På den senaste tiden har användning av plast och dess problem varit ett aktuellt ämne, och många är medvetna om de problem som plast medför. Mikroplasternas existens och medföljande problem är dock inte lika kända, trots att de utgör en stor andel av allt plastskräp som finns i haven.

I dag finns plast överallt. Du hittar plast i telefoner, förpackningar, leksaker, golv, kläder och rör. Men plast finns även där den inte borde finnas, nämligen i haven.

Förutom makroplast, som är den plast som vi kan se, finns det även mycket plast i haven i form av små partiklar som kallas för mikroplaster. Denna plast som vi inte kan se kan dock förorsaka stora problem för natur och miljö, såväl i världshaven som i Östersjön.

Plast nedbryts väldigt långsamt, för en plastflaska beräknas tiden ligga på runt 400-500 år. Förutom den långsamma nedbrytningen grundar sig problemen för mikroplast även på att plast inte är bionedbrytbart.

Ett föremål som är bionedbrytbart nedbryts till de ursprungliga beståndsdelarna. Plast å andra sidan påverkas av solens ultravioletta strålning samt slitage, som leder till att plasten istället faller sönder till allt mindre plastbitar. Dessa plastbitar innehåller alltså fortfarande alla kemikalier som används för att tillverka plasten. Makroplasten förvandlas således långsamt till mikroplast.

Mikroplasten påverkar marina djur

Pinja Näkki, forskare vid Finlands miljöcentral, har jobbat med och forskat om mikroplast samt marint skräp sedan år 2014. Näkki poängterar att trots intresse för ämnet och forskning om mikroplast ökat nästan exceptionellt under de senaste åren så är mycket av mikroplastens effekter fortfarande delvist oklara.

”De problem som man i nuläget är medvetna om handlar främst om negativa effekter på djur. Mikroplasten som finns i haven kan nämligen bli uppätna av djur i tron att det är föda”, berättar Näkki. I djurens matsmältningsorgan bryts platspartiklarna inte ner vilket kan orsaka fysiska problem.

Förutom att plast i sig innehåller olika gifter kan mikroplasterna även knyta till sig andra miljögifter som finns i haven. Detta kan möjligtvis drabba både de djur som råkar äta dem samt de som står högre upp i näringskedjan.

De plastpartiklar som är mindre än 5 millimeter i diameter räknas som mikroplaster. Ju mindre plastpartiklarna är, desto större är risken att de tas upp i de marina djurens vävnader. Musslor och andra djur som filtrerar vatten för att få i sig mat riskerar därmed även att få i sig plastpartiklar.

Näkki berättar att man i Belgien har gjort forskning på blåmusslor för att se hur mycket mikroplast de innehåller. Grundat på forskningsresultatet räknade forskarna ut att människor som äter mycket musslor via dem kan få upp till 10 000 mikroplastbitar på ett år.

”I princip kan mikroplast indirekt även nå människor på det här sättet, men vad effekterna är och om det överlag har någon effekt på människor vet man inte ännu”, säger Näkki.

Omöjligt att få bort mikroplasten från haven

Ett av FN:s globala utvecklingsmål går ut på att bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt. Ett att detta måls delmål handlar om att till år 2025 förebygga och avsevärt minska all slags förorening i havet, inklusive marint skräp. Marint skräp består till stora delar av plast som sedan riskerar att sönderfalla till mikroskräp.

Det sägs vara omöjligt att få bort mikroplasten som redan finns i haven, och även Näkki anser att det skulle vara väldigt osannolikt. Orsaker till detta är att mikroplasten är så liten och finns väldigt brett utspritt i haven, om man till exempel skulle försöka få bort det med håvar skulle det påverka negativt på djurlivet då många små djur också skulle fastna i håvarna.

Eftersom plats bryts ner så långsamt ansamlas det ständigt mera plast i haven hela tiden, och dessutom kommer mikroplastens andel i naturen snarare öka.

”Det har beräknat att fast mänskligheten skulle kunna sluta med alla nedskräpning så att ingen plast mera skulle hamna i haven, varken som mikroplast eller som större plast, så skulle den plast som redan finns fortsätta falla sönder så att mikroplastens andel på så sätt skulle öka”, säger Näkki. Hon tycker att det något man måste lära sig att leva med men att man också kan försöka hitta någon slags av gränsvärde vilken vi ska försöka hålla oss under innan effekterna blir större.

Något som därmed kan hjälpa situationen är självklart att reglera på det större marina skräpets andel.

”En stor del av mikroplast uppstår när större bitar av plats faller sönder, om man skulle minska på andelen makroplast skulle det indirekt påverka mikroplastens andel. Till exempel genom att effektivisera återvinning och återanvändning av plast”, poängterar Näkki.

Mikroplaster uppstår från det människor gör

Förutom de mikroplaster som kommer från större plastbitar som bryts ner finns det också andra orsaker till att mikroplast uppstår. De kan till exempel komma från slitage på bildäck, konstgräsplaner, tvätt av fleeceplagg, skönhetsprodukter samt båtskrov. Mikroplast sprids sedan till hav genom avloppsvatten, regnvatten, smältvatten, dikesvatten, snötippning samt via atmosfären. Näkki påpekar att förutom att mikroplasten till slut hamnar i haven är det ett problem även för sjöar och andra vattendrag.

Näkki förklarar att det ändå är svårt att veta hur mycket mikroplast som uppstår från dessa olika källor.

”Informationen är fortfarande väldigt utspridd och innehåller stora hål, vilket leder till att det även är svårt att specificera olika åtgärder, eftersom man inte vet varifrån den största mängden mikroplast kommer ifrån”, säger Näkki. Det är dessutom viktigt att också ta i beaktande att de största källorna för mikroplasten kan variera på olika områden.

Trots detta finns det ändå olika åtgärder som kan göras för att minska på andelen mikroplast som släpps ut i haven. Förutom att återvinna och minska på användningen av plast kan det du väljer att köpa i butiken även påverka mikroplasternas andel i vårt eget hav. Som konsument är det därmed viktigt att vara medveten om vilka produkter som innehåller mikroplaster.

Hudvårdsprodukter och smink kan innehålla mikroplast

Mikroplast finns i många hudvårdsprodukter så som ansiktsrengöring, peelingkrämer, tandkräm, raklödder, hudkrämer, tvål och smink. Mikroplaster används ofta för att skapa en rengörande eller skrubbande effekt. När du till exempel duschar eller borstar tänderna spolas mikroplasterna ut i sköljvattnet och går därefter vidare till reningsverken.

Näkki berättar att åtminstone Viks rengöringsverk är väldigt effektivt på att få bort mikroplast, över 90 % fås bort och hamnar då inte heller i haven. Dock är vattenvolymen som reningsverket behandlar så pass stora att det ändå är frågan om en hel del mikroplast som inte fås bort.

En del sminktillverkare har dock börjat använda till exempel aprikoskärnor i peelingkrämer istället för plast och runt om i världen har man även försökt förbjuda mikroplasten som finns i kosmetika. Trots att det långt ifrån löser alla problem är en sådan lösning i praktiken ganska enkel.

”Att förbjuda mikroplasten i kosmetika är en av mikroplastkällorna som man försöker få stopp på. Samtidigt uppstår mikroplast från så många källor att det är svårt att få stopp på alla. I många fall uppstår mikroplast omärkligt, men i smink har mikroplasten med flit lagts till och då är lätt att få bort”, påpekar Näkki.

Mikroplast kan dock finnas i kosmetika här i Finland. Det kan vara svårt att läsa innehållsförteckningar på skönhetsmedel och produkter då ämnena de innehåller ofta har facktermer, okända namn eller förkortningar. För att enklare hålla koll på om det du köper innehåller plast tipsar Näkki om gratisappen CosmEthics som varnar ifall en produkt innehåller till exempel plast.

Kläder gjorda av konstfibrer innehåller ofta mikroplast

Vid klädinköp är det viktigt att tänka på att konstfibrer innehåller
bland annat plast, och därmed lönar det sig istället att välja kläder tillverkade av naturfibrer. Naturfibrer bildas i naturen och kommer från frön eller hår från pälsdjur, så som bomull, ull, silke och lin.

Mikroplast kan också finnas i tvättmedel, till exempel i skurmedel. Därmed är det viktigt att försöka använda så mycket naturliga produkter som möjligt.

Ett sätt att minska på andelen mikroplast som lossar från kläder är att försöka undgå att köpa kläder som innehåller konstfibrer. Konstfiber är till skillnad från naturfiber artificiellt tillverkat, så som akryl, elastan, nylon och polyester. En av den värsta mikronedskräparen är fleece och under en enda tvätt lossnar det tusentals av mikroplastfibrer.

Det kan även vara bra att tvätta kläderna gjorda på konstfibrer mindre och istället till exempel vädra dem, eller tvätta någon mindre fläck för hand.

Näkki berättar att det även på senaste tiden har uppfunnits olika saker som ska hjälpa till att minska på mikroplasten som kommer vid klädtvätt. Det finns till exempel en tvättboll som läggs bland tvätten som suger åt sig mikroplasten som finns i tvättvattnet. Ett annat exempel är en tvättpåse som man lägger klädesplagget gjort av konstfiber i, som samlar upp mikroplasten eftersom maskorna är tillräckligt stora för att vattnet ska gå igenom det, men inte mikroplasten.

Mikroplast påverkar alla

Enligt Näkki har mikroplast hittills hittats runt hela världen från ekvatorn till polerna och från ytvattnet till världshavens djup. Detta är alltså ett väldigt brett spritt problem som berör oss alla som lever på denna jord.

Dock vet vi inte ännu vilka alla problem som uppstår på grund av det och hur mycket det påverkar på oss människor. En sak att tänka på är dock att det åtminstone kan påverka oss indirekt. Förändringar i ekosystem kan slutligen synas i våra liv även på överraskande sätt, till exempel kan förändringar i organismers tillväxt
eller mängd påverka på ekosystemtjänster som är viktiga för oss, så som livsmedelsproduktionen, påpekar Näkki.

Den största saken man själv kan göra för att påverka sitt eget plastskräp är att försöka undvika det så mycket som möjligt. Ett annat sätt är att hjälpa till på strandstädningsdagar, med hjälp av dem försöker man få folk aktiverade och få bort skräpen från stränderna.

Mikroplasthalterna i Östersjön har hittills inte visat sig vara speciellt stora jämfört med forskning gjord på andra ställen i världen. Dock har det inte ännu gjorts en storskalig kartläggning för att veta exakt hur mycket som finns och var.

Näkki påpekar att det är viktigt att tänka på att forskningsmetoderna varierar lite på olika ställen i världen,
vilket försvårar jämförandet av resultat. Det är också viktigt att tänka på att ju mindre mikroplast man forskar i, desto mer hittar man också

Ett förändrat tankesätt kan leda till mindre plast

Det är viktigt att förebygga nedskräpning av haven, få mera information om källorna samt identifiera och genomföra åtgärder som behövs. Det viktigaste handlar dock om medvetenhet och attityden gentemot plast och mikroplast.

”Jag tror att man i hela världen borde ta mer hänsyn till miljöaspekterna i allting vi gör, människor borde ändra sina levnadssätt så vi inte skulle vara så konsumtionscentrerade. Självklar är ändå mycket av det ändå styrt av industrin och handeln”, säger Näkki.

Många av miljöproblemen som finns idag hänger ihop med varandra. Därför skulle minskning av konsumtionen också påverka på plastskräp, naturresursernas förbrukning, användning av naturtillgångarna, försvinnandet av livsmiljöer samt klimatuppvärmningen på jorden. Det skulle dock kräva en stor förändring i människors och samhällets tankesätt.

Trots allting ställer sig Näkki relativt positiv till saken.

”Jag tror att detta är ett sådant problem som vi har möjlighet att påverka. På bara några år har det hänt mycket positivt för den här saken”, tycker Näkki. Något som på senaste tiden varit aktuellt är att återvinna plast och använda återvunnen plast istället för att hela tiden tillverka nytt. Man försöker även hela tiden hitta och utveckla material så att man skulle kunna ersätta till exempel plast som används som förpackningsmaterial.

Kunskapen ökar hela tiden och allt fler blir medvetna om problemet som plast och mikroplast kan orsaka. Näkki påpekar dock att vi inte ännu vet tillräckligt för att kunna utvärdera hur stora problem plastskräp och mikroplast som finns i haven nu medför, samt hurdant problem det kommer utveckla sig till i framtiden, till exempel om några årtionden. Därför forskas det om ämnet och det är viktigt att vi försöker påverka på det redan nu, innan det kan vara för sent.

Källor

Intervju med Pinja Näkki, forskare vid Finlands miljöcentral, 12.4.2017

Ympäristötalolta – Helsingin kaupungin ympäristökeskuksen blogi: Mikroroskat meressämme
http://www.ymparistotalolta.fi/mikroroskat-meressamme/

Naturskyddsföreningen, Rapport: Raklödder till fiskarna: Om skräp i havet – källor, problem och lösningar http://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/rapporter/marint_skrap_rapport.pdf

Finlands natur, natur och miljö: Den osynliga plasten
http://finlandsnatur.naturochmiljo.fi/artiklar/ostersjon/article-93367-36522-den-osynliga-plasten

Bild på mikroplast av Oregon State University: Microplastic
https://www.flickr.com/photos/oregonstateuniversity/21282786668

FN:s mål med en värld utan hunger år 2030 borde inte vara omöjligt att uppnå, säger Johanna Tervo som fungerar som sakkunnig inom humanitärt bistånd på Kyrkans utlandshjälp. Hon har jobbat på ett flertal platser var bristen på föda är ett stort problem.

”Det finns tillräckligt med mat i världen, problemet är den ojämna fördelningen”.

Det råder svåra omständigheter på många platser i världen. Exempelvis finns det enligt uträkningar för tillfället 64 miljoner flyktingar och det har förklarats hungersnöd i flera länder, för första gången sedan 1980-talet. Ett centralt mål skulle vara att få ett slut på väpnade konflikter, som är en betydande bakomliggande faktor till hungersnöd. Då det råder fred och samhället fungerar har folk bättre möjligheter att mätta sina magar.

”Största orsakerna till hungersnöd är saker som åstadkommits av människan, såsom krig”, säger Tervo.

I områden med svåra konflikter ser man tydligt att människorna är undernärda.

Vatten är också viktigt, inte endast för att släcka törsten utan även för produktionen av mat. Följderna av klimatförändringen märks redan, berättar Tervo.

”I Somalia flyr människor undan torkan, sannolikheten att folk återvänder i dessa fall är liten”.

Enligt henne får naturkatastrofer ofta mera synlighet i media än krig, som det mera sällan syns av i nyheterna. Exempelvis från Sydsudan har 1,6 miljoner människor flytt över gränsen till andra länder i jakten på säkerhet. Kvar i landet finns uppskattningsvis 5,8 miljoner människor i behov av hjälp. Enligt Integrated Food Security Phase Classification, ICP, finns det uppskattningsvis 4,9 miljoner människor i landet vars matsäkerhet är allvarligt hotad. Hungersnöd har deklarerats i delstaten Unity i Sydsudan.

Tervo förklarar den centrala utmaningen i arbetet för att minska på exempelvis hungern i världen.

”Mängden resurser som används till biståndsarbete ökar hela tiden, men behovet växer ännu snabbare. Detta leder till att klyftan mellan hjälpbehovet och de resurser som finns tillgängliga blir allt större”.

Enligt Tervo är både statliga bidrag och privata donationer till biståndsarbetet viktiga.

”Humanitärt bistånd innebär en form av första hjälp för flyktingar och vid kriser” berättar Tervo, i jämförelse med utvecklingssamarbete som är mera långsiktigt.

Nuförtiden finns det dock kriser var folk bor på flyktingläger i upptill 20 år, så gränserna mellan humanitärt biståndsarbete och utvecklingssamarbete suddas ut allt mer.

I långvariga humanitära kriser är det viktigt att hjälpa människorna att hjälpa sig själva, exempelvis handleda dem i hur man producerar mat och tjänar sina egna pengar. Uganda är ett exempel på var man haft framgång med arbetet i kampen mot hunger. Tervo berättar hur man har gått tillväga där för att hjälpa flyktingarna som anländer till landet.

”Flyktingar som kommer till Uganda får inte pengar, utan de ges en liten bit markområde, frön och verktyg för att kunna producera sin egen mat. De får samma rättigheter som lokalbefolkningen, förutom rösträtt, och ges möjligheten att sälja överskottet från sitt jordbruk”.

I huvudstaden Kampala har nu 20 % av flyktingarna kunnat anställa en person vid sitt jordbruk, och upp till 40 % av de anställda hör till lokalbefolkningen. Enligt Tervo skulle det oftast finnas tillräckligt med markområden att odla för att kunna tillämpa en liknande taktik på andra ställen. Problemet är att det alltid är någon som äger marken vilket gör det komplicerat.

Arbetet med att få ett slut på hungern i världen är helt klart ingen enkel nöt att knäcka. Det är inte heller ett fenomen skilt för sig, utan hör tätt ihop med andra problem i samhället såsom krig och fattigdom. Det finns dock ljusglimtar, och mycket arbete görs konstant för att se till att alla har tillgång till mat. Hoppeligen kan vi en dag se att maten på vår jord är jämnare fördelat kring alla bord.

 

Källor:

 

Intervju med Johanna Tervo från Kyrkans utlandshjälp 10.4.2017

Förenta nationernas hemsida 10.4.2017

http://www.un.org

 

Integrated Food Security Phase Classification, ICP:s hemsida 12.4.2017

http://www.ipcinfo.org/ipcinfo-detail-forms/ipcinfo-map-detail/en/c/471270/

 

United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs, OCHA:s hemsida 12.4.2017

http://www.unocha.org/south-sudan/

Trots att kvinnors situation har förbättrats är det fortfarande männen som styr världen. För att råda bot på detta och nå ett jämställdare samhälle måste större institutioner ingripa ekonomiskt och bland annat stöda de lokala kvinnorörelserna. Med hjälp av detta hoppas man även kunna ta ett steg på vägen mot en hållbarare utveckling.

– Över hela världen har kvinnor det sämre ställt än män, säger Elina Oinas som är professor i sociologi vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.

Det syns bland annat i att det finns klasskillnader, löneskillnader och skillnader i arbetsuppgifter. Det finns få kvinnor i toppositionerna i de allra flesta länder, både i de stora företagen  och i samhället. Enligt Världsbanken innehade kvinnor endast 22,5 procent av parlamentsplatserna i världen år 2015. Sämst är situationen i u-länder som Palau och Mikronesiens federerade stater där inte en enda kvinna sitter i parlamentet.

– Det gör att en snäv värld får styra den stora världen, säger Oinas.

Hon tillägger att vardagssysslor ofta är en främmande verklighet för männen.

– Då är det svårt att förstå att det behövs offentliga medel till till exempel dagvård.

Stöd kvinnorörelser

Trots att läget överlag  är sämre i u-länderna finns det också undantag. I Rwanda är andelen kvinnor i parlamentet 64 procent, den högsta i hela världen.  Det bottnar delvis i folkmordet 1994 som skördade närmare en miljon människoliv, där många män dödades eller fängslades. Även kvinnorörelser i landet fick större påverkan efter folkmordet vilket stegvis ledde till att Rwanda är det land det är i dag.

– Ofta glömmer vi att det i de flesta länder finns kvinnorörelser. Genom stöda dem kan länderna bli mera jämställda. Vid de tillfällen då man har gjort det har det lyckats, säger Oinas.

Oinas tycker att EU borde ingripa ekonomiskt och stöda de olika kvinnorörelserna.

– På de sättet kan man nå en snabb förändring. Titta på Rwanda eller också Finland, här har kvinnors del i beslutsfattande förändrats på bara 50 år, säger hon.

För att kunna nå ett resultat som stöder både jämställdhet och en hållbar utveckling,  måste EU instanserna samarbeta. Industri- och exportpolitiken får inte stå i strid med jordbrukspolitiken och miljöfrågor.

– Det är v anligt att kvinnor självständigt driver småbruk. Dock kräver vår konsumtion en massproduktion vilket gör att den lokala odlingen försvinner, säger Oinas.

Ett steg mot hållbar utveckling

EIGE, European Institute of gender equality, har utfört en studie som visar att kvinnor är mera benägna att ta hand om sin miljö och också tänker långsiktigt. Oinas ställer sig ändå kritiskt till att man tillskriver kön vissa egenskaper.

­– Det finns kvinnor som Margaret Thatcher eller Condoleezza Rice vars politik inte alls motsvarar genusstereotypiska förväntningar.

Hon tror ändå att flera kvinnor i beslutsfattande på långsikt kan inverka på den hållbara utvecklingen. Kvinnor i politiken kan vara en indikator på en bättre skött och demokratiskt samhälle. Hon menar ändå att det kan vara problematiskt att koppla samman demokratiska i-länder med hållbar utveckling.

– Till exempel Sverige är bra på återvinning, energi och beskattning, men mindre bra om man räknar med allt de omsätter i andra länder, och hur deras industri agerar där.

I-ländernas konsumtionsprodukter produceras i u-länder, men i i-ländernas ägo. Oinas menar att miljöförstörelsen utlokaliseras och att i-länderna ses som miljömedvetna medan Indonesien anses omedvetna även fast det är Nestes palmoljeplantage som höjer Indonesiens siffror. Politiker i u-länder tackar heller inte nej till den tillväxt och de lågavlönade arbetsplatser som storföretagen kan erbjuda. Oinas menar detta är en sak som måste lösas på ett globalt plan.

– Jag börjar själv tycka att skiljelinjen inte längre är i- eller u-länders vanliga medborgare, kvinnor eller män, utan den lilla eliten och den vanliga människan var som helst.

Källor:

Intevju med Elina Oinas

http://data.worldbank.org/indicator/SG.GEN.PARL.ZS/countries/1W?order=wbapi_data_value_2015%20wbapi_data_value%20wbapi_data_value-last&sort=asc&display=default

http://eige.europa.eu/sites/default/files/documents/Gender-Equality-and-Climate-Change-Report.pdf

 

 

Kestävä kehitys ja kestävä tulevaisuus: tärkeitä tämän hetkisiä puheenaiheita, joiden piirissä lanseerataan erilaisia tavoitteita. Haasteita löytyy niin läheltä kuin kaukaakin. Tea Erätuuli, vanhempi asiantuntija Helenistä, työskentelee tulevaisuuden kestävän energian parissa ja tuntee haasteet, mutta uskoo myös kestävän tulevaisuuden potentiaaliin energiasektorilla.

New York 25. -27.9.2015

Kestävää energiaa kaikille. Tämä on yksi YK:n jäsenmaiden New Yorkissa vuonna 2015 pidetyssä huippukokouksessa sovituista kestävän kehityksen tavoitteista. Samankaltaisia kunnianhimoisia päätavoitteita laseerattiin yhteensä 17 ja ne astuivat voimaan vuoden 2016 alussa. Tavoitteet sitovat sekä köyhiä että rikkaita maita ja niiden tarkoituksena on äärimmäisen köyhyyden poistaminen ja kestävä kehitys kaikilla osa-alueilla: ekologinen, kulttuurillinen, taloudellinen ja sosiaalinen kestävyys. Toimintaohjelma ulottuu vuoteen 2030 asti ja se on jatkoa YK:n vuosituhattavoitteille, jotka koskettivat tuolloin vain kehitysmaita. Päätavoitteiden lisäksi Agenda2030 sisältää yhteensä 169 alatavoitetta.

Kestävän kehityksen tavoite nro 7: varmistaa, että kaikilla on mahdollisuus luotettavaan, kestävään ja uudenaikaiseen energiaan kohtuuhintaisesti. Esimerkiksi Afrikan maat yhdessä kuluttavat vain 25 % siitä, mitä keskimäärin energiaa kulutetaan maailmalaajuisesti henkeä kohden. Kestävän energian määrän kasvattaminen maailmanlaajuisesti on kuitenkin hyvin tärkeää, jotta maailman keskimääräisen lämpötilan nousu jäisi kahteen asteeseen, ilmansaasteista johtuvat terveyshaitat vähenisivät ja ehtyvien fossiilisten polttoaineiden tilalle saataisiin kestävää energiantuotantoa kasvavan energiatarpeen turvaamiseksi.

Nykyhetki

Nykyiset modernit yhteiskunnat ovat hyvin sähköriippuvaisia, sillä käyttämämme toiminnot tarvitsevat sähköä. Viestit eivät kulje, tiedostoja ei saa avattua tietokoneelta eikä hampaita saada pestyä sähköhammasharjalla ilman sähköä. Koska modernit yhteiskunnat ovat niin riippuvaisia sähköstä, ei taloudellinen kasvu kehittyvissä maissa onnistu ilman sitä.

Saharan eteläpuolinen alue Afrikassa on maailman vähäisimmän sähkönjakelun piirissä ja näin ollen 621 miljoonaa afrikkalaista jää ilman sähköä. Sen saatavuus on kuitenkin oleellista, sillä sen on todistettu lisäävän mahdollisuutta opiskella kauemmin vuorokauden aikana, lisäävän työllisyyttä, parantavan sairaanhoitoa sekä lisäävän terveyttä mahdollisuutena käyttää jääkaappeja lääkkeiden sekä ruuan varastointiin ja lisäksi vapauttaa, yleensä naiset, vaatteiden käsinpesun työläisyydestä.

Energian tuottaminen kestävästi on tärkeää, sillä se tuottaa noin 60 % maailman kasvihuonekaasupäästöistä ja näin ollen hiili-intensiteettisen energian vähentäminen on avainasemassa ilmastotavoitteiden saavuttamiseksi pitkällä aikavälillä. Välillä tulee vastaan kuitenkin väitteitä, että ympäristönsuojelua ei voida toteuttaa Afrikan maiden kasvun kustannuksella vaan energiaköyhyyden sekä BKT kasvun tulisi olla Afrikan maiden prioriteetteina. Onko siis todella niin, etteivät Afrikan maat voi kehittyä kestävällä tavalla?

Kestävän energian edut ja haasteet Afrikassa

Afrikalla on suuri potentiaali uusiutuvan energian tuottamisessa ja vain neljäsosa tästä potentiaalista käytetään tällä hetkellä hyödyksi. Esimerkiksi tuulivoimalla yksistään olisi mahdollisuus viisinkertaistaa energiantuotanto kapasiteettiä nykyisestä määrästä. Afrikka koostuu kuitenkin 54 maasta, joiden haasteet energiasektorin ja taloudellisen tilanteen välillä vaihtelevat.

Yksi Afrikan maiden haasteista on resurssien sijainnin vaihtelu mantereella. Itä-Afrikan alueella sijaitsee melkein kaikki geotermiset varat, kun taas Keski-Afrikan alueella sijaitsee suurin osa mantereen vesivaroista. Parhaimmat paikat aurinkoenergian käytölle sijaitsevat taas Pohjois- ja Länsi-Afrikassa ja tuulivoiman käytölle Pohjois- ja Itä-Afrikassa.

Tällä hetkellä Afrikan maiden pääasiallisimmat energialähteet ovat fossiiliset polttoaineet, biomassa ja vesivoima. Tutkimustulokset osoittavat kuitenkin, että uusiutuvalla energialla on huomattavasti suurempi rooli Afrikan taloudelliseen kasvuun yleisesti kuin perinteisillä fossiilisilla polttoaineilla. Tuulivoima ja aurinkoenergia eivät kuitenkaan pysty tämän hetkisen teknologian avulla tarjoamaan kestävän kehityksen tavoitteiden mukaista luotettavaa energiaa vuoden jokaiselle päivälle, minkä vuoksi Afrikan maat kärsivät edelleenkin sähköttömistä ajan jaksoista. Kehittyäkseen maat vaatisivat vakaata energian saantia. Yleinen haaste uusiutuviin energialähteisiin liittyy niiden hitaampaan kykyyn vastata energian tarve piikkeihin.

Tea Erätuuli, vanhempi asiantuntija Helenistä, uskoo biomassan polton olevan välivaihe siirryttäessä aurinko- ja tuulivoiman laajamittaisempaan käyttöön. Laajamittainen biopolttoaineiden käyttö Afrikan liikennesektorilla ei ole todennäköistä, ottaen huomioon Afrikan maiden teknologian kehittymättömyyden ja biopolttoaineisiin tarvittavien raaka-aineiden tuottamisen vaatimat suuret maa-alat. Biopolttoaineiden raaka-aineet vaatisivat noin kahdesta kolmeen kertaa enemmän maa-alaa kuin tuuli- ja aurinkovoimalat tuottaakseen sähköä. Lisäksi kasvavan ruokatarpeen vuoksi ei Afrikassa ole mahdollisuutta viljellä polttoaineisiin tarvittavia raaka-aineita laajamittaisesti.

Uusiutuvan energian haasteita ovat lisäksi muun muassa energian huono kuljetettavuus, pääoman tarve investointeihin ja alhainen energiasisältö. Tuuli- ja aurinkovoimalat täytyy rakentaa sinne, missä tuulet puhaltavat ja aurinko paistaa riittävästi.

Kehittyvät maat eivät ole yksin haasteiden kanssa

Ei tule kuitenkaan unohtaa, että myös kehittyneillä mailla on haasteita kestävän energian kehittämisessä ja sen määrän lisäämisessä, vaikka kirjoituksen aiheena on Afrikka. Tea Erätuuli kertoo, että Helsingin alueen voimalaitosten haasteena ovat mm. niiden sijainti keskellä kaupunkia sekä vilkkaat tiet.  Erilaisista haasteista huolimatta Erätuuli muistuttaa, että afrikkalaiset ovat esim. kehittäneet itse omanlaisen biohiilen valmistuskeinon. Sitä valmistetaan länsimaissakin vähän erilaisia metodeita käyttäen. Afrikka ei siis suinkaan ole paikka, josta ei voisi nousta keksintöjä arkipäiväiseen käyttöön.

Helsingin Sanomissa 5.4.2016 kerrottiin EU:n listaamista 20 raaka-aineesta, joiden saatavuus on vaikeaa tai niiden korvaaminen on lähes mahdotonta. Näiden raaka-aineiden joukkoon kuuluivat muun muassa tuulimyllyissä käytettävät maametallit sekä aurinkopaneelien valmistuksessa käytettävä piimetalli. Haasteet näiden raaka-aineiden kohdalla liittyvät siihen, että niiden tuotanto on keskittynyt hyvin harvoihin maihin eikä niiden kierrätys ole välttämättä mahdollista. Tällainen tilanne voi siis hyvin vaikuttaa uusiutuvien energialähteiden kehittymiseen ja käyttöönottoa niin EU:n alueella kuin kehittyvissä maissa.

Uusiutuvan energian lisääminen ja uusiutumattomien vähentäminen ei yksistään pelasta ja paranna maailmaa. On tärkeä muistaa, että myös uusiutuvan energian käyttöön liittyy negatiivisia ympäristövaikutuksia ja laitteistoon tarvittavien raaka-aineiden hankkiminen ei välttämättä ole ympäristöystävällisemmästä päästä.  Tällöin kysymys laitteiden elinkaaren pituuden suhteesta niihin käytettyihin raaka-aineisiin nousee keskusteluihin. Teknologia esim. aurinkopaneeleissa on kuitenkin kehittynyt huomattavasti ja toivottavasti se tulee vain jatkumaa.

Kestävän energian tulevaisuus ja Afrikka

Todennäköisesti Afrikan maat käyttävät aluksi fossiilisia energialähteitä uusiutuvien rinnalla, mutta uusiutuvien energialähteiden potentiaali on niin suuri Afrikassa, että olisi yllättävää, jos sitä ei hyödynnettäisi jo mahdollisimman pian suuremmassa mittakaavassa. Lisäksi teknologian kehittyminen luo mahdollisuuksia uusiutuvien energialähteiden parempaan käyttöön esimerkiksi energiatehokkuutta parantamalla. Tea Erätuulen mielestä Afrikassa on ehkä jopa paremmat lähtökohdat hyödyntää uutta teknologiaa, jonka avulla voidaan lisätä uusiutuvan energian käyttöä. Hän myös uskoo, että Afrikan maat eivät välttämättä tarvitse fossiilisia polttoaineita kehittääkseen hyvinvointiaan. Tärkeää on, että länsimaat ja Afrikan maat tekisivät yhteistyötä niin uusiutuvan energian kehittämisessä kuin sen viennissä. Erätuuli uskoisi yhteistyön olevan monella tapaa win-win-tilanne kummallekin osapuolelle.

 

Lähteet

Baltic Bioenergy and Industrial Charcoal. Mitä biohiili on? http://www.balbic.eu/fi/mita_biohiili_on/fi_FI/mita_biohiili_on/ [Luettu 12.4.2016].

Globala målen. Mål 7: Hållbar energi för alla. http://www.globalamalen.se/om-globala-malen/mal-7-sakerstalla-hallbar-energi/ [Luettu 3.4.2016].

Hancock, K.J. 2015. The expanding horizon of renewable energy in sub-Saharan Africa: Leading research in the social sciences. Energy Research and Social Science 5: 1-8.

Helsingin Sanomat 5.4.2016. 20 raaka-ainetta on kriittisen tärkeitä EU:lle – saatavuus vaikeaa tai korvaaminen lähes mahdotonta. http://www.hs.fi/ulkomaat/a1459746469838 [Luettu 12.4.2016].

Suomen YK-liitto. Kestävän kehityksen tavoitteet – Agenda 2030 http://www.ykliitto.fi/yk70v/yk/kehitys/post-2015 [Luettu 3.4.2016].

Tea Erätuuli, vanhempi asiantuntija, Helen. Haastattelu 11.4.2016.

UN. Goal 7: Ensure access to affordable, reliable, sustainable and modern energy for all. http://www.un.org/sustainabledevelopment/energy/ [Luettu 3.4.2016].

Wesseh, P.K., Jr. & Lin, B. 2016. Can African countries efficiently build their economies on renewable energy? Renewable and Sustainable Energy Reviews 54: 161-173.

Yhdistyneet Kansakunnat. 2015. Agenda2030 – kestävän kehityksen tavoitteet maailmalle. http://yk.fi/node/479 [Luettu 3.4.2016].

Finlands regering har bestämt sig för att minska på finansieringen av utvecklingssamarbetet under de kommande åren. Beloppet som skall sparas är 200 miljoner euro per år. Det är en rejäl nedskärning och så mycket som 40 % av organisationernas resurser berörs. “Det gäller för projektansvariga att använda de minskande resurserna så effektiv som möjligt, för att fortsättningsvis nå hållbara resultat” säger Antti Turakka som jobbar med utbildningsplanering på Kepa.

Det finns många olika organisationer som arbetar med utvecklingsfrågor på internationell nivå. Kepa är en av dessa och fungerar som en paraplyorganisation för finska medborgarorganisationer som arbetar med utvecklingsfrågor. En central del av arbetet är att undervisa medlemsorganisationer om utvecklingssamarbetet och drivandet av projekt i u-länder. Projekten kan kretsa kring olika delar av hållbar utveckling; allt från att förbättra ekonomin, att ekologisera jordbruk till att bevara kultur. På grund av utvecklingssamarbetets många aspekter är det viktigt att lära sig vad som kännetecknar ett bra projekt. Det man strävar efter är en god planering och ett tätt partnerskap för att tillsammans arbeta för långvariga resultat.

”Målen måste rekognoseras redan i planeringsfasen”– Turakka

Centralt för alla projekt är en klar målsättning för vad man vill åstadkomma. Det viktigaste är att målen motsvarar behoven och att man utgår från dem då man planerar åtgärderna som skall genomföras i ett land. På detta sätt kan man komma på nya kreativa åtgärder för att nå målen och undvika att fastna i gamla och möjligen ineffektiva mönster. Man kan även upptäcka något som borde åtgärdas före man inleder en tänkt aktivitet i landet. Att sätta mål är dessutom viktigt för att man skall kunna mäta hur lyckat ett projekt varit. Enligt Antti Turakka, som arbetar inom Kepa med utbildningsplanering, är det viktigt att man gör en flexibel plan som ger rum för både positiva och negativa oväntade resultat och att man beaktar resultaten under projektets gång för att styra det i önskad riktning. Att kunna uppvisa konkreta resultat kommer i framtiden, på grund av de minskade stöden, att vara viktigt för att projekten skall få fortsatt finansiellt stöd från staten. Det kan dock vara svårt att uppvisa resultat i frågor såsom ökade mänskliga rättigheter och kunskap.

”Utvecklingens mål är realiserande av rättvisa”– Turakka

Antti Turakka menar att varje projekt borde sträva efter en förbättring av de mänskliga rättigheterna, exempelvis rätten till färskt vatten. Han har under sin karriär arbetat med flera olika projekt i u-länder. Ett av de mest lyckade projekten är ett samarbete mellan den finska och nepalesiska staten för att förbättra vattentillgången och de sanitära förhållandena på landsbygden i Nepal. Turakka anser att ett av de största framstegen i samarbetet är att man lyckats förbättra levnadsförhållandena genom lokalbefolkningens deltagande, vilket innebär att lokalbefolkningen arbetar för och är med och fattar beslut som påverkar deras levnadsmiljö. Detta i sig är en mänsklig rättighet, demokrati.

”Projektet förbättrar förhållanden på en strukturell nivå”– Turakka

Ett stort problem i Nepal var att skolade tjänstemän inte hölls kvar i de avlägsna trakterna på landsbygden, där de behövdes. Därför började man i projektet att satsa på kapacitetsutveckling hos lokalbefolkningen. Kapacitetsutveckling betyder att invånarna får kunskap och resurser som behövs för att de själva skall kunna ta itu med problem som de ställs inför. På detta sätt får man enligt Turakka bättre kontroll över vad som försiggår, man eliminerar mellanhänder och ger redskap som behövs för en fortsatt förbättring av levnadsförhållandena, även efter ett avslutat projekt. Enligt utrikesministeriets rapport över projektet har man under åren 2010-2013 lyckats ordna hållbara vattentjänster till över 185 tusen nepaleser på landsbygden. Information om de positiva effekter en god sanitet har på hälsan har också spridit sig från samhälle till samhälle. Många toaletter har därför byggts på eget initiativ och med egna resurser. Man har fått information och medel att göra detta. År 2001 hade 24 % av befolkningen tillgång till sanitetsutrymmen, år 2014 hade tillgången ökat till 70 %. Att bedriva projektverksamhet så att invånarna deltar och får kunskap har långvariga effekter på samhällets struktur, även efter ett avslutat projekt.

Förbättrad vattentillgång i Nepal är en grundpelare för utveckling, bild: Narendra Shrestha

Kapacitetsutvecklingen tar dock relativt länge, ett problem som inte överensstämmer med den finska statens förväntningar på effektiviteten hos projekt. Enligt Turakka hotas främst nya och små projekt av nedskärningar på biståndet för utvecklingssamarbete. Förlängningsmöjligheterna har minskat, speciellt ifall man inte kan uppvisa konkreta resultat, och det är troligt att det åtminstone blir ett uppehåll i projektarbetet. Detta är ett stort problem för samhällen som är beroende av stöden och där uppbyggandet av kapaciteten är på hälft.

”Förståelse för den lokala kulturen är extremt viktigt för ett lyckat projekt” – Turakka

Samarbetet mellan organisationer, stater, projektarbetare och lokalbefolkning har en ytterst central roll i utvecklingsprojekt. Hur väl de olika aktörerna växelverkar och förstår varandra kan ses i projektens resultat. Att komma som utomstående till ett land med främmande kultur är ingen lätt uppgift och kräver yrkesskicklighet. Man måste vara medveten om vad som kan uppnås i den specifika kontexten. Då man förstår varandra är det lättare att undvika konflikter, men också lättare att lösa dem genom diskussion. Då Finland drar ner på bistånden för utvecklingssamarbetet uppstår större krav på vad man vill få ut av projekten. Detta kan vara i konflikt med lokalbefolkningens förväntningar på projektet, som i sin tur kan minska på förtroende för organisationerna och projekten. Utan förtroende och diskussionsförmåga är det mycket svårt att fortsätta projekt. Det har till och med hänt att projekt avbrutits, vilket är ineffektivt och oekonomiskt. Även om det är viktigt att driva projekt med mål i sinnet är det ännu viktigare att anpassa dem till den kulturella kontexten, och att inte sätta orealistiskt höga mål.

”Företagen får en allt större roll i utvecklingssamarbetet” – Turakka

Projekt kan också vara marknadsbetonade, dvs. att genom ekonomisk verksamhet åstadkomma en förändring. Trenden för det finska utvecklingsarbetet i u-länder är att alla parter, både lokalbefolkningen och de aktörer som agerar där, skall dra nytta av verksamheten. Företagen kommer enligt Turakka att integreras allt mer och bli en del av utvecklingssamarbetet tillsammans med staten, invånarna och organisationerna. Tillsvidare har andelen ekonomiskt drivna privata aktörer inom utvecklingssamarbetet varit rätt lågt jämfört med offentliga aktörer och icke-statliga organisationer. Nu har dock de tidigare konsultföretagen som varit verksamma i u-länder fått sällskap av ekonomiskt drivna företag. Finnfund är ett exempel på ett bolag som sysslar med utvecklingsfinansierings. Bolaget ägs till stor del av den finska staten. Målet är att öka på finska företags verksamhet i utvecklingsländer genom investering, finansiering och rådgivning. Bolaget poängterar att företagens verksamhet skall främja även andra dimensioner av utvecklingen än den ekonomiska. Med möjligheten att utvidga sina marknader följer också olika krav på företagen, t.ex. att följa etiska principer. Nyttan med ökad ekonomisk verksamhet kan också kännas av i destinationslandet, bl.a. genom att infrastrukturen förbättras.

“Projekten skall medföra en positiv inverkan på människornas liv”– Turakka

Hur bra ett projekt är kan bestämmas av hur stor positiv inverkan en aktivitet har haft på människornas liv. Det är resultaten som är de mest avgörande och inte aktiviteten. På grund av att andelen projekt kommer att sjunka till följd av nedskärningarna, är det viktigt att satsa på kvaliteten hos de återstående projekten. Det som görs skall göras bättre med hjälp av samarbete, deltagande på gräsrotsnivå och med projekt som följer tydliga och realistiska målsättningar.

Referenser

Intervju med Antti Turakka, utbildningsplanerare på Kepa, 7.4.2016.

Kepas hemsida:
https://www.kepa.fi/svenska

Utrikesministeriets hemsida:
http://formin.finland.fi/public/

Finnfunds hemsida:
http://www.finnfund.fi/yritys/

Då man hör ordet ”toalett” associerar man lätt till den i västvärlden välkända vattenklosetten. Här i Finland har alla hem minst en toalett. Går man omkring på stan finner man alltid wc:n att besöka då behovet infinner sig.
Därför kan det vara svårt att tänka sig att för många ute i världen är tillgången till toaletter – både vattenklosetter, dass, latriner osv. – överraskande begränsad. I verkligheten lever 2,5 miljarder människor i utvecklingsländer utan tillgång till en ordentlig hygienisk toalett, och av dessa uträttar över en miljard människor sina ärenden ute i det öppna.
Ett av målen bland FN:s Globala mål är därför att till år 2030 ge alla tillgång till god sanitet och hygien. Denna enorma utmaning tacklas bl.a. med hjälp av internationellt samarbete och olika biståndsprojekt.

Information om god sanitet och hygien, byggning och upprätthållning av fungerande sanitetslösningar måste i många fall börjas helt från början. Enligt Sari Huuhtanen från Käymäläseura Huussi ry är en central sak i föreningens utlandsprojekt att berätta hur sjukdomar sprider sig.
Då saniteten inte fungerar sprids nämligen sjukdomsalstrare lätt i omgivningen. Till exempel diarré, kolera, ebola och hepatit A sprider sig med avföring. Årligen dör över 750 000 barn under fem år enbart av diarré, en sjukdom som enkelt går att förhindra med god hygien. I slumområden, där människor lever tätt inpå varandra och det inte finns tillgång till ordentliga toaletter, kan sjukdomsepidemier lätt uppkomma. De facto anses upp till 80% av alla sjukdomsepidemier i utvecklingsländer bero på bristande sanitet.

För att råda bot på detta måste saniteten utvecklas. I områden där städer och stadsområden snabbt byggts upp finns ofta ingen infrastruktur eller avloppssystem. Då måste andra metoder för hanteringen av avföring användas. Exempelvis är torrdass en fungerande lösning.
– År 2006 visste ingen vad ett torrdass är, säger Huuhtanen, som jobbat med projekt i bland annat Tanzania. Hela konceptet måste förklaras från grund och botten.
Tömningen av dass är en utmaning Huuhtanen träffat på inom sitt yrke. Då ingen vill ta på sig ansvaret att tömma och upprätthålla dassen överges de lätt då de fylls.
– Det finns fortfarande ett visst stigma över att hantera dassprodukter, säger Huuhtanen.
Det fina med dass är dock att produkten som samlas in kan komposteras och omvandlas till mylla innan den hanteras. I områden där jordmånen är fattig kan komposten komma till stor nytta. Om myllan, som efter komposteringen är ofarlig, används som gödsel slås två flugor i en smäll. Då behöver inte jordbrukarna betala för dyrt gödsel och torrdassen töms. Huuhtanen berättar att ett av föreningens mål är att bygga upp sådana kedjor mellan människor och jordbrukare.

När man funderar på problem i u-länder är kanske god sanitet inte det första man tänker på, men det borde vara det. Med en så enkel sak som hygieniska dass som är lätta att bygga och upprätthålla kan livet förbättras för många människor. Därför är det så viktigt med föreningar såsom Huussi ry som koncentrerar sig på att lära ut hur dass byggs och hur de upprätthålls. Målet är att få människor att själva bygga toaletter åt sig, för att engagera människor att själva förbättra sin situation.

Källor:

Intervju med Sari Huuhtanen från Käymäläseura Huussi ry. 7.3.2016

Nakagiri, A., Niwagaba, C. B., Nyenje, P. M., Kulabako, R. N., Tumuhairwe, J. B. & Kansiime, F. 2016. Are pit latrines in urban areas of Sub-Saharan Africa performing? A review of usage, filling, insects and odour nuisances. Bmc Public Health 16: 120.

http://www.globalamalen.se/om-globala-malen/mal-6-tillgang-till-rent-vatten-och-sanitet/

http://www.unicef.org/wash/

http://www.who.int/water_sanitation_health/sanitation/action/en/

Det här är en blogg för kursen i hållbar utveckling. Här under kan ni läsa tidigare inlägg i väntan på vårens diskussioner!

Hållbar utveckling är generellt definierat som en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. I denna essä behandlats koncepten ”stark” och ”svag” hållbarhet. När det talas om stark hållbarhet betyder det att naturen har ett egenvärde som inte kan ersättas med något annan kapital. Svag hållbarhet definieras så att naturen kan ersättas resursbaserat med kapital som producerats av mänskan, med t.ex. teknologi. Naturen kan användas upp till den kritiska gränsen och enligt den starka hållbarheten bör ett minimum av olika typer av ”kapital” oberoende upprätthållas, om ett system syftar till att vara hållbart.

 

Stark hållbarhet kräver på att man balanserar förbrukningen av icke förnybara resurser genom att öka beståndet av förnybara resurser. Det skulle vara möjligt om graden av förnyelse av de använda resurserna skulle ökas eller ytterligare utvecklas så att resurserbasen skulle blir större. Vissa miljökomponenter är unika och de som fungerar i samband med dem kan vara irreversibelt förlorat under relevant tid. Svag hållbarhet kräver att tjänster av detta slag (ekonomiska aktiviteten och miljökvaliteten) bör upprätthållas under tiden. Väldigt Svag hållbarhet, eller ”Solow sustainability” (uppkallad efter Robert Solow) innehåller det högsta belopp som kan används på konsumtion under en period utan att minska de verkliga konsumtionsutgifterna i framtiden.

 

Roten till problemen är samexistensen av miljötillgångar som används i ekonomiska processer och de som inte utnyttjas. De resurser som inte utnyttjas kan vara avgörande för att ekosystemet fungerar. Hållbar utveckling bör utvidgas till att skydda den naturliga miljön som vårt livsuppehållande system. Svag hållbarhet är avgörande för att göra hållbar utveckling till ett meningsfullt operativt koncept men är inte tillräckligt för det. Genom att integrera svag och stark hållbarhet och ändra resursfördelningen under tiden har vi möjlighet att skapa ett sådant system där den hållbara utvecklingen fungerar som en helhet utan behovet av att välja den ena eller andra.

 

 

Referenser:

Garmendiaa, E & Prellezoc, R & Murillasc, A & Escapaa, M & Gallasteguia, M. (2010). Weak and strong sustainability assessment in fisheries. Ecological Economics. 70 (1), 96-106.

Hediger, W. (1999). Reconciling “weak” and “strong” sustainability.International Journal of Social Economics. 26 (7/8/9), 1120-1143.

Stocchetti, M. (2008). Kestävä Kehitys. 202. Ympäristö ja kehitys. Föreläsningsserie.

”En snabb ökning av befolkningen leder till att fattigdomen sprider sig.”

Introduktion

Begreppet överbefolkning har varit ett hett diskussionsämne under de senaste 30 åren. Det finns flera frågor bakom den här diskussionen: Kan jorden upprätthålla ännu mera folk? Är befolkningen ett problem? Många säger att det finns en viss gräns för hur mycket befolkning jorden kan upprätthålla. Men ingen vet var gränsen egentligen går. För ett hållbart utnyttjande av alla råvaror måste det finnas ett visst antal människor på jorden. Ju flera människor det finns på jorden desto fattigare blir vi eftersom naturresurserna delas mellan allt flera människor.

Hållbar utveckling är nuförtiden ett politiskt verktyg, man talar om befolkningspolitik. När man talar om ekonomisk utveckling så ofta tas det med också miljöfrågor som hör till hållbar utvecklingen. Ekonomisk utveckling och hållbar utveckling går inte alltid hand i handen. Och därför att syften är så motstridiga mellan varandra. Ekonomisk utveckling tar inte beaktande miljöfrågor utan bara ökningen på ekonomiskt sätt. Grunden är att ökningen borde ske hela tiden men hållbar utveckling i sin tur bromsar det genom att kontrollera andvändning av råvaror. Man borde hitta en balans mellan ekonomisk utveckling och hållbar utveckling så att båda förverkligas. Ökning av befolkningen gör det ännu utmanande som det har varit hittills.

 

Ekonomisk synvinkel

Det finns olika argument som stöder en befolkningskontrollpolitik i världen. En snabb ökning av befolkningen leder till att fattigdomen sprider sig. Den här syns bäst i u-länderna, där fattigdomen redan i dagens läge är ett stort problem. Det hindrar ekonomisk utveckling ännu mera i u-länderna där levnadsvillkorna är inte så bra. Om befolkningen i u-länderna ytterligare ökar, blir människorna ännu fattigare. Till exempel arbetslöshetssiffrorna blir ännu större än de är nu. Nu talar vi inte om hållbar utveckling utan ekonomisk utveckling som är väldigt viktig för de fattiga ländernas folk. Ett kallt faktum är det att om till exempel Kina håller på att utvecklas så fort som den har gjort hittills, kommer vi här i Europa att ha ett stort problem i framtiden. Jorden kan inte upprätthålla så många människor om alla lever som europeerna gör. Om befolkningen ökar i sådana länder, ser framtiden ganska bedrövlig ut. Befolkningen kommer ännu att öka på jorden, och det leder till en situation att kommande generationerna har en skrämmande situation framför sig i framtiden. Det är möjligt att också kommande generationer blir födda i en värld som redan har en ohållbar miljö.

 

Miljömässig synvinkel

Norges tidigare premiärminister Gro Harlem Brundtland definierade hållbar utveckling som ”En utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att kompromissa kommande generationers möjligheter att uppfylla sina behov”. Definition har fått kritik av ekonomerna, eftersom de har svårigheter med begreppet ”behov”. Det är omöjligt att säga vad dagens verkliga behov är och desto svårare är det att veta de kommande behoven i framtiden.

Bristen på hänsyn till miljön som en kapitalvara har ibland lett till bestående skador, exempelvis ett hål i ozonlagret och förlusten av biologisk mångfald. Missbruket av miljön eller bristen på miljöhänsyn beror på marknads brister. Om ägandet av råvaror inte har definierats, såsom är fallet med exempelvis fiskbestånden i haven, lönar det sig för alla att fiska så mycket som möjligt. Om man inte fiskar men alla andra fiskar så du blir utan fisk.

Miljön är en resurs som man vill använda för olika ändamål. Man har märkt att när inkomsten ökar per invånare, leder det till att människorna också börjar kräva mera och vill ha en bättre miljökvalitet omkring sig. Som ovan sagts, är ekonomisk utveckling en förutsättning för ett bättre liv för många människor i u-länder, men den ekonomiska tillväxten har i det förflutna lett till större missbruk av miljön.

 

 

Källor

Aguirre M.S., (2002). Sustainable development: why the focus on population?.

Sathiendrakumar R. (1996). Sustainable development: passing fad or potential reality?.