http://evl.fi/Psalmbok.nsf/8caa1d618cfca60ec2256de400516624/85478049ee005849c22576eb005b4665?OpenDocument

http://evl.fi/Psalmbok.nsf/8caa1d618cfca60ec2256de400516624/3cf4a75f9dbb4cdfc225773e002efaf3?OpenDocument

YouTuben sivulta löydät erilaisia versioita näistä kun haluat kuunnella:

http://www.youtube.com/

Psalm 248

1.
Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.

2.
Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar,
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

3.
Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för alla vänner,
sina barns bekymmer känner.

4.
Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

5.
Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.

Lina Sandell-Berg 1849-51, 1855

Psalm 249

1.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder
– vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min faders händer:
skulle jag som barn väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

2.
Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara.
Om än oviss syns min vandrings stig.
“Som din dag, så skall din kraft ock vara.”
Detta löfte gav han mig.

3.
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
och att ej den dyra tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad än mig händer
taga av din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått ditt goda land.

Lina Sandell-Berg 1865, 1872
Bearb.

Onsdagarna 30.1 och 6.2

Sista veckan var oss andra möte och Bertel hade en idé att han säger någonting på svenska och sen Aino eller jag säger det på finska eller tvärtom. Och att samma tid de andra skriver hårt eller okänd ord för att diskutera de senare.

Bertel sade oss att vår betoning är finskt och där är en sak vi måste träna. Man kan säga att dagens ord var modigare. 🙂

Bertel berättade om hans yngsta son att när hans son var på första klassen hans lärarinna vilja hör alla sjunga och Bertel’s pojke vill inte sjunga. Sen sade lärarinnan att sjung vad som helst och sen sjöng han ”Helka-neiti kylvyssä”. Efter en minut lärarinnan sade ”Räcka, du får inte fortsätta.”

I dag pratade vi om hans liv och jobb i Fazer. En 8-år gammal Bertel flyttade till Sverige och kom tillbaka Finland på 1950-talet. Han började jobba i Fazer när han var 16 år gammal och nu har han varit pensionär på 20 år. Ganska lång tiden har han jobbat i Fazer. Och sista år där jobbade han som utvecklare (tuotekehittäjä).

Bertel lärt oss hurdan är kakaofrukt och hur man fick den för ut från frukt att göra kakaomassa. Han sade att ett kilo kakaofrukt var en marka men ett kilo kakaomassa var 10 markan. Också vi lärt att kakaofrukt plocka i tre olika perioder: när det är halv färdigt, färdigt eller har blommor.

Jag frågade någonting personlig information av honom och nu jag vet att Bertel kör Citroën, hans födelsedag är 25 september och Frans, hans lillebror är 8 år yngre. Hans pappa var i inbördeskrig och de kallade det broderskrig (veljessota). Bertel tittar mycket tv, och han tittar Emmerdale, Heartbeat och trav.

Nästa vecka vi kanske ha ett frågespel, kanske någon grupp kan spela med oss? Vi ses!

-Kaisa

Idag diskuterade vi om boende och utländer. Erik berättade att han egentligen har bott i många stadsdeler i Helsingfors. Han och sin hunstru har haft en bostad i Eira och Drumsö men numera bor han ensam i Nordsjö. För pensioner finns det billigare hyror i Nordsjö så det lönar sig att bo där. På somrarna besöker Erik Borgå där hans dotter har en villa.

Erik har inte farit så mycket utomlands, bara Sverige och Danmark. Jag frågade om han förstår till exempel normänners dialekter men Erik sade att han alltid inte ens förstår vad österbottningar talar om. Jag och Anna-Sofia berättade honom våra egna resor till New York City. Pappas bror till Erik hade också rest som ung till Amerika men stannade där. Hoppas att jag kunde ha råd göra detsamma och uppfylla min dröm att bo utomlands i framtiden.

Nästa gång ska jag ta med min “stora väska” alltså cello till Cecilia Hoiva och spela något. En av våra studenter frågade om någon kan spela något instrument. Jag tänker att det skulle vara trevligt för oss alla att lyssna på musik för en stund. Vi ska också förmodligen sjunga någon psalm tillsammans. Det låter bra.

Vi ses snart igen!

Vi träffades Bertel och andra äldre igen forra veckan. Det var spännandet och roligt igen.
Bertel föreslog oss att han skulle tala finska och vi upprepa på svenska vad säger han på finska eller tvärtom. Bertel sade också att vi kan skriva svåra och nya ord ihäftet. Vi försökte det. Jag tror att vi lyckades inte bra, när vi började prata. Kanske lyckas bätre i morgon. Bertel är trevlig, när han vill hjälp oss lära svenska. Bertel sade till mig, att måste vara modig och tala mer. Han har rätt. Jag försökte tala svenska modigare än förra gången.
Bertel berättade oss från samma saker än förra gången, men det hindare inte oss. Han berättade också nya saker. Jag berättade vårt besök i synagogan. Vi talade också löner och pensioner.
Tid gick by snabbt igen.
Vi ses imorgon.
Aino

Jag, Riki och Berit träffade igen på Cecilia.
Berit visade oss musik postkorten som hon hade sparat, jag har inte såg sådan postkorten som man kan spela. Berit också berättade oss av sparboken, där var många ordspråkar på bokens sidorna. Vi talade mycket om musiken: konserterna, sjungarna, och sång. Vi alla har ganska annorlunda musiksmak, men jag tycker att det är kul. Vi bläddrade sångböcker och Berit erinrade sig melodierna. Jag gillade om sång kallas Vintergatan, dettas texter var vackert, men också lite sorglig. Och Berit visade sig vara en kunnig visslaren! 🙂
Berit berättade av livets glädjen och olyckan. De var en rörande historia.

– Niina

Det var roligt att komma Cecilia Hoiva igen! Jag var inte så nervös än den första gången. Men jag kom liten arg för mig själv eftersom jag inte kunde prata så flytande än den första gången. Det var svårt att komma ihåg ord. Men jag har ändå trevligt med Daisy.

Daisy ville visa huset för mig och mitt par Enni. Hon föreslog en liten promenad inne i huset. Jag och Enni tyckte om idén därför att vi var just satt två timmar på lektioner. Vi tog hissen till sjunde våningen och tittade fint utsikt. Det fanns också bastu i den här våningen. Daisy tycker inte om bastun. Därför hon badar bastu bara sällan. Vi stannade varje våning. ”Vi har sightseeing nu!” sade Daisy och skrattade.  Det fanns så fin vinterträdgård inne i huset! I varje sju våningar fanns det bostader. Postlådorna syndas vackra eftersom det fanns dekorationer på dem.

Daisy sade att hon trivas i Cecilia men luftkonditionering väcka hon varje natt. ”Ingen tror mig”, hon sade ”De tycker att någonting är fel också här.” Hon knackade sitt huvud och skrattade. I vintrarna spelades boccia i vinterträdgård. Daisy gilla inte det men hon har jumpa en gång i veckan. Vi diskuterade litet om mat också. Daisy sade att hon har lagat ”så mycket” mat under sitt liv. Därför att hon nu inte tycker om det. Ibland lagar hon lunch i sin bostad, ibland äter hon på restaurangen Cecilia. Frukost hon gör alltid själv.

Vi hade rolig promenad. Daisy lovade att hon visar sina dockor nästa vecka. Jag orkar inte vänta!

Laura

Det var jättetrevligt att besöka förra onsdagen igen Cecilia-hem och möte Berit och andra seniorer. Den här gången diskuterade Berit, min studentkompis Niina och jag ganska mycket on musik. Berit visade oss gamla postkort som hade spår i sig och som man kan spela som en LP-skiva. Hon också visade oss gamla sångböcker som hon hade sparat. Hon berättade att fast hon hade inte haft möjlighet att utveckla sina kunskaper att sjunga hade hon varit i sin tid jättebra att vissla.  Det kunde han nu också jättebra. När hon visslade ”Oksalla ylimmällä” kände vi inte igen sången eftersom det var så gammal men ”Jouluyö, juhlayö” kände vi igen. Berit berättade mera om sitt liv och sade att det viktig i livet att man aldrig lämna sin nästa med ett gräl. Det ska jag säkert komma ihåg i framtiden.

-Riki

Nu borde jag kanske berätta något om Erik.

Erik är en 85-åring guppe som bor i Nordsjö men han kommer från Borgå. Han har jobbat både som boktrykare på dagarna och som vaktmästare på biografer på kvällarna. Båda arbet låg i Helsingfors men som boktrykare har han jobbat också i Borgå. Hans arbetsdagar tog åtta timmar och dessutom tre timmar på kvällarna. På Wellin & Göös (boktryckeriaktiebolaget) gjorde han alla slags böcker och speciellt universitetetsalmanackor. När han var en ung man, gjorde han sin militärtänst som sjukvårdare. Erik har också en dotter som besöka honom då och då.

Sista gången talade vi om våra favoritmat. Erik tycker att det är lätta att värma en låda i mikron eller laga pytt i panna. På efterrätt äter han ofta vispgröt. Som barn lagade hans mamma till exempel köttsoppa eller potatiser och köttbullar. I Borgå ligger det Brunberg’s fabriken där har han köpat choklad liksom också min studentkamrat Anna-Sofia. Borde jag också?

Vi diskuterade också om teknik. Erik har två mobiltelefoner och han sade:  “Ibland är svårt att minnas vilken PIN-kod hör till vilken telefon.” Han tittar mycket på tv, till exempel detektivfilmer och nyheter men också finska programmer. Han använder inte dator medan vi ungdomar använder dator varje dag.

Vi ses igen på onsdag! 🙂

Jag har talad med Erik i Onsdagshemmet. Erik är född 1928 och han är en ganska skarp guppe. Erik har jobbat på en bokbindfirma Wellin & Göös för många år och har samtidigt jobbat på biokrafer som en biljettsäljare. Vi har talat mycket om biografer i Helsingfors. Många biografer finns ochså nyförtiden på samma plats. För exempel Bio Rex, Maxim och biokrafen på Kajsaniemigatan.

Idag talade vi om vilka godis gillar vi. Erik tycker att vispipuuro och jogurt är bra och han äter inte mycket shocklad. Jag tycker om shocklad och jag väntar att jag kan tala med Bärtel, som har uppfannit Pätkis och Geisha!

Förra veckan besökte vi onsdaggruppen på Ceciliahem i Nordsjö. Fem seniorer väntade på oss. Vi satt tillsammans vid bordet första. Vår lärare Marjatta Banna berättäde vår svenska kurs också några seniorer sade något. Studerar pratade inte första eftersom många nervös om situationen förmodligen. Atmosfären asslappnad lite, när alla berättäde sitt namn och hemort till varandra. Sedan tog vi en foto och vi gick i små grupper för att diskutera.
Jag och Kaisa diskuterade med Bertel. Han berättäde oss om sig sälva, hans ungdomar och hans barnen. Bertel har jobbat på Fatzer. Han hade hjälpt i utvecklingen Pätkis. Han har två barn. Jag minns att annan är optiker. Bertel har också barnbarn. Bertel berättelse var mycket intressant. Vi berättade också för Bertel oss.
Jag var nervös. Jag minns inte alla ord. Men Bertel var uppmuntra. Han sade att vi lär svenska när vi talar om det. Bertel var mycket trevligt. Tiden gick mycket snabbt, när vi pratade. I morgon träffar vi Bertel igen.
Aino