FÖRVIRRANDE KAFFECERTIFIKAT

Eeva-Maija Kakko maj 2017

Liksom all hållbart producerad mat, växer också efterfrågan av hållbart producerat kaffe. Kafferosterierna har på sistone svarat mer och mer på den här efterfrågan. Det är en bra riktning men inte helt oproblematiskt.

På Pauligs websida sägs det att ”Paulig har förbundit sig att befrämja hållbar utveckling och välstånd i hela kaffekedjan.” Det låter nog bra. Paulig introducerade nyligen också ett nytt ekologiskt rättvis handels Juhla Mokka. Det som lite väcker förundran är hur man då annars producerar kaffe. Om man redan tar hållbar utveckling i beaktande i all produktion så vilken betydelse har certifierat kaffe?

Stora restauranger har också vaknat till efterfrågan: bland annat McDonalds berättar på sin hemsida att de erbjuder bara certifierat kaffe på sina restauranger i Europa. Men kan man lita på certifikaten? Hur vet man vilket kaffe som egentligen är bra för miljön och producenter?

Traditionellt har man odlat kaffe i skuggan av större träd. När efterfrågan av kaffe har ökat har man skiftat till effektivare produktion som oftast betyder att man odlar kaffe på öppen mark. Det är mycket skadligare för miljön än den traditionella produktionen. Det skulle vara bättre att ha mer skuggodling så att man inte skulle behöva hugga ned skogar så mycket.

Utöver ekologiska problem uppstår det många sociala problem i kaffeproduktion. Enligt Finnwatchs utredning uppstår det många problem på kaffegårdar som producerar kaffe för finska kaffemärken: till exempel löner som man inte kan försörja sig på, barnarbetskraft och diskriminering.

Det finns många certifikat som borde hjälpa konsumenter med deras val vid butikshyllan. Ofta känns det ändå att man bara blir mer förvirrad av alla dessa olika certifikat. Det är inte så klart att produkten är bra om paketet har ett certifikat. Det finns många problem med certifikat också. Men först ska vi ta en titt på vad olika certifikat lovar.

I Rättvis handel (Fair Trade) finns det prisgaranti och rättvis handels tilläggspris för samhällsprojekt. Det här certifikatet strävar också efter att förebygga barnarbetskraft och skydda miljön och biodiversitet.

UTZ certifikat och Rainforest Alliance -certifikat ställer också sociala och ekologiska krav för sina produkter. De ger ändå inte prisgaranti för producenterna såsom i Rättvis handel. De har en rekommenderad pris som man inte är tvungen att iaktta. UTZ certifikat befrämjar bättre odlingsmetoder, bättre arbetsförhållanden, miljöskydd och undvikande av barnarbetskraft. Rainforest Alliance betonar skogarnas betydelse och skyddar dem. Certifikatet tar växthusgasutsläpp i beaktande och garanterar rimliga löner. Det är ändå svårt att definiera vad som är en ”rimlig” lön.

Ekologiska produkter har odlats utan kemikalier så att till exempel marken hålls i skick. Certifikatet omfattar också återvinning, kompostering och mångsidig odling med respekt för diversitet. Ekologiska produkter har ändå strikta standarder och det kan vara för dyrt för småbönder att få certifikatet fast de skulle uppfylla villkoren.

De här är de vanligaste kaffecertifikaten. De låter bra men är inte oproblematiska. Till exempel knapphet av övervakning minskar pålitligheten av certifikaten. Enligt Joni Valkila som har gjort sin doktorsavhandling om effekterna av Rättvis handel är övervakningen obefintligt.

”Om man besöker en kaffeandelsförening kanske en dag per år finns det ingen möjlighet att utreda hur det går i andelsförening och speciellt på enskilda gårdar som kan vara flera hundra i en andelsförening.”

Också Finnwatchs utredning säger att det har upptäckts barnarbetskraft till och med på certifierade gårdar.

 

Det är inte heller självklart att bönder som producerar Fair Trade kaffe har en bättre finansiell situation. Några rättvis handels producenter är faktiskt fattigare än producenter av vanligt kaffe. Effektivitet är lägre med höga standarder och kostnader större.

”Jag tror inte att något certifikat kan förändra arbetarnas förhållanden så mycket”, säger Valkila.

Prisgarantisystem är förstås en tydlig fördel av rättvis handel jämfört med andra certifikat.

”I alla fall har garantipris inte haft en stor betydelse under de senaste åren eftersom marknadspriserna har varit nära eller över garantiprisen”, påpekar Valkila. ”Garantipris erbjuder ändå trygghet mot ett möjligt prisfall.”

Det låter tråkigt – certifikaten som borde hjälpa människor att göra bättre val innebär nödvändigtvis ingenting. Lyckligtvis har Valkila också något bra att säga:

”Ekologiskt certifierat kaffe förändrar kaffeproduktionen tydligt. Om man tror på möjligheterna av ekologisk produktion, lönar det sig att köpa ekologiskt kaffe för miljöns skull.”

Vilken lättnad! Trots det får vi inte ännu något svar på frågan om social hållbarhet. Skulle det vara bra att köpa ”direct trade kaffe” som återförsäljare köper direkt från producenterna? Nödvändigtvis inte, för det kan innebära att man har köpt det på en auktion och har ingen aning om hur det har producerats. Det finns ändå några kaffemärken som har bra kontakt direkt med bönderna och verkligen vet hur deras kaffe produceras. Ett sådant rosteri är Tampereen kehitysmaakauppa som säljer ganska pålitliga kaffemärken och har olika projekt som stöder kaffeodlarna.

Som kort slutsats: om du vill dricka kaffe, köp åtminstone ekologiskt kaffe. Om du vill vara säker på bra arbetsförhållandena på kaffegården måste du söka efter ett kafferosteri som klart vet varifrån deras kaffe kommer och kan bevisa att sociala aspekter är i ordning – och vara mycket kritisk efter du har fått den här informationen. Certifikaten kan inte ge dig ett 100% bevis. Det är inte enkelt – men vad skulle vara enkelt i den här komplexa världen?

Bangladesh – högst upp på klimatförändringens ”hit-list”

Theresia Molander maj 2017

Landet, som redan drabbas hårt av dess klimat, kommer att kunna räkna med extremare och mer frekventa väderförhållanden de närmsta årtiondena. Den globala uppvärmningen intensifierar återkommande torrperioder, översvämningar, cykloner, kusterosion m.m., och med Bangladesh låglänta kustläge och dess låga utvecklingsnivå, står landet med få förutsättningar för att försvara sig. Paola Minoia, lektor i utvecklingsgeografi, påpekar att politik har en central roll i hanteringen av klimatförändringen. Klimatet måste alltså vägas in i alla utvecklingsmål för att landet ska kunna ha en chans att överleva.

Största hotet är den stigande havsnivån, vilken uppskattas sluka stora delar av landets yta och beröra miljontals Bangladeshiska invånare inom de kommande åren. Vid landets kustområde bor ca. 35 miljoner människor, var majoriteten är beroende av jordbruk och monsunvindar är en del av deras vardag. Här har de fått rikligt med smakprov på klimatuppvärmningens effekter. Förutom att lida av skoningslösa väderfenomen kommer en tilltagande saltning av åkermarkerna att äga rum, och enligt uppskattningar kan en tredjedel av landets risodlingar komma att förstöras de närmsta åren.

Av FN:s sjutton globala utvecklingsmål, handlar nummer tretton om att bekämpa klimatförändringen. Här gäller det att minska på utsläppen av växthusgaser, som till största del kommer från sättet vi utvinner, använder och omvandlar fossil energi. Vid denna punkt har Bangladesh få möjligheter till förbättring. Landet står för obetydliga bidrag till de ökande gasutsläppen, men är tyvärr ett av de land som drabbas hårdast av dess följder. De största bovarna är de privilegierade i-länderna, som nu bör bortse sina konsumtionsbehov och lägga tider av nonchalans bakom sig.

Möjligheter Bangladesh nu står inför är utveckling av anpassningsmetoder och stark vilja att övervinna klimatförändringen. BCCRF (The Bangladesh Climate Change Resilience Fund) är en organisation med internationella samarbeten som arbetar mot klimatförändringen i landet. Denna har delat upp utvecklingsområdena i sex delar; matsäkerhet, socialskydd och hälsa; omfattande katastrofhjälp; byggande av motståndskraftig infrastruktur; utökning av kunskap; utveckling med låga koldioxidutsläpp; och institutionell förstärkelse.

Förutom ett flertal institutioner deltar även banker, lokala byföreningar och jordbrukssamfund i arbetet för att bekämpa klimatförändringen. Ett praktiskt exempel är ett förebyggande vattenresursprogram i byn Chenchuri som drivs av en kommitté som ADB (Asian Development Bank) har grundat. Projektet ansvarar över vattenflödet till floden Chitra, och bönderna kan smidigt kontakta kommittén per mobiltelefon då de är i behov av vatten till grödorna. Andra utvecklingsinnovationer har varit billiga saltmätare till byborna som då kan hålla koll på när saltnivån i floden stiger och kan då stänga av vatteninflödet för att förhindra att planteringarna skadas. På grund av landets utbredda fattigdom och andel undernärda sker de största satsningarna på att trygga matsäkerheten, och därför är omhändertagandet av odlingsmarkerna väldigt viktigt.

Vad Paola Minoia anser vara viktigt är även att fundera på landets historiska bakgrund och komma underfund med vad det är som håller kvar människorna på de utsatta områdena. ”Det handlar inte om fattigdom, det är någon annan faktor som gör att de håller sig i dessa områden och varför de inte flyttar på sig. Troligtvis enligt statens planer”. Än igen har politik och styre en stor fot med i spelet.

Trots de stora hoten som klimatförändringen föder, finns det uppenbarligen vilja och metoder till överlevnad. Det gäller institutionell, infrastrukturell och social resiliens, och alla plan måste beaktas i all anpassning. ”Det handlar om diversitet” – säger Paola. ”Förutom medelålders män har vi också kvinnor, barn och äldre att tänka på”. Detta gäller inte bara i omtagande av mångfalden av människor, utan även de andra planerna i att nå hållbar utveckling.

 

Källor

Asian Scientists: News and information from the Asian scientific community. (2011). Drough tolerant rice varieties to provide food security for farmers in Bangladesh. Tillgänglig: http://www.asianscientist.com/2011/10/in-the-lab/drough-tolerant-rice-varieties-bbri-irri-bangladesh-102011/. Hämtad: 04.04.2017.

Future directions international. (2016). Climate change, food and water security in Bangladesh. Tillgänglig: http://www.futuredirections.org.au/publication/climate-change-food-water-security-bangladesh/. Hämtad: 22.03.2017.

Climate change adaptation. (2016). Community-based adaptation: Bangladesh. Tillgänglig: http://www.adaptation-undp.org/projects/spa-community-based-adaptation-bangladesh. Hämtad: 28.03.2017.

Farming first. (2010). Climate change risks and food security in Bangladesh. Tillgänglig: https://farmingfirst.org/2010/07/climate-change-risks-and-food-security-in-bangladesh. Hämtad: 28.03.2017.

 

 

 

Hungriga människor i Yemen

av Suvi Jutila i maj 2017

Det finns cirka 14 miljoner människor i krigs härjat Yemen som har brist på mat.

Av Yemens 27 miljoner invånare är över hälften, alltså över 14 miljoner människor, beroende av mathjälp. Situationen är speciellt bekymmersam i regioner som lider av allvarlig matosäkerhet. Enligt Minna Suihkonen, som är informatör för Unicef, kan Yemen råka i hungersnöd på sommaren om hjälporganisationer inte får tillräckligt med pengar.

Med matosäkerhet menar man situationen där människor inte har tillgång till tillräckligt stor mängd av mat som är trygg och näringsrik. Till exempel höga priser eller distributionsproblem kan leda till matosäkerhet. FN har varnat världen om Yemens situation som kan leda till hungersnöd. Hungersnöd är termen som FN använder när minst en femtedel av områdets hushåll lider av allvarlig brist på mat och över en tredjedel av områdets människor är undernärda. Termen tar också dödligheten i beaktande.

Det finns många orsaker som förklarar situationen i Yemen. För det första är Yemen ett ganska fattigt land. Det har ju olja men inte så mycket. Därutöver är landet torrt och därför har Yemen varit delvis beroende av importmat redan en längre tid. Den största orsaken bakom matkrisen är inbördeskriget som började två år sedan.

Kriget förs mellan huthi-rebeller och landets regering. Den Saudi-ledda koalitionen och USA deltar också i kriget på regeringens sida. Al Qaida å sin sida stöder rebellerna. På grund av kriget har värdet av Yemens valuta rasat och det har lett till mycket högt pris för mat. Människor som i princip har tillgång till mat kan inte köpa den eftersom den är så dyr.

Situationen är mycket kritisk på sju områden i västra och södra Yemen. Dessa områden är i nödläge enligt FAO, alltså människor där behöver mycket hjälp. Det finns risker med att jobba i mitten av kriget. I alla fall arbetar till exempel Unicef i Yemen och organiserar hjälp till alla guvernement där.

”Vi kan arbeta i hela Yemen. – -. På några områden kan man inte åka med motorfordon utan man antigen går eller rider åsnor dit”, berättar Suihkonen.

År 2015 lanserade FN de globala målen för hållbar utveckling. Mål nummer två heter Ingen hunger, meningen är alltså avskaffa hungern och uppnå matsäkerhet och främja hållbart jordbruk före 2030. Att avskaffa hunger och således också i Yemen är ett långsiktigt mål. I landet som har en pågående konflikt borde man kanske också fokusera sig på kortsiktiga mål: att lugna ner kriget och hjälpa undernärda människor.

Det är svårt att avskaffa hunger i Yemen eftersom situationen är så komplicerad på grund av kriget. Efter kriget började har skördarna varit mindre på grund av brist på frö och gödselmedel. Kriget har påverkat också fiske: på några områden vid kusten är det omöjligt att fiska. Landet som redan före kriget fick mathjälp blir alltså mer och mer beroende av hjälp från utomlands. FN har försökt lugna ner situationen genom underhandlingar om fred men de fungerade inte. Då man ändå inte kan sluta kriget är det nu viktigt att hjälpa lidande människor. Till exempel olika organisationer har en stor roll i just att försöka hjälpa yemeniter bland hunger och kriget.

Unicef är en av dessa organisationer som ansvar för barns nödhjälp och näring till barn. Organisationen organiserar bistånd i länder som behöver nödhjälp. Det är alltså de lokala hjälporganisationerna som jobbar på fält och Unicef koordinerar deras arbete.

Som målet för år 2017 har Unicef bland annat att ge vård för cirka 300 000 barn som lider av allvarlig undernäring.

”Om vi får pengar kan vi nog hjälpa”, säger Suihkonen.

För tillfället saknas över hälften av finansieringen som Unicef har budgeterat för Yemen. Enligt Suihkonen kommer näringssituationen för barn i Yemen försvagas ansenligt senast på sommaren om man inte får mera pengar för hjälpverksamheten.

Genom Unicef kan man för närvarande hjälpa barn som lider av kriser på två sätt: man kan donera pengar till den allmänna nödhjälpen eller till vården av matkris. Den internationella Unicef delar pengarna från den allmänna nödhjälpen ut till länderna som behöver hjälp mest. De som gör större donationer kan välja också andra föremål.

Man donerar lättare pengar till länderna som har drabbats av naturkatastrofer än till länderna i vilka människor lider av kriget, berättar Suihkonen. Det som gör Yemens situation besvärlig är det att landet är ganska okänt åtminstone för finländare. Olikt från till exempel Nepal och Tanzania är Yemen inte ett bekant land för Finland genom utvecklingssamarbete.

”Vi får [tillräckligt med pengar] för några kriser men inte för de flesta. Det korrelerar ganska mycket med det hur mycket krisen är framme i median”, berättar Suihkonen.

För att hungerskrisen inte skulle bli värre behöver hjälporganisationer ansenliga summor pengar. Ytterligare skulle det vara viktigt att fortsätta fredsförhandlingarna. Om situationen inte utvecklas, förklarar man hungersnöd i Yemen kanske redan på den kommande sommaren.

”Det är bara att hoppas att den internationella gemenskapen skulle kunna utöva parterna i konflikten och barns situation skulle bli bättre där”, säger Suihkonen.

 

 

 

 

 

 

 

Det är helt möjligt att avskaffa fattigdom

Minna Hares, inspektör i enheten för östra Asien och Oceanien i utrikesministeriet, påminner oss om att fattigdom är framför allt en politisk fråga.

Den snabba ekonomiska tillväxten i Asien har underblåst minskning av extrem fattigdom under de senaste 30 år. En av de länder vars status har förändrats från utvecklingsland till medelinkomstland är Vietnam. Vietnam är en av den mest betydande exportörer av ris i världen, befolkningen är välutbildad, multinationella företag är mer och mer intresserade av utnyttja Vietnams möjligheter och BNP växer cirka 5 % per år.

Annat var det på 70-talet då Finland startade det första internationella utvecklingssamarbete infrastrukturprojekt i Vietnam. Inspektör Minna Hares från utrikesministeriet berättar att Finland har ett speciellt förhållande med Vietnam, eftersom utvecklingssamarbetet har pågått för över 40 år. Under denna period har Vietnam blivit ett dynamiskt samhälle och tyngdpunkten i utvecklingssamarbetet har ändrats från passiva konstruktioner till exempel till mer analytiska IT-system som hjälp med skogsskötsel.

Hares säger att det pågående utvecklingssamarbeteprojektet är det sista med Vietnam, men i den nuvarande situationen kunde Finland och Vietnam ha blomstrande handelssamarbete. I Vietnam behöver man ännu mera high tech lösningar som Finland har passande kompetens. Personliga relationer är väldigt viktigt i vietnamesiska företagskultur, och nu när konkurrens av den bästa affärspartnern sker, har Finland ett försprång.

“Säkert kan man säga att det har funnits väldigt många faktorer som har påverkat utveckling av Vietnam. Inom vissa sektorer har Finlands betydelse varit större än dess storlek, och landet har varit aktiv inom både vatten- och skogssektorer, och med utveckling av tillvägagångssätt och öppenhet i informationen.”,

berättar Hares. Den relativa andeln av världens fattiga människor har minskat med i genomsnitt en procentenhet per år, och Hares är säker på att det är möjligt att uppnå FN:s första globala mål för hållbar utveckling och avskaffa extrem fattigdom senast 2030.

“Det bara beror på vad vi vill. Men givetvis har vi skapat våra egna system sådana, så att det inte är så lätt som man kunde tro.”

Fattigdom är inte bara brist på pengar, den omfattar flera dimensioner, till exempel även brist på frihet, makt, hälsa, fysisk säkerhet, utbildning och inflytande. En grundförutsättning för att uppnå människors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är att utrota fattigdomen. Hares ger ett tips vad kan en vanlig finländare göra:

”Nu när valet närmar sig, rösta.”

Det är viktigt att förbättra jämlikhet i Finland, och säkra uppehälle till alla finländare, då kan vi hjälpa andra bättre. Hon påminner att personlig attityd är viktig.

“Vi är en av de rikaste länderna i världen, vi har råd att hjälpa. I internationellt utvecklingssamarbete bör man sträva efter 0,7% av BNI. Efter det har vi över 99% av skattemedel kvar för Finland.”

Politiker fattar beslut för dessa värdefrågor.

När landet avskaffar extrem fattigdom, är det självklart seger för humanitet, men det kan tillhandahålla en utsikt för handelssamarbete. Ekonomisk tillväxt släpar släpar sig efter i många rika länder samtidigt när medelinkomstländer har behov och pengar för hög kunnande lösningar. Utvecklingssamarbete är inte bara en utgift, det är mänsklig rätt och engagemang i framtid.

Mikroplast – ett makroproblem?

På den senaste tiden har användning av plast och dess problem varit ett aktuellt ämne, och många är medvetna om de problem som plast medför. Mikroplasternas existens och medföljande problem är dock inte lika kända, trots att de utgör en stor andel av allt plastskräp som finns i haven.

I dag finns plast överallt. Du hittar plast i telefoner, förpackningar, leksaker, golv, kläder och rör. Men plast finns även där den inte borde finnas, nämligen i haven.

Förutom makroplast, som är den plast som vi kan se, finns det även mycket plast i haven i form av små partiklar som kallas för mikroplaster. Denna plast som vi inte kan se kan dock förorsaka stora problem för natur och miljö, såväl i världshaven som i Östersjön.

Plast nedbryts väldigt långsamt, för en plastflaska beräknas tiden ligga på runt 400-500 år. Förutom den långsamma nedbrytningen grundar sig problemen för mikroplast även på att plast inte är bionedbrytbart.

Ett föremål som är bionedbrytbart nedbryts till de ursprungliga beståndsdelarna. Plast å andra sidan påverkas av solens ultravioletta strålning samt slitage, som leder till att plasten istället faller sönder till allt mindre plastbitar. Dessa plastbitar innehåller alltså fortfarande alla kemikalier som används för att tillverka plasten. Makroplasten förvandlas således långsamt till mikroplast.

Mikroplasten påverkar marina djur

Bild: Pinja Näkki

Pinja Näkki, forskare vid Finlands miljöcentral, har jobbat med och forskat om mikroplast samt marint skräp sedan år 2014. Näkki poängterar att trots intresse för ämnet och forskning om mikroplast ökat nästan exceptionellt under de senaste åren så är mycket av mikroplastens effekter fortfarande delvist oklara.

”De problem som man i nuläget är medvetna om handlar främst om negativa effekter på djur. Mikroplasten som finns i haven kan nämligen bli uppätna av djur i tron att det är föda”, berättar Näkki. I djurens matsmältningsorgan bryts platspartiklarna inte ner vilket kan orsaka fysiska problem.

Förutom att plast i sig innehåller olika gifter kan mikroplasterna även knyta till sig andra miljögifter som finns i haven. Detta kan möjligtvis drabba både de djur som råkar äta dem samt de som står högre upp i näringskedjan.

De plastpartiklar som är mindre än 5 millimeter i diameter räknas som mikroplaster. Ju mindre plastpartiklarna är, desto större är risken att de tas upp i de marina djurens vävnader. Musslor och andra djur som filtrerar vatten för att få i sig mat riskerar därmed även att få i sig plastpartiklar.

Näkki berättar att man i Belgien har gjort forskning på blåmusslor för att se hur mycket mikroplast de innehåller. Grundat på forskningsresultatet räknade forskarna ut att människor som äter mycket musslor via dem kan få upp till 10 000 mikroplastbitar på ett år.

”I princip kan mikroplast indirekt även nå människor på det här sättet, men vad effekterna är och om det överlag har någon effekt på människor vet man inte ännu”, säger Näkki.

Omöjligt att få bort mikroplasten från haven

Ett av FN:s globala utvecklingsmål går ut på att bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt. Ett att detta måls delmål handlar om att till år 2025 förebygga och avsevärt minska all slags förorening i havet, inklusive marint skräp. Marint skräp består till stora delar av plast som sedan riskerar att sönderfalla till mikroskräp.

Det sägs vara omöjligt att få bort mikroplasten som redan finns i haven, och även Näkki anser att det skulle vara väldigt osannolikt. Orsaker till detta är att mikroplasten är så liten och finns väldigt brett utspritt i haven, om man till exempel skulle försöka få bort det med håvar skulle det påverka negativt på djurlivet då många små djur också skulle fastna i håvarna.

Eftersom plats bryts ner så långsamt ansamlas det ständigt mera plast i haven hela tiden, och dessutom kommer mikroplastens andel i naturen snarare öka.

”Det har beräknat att fast mänskligheten skulle kunna sluta med alla nedskräpning så att ingen plast mera skulle hamna i haven, varken som mikroplast eller som större plast, så skulle den plast som redan finns fortsätta falla sönder så att mikroplastens andel på så sätt skulle öka”, säger Näkki. Hon tycker att det något man måste lära sig att leva med men att man också kan försöka hitta någon slags av gränsvärde vilken vi ska försöka hålla oss under innan effekterna blir större.

Något som därmed kan hjälpa situationen är självklart att reglera på det större marina skräpets andel.

”En stor del av mikroplast uppstår när större bitar av plats faller sönder, om man skulle minska på andelen makroplast skulle det indirekt påverka mikroplastens andel. Till exempel genom att effektivisera återvinning och återanvändning av plast”, poängterar Näkki.

Mikroplaster uppstår från det människor gör

Förutom de mikroplaster som kommer från större plastbitar som bryts ner finns det också andra orsaker till att mikroplast uppstår. De kan till exempel komma från slitage på bildäck, konstgräsplaner, tvätt av fleeceplagg, skönhetsprodukter samt båtskrov. Mikroplast sprids sedan till hav genom avloppsvatten, regnvatten, smältvatten, dikesvatten, snötippning samt via atmosfären. Näkki påpekar att förutom att mikroplasten till slut hamnar i haven är det ett problem även för sjöar och andra vattendrag.

Näkki förklarar att det ändå är svårt att veta hur mycket mikroplast som uppstår från dessa olika källor.

”Informationen är fortfarande väldigt utspridd och innehåller stora hål, vilket leder till att det även är svårt att specificera olika åtgärder, eftersom man inte vet varifrån den största mängden mikroplast kommer ifrån”, säger Näkki. Det är dessutom viktigt att också ta i beaktande att de största källorna för mikroplasten kan variera på olika områden.

Trots detta finns det ändå olika åtgärder som kan göras för att minska på andelen mikroplast som släpps ut i haven. Förutom att återvinna och minska på användningen av plast kan det du väljer att köpa i butiken även påverka mikroplasternas andel i vårt eget hav. Som konsument är det därmed viktigt att vara medveten om vilka produkter som innehåller mikroplaster.

Hudvårdsprodukter och smink kan innehålla mikroplast

Mikroplast finns i många hudvårdsprodukter så som ansiktsrengöring, peelingkrämer, tandkräm, raklödder, hudkrämer, tvål och smink. Mikroplaster används ofta för att skapa en rengörande eller skrubbande effekt. När du till exempel duschar eller borstar tänderna spolas mikroplasterna ut i sköljvattnet och går därefter vidare till reningsverken.

Näkki berättar att åtminstone Viks rengöringsverk är väldigt effektivt på att få bort mikroplast, över 90 % fås bort och hamnar då inte heller i haven. Dock är vattenvolymen som reningsverket behandlar så pass stora att det ändå är frågan om en hel del mikroplast som inte fås bort.

En del sminktillverkare har dock börjat använda till exempel aprikoskärnor i peelingkrämer istället för plast och runt om i världen har man även försökt förbjuda mikroplasten som finns i kosmetika. Trots att det långt ifrån löser alla problem är en sådan lösning i praktiken ganska enkel.

”Att förbjuda mikroplasten i kosmetika är en av mikroplastkällorna som man försöker få stopp på. Samtidigt uppstår mikroplast från så många källor att det är svårt att få stopp på alla. I många fall uppstår mikroplast omärkligt, men i smink har mikroplasten med flit lagts till och då är lätt att få bort”, påpekar Näkki.

Mikroplast kan dock finnas i kosmetika här i Finland. Det kan vara svårt att läsa innehållsförteckningar på skönhetsmedel och produkter då ämnena de innehåller ofta har facktermer, okända namn eller förkortningar. För att enklare hålla koll på om det du köper innehåller plast tipsar Näkki om gratisappen CosmEthics som varnar ifall en produkt innehåller till exempel plast.

Kläder gjorda av konstfibrer innehåller ofta mikroplast

Vid klädinköp är det viktigt att tänka på att konstfibrer innehåller
bland annat plast, och därmed lönar det sig istället att välja kläder tillverkade av naturfibrer. Naturfibrer bildas i naturen och kommer från frön eller hår från pälsdjur, så som bomull, ull, silke och lin.

Mikroplast kan också finnas i tvättmedel, till exempel i skurmedel. Därmed är det viktigt att försöka använda så mycket naturliga produkter som möjligt.

Ett sätt att minska på andelen mikroplast som lossar från kläder är att försöka undgå att köpa kläder som innehåller konstfibrer. Konstfiber är till skillnad från naturfiber artificiellt tillverkat, så som akryl, elastan, nylon och polyester. En av den värsta mikronedskräparen är fleece och under en enda tvätt lossnar det tusentals av mikroplastfibrer.

Det kan även vara bra att tvätta kläderna gjorda på konstfibrer mindre och istället till exempel vädra dem, eller tvätta någon mindre fläck för hand.

Näkki berättar att det även på senaste tiden har uppfunnits olika saker som ska hjälpa till att minska på mikroplasten som kommer vid klädtvätt. Det finns till exempel en tvättboll som läggs bland tvätten som suger åt sig mikroplasten som finns i tvättvattnet. Ett annat exempel är en tvättpåse som man lägger klädesplagget gjort av konstfiber i, som samlar upp mikroplasten eftersom maskorna är tillräckligt stora för att vattnet ska gå igenom det, men inte mikroplasten.

Mikroplast påverkar alla

Enligt Näkki har mikroplast hittills hittats runt hela världen från ekvatorn till polerna och från ytvattnet till världshavens djup. Detta är alltså ett väldigt brett spritt problem som berör oss alla som lever på denna jord.

Dock vet vi inte ännu vilka alla problem som uppstår på grund av det och hur mycket det påverkar på oss människor. En sak att tänka på är dock att det åtminstone kan påverka oss indirekt. Förändringar i ekosystem kan slutligen synas i våra liv även på överraskande sätt, till exempel kan förändringar i organismers tillväxt
eller mängd påverka på ekosystemtjänster som är viktiga för oss, så som livsmedelsproduktionen, påpekar Näkki.

Den största saken man själv kan göra för att påverka sitt eget plastskräp är att försöka undvika det så mycket som möjligt. Ett annat sätt är att hjälpa till på strandstädningsdagar, med hjälp av dem försöker man få folk aktiverade och få bort skräpen från stränderna.

Mikroplasthalterna i Östersjön har hittills inte visat sig vara speciellt stora jämfört med forskning gjord på andra ställen i världen. Dock har det inte ännu gjorts en storskalig kartläggning för att veta exakt hur mycket som finns och var.

Näkki påpekar att det är viktigt att tänka på att forskningsmetoderna varierar lite på olika ställen i världen,
vilket försvårar jämförandet av resultat. Det är också viktigt att tänka på att ju mindre mikroplast man forskar i, desto mer hittar man också

Ett förändrat tankesätt kan leda till mindre plast

Det är viktigt att förebygga nedskräpning av haven, få mera information om källorna samt identifiera och genomföra åtgärder som behövs. Det viktigaste handlar dock om medvetenhet och attityden gentemot plast och mikroplast.

”Jag tror att man i hela världen borde ta mer hänsyn till miljöaspekterna i allting vi gör, människor borde ändra sina levnadssätt så vi inte skulle vara så konsumtionscentrerade. Självklar är ändå mycket av det ändå styrt av industrin och handeln”, säger Näkki.

Många av miljöproblemen som finns idag hänger ihop med varandra. Därför skulle minskning av konsumtionen också påverka på plastskräp, naturresursernas förbrukning, användning av naturtillgångarna, försvinnandet av livsmiljöer samt klimatuppvärmningen på jorden. Det skulle dock kräva en stor förändring i människors och samhällets tankesätt.

Trots allting ställer sig Näkki relativt positiv till saken.

”Jag tror att detta är ett sådant problem som vi har möjlighet att påverka. På bara några år har det hänt mycket positivt för den här saken”, tycker Näkki. Något som på senaste tiden varit aktuellt är att återvinna plast och använda återvunnen plast istället för att hela tiden tillverka nytt. Man försöker även hela tiden hitta och utveckla material så att man skulle kunna ersätta till exempel plast som används som förpackningsmaterial.

Kunskapen ökar hela tiden och allt fler blir medvetna om problemet som plast och mikroplast kan orsaka. Näkki påpekar dock att vi inte ännu vet tillräckligt för att kunna utvärdera hur stora problem plastskräp och mikroplast som finns i haven nu medför, samt hurdant problem det kommer utveckla sig till i framtiden, till exempel om några årtionden. Därför forskas det om ämnet och det är viktigt att vi försöker påverka på det redan nu, innan det kan vara för sent.

Östersjön


Källor

Intervju med Pinja Näkki, forskare vid Finlands miljöcentral, 12.4.2017

Ympäristötalolta – Helsingin kaupungin ympäristökeskuksen blogi: Mikroroskat meressämme
http://www.ymparistotalolta.fi/mikroroskat-meressamme/

Naturskyddsföreningen, Rapport: Raklödder till fiskarna: Om skräp i havet – källor, problem och lösningar http://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/rapporter/marint_skrap_rapport.pdf

Finlands natur, natur och miljö: Den osynliga plasten
http://finlandsnatur.naturochmiljo.fi/artiklar/ostersjon/article-93367-36522-den-osynliga-plasten

Bild på mikroplast av Oregon State University: Microplastic
https://www.flickr.com/photos/oregonstateuniversity/21282786668

Kampen mot världshungern

FN:s mål med en värld utan hunger år 2030 borde inte vara omöjligt att uppnå, säger Johanna Tervo som fungerar som sakkunnig inom humanitärt bistånd på Kyrkans utlandshjälp. Hon har jobbat på ett flertal platser var bristen på föda är ett stort problem.

”Det finns tillräckligt med mat i världen, problemet är den ojämna fördelningen”.

Det råder svåra omständigheter på många platser i världen. Exempelvis finns det enligt uträkningar för tillfället 64 miljoner flyktingar och det har förklarats hungersnöd i flera länder, för första gången sedan 1980-talet. Ett centralt mål skulle vara att få ett slut på väpnade konflikter, som är en betydande bakomliggande faktor till hungersnöd. Då det råder fred och samhället fungerar har folk bättre möjligheter att mätta sina magar.

”Största orsakerna till hungersnöd är saker som åstadkommits av människan, såsom krig”, säger Tervo.

I områden med svåra konflikter ser man tydligt att människorna är undernärda.

Vatten är också viktigt, inte endast för att släcka törsten utan även för produktionen av mat. Följderna av klimatförändringen märks redan, berättar Tervo.

”I Somalia flyr människor undan torkan, sannolikheten att folk återvänder i dessa fall är liten”.

Enligt henne får naturkatastrofer ofta mera synlighet i media än krig, som det mera sällan syns av i nyheterna. Exempelvis från Sydsudan har 1,6 miljoner människor flytt över gränsen till andra länder i jakten på säkerhet. Kvar i landet finns uppskattningsvis 5,8 miljoner människor i behov av hjälp. Enligt Integrated Food Security Phase Classification, ICP, finns det uppskattningsvis 4,9 miljoner människor i landet vars matsäkerhet är allvarligt hotad. Hungersnöd har deklarerats i delstaten Unity i Sydsudan.

Tervo förklarar den centrala utmaningen i arbetet för att minska på exempelvis hungern i världen.

”Mängden resurser som används till biståndsarbete ökar hela tiden, men behovet växer ännu snabbare. Detta leder till att klyftan mellan hjälpbehovet och de resurser som finns tillgängliga blir allt större”.

Enligt Tervo är både statliga bidrag och privata donationer till biståndsarbetet viktiga.

”Humanitärt bistånd innebär en form av första hjälp för flyktingar och vid kriser” berättar Tervo, i jämförelse med utvecklingssamarbete som är mera långsiktigt.

Nuförtiden finns det dock kriser var folk bor på flyktingläger i upptill 20 år, så gränserna mellan humanitärt biståndsarbete och utvecklingssamarbete suddas ut allt mer.

I långvariga humanitära kriser är det viktigt att hjälpa människorna att hjälpa sig själva, exempelvis handleda dem i hur man producerar mat och tjänar sina egna pengar. Uganda är ett exempel på var man haft framgång med arbetet i kampen mot hunger. Tervo berättar hur man har gått tillväga där för att hjälpa flyktingarna som anländer till landet.

”Flyktingar som kommer till Uganda får inte pengar, utan de ges en liten bit markområde, frön och verktyg för att kunna producera sin egen mat. De får samma rättigheter som lokalbefolkningen, förutom rösträtt, och ges möjligheten att sälja överskottet från sitt jordbruk”.

I huvudstaden Kampala har nu 20 % av flyktingarna kunnat anställa en person vid sitt jordbruk, och upp till 40 % av de anställda hör till lokalbefolkningen. Enligt Tervo skulle det oftast finnas tillräckligt med markområden att odla för att kunna tillämpa en liknande taktik på andra ställen. Problemet är att det alltid är någon som äger marken vilket gör det komplicerat.

Arbetet med att få ett slut på hungern i världen är helt klart ingen enkel nöt att knäcka. Det är inte heller ett fenomen skilt för sig, utan hör tätt ihop med andra problem i samhället såsom krig och fattigdom. Det finns dock ljusglimtar, och mycket arbete görs konstant för att se till att alla har tillgång till mat. Hoppeligen kan vi en dag se att maten på vår jord är jämnare fördelat kring alla bord.

 

Källor:

 

Intervju med Johanna Tervo från Kyrkans utlandshjälp 10.4.2017

Förenta nationernas hemsida 10.4.2017

http://www.un.org

 

Integrated Food Security Phase Classification, ICP:s hemsida 12.4.2017

http://www.ipcinfo.org/ipcinfo-detail-forms/ipcinfo-map-detail/en/c/471270/

 

United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs, OCHA:s hemsida 12.4.2017

http://www.unocha.org/south-sudan/

“Vi måste stöda lokala kvinnorörelser”

Trots att kvinnors situation har förbättrats är det fortfarande männen som styr världen. För att råda bot på detta och nå ett jämställdare samhälle måste större institutioner ingripa ekonomiskt och bland annat stöda de lokala kvinnorörelserna. Med hjälp av detta hoppas man även kunna ta ett steg på vägen mot en hållbarare utveckling.

– Över hela världen har kvinnor det sämre ställt än män, säger Elina Oinas som är professor i sociologi vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.

Det syns bland annat i att det finns klasskillnader, löneskillnader och skillnader i arbetsuppgifter. Det finns få kvinnor i toppositionerna i de allra flesta länder, både i de stora företagen  och i samhället. Enligt Världsbanken innehade kvinnor endast 22,5 procent av parlamentsplatserna i världen år 2015. Sämst är situationen i u-länder som Palau och Mikronesiens federerade stater där inte en enda kvinna sitter i parlamentet.

– Det gör att en snäv värld får styra den stora världen, säger Oinas.

Hon tillägger att vardagssysslor ofta är en främmande verklighet för männen.

– Då är det svårt att förstå att det behövs offentliga medel till till exempel dagvård.

Stöd kvinnorörelser

Trots att läget överlag  är sämre i u-länderna finns det också undantag. I Rwanda är andelen kvinnor i parlamentet 64 procent, den högsta i hela världen.  Det bottnar delvis i folkmordet 1994 som skördade närmare en miljon människoliv, där många män dödades eller fängslades. Även kvinnorörelser i landet fick större påverkan efter folkmordet vilket stegvis ledde till att Rwanda är det land det är i dag.

– Ofta glömmer vi att det i de flesta länder finns kvinnorörelser. Genom stöda dem kan länderna bli mera jämställda. Vid de tillfällen då man har gjort det har det lyckats, säger Oinas.

Oinas tycker att EU borde ingripa ekonomiskt och stöda de olika kvinnorörelserna.

– På de sättet kan man nå en snabb förändring. Titta på Rwanda eller också Finland, här har kvinnors del i beslutsfattande förändrats på bara 50 år, säger hon.

För att kunna nå ett resultat som stöder både jämställdhet och en hållbar utveckling,  måste EU instanserna samarbeta. Industri- och exportpolitiken får inte stå i strid med jordbrukspolitiken och miljöfrågor.

– Det är v anligt att kvinnor självständigt driver småbruk. Dock kräver vår konsumtion en massproduktion vilket gör att den lokala odlingen försvinner, säger Oinas.

Ett steg mot hållbar utveckling

EIGE, European Institute of gender equality, har utfört en studie som visar att kvinnor är mera benägna att ta hand om sin miljö och också tänker långsiktigt. Oinas ställer sig ändå kritiskt till att man tillskriver kön vissa egenskaper.

­– Det finns kvinnor som Margaret Thatcher eller Condoleezza Rice vars politik inte alls motsvarar genusstereotypiska förväntningar.

Hon tror ändå att flera kvinnor i beslutsfattande på långsikt kan inverka på den hållbara utvecklingen. Kvinnor i politiken kan vara en indikator på en bättre skött och demokratiskt samhälle. Hon menar ändå att det kan vara problematiskt att koppla samman demokratiska i-länder med hållbar utveckling.

– Till exempel Sverige är bra på återvinning, energi och beskattning, men mindre bra om man räknar med allt de omsätter i andra länder, och hur deras industri agerar där.

I-ländernas konsumtionsprodukter produceras i u-länder, men i i-ländernas ägo. Oinas menar att miljöförstörelsen utlokaliseras och att i-länderna ses som miljömedvetna medan Indonesien anses omedvetna även fast det är Nestes palmoljeplantage som höjer Indonesiens siffror. Politiker i u-länder tackar heller inte nej till den tillväxt och de lågavlönade arbetsplatser som storföretagen kan erbjuda. Oinas menar detta är en sak som måste lösas på ett globalt plan.

– Jag börjar själv tycka att skiljelinjen inte längre är i- eller u-länders vanliga medborgare, kvinnor eller män, utan den lilla eliten och den vanliga människan var som helst.

Källor:

Intevju med Elina Oinas

http://data.worldbank.org/indicator/SG.GEN.PARL.ZS/countries/1W?order=wbapi_data_value_2015%20wbapi_data_value%20wbapi_data_value-last&sort=asc&display=default

http://eige.europa.eu/sites/default/files/documents/Gender-Equality-and-Climate-Change-Report.pdf

 

 

Onko Afrikalla mahdollisuutta elää ja kehittyä kestävään energiaa käyttäen?

Kestävä kehitys ja kestävä tulevaisuus: tärkeitä tämän hetkisiä puheenaiheita, joiden piirissä lanseerataan erilaisia tavoitteita. Haasteita löytyy niin läheltä kuin kaukaakin. Tea Erätuuli, vanhempi asiantuntija Helenistä, työskentelee tulevaisuuden kestävän energian parissa ja tuntee haasteet, mutta uskoo myös kestävän tulevaisuuden potentiaaliin energiasektorilla.

New York 25. -27.9.2015

Kestävää energiaa kaikille.solar-panel-africa Tämä on yksi YK:n jäsenmaiden New Yorkissa vuonna 2015 pidetyssä huippukokouksessa sovituista kestävän kehityksen tavoitteista. Samankaltaisia kunnianhimoisia päätavoitteita laseerattiin yhteensä 17 ja ne astuivat voimaan vuoden 2016 alussa. Tavoitteet sitovat sekä köyhiä että rikkaita maita ja niiden tarkoituksena on äärimmäisen köyhyyden poistaminen ja kestävä kehitys kaikilla osa-alueilla: ekologinen, kulttuurillinen, taloudellinen ja sosiaalinen kestävyys. Toimintaohjelma ulottuu vuoteen 2030 asti ja se on jatkoa YK:n vuosituhattavoitteille, jotka koskettivat tuolloin vain kehitysmaita. Päätavoitteiden lisäksi Agenda2030 sisältää yhteensä 169 alatavoitetta.

Kestävän kehityksen tavoite nro 7: varmistaa, että kaikilla on mahdollisuus luotettavaan, kestävään ja uudenaikaiseen energiaan kohtuuhintaisesti. Esimerkiksi Afrikan maat yhdessä kuluttavat vain 25 % siitä, mitä keskimäärin energiaa kulutetaan maailmalaajuisesti henkeä kohden. Kestävän energian määrän kasvattaminen maailmanlaajuisesti on kuitenkin hyvin tärkeää, jotta maailman keskimääräisen lämpötilan nousu jäisi kahteen asteeseen, ilmansaasteista johtuvat terveyshaitat vähenisivät ja ehtyvien fossiilisten polttoaineiden tilalle saataisiin kestävää energiantuotantoa kasvavan energiatarpeen turvaamiseksi.

Nykyhetki

Nykyiset modernit yhteiskunnat ovat hyvin sähköriippuvaisia, sillä käyttämämme toiminnot tarvitsevat sähköä. Viestit eivät kulje, tiedostoja ei saa avattua tietokoneelta eikä hampaita saada pestyä sähköhammasharjalla ilman sähköä. Koska modernit yhteiskunnat ovat niin riippuvaisia sähköstä, ei taloudellinen kasvu kehittyvissä maissa onnistu ilman sitä.

Saharan eteläpuolinen alue Afrikassa on maailman vähäisimmän sähkönjakelun piirissä ja näin ollen 621 miljoonaa afrikkalaista jää ilman sähköä. Sen saatavuus on kuitenkin oleellista, sillä sen on todistettu lisäävän mahdollisuutta opiskella kauemmin vuorokauden aikana, lisäävän työllisyyttä, parantavan sairaanhoitoa sekä lisäävän terveyttä mahdollisuutena käyttää jääkaappeja lääkkeiden sekä ruuan varastointiin ja lisäksi vapauttaa, yleensä naiset, vaatteiden käsinpesun työläisyydestä.

Energian tuottaminen kestävästi on tärkeää, sillä se tuottaa noin 60 % maailman kasvihuonekaasupäästöistä ja näin ollen hiili-intensiteettisen energian vähentäminen on avainasemassa ilmastotavoitteiden saavuttamiseksi pitkällä aikavälillä. Välillä tulee vastaan kuitenkin väitteitä, että ympäristönsuojelua ei voida toteuttaa Afrikan maiden kasvun kustannuksella vaan energiaköyhyyden sekä BKT kasvun tulisi olla Afrikan maiden prioriteetteina. Onko siis todella niin, etteivät Afrikan maat voi kehittyä kestävällä tavalla?

Kestävän energian edut ja haasteet Afrikassa

Afrikalla on suuri potentiaali uusiutuvan energian tuottamisessa ja vain neljäsosa tästä potentiaalista käytetään tällä hetkellä hyödyksi. Esimerkiksi tuulivoimalla yksistään olisi mahdollisuus viisinkertaistaa energiantuotanto kapasiteettiä nykyisestä määrästä. Afrikka koostuu kuitenkin 54 maasta, joiden haasteet energiasektorin ja taloudellisen tilanteen välillä vaihtelevat.

Yksi Afrikan maiden haasteista on resurssien sijainnin vaihtelu mantereella. Itä-Afrikan alueella sijaitsee melkein kaikki geotermiset varat, kun taas Keski-Afrikan alueella sijaitsee suurin osa mantereen vesivaroista. Parhaimmat paikat aurinkoenergian käytölle sijaitsevat taas Pohjois- ja Länsi-Afrikassa ja tuulivoiman käytölle Pohjois- ja Itä-Afrikassa.

Tällä hetkellä Afrikan maiden pääasiallisimmat energialähteet ovat fossiiliset polttoaineet, biomassa ja vesivoima. Tutkimustulokset osoittavat kuitenkin, että uusiutuvalla energialla on huomattavasti suurempi rooli Afrikan taloudelliseen kasvuun yleisesti kuin perinteisillä fossiilisilla polttoaineilla. Tuulivoima ja aurinkoenergia eivät kuitenkaan pysty tämän hetkisen teknologian avulla tarjoamaan kestävän kehityksen tavoitteiden mukaista luotettavaa energiaa vuoden jokaiselle päivälle, minkä vuoksi Afrikan maat kärsivät edelleenkin sähköttömistä ajan jaksoista. Kehittyäkseen maat vaatisivat vakaata energian saantia. Yleinen haaste uusiutuviin energialähteisiin liittyy niiden hitaampaan kykyyn vastata energian tarve piikkeihin.

Tea Erätuuli, vanhempi asiantuntija Helenistä, uskoo biomassan polton olevan välivaihe siirryttäessä aurinko- ja tuulivoiman laajamittaisempaan käyttöön. Laajamittainen biopolttoaineiden käyttö Afrikan liikennesektorilla ei ole todennäköistä, ottaen huomioon Afrikan maiden teknologian kehittymättömyyden ja biopolttoaineisiin tarvittavien raaka-aineiden tuottamisen vaatimat suuret maa-alat. Biopolttoaineiden raaka-aineet vaatisivat noin kahdesta kolmeen kertaa enemmän maa-alaa kuin tuuli- ja aurinkovoimalat tuottaakseen sähköä. Lisäksi kasvavan ruokatarpeen vuoksi ei Afrikassa ole mahdollisuutta viljellä polttoaineisiin tarvittavia raaka-aineita laajamittaisesti.

Uusiutuvan energian haasteita ovat lisäksi muun muassa energian huono kuljetettavuus, pääoman tarve investointeihin ja alhainen energiasisältö. Tuuli- ja aurinkovoimalat täytyy rakentaa sinne, missä tuulet puhaltavat ja aurinko paistaa riittävästi.

Kehittyvät maat eivät ole yksin haasteiden kanssa

Ei tule kuitenkaan unohtaa, että myös kehittyneillä mailla on haasteita kestävän energian kehittämisessä ja sen määrän lisäämisessä, vaikka kirjoituksen aiheena on Afrikka. Tea Erätuuli kertoo, että Helsingin alueen voimalaitosten haasteena ovat mm. niiden sijainti keskellä kaupunkia sekä vilkkaat tiet.  Erilaisista haasteista huolimatta Erätuuli muistuttaa, että afrikkalaiset ovat esim. kehittäneet itse omanlaisen biohiilen valmistuskeinon. Sitä valmistetaan länsimaissakin vähän erilaisia metodeita käyttäen. Afrikka ei siis suinkaan ole paikka, josta ei voisi nousta keksintöjä arkipäiväiseen käyttöön.

Helsingin Sanomissa 5.4.2016 kerrottiin EU:n listaamista 20 raaka-aineesta, joiden saatavuus on vaikeaa tai niiden korvaaminen on lähes mahdotonta. Näiden raaka-aineiden joukkoon kuuluivat muun muassa tuulimyllyissä käytettävät maametallit sekä aurinkopaneelien valmistuksessa käytettävä piimetalli. Haasteet näiden raaka-aineiden kohdalla liittyvät siihen, että niiden tuotanto on keskittynyt hyvin harvoihin maihin eikä niiden kierrätys ole välttämättä mahdollista. Tällainen tilanne voi siis hyvin vaikuttaa uusiutuvien energialähteiden kehittymiseen ja käyttöönottoa niin EU:n alueella kuin kehittyvissä maissa.

Uusiutuvan energian lisääminen ja uusiutumattomien vähentäminen ei yksistään pelasta ja paranna maailmaa. On tärkeä muistaa, että myös uusiutuvan energian käyttöön liittyy negatiivisia ympäristövaikutuksia ja laitteistoon tarvittavien raaka-aineiden hankkiminen ei välttämättä ole ympäristöystävällisemmästä päästä.  Tällöin kysymys laitteiden elinkaaren pituuden suhteesta niihin käytettyihin raaka-aineisiin nousee keskusteluihin. Teknologia esim. aurinkopaneeleissa on kuitenkin kehittynyt huomattavasti ja toivottavasti se tulee vain jatkumaa.

Kestävän energian tulevaisuus ja Afrikka

Todennäköisesti Afrikan maat käyttävät aluksi fossiilisia energialähteitä uusiutuvien rinnalla, mutta uusiutuvien energialähteiden potentiaali on niin suuri Afrikassa, että olisi yllättävää, jos sitä ei hyödynnettäisi jo mahdollisimman pian suuremmassa mittakaavassa. Lisäksi teknologian kehittyminen luo mahdollisuuksia uusiutuvien energialähteiden parempaan käyttöön esimerkiksi energiatehokkuutta parantamalla. Tea Erätuulen mielestä Afrikassa on ehkä jopa paremmat lähtökohdat hyödyntää uutta teknologiaa, jonka avulla voidaan lisätä uusiutuvan energian käyttöä. Hän myös uskoo, että Afrikan maat eivät välttämättä tarvitse fossiilisia polttoaineita kehittääkseen hyvinvointiaan. Tärkeää on, että länsimaat ja Afrikan maat tekisivät yhteistyötä niin uusiutuvan energian kehittämisessä kuin sen viennissä. Erätuuli uskoisi yhteistyön olevan monella tapaa win-win-tilanne kummallekin osapuolelle.

 

Lähteet

Baltic Bioenergy and Industrial Charcoal. Mitä biohiili on? http://www.balbic.eu/fi/mita_biohiili_on/fi_FI/mita_biohiili_on/ [Luettu 12.4.2016].

Globala målen. Mål 7: Hållbar energi för alla. http://www.globalamalen.se/om-globala-malen/mal-7-sakerstalla-hallbar-energi/ [Luettu 3.4.2016].

Hancock, K.J. 2015. The expanding horizon of renewable energy in sub-Saharan Africa: Leading research in the social sciences. Energy Research and Social Science 5: 1-8.

Helsingin Sanomat 5.4.2016. 20 raaka-ainetta on kriittisen tärkeitä EU:lle – saatavuus vaikeaa tai korvaaminen lähes mahdotonta. http://www.hs.fi/ulkomaat/a1459746469838 [Luettu 12.4.2016].

Suomen YK-liitto. Kestävän kehityksen tavoitteet – Agenda 2030 http://www.ykliitto.fi/yk70v/yk/kehitys/post-2015 [Luettu 3.4.2016].

Tea Erätuuli, vanhempi asiantuntija, Helen. Haastattelu 11.4.2016.

UN. Goal 7: Ensure access to affordable, reliable, sustainable and modern energy for all. http://www.un.org/sustainabledevelopment/energy/ [Luettu 3.4.2016].

Wesseh, P.K., Jr. & Lin, B. 2016. Can African countries efficiently build their economies on renewable energy? Renewable and Sustainable Energy Reviews 54: 161-173.

Yhdistyneet Kansakunnat. 2015. Agenda2030 – kestävän kehityksen tavoitteet maailmalle. http://yk.fi/node/479 [Luettu 3.4.2016].

Vad är det fel med maten?

Vi kastar för mycket mat bort, ofta på grund av att den inte ser perfekt ut. Kanske en banan med bruna fläckar eller en bröd med lite torkad yte. Så kastas bort också livsmedlen och råvaror i affären och restauranger som inte köpts. I mjölkproduktion dödar man kossor som inte producerar tillräckligt med mjölk. Matsvinnet innebär att vi i EU kastar bort 90 miljoner ton mat varje år. Det gör 180 kilo per person! Även en tredjedel av mat är fortfarande ätbart. Allt det här matavfall är ansvarig för 16 % av växthusgaser från EU. Samtidigt finns det nästan en miljard människor utan tillgång till näringsrik mat. Hur är det möjligt att vi har nästan lika många överviktiga som det finns hungriga i världen?

Världspopulationen fortsätter att öka. Olika studier har sagt att matproduktionen skulle öka nästan dubbelt i mängden om man ska mata för 9 miljarder människor före 2050. Det betyder att man måste investera ytterligare 83 miljarder $ varje år i U-länderna. Ökande productionen menar inte att hugga ner skogen och odla på nytt land utan att odla mer effektivt. Proteinrika bönor och quinoa till exempel har bättre näringsvärde än vete eller ris. Baljväxter har förmågan att binda kväve och förbättra växten i områden. Man kan odla till exempel kaffe i samband med träd för att upprätthålla markens livskraft och tillstånd (agroforestry).  Ett av FN:s hållbara utvecklingsmål är att minska matavfall och förbättra näringsintaget för alla. Det lönar sig att ta hand om marken och skogar för att försäkra hållbart jordbruk.

Matproducenterna i U-länder har en begränsad möjlighet att förvara skörden och kyla ner maten.   Infrastrukturen är svag på många håll i Afrika och Asien. Samt, jordbruk är det huvudsakliga sättet att få mat och pengar och småjordbrukare producerar till och med 80 % av all mat i U-länderna.  Det finns en tydlig länk mellan fattigdom och bristen på effektiv lagring, transport och odling. För tillfället lever en miljard människa med bara 1,25 dollar om dagen. Huvudkosten bland fattiga i U-länderna är ris som inte är tillräckligt näringsrikt och innehåller nästan bara kolhydrater.

I västerländerna njuter vi av maten och den är en viktig del av kultur, men vi äter också för mycket, speciellt kött. För att få ett kilo kött, behöver man tusentals liter av vatten. En ko utsläpper lika mycket växthusgaser i luften som om man körde 13 000 kilometer med en bil under ett år! Att tänka klokt i mataffären är ett sätt att förhindra miljöförändringen.

Det är synd att man inte uppskattar mat. ”En orsak kan vara att maten är ännu ganska billigt, och därför blir det lätt att kasta bort” säger Eva Heiskanen från Konsumentforskning centret. Ett sätt att öka folkets intresse för att äta mera grönsaker och mindre kött är att ordna lunchlinjen på ett annat sätt. ”Brådska leder till slöseri” säger hon också.

Det är också trendigt att tänka på miljön som konsumenten. I Finland finns det många olika sätt att utnyttja mat som annars hamnar i soporna. Mobil-appen ResQ och Froodly och projekten From Waste to Taste är exempel på hur man kan minska på matsvinnet. Man kan alltså ha nya idéer –kanske även skoja lite med saken! I en artikel i “the Onion” har man kommit till olika sätt att undvika matsvinn i vardagen, man kan man t.ex. minska på sina impulsköp och införskaffa en sak åt gången i butiken: http://www.theonion.com/graphic/how-cut-down-food-waste-52495.

-Avoid impulse buying by only going to the grocery store for one ingredient at a time!

Alltså kanske kan vi tänka mat på ett nytt sätt? Kanske kan vi vara modiga och äta bananen med lite mörkad skal med den där vanilj yoghurten i kylskåpet från veckoslutet- om det smakar gott, så är det gott!