En hållbar livsstil – Uppfinningar inom cirkulär ekonomi i skolan

Som grund till en hållbar livsstil finns tankar om hållbar utveckling. Begreppet hållbar utveckling definieras oftast, i enlighet med Förenta Nationernas sk. Brundtlands kommission (Vår gemensamma framtid, 1988), som utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Begreppet är motstridigt såväl från ett utvecklingsperspektiv som från ett behovsuppfyllandeperspektiv (Salmenkivi, 2007). Det är bland annat problematiskt i frågan om vem som avgör vems behov som ska tillfredsställas. Till hållbar utveckling hör tanken om att utrota fattigdom och, med anknytning till detta, nödvändigheten av att öka den ekonomiska tillväxten. Enligt rapporten Vår gemensamma framtid (1988) är det nämligen oftast endast nya intäkter som går att omfördela. Det finns således tydliga spänningar mellan ekonomisk tillväxt och cirkulär ekonomi. Världens tillgångar koncentreras. En allt mindre del av världens befolkning äger en allt större andel av de totala tillgångarna. Följaktligen räcker kanske den ökade ekonomiska tillväxten inte till för att dela med de allra fattigaste. Ändå nåddes FN:s milleniemål om att halvera den extrema fattigdomen fem år i förtid. Det verkar som om att den absoluta fattigdomen minskar globalt sett. Hållbar utveckling har börjat ersattas med begrepp som hållbarhet, hållbar framtid eller hållbar livsstil. Dessa begrepp används bland annat i Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen.

Syftet med att göra uppfinningar inom cirkulär ekonomi i skolan är att ge barn och unga verktyg till att bygga hållbara verksamhetsmodeller. Vi skapar inte en hållbar framtid bara genom att välja s.k. hållbara produkter, vi måste även kritiskt granska förhållandet mellan våra egna värderingar och våra handlingar och därtill ha förmågan att agera på nya sätt. Här måste vi igen ställa oss frågan: Hur kan vi minska användningen av naturresurser utan att ge upp det som är viktigt för oss? Det är inte endast individens ansvar att avgöra detta utan detta beslut ska även tas på politisk nivå. Europeiska unionens medlemsländer har förbundit sig till gemensamma värderingar. Dessa värderingar är respekt för människans värdighet och rättigheter, frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstatsprincipen. Inom EU syftar frihet på fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital inom unionen. Man kan till exempel fråga sig om fri rörlighet för personer ska innebära att det är väldigt billigt att flyga till en europeisk huvudstad över en helg. Ett innovationsprojekt inom cirkulär ekonomi skulle till exempel kunna fokusera på hur vi ska kunna förverkliga stadssemestrar utan att flyga. Ett ännu mer intressant projekt kunde vara att fundera över hur vi ska förändra människors inställning till att flyga. Hur vi ska få människor att förhålla sig till flygning som något unket som bör undvikas. Tobaksrökning har på en väldigt kort tid gått från att vara en symbol för rebelliska ungdomar och vuxenhet till att ses som något unket och någonting som kopplas samman med lågutbildade och låginkomsttagare.

Historiskt sett var kungligheter förebilder för vad som ansågs stilfullt och eftersträvansvärt och detta försökte den lägre adeln, borgarna och den övriga befolkningen ta efter. Med sina val och ärofyllda vanor skiljde sig hovet från den lägre adeln. När den lägre adeln hade uppnått ett hov var hovet tvungna att hitta på något nytt. Med hjälp av begreppet distinktion (eng. distinction) analyserade Pierre Bourdieu hur social klasstillhörighet påverkar en persons intresseområden. Han menar att en persons val och handlingar är beroende av de principer hen har tillägnat sig i sin sociala miljö. I sitt verk La Distinction (Bourdieu, 1984) skiljer han på kulturellt och ekonomiskt kapital som skiljer åt sociala grupper från varandra. I denna distinktion utgör smak en central åtskiljande faktor. Enligt Bourdieu dominerar den makthavande klassens ”smak” över de andra socialklassernas smak. Om en individ inte accepterar den ledande klassens smak riskerar hen att mötas av ogillande eller stämplas som ohyfsad, smaklös och okultiverad. Även om Bourdieus teori baserar sig på en kartläggning av konsumtionsvanor i 1960-talets Frankrike kan vi med hjälp av den analysera varför det i vissa områden är så svårt att ändra på miljöbelastande konsumtionsvanor. Vi kan inte utgå från att val som anknyter till en hållbar livsstil ska ligga på individens ansvar. Lagstiftning spelar en betydande roll vid uppbyggnaden av en hållbar livsstil. Det är otroligt hur fort tobaksrökning förbjöds på allmänna platser och hur nöjda människor var över bland annat rökförbudet på restauranger.

De terrorattentat som utförts i flygplan har på många sätt gjort det mindre exklusivt att resa med flyg. Nuförtiden måste passagerarna stå i långa köer till säkerhetskontrollen, ta av sig skor, bälten och rockar och packa vätskor i små påsar. På flyget väntar trånga förvaringsutrymmen för handbagage och inget mellanmål – t.o.m. mot betalning. Digitaliseringen och minskad reglering av flygtrafiken har lett till ofattbart låga flygpriser.

Samtidigt har all den lyx som ursprungligen var en central del av att resa med flyg försvunnit. Flygresan har blivit något slags mellanskede mellan att åka hemifrån och anlända till slutdestinationen. Kanske det i framtiden anses lyxigt att kunna resa i lugn takt: ”så att också själen hinner med”. Någon som oroar sig för klimatförändringen kan berätta hur hen minskat på flygresorna på fritiden men gör fortfarande ändå arbetsresorna med flyg. Kanske framtidens ledande företag kunde göra sina resor med nattåg. Flygresorna står för en liten del av transportsektorns totalbelastning på miljön, t.ex. gällande koldioxidutsläpp. Därtill är det intressant att fundera på hur vi kan minska privatbilismen. Vi kopplar ofta samman privatbilism med frihet. I en typisk bilreklam ser man ofta en ensam bil som kör på en tom väg i solnedgången i ett öppet landskap, uppe i bergen eller vid havet. I verkligheten kör vi oftast korta sträckor i morgon- eller eftermiddagsrusningen. Därtill måste bilen servas och reperaras. Bilen är en riktigt dålig investering. Trots det är det väldigt vanligt att äga bil och många äger t.o.m. med två.

Mat utgör en betydande del av vår konsumtion. Även om vi skulle upphöra att resa så kan vi inte sluta äta. Mat är även en åtskiljande faktor. Ständigt uppkommande nya mat-trender möjliggör distinktion. Vi får ofta höra hur någon oroar sig över huruvida vegetarianer får i sig tillräckligt protein. Det är däremot inte lika accepterat att oroa sig över huruvida de som äter blandkost får i sig för mycket protein. Kroppen kan inte uppta oändliga mängder protein och det kväve som utgör byggstenar i protein belastar vattendragen eftersom det inte finns ett effektivt sätt att avlägsna kväve från avloppsvattnet. Det är ett faktum att varannan finländare äter mera kött än vad som rekommenderas i de nationella näringsrekommendationerna. De som driver köttproducenterna och köttindustrins intressen beskriver samma sak genom att säga som att finländare i medeltal äter kött i enlighet med de nationella rekommendationerna. Att undvika kött och animaliska produkter främjar en hållbar livsstil. När det kommer till matvanor är människor däremot väldigt ovilliga att ta emot förändringsförslag. Mat är något väldigt personligt och bara det att andra människors matvanor skiljer sig från de egna kan lätt ge upphov till negativa känslor som skuld, mindervärdeskänslor, avsky och till och med ilska.

Den tredje faktorn som inverkar på en hållbar livsstil är boende. De boenderelaterade val man gör är verkligen inte obetydliga. Uppvärmning spelar en central roll då man tittar på hur boende påverkar klimatet i Finland. Individen kan inte nödvändigtvis påverka hur huset värms upp men hen har möjlighet att välja vilken typ av bostad hen bor i samt var bostaden är belägen. Hen kan fundera om bostadens storlek är viktigare än läget och om är det viktigare att bostaden är belägen i närheten av service och med arbetsplatsen på kort avstånd eller att området har ett gott rykte. Är individens värderingar ett informerat beslut som hen tagit efter en kritisk utvärdering av situationen eller är det fråga om värderingar som hen omedvetet tillägnat sig i sin sociala grupp.

Våra konsumtionsval – särskilt gällande kläder – reflekterar våra värderingar kring en hållbar framtid. Den industriella revolutionen fick sin början med textilproduktionen. Genom att tyg kunde tillverkas industriellt sjönk priset på kläder. Den industriella revolutionen anses ha demokratiserat konsumtionen. Tack vare den industriella produktionen hade alla plötsligt råd att köpa anständiga kläder. Tidigare hade kläder varit något som endast ett fåtal hade råd med. Textilindustrin är en av de mest klimatbelastande industrierna. Kläder har i det närmaste blivit en engångsvara. Inte ens priset garanterar att plagget håller flera tvättar. Dyra märkeskläder kan produceras av samma tyger och i samma fabriker som billiga kläder. Kläderna produceras av underleverantörer vilket gör det svårt för konsumenten att veta under hurudana omständigheter plagget producerats och i vilken mån bomullsodlingen har belastat miljön.

Elektronik är billigt. Billiga apparater håller sällan länge och går sällan att reparera. Tidigare ansågs TV-apparater och tvättmaskiner vara sällanköpsvaror. Om TV:n gick sönder ringde man reparatören som bytte ut en propp eller liknande del. Även tvättmaskinen reparerades. Nuförtiden går apparaterna sällan att reparera och även om det går är det oftast billigare att köpa nya. Mobiltelefoner är ett typiskt exempel. Mobiltelefonens skärm går lätt sönder men i övrigt är telefonen funktionsduglig. Telefonerna är däremot tillverkade så att skärmen och skärmpanelen hör ihop vilket gör det omöjligt att endast byta ut skärmen. Att byta ut både skärm och skärmpanel är däremot sällan ekonomiskt lönsamt eftersom det ofta är kostar samma sak som att köpa en ny telefon. Telefonen är således inte tillverkad för att kunna repareras. För tillverkaren är det alltså lönsamt att tillverka telefoner med kort hållbarhetstid. I Finland genererar vi ungefär 20 kg elektronikavfall per person per år. Trots att det är förbjudet att exportera elektronikavfall hamnar även finskt elektronikskrot i Afrika. Med väldigt primitiva och hälsoskadliga metoder utvinns sedan dyrbara metaller ur elektronikskrotet. Är det möjligt att på EU-nivå stifta lagar som skulle reglera elektroniktillverkningen så att produkterna lätt kunde tas isär och råmaterialen på ett säkert sätt kunde återvinnas efter att produkten inte längre går att reparera. Om vi ställer krav på produkternas återvinningsmöjligheter är det möjligt att tillverkarna sporras till att tillverka produkter med längre hållbarhetstid och apparater som går att reparera. Det här skulle eventuellt höja priset på produkterna men samtidigt förlänga användningstiden vilket skulle resultera i mindre elektronikavfall.

Vi kanske borde sluta använda begreppet konsument. Begreppet för trots allt tankarna till individen och de konsumtionsrelaterade val som individen gör. Från individens perspektiv är inköpsbeslutet självklart kritiskt: kan produkten repareras eller återvinnas och hurdan hållbarhet har den. Det är däremot orealistiskt att kräva att enskilda individer ska bära allt ansvar eftersom konsumenter väljer det som erbjuds. Kanske vi istället borde koppla en hållbar livsstil till medborgarskapet. En medborgare är inte endast en individ utan en del av ett samfund. Om ett samfund (den finska staten, Europeiska unionen) värdesätter en hållbar livsstil och handlingar som relaterar till detta kommer dessa värderingar att synas i de lagar som reglerar produkter och tjänster, i de produkter och tjänster som erbjuds samt i hur produkternas livscykel tas i beaktande. Då skulle medborgarna kunna välja mellan olika hållbara produkter och tjänster och inte längre vara tvungna att välja mellan hållbara och icke-hållbara produkter och tjänster. Enligt Deci och Ryans teori om självbestämmande (2017) är ett av människan psykologiska grundbehov att känna tillhörighet. Om individen upplever att hen tillhör en grupp där en hållbar livsstil värderas högt kommer hen att vara motiverad att själv leva enligt detta. Därför är det viktigt att utföra handlingar som symboliserar en hållbar livsstil. På så sätt visar man åt andra vad som är viktigt inom gruppen. Emeritus biskop Irja Askola menar att man kan visa att man värderar en hållbar livsstil genom symboliska handlingar, t.ex. genom att delta i Earth Hour evenemanget (Huili, 2014).

För att det ska vara möjligt att göra hållbara val har olika organisationer utvecklat många slags certifikatsystem. Exempel på dessa är eko-förbundets Ekomärke (leppäkerttu) och organisationen Fair-trade internationals registrerade varumärke.

Enligt dygdetiken blir människan god genom att utföra goda handlingar. Hållbara konsumtionsval är goda handlingar. Men det räcker inte med individens egna val. En god människa gör sådana handlingar som även får andra att fundera över och göra hållbara val. För att påverka andra människors val behöver vi förmågan att påverka. Att göra uppfinningar kan vara ett sätt att påverka andra människors val.

Källor

Bourdieu, P. (1984). Distinction: A social critique of the judgement of taste. Cambridge, Mass.: Harvard University Press.
Ryan, R. M. & Deci, E. L. (2017). Self-determination theory: Basic psychological needs in motivation, development, and wellness. New York: Guilford Publishing
Huili (2014). Ekologisuus on myös nautintoja. Ekoelämänkaari Irja Askola. Huili 3/2014.
Salmenkivi, E. (2007). Kestävä kehitys ja elämänkatsomustiedon opetus. Teoksessa: Jari Lavonen (toim.). Tutkimusperustainen opettajankoulutus ja kestävä kehitys. Ainedidaktinen symposiumi Helsingissä, 3(2006), 91-103.
Ympäristön ja kehityksen maailmankomissio. (1987). Yhteinen tulevaisuutemme. Ympäristön ja kehityksen maailman komission raportti. Englanninkielisen alkuperäisteoksen nimi Our Common Future. World Comission on Environment and Development, 1987. Suomennos Kaija Anttonen. Helsinki: Ympäristöministeriö