Martin Nugent undervisar i historia och samhällslära vid gymnasiet Lärkan i Helsingfors. Ännu för ett par år sedan jobbade han vid sidan om som lärare vid ”aftis” i Tölö gymnasium, ett gymnasieprogram för vuxna. Lärarbanan inledde Martin i Åshöjdens grundskola som högstadielärare. Martin blev student 1991 och inledde historiestudierna 1993. Den primära planen var att studera politisk historia, statsvetenskap och journalistik för att sedan bli journalist. Martin kom ändå inte genast in på statsvetenskapslinjen och insåg sedan att han kunde börja studera allmän historia på humanistiska fakulteten och ta kurser i journalistik vid sidan om. Då studierna väl börjat föll journalistiken ändå bort och Martin gled efter kort tid in på ämneslärarstudier. Han blev färdig 1998, men hade då redan jobbat heltid i två år.

Då han inledde studierna i historia hade Martin inte dess mera funderat på historikerns arbetsmöjligheter, men han råkade en dag se en affisch som uppmuntrade till inträdesprov för ämneslärarstudier i Vasa. Det här var innan man kunde studera ämneslärarpedagogik på svenska vid Helsingfors universitet. Martin nappade på det och åkte till Vasa för att göra ett inträdesprov. Han kom dock senare att göra pedagogikstudierna i ett tvåspråkigt program i Helsingfors.

”Aldrig”, hade Martin tänkt, då hans gamla lågstadielärare tyckt att han absolut skulle bli lärare. Hans bild av läraryrket var däremot positiv. Martins far var gymnastiklärare och hans båda morföräldrar hade varit folkskollärare. Historieintresset fanns även i familjen, i synnerhet hos fadern. Men ändå var läraryrket inte något Martin hade tänkt på innan.

Skolan är en väldigt energisk miljö

Numera trivs Martin jättebra med sitt jobb, och har gjort det sedan han började. Martin har alltid tyckt om att hålla föredrag och sysslade i skolåldern med teater, så läraryrket kom att passa bra, konstaterar han. Martin ser skolmiljön som berikande och uppskattar att få jobba med barn och ungdomar. I gymnasiet har de flesta valt att vara där, och bidrar med en positiv inställning och en livskraft som Martin tycker om. Han berättar att skolan har en väldigt energisk miljö.

Självklart finns det alltid utmaningar. Den största, enligt Martin, är bristen på resurser i skolan. Detta noterade han speciellt under sin tid som lärare i högstadiet. Som lärare kan man bli frustrerad då man ser elever som inte får den hjälp de skulle behöva. Läraryrket innebär även stundvis väldigt mycket arbete. Att förhålla sig till och ta in nya innovationer i undervisningen kan vara knepigt, nya idéer hinner inte slutföras förrän nästa idé ska införas. Martin anser, som de flesta lärare, att mera resurser behövs. Och mera kurser i historia!

Varför historia i skolan?

Essensen i historia, säger Martin, är att då man känner det förflutna så har man en god möjlighet att förstå dagens samhälle. Denna typ av insikt behövs överallt, vare sig man är lärare, journalist eller på ett företag, säger han. Under den senaste turbulenta tiden – inte minst vid läsning av uttalanden på sociala medier – har Martins förståelse för hur viktig historiekunskap är bara ökat. Han har noterat en avsaknad av historisk kunskap då han följt med diskussioner om dagens konflikter. Detta oroar honom. Det kan vara farligt då dessa kunskaper saknas, säger han.

Förståelsen av vår värld kräver historisk kunskap. Att kunna bygga modeller för framtiden kräver historisk kunskap. Martin förklarar skolundervisningen i historia och samhällslära som en typ av kurser i självförsvar. Utan kunskaper i dessa ämnen blir man lätt förd bakom ljuset. Risken finns att någon utnyttjar ovetskapen, fortsätter han.

Några råd

En av de viktigaste sakerna som Martin lärt sig som lärare är gruppens betydelse, och hur enskilda individer påverkar varandra. Man lär sig förstå att människor fungerar på olika sätt, säger han. Detta har Martin även lärt sig under sin studietid. Då han ser tillbaka på sin studietid ångrar han lite att han inte var så aktiv i studielivet. För Martin tog klättring över mycket av tiden utanför studierna och i efterhand har Martin tänkt att han gärna skulle ha deltagit mer i studielivet.

Den tid han tillbringade med studiekompisar ser han som viktig. Martin tipsar de som nu studerar att snacka mycket med studiekompisar, speciellt om man känner sig osäker för framtiden, eftersom de ofta är i samma situation.

Fritidssysslor är också mycket nyttiga, säger Martin. I läraryrket tar arbetet aldrig slut, det finns alltid något man kan finslipa, konstaterar han. Därför är det bra att hitta balans och kunna släppa tankarna på arbetet. Det här gäller inte bara lärare. Att ha familj bidrar till denna balans per automatik, säger Martin.

Som ett konkret tips för studerande säger Martin att det lönar sig att arbeta på sin studieteknik. Då man hittat ett sätt att studera som fungerar så hjälper det väldigt mycket. Slutligen vill Martin påminna om att man som historiker har oändliga möjligheter, och att man ska uppskatta den unika kunskapen man får av att studera historia. Det är en eftertraktad kunskap!

Valdemar Forsman är historiestuderande och gick kursen Mentorkurs med alumner hösten 2023.

***

Funderar du på ämneslärarstudier?

Examensstuderande vid Helsingfors universitet som studerar historia kan söka till de svenskspråkiga pedagogiska studierna för lärare med inriktning på grundläggande utbildning – det betyder grundskolan – och gymnasieutbildning. De pedagogiska studierna som omfattar 60 studiepoäng är heltidsstudier som genomförs i magisterskedet och ingår i sin helhet i magisterexamen.

Pedagogiska studier kan också göras efter att du blivit filosofie magister som så kallade fristående studier.

Kom ihåg att du i kandidatstudierna ska se till att skaffa dig behörighet, alltså studera 60 studiepoäng, i ett andra undervisningsämne. Historielärare har ofta också ämneslärarbehörighet i samhällslära. Det här kan du studera på svenska på Social- och kommunalhögskolan inom Helsingfors universitet. Se mera här.

Kom också ihåg att ansöka om studierätt till ämneslärarstudier i god tid före magisterstudierna!

Du ansöker om studierätt i Studieinfo. År 2024 är ansökningstiden 29.2.-14.3.2024. I ansökningsförfarandet ingår ett muntligt lämplighetsprov i början av maj. Läs mera om allt detta här.

Läs också Mina Blombergs intervju med Jimmy Holmberg som är ämneslärare i Karis-Billnäs gymnasium.

Yrket: det är inte bara att stå i ett klassrum och prata

Undervisningen är kärnan i Jimmys yrkesvardag, men han berättar att det finns mycket annat kring det också: ”Man sitter och samlar information, efterbehandlar lektioner och försöker bokföra studerandeprestationer. Ibland är det lite fortbildningar och möten som hör till. Det är en yrkesbild som är på det sättet varierande. Det är inte bara att stå i ett klassrum och prata.”

Om de mest intressanta aspekterna med sitt yrke konstaterar Jimmy: ”Förstås är det själva ämnet som jag brinner för.” Men förutom det gillar Jimmy kontakten med eleverna och han anser att jobba med barn och unga är mycket givande på många sätt. Det finns enligt honom många faktorer som gör arbetet intressant.

Förutom de sociala och kulturella skillnaderna har läraryrket förändrats från lärarperspektiv sedan Jimmy själv satt i skolbänken på gymnasium och i grundskolan tidigare under 2000-talet. Förutom att undervisningsmetoderna och tekniken är uppdaterade så lär man också ut mer mångsidig information och kunskaper än förr. ”Man lär kanske ut mer färdigheter än bara kunskaper. Ännu i gymnasiet satt jag själv bara och tog emot information, skrev ner det och spydde ut det på ett provpapper och så var provveckan över. Nu är det också lite mer det att man ska forska. Jag är på ett sätt imponerad på hur mycket ansvar och hur mycket självständigt arbete eleverna – också unga elever – får gjort.”

Just nu vet jag att jag vill syssla med det här, men man ska aldrig säga aldrig. Historia ger ju många möjligheter.

I framtiden är Jimmy öppen för nya utmaningar, men han trivs för tillfället som lektor på Karis-Billnäs gymnasium. ”Jag har inte uteslutit att någon gång doktorera och på riktigt få gräva i någonting och göra research. Just nu vet jag att jag vill syssla med det här, men man ska aldrig säga aldrig. Historia ger ju många möjligheter.”

Studietiden: forskningsbiten var det häftigaste

Jimmy inledde sina studier i historia vid Helsingfors universitet 2011 och blev färdig 2018. Han var intresserad av historia och visste alltid att han ville bli lärare så det kändes naturligt att han hamnade på den vägen.

För att få behörighet att undervisa både historia och samhällslära gick han kurser i pedagogik, offentlig förvaltning, juridik, nationalekonomi, sociologi och statskunskap. Trots det anser han att forskningen var det mest intressanta i studierna. ”Egentligen var det forskningsbiten som jag tyckte var häftigaste. Att gräva i källmaterial – jag satt ju i arkivet väldigt mycket. När andra hade fest så satt jag i arkivet.”

Jimmys pro gradu-avhandling Lokalt och lagom nyktert: Aktörer, populäritet och målsättningar i nykterhetsföreningar i Pojo 1887–1919 handlar om nykterhetsföreningar i Pojo bruksområden. Avhandlingen kan läsas här.

Jimmy upplever att pedagogiska studierna var givande och att föreläsarna var sakkunniga. Enligt honom kan man dock aldrig vara förberedd på läraryrket innan man konkret prövat på att undervisa. ”Ingen kurs i världen kan förbereda en på att gå in i ett högstadium i dagens värld. Man måste bara uppleva det och lära sig på egen hand.”

Den viktigaste kunskapen Jimmy lärt sig under studierna är informationshantering. ”Att man lär sig handskas med den och värdera information man får. I synnerhet när man planerar en lektion och ska ha studeranden att analysera källor måste man själv filtrera det först och granska om man kan ens använda det. Jag tycker själv att man lärde sig de färdigheterna ganska bra.” Jimmy har också dragit nytta av sina föreläsningar på universitetet för att planera och strukturera sina kurser.

Insikter och tips: det är ändå en once in a lifetime chans att få studera

Om vad som gör en bra lärare förklarar Jimmy: ”De bästa lärarna är sådana som tar med sin personlighet in i undervisningen och vågar vara sig själva. Egentligen kan vem som helst lära saker vidare bara man gör det på sitt sätt.” Han understryker behovet av stresstålighet och att alla utmaningar som uppstår i den fostrande delen av lärararbetet kan vara svåra. ”Nu jobbar jag i ett gymnasium så den biten är ganska minimal. Men fem år i ett högstadium lär en ganska mycket. Man ska nog ha lite pansar på sig. Nog är det många som tror i ett skede att de vill bli lärare men sen märker de att no thanks.”

Jimmy förklarar varför han anser att historia är viktigt att lära ut: ”Fast samhället förändras massor på flera tusen år så har människan ändå inte förändrats i samma takt. Vi kan lära oss mycket av det förflutna på många sätt. Är man historielös som människa så tänker jag att man går miste om hemskt mycket. Sen är det också förstås otroligt intressant så jag kan inte riktigt förstå folk som inte är intresserade av historia.”

Om man inte känner till den praktiska skolverkligheten så är det en ganska stor chock. Jag rekommenderar nog varmt att man bekantar sig med fältet.

Jimmys tips till nuvarande och framtida studeranden är att ta vara på studietiden och gå så många intressanta kurser som möjligt. ”Man ska inte bränna ut sig förstås, men skulle jag gå om uni på nytt skulle jag ha helt annan strategi. Jag skulle våga mera plocka åt mig flera helheter och kurser. Det är ändå en once in a lifetime chans.” Han tycker också att det är viktigt att komma ut i arbetslivet och vikariera så mycket som möjligt. ”Det gav mig massor med insikter. Om man inte känner till den praktiska skolverkligheten så är det en ganska stor chock. Jag rekommenderar nog varmt att man bekantar sig med fältet.”

Mina Blomberg är historiestuderande och gick Mentorkurs med alumner i hösten 2023.

Läs också Valdemar Forsmans intervju med Martin Nugent som är lärare i historia och samhällslära i gymnasiet Lärkan i Helsingfors.

Historia

Historiantutkimuksesta ja opetuksesta Helsingin yliopistossa

Avainsana-arkisto: ämneslärare

Valdemar Forsman: Martin Nugent om historieundervisning och gymnasiet som arbetsmiljö