Morgondagens födelsedagsbarn: Johan Sederholm (1722-1805)

En av de få borgare i 1700-talets Helsingfors om vilken mycket är känt och mycket har skrivits är Johan Sederholm. Kanske för att han som en self-made man som lyckades komma upp sig ordentligt är en spännande person, kanske för att hans hus och gravmonument ännu finns kvar att beundra i Helsingfors. En annan orsak är säkert, att han till framtida forskares glädje var vänlig nog att på sin ålders höst skriva ner sina minnen, som också tryckts.

Det har sagts, att han skulle ha varit den handelsman som vann mest ekonomiskt på byggandet av Sveaborg. Men varför och hur? Ämnet för denna blogg blir således början på hans karriär, som ung nyetablerad köpman i 1750-talets Helsingfors. Resten av historien kan ni garanterat läsa någon annanstans, t.ex. i artiklar i Narinkka 1995 eller i Nationalbiografin …

Johan Sederholm inledde sin karriär som kompanjon till Nils Larsson Burtz, men samarbetet upphörde troligen år 1752. Om man tittar på färstningskassans bokföring, var Johan Sederholm år 1753 ännu en medelmåttig leverantör, i skuggan av sin förre kompanjon Nils Larsson Burtz, borgmästare Georg Wilhelm Clayhills, firman Sunn & Gnospelius och handelsman Zacharias Govinius. Till och med repslagaren Martin Manne levererade varor till fortifikationen för ett högre värde än herr Sederholm

Men redan år 1754 har Sederholm blivit den enskilt störste leverantörer av varor (om man ser till varornas penningvärde) och den positionen innehade han också åren 1755 och 1756. Men han hade t.ex. år 1755 hård konkurrens om tätpositionen av fortifikationsofficeraren Didrik Blomcreutz och år 1756 låg både fortifikationsofficeraren Nordenskiöld och handelsmannen Sunn honom i hälarna. Därefter kom Pommerska kriget och satt stopp för fästningsbygget, åtminstone för några år framåt.

Bland Helsingfors handelsmän blev Johan Sederholm och Nils Burtz några de stora vinnarna, men samtidigt bör man hålla i minnet att upphandlingen spreds ut på många hundratals personer och över ett stort geografiskt område. Många av leverantörerna var inte heller borgare i Helsingfors, utan representerade andra samhällsgrupper och andra orter.

Man kan fråga sig varför just Sederholm lyckades arbeta sig upp till tätpositionen som varuleverantör bland Helsingfors handelsmän? Delvis var det väl en fråga om att den enes död är den andre bröd: en av de tidiga storleverantörerna till fästningsbygget var borgmästaren Georg Wilhelm Clayhills, som fick stora ekonomiska problem åren 1752-1753, hela hans egendom togs i beslag på grund av obetalda skulder till fortifikationen år 1754. Clayhills avled samma år och hans stebhus blev tvunget att begära sig i konkurs i januari 1755.

Man kan inte påstå att Sederholm skulle ha konkurrerat ut de andra handelsmännen i Helsingfors; de andra fortsatte leverera under hela 1750-talet, men på samma nivå som tidigare. I takt med att den totala varuupphandlingen ökade och vissa konkurrenter av olika anledningar försvann, lyckades däremot Sederholm få en allt större bit av kakan samtidigt som de andra stampade på stället. Kanske vågade han bara ta större risker och expanderade där de andra förblev vid sin läst?

Man bör inte heller glömma, att kronans offentliga upphandling bara var en del av den ekonomiska aktiviteten runt Sveaborg. Minst lika viktig var den ökande privatkonsumtionen i takt med att köpstarka officerare med luxuösa vanor flyttade till Helsingfors. Om man läser amiral Tersmedens memoarer, visar det sig att han titt som tätt tittade in hos Sederholm för att köpa det ena eller det andra. Ofta blev det åtmistone citroner, apelsiner och pomeranser (tydligen nödvändiga ingredienser i den punschbål han brukar servera sina middagsgäster…), men även allt möjligt annat som hans hushållerska beställde: kaffe, socker, kryddor… Även olika fina viner och andra alkoholdrycker inköptes i stora mängder för att läggas i hans källare på Alberga gård.

Moderna nätverksforskare skulle också troligen se en del av hemligheten med Johan Sederholms framgång i det sociala nätverk han lyckades skapa och hur han kunde utnyttja dessa kontakter till att omvandla ekonomiskt kapital till socialt kapital och socialt kapital till ekonomiska vinster. Tersmedens memoarer avslöjar i förbifarten också något om Sederholms sociala framgångar; hans spelkvällar tycks ha varit populära sammankomster där förutom Tersmeden själv också lanträntmästare Hellenius och länskammerare Carlstedt var flitiga besökare. Hasardspel var på modet under 1700-talet, både bland män och kvinnor; vinsterna och förlusterna vid spelborden var höga och spänningen stor.

Knappast var Tersmeden den enda officeraren som gästade huset och säkert figurerade också andra tjänstemän där än de ovan nämnda…. Sederholms goda kontakter syntes också i en del av barnens karriärer och giftermål; sonen David gjorde militär karriär och slutade som överste, medan dottern Hedvig Magdalena gifte sig med major Olander, som tjänstgjorde på Sveaborg. Två andra söner, Gustaf Adolf och Hans Fredrik, slog in istället på tjänstamannabanan.

Sederholm verkar ha varit rätt diskret och inte skyltat alltför mycket med sina sociala bedrifter. Han blev inte medlem av frimurarlogen St Augustin och han ville inte sköta stadens ämbeten (han fungerade dock som stadens äldste). Enligt familjetraditionen avsade han sig också anbud om adelskap… Sederholm verkar ha varit en driftig entreprenör med goda sociala färdigheter, som också förstod att förbli vid det som i den moderna affärsvärlden skulle kallas för hans core business. Under 1700-talet (och även senare) skulle säkert många andra ha frestats av möjligheterna till titlar, socialt avancemang och dyrbara konsumtionsvanor, men han fortsatte fokusera på det han var bäst på – affärer. Tack vare hans ackumulerade ekonomiska, sociala och kulturella kapital kunde däremot sedan hans barn klättra uppåt på den sociala rangskalan…