biokemiska kretsloppen är väldigt långa processer, betydligt längre än en människas livslängd. Användning av råvaror från naturen måste således vara på en sådan nivå att naturen hinner återhämta sig.  Vid förbränning av fossila bränslen frigörs till exempel kol i form av koldioxid i atmosfären betydligt snabbare än vad växterna hinner binda det tillbaka i jordmånen. Med andra ord är kolkretsloppet på grund av människan för tillfället inte på en nivå som respekterar naturen. På samma sätt belastar även vårt intensivjordbruk naturen mera än vad den tål. Det här leder till erosion, markutarmning och förminskade odlingsbara områden. Genom att använda jordbruksmetoder som anpassas till naturens kretslopp, där näringsämnen får cirkulera på ett effektivt sätt, är det möjligt att förmildra dessa konsekvenser. Vi borde framförallt minska kött-och boskapsindustrin samt i mindre mån använda oss av monokultur. På det här sättet skulle biodiversiteten öka och naturen skulle få bättre återhämtningsförmåga. Här kan man använda begreppet permakultur som nuförtiden innebär att alltid ta hänsyn till naturen då man bygger eller skapar något nytt.

Materialen som rör sig i det tekniska kretsloppet har skapats för att få material till människans verksamhet och nyttigheter. Råvarorna i det ursprungliga materialet kommer från naturen men de har processerats till en sådan form att de inte längre kan återföras till naturens kretslopp. Dessa material ska man försöka återvinna i så hög grad som möjligt så att vi minimerar vår förbrukning av råvaror från naturen.  Nuförtiden söker man till exempel efter sällsynta jordartsmetaller bland elektronikavfallet på avstjälpningsplatsen. Målet är att återvinna metallerna innan de hamnar på avstjälpningsplatsen. Tekniska material kan återvinnas direkt i nyproduktioner eller processeras tillbaka till de ursprungliga råvarorna. Det är däremot extremt viktigt att det tekniska kretsloppet hålls separat från naturen. Om vi inte lyckas med detta kan vi komma att förorena hela biosfären med mikroplaster.

För att vi inte ska producera blandavfall får kretsloppen alltså inte blandas ihop. Materialen som cirkulerar i kretsloppen kan sammanslås till nyttigheter vid behov. Nyttigheter som skapats av blandmaterial kan cirkulera i en produktionsekonomi om de går att reparera eller använda på nytt som sådana. När en produkt har använts till slut får den inte bli avfall utan de material som använts i produkten kan istället återvinnas utan att det produceras något avfall alls. I det här skedet är det nödvändigt att de material som använts i produkten kan separeras från varandra så att de kan återföras till rätt kretslopp. Den så kallade ´från vagga till vagga´ – modellen representerar sådan verksamhet.

Ett exempel på en sådan produkt är Valios nuvarande yoghurtburkar. De har minskat på mängden plast genom att tillverka burkens yttersta lager av kartong. Plasten och kartongen går lätt att separera från varandra så att burkens båda delar går att återvinna skiljt för sig: kartongen förs tillbaka till det biologiska kretsloppet och plasten till det tekniska. Precis sådana här innovationer behöver vi en cirkulär ekonomi. Med nya innovationer kan vi därtill effektivera nyttigheternas inre kretslopp, minska mängden teknologiskt material som släpps ut i naturen och förbättra särskilt det teknologiska kretsloppet.