Michaela Bränn jobbar som specialist vid Konstuniversitetet, främst inom Bildkonstakademin, men även också inom Teaterhögskolan. Michaela jobbar med forskningsadministrationen och för det mesta går hennes arbete ut på: ”mycket pappersarbete”. Hon har mycket ansvar inom doktorandprogrammet och forskningsenheten, särskilt med arbete för utgivning av publikationer. Eftersom Konstuniversitet är det enda i Finland som enbart specialiserar sig på konstforskning, finns det mycket att hålla koll på. När ett verk ska bli till en bok eller elektronisk version, som till exempel e-bok, kommer Michaela in. Hon köper in det arbete som behövs, till exempel översättning. Hon håller även koll på den akademiska tidtabellen – vilket är central särskilt för doktorsavhandlingarna – samt ser till att allt blir gjort och i enlighet med budgeten. Publikationsprocessen är lång och har mycket delar som måste gå ihop och då behövs också forskningsadministratörens kunnande.

Inom Konstuniversitetet arbetar Michaela också med att ordna evenemang och utåtriktat program. I fem års tid har hon haft Forskningspaviljongen som sitt projekt. Forskningspaviljongen erbjuder utställningar, konserter, föreställningar och verkstäder, som en del av Konstuniversitetets verksamhet. Till Michaela Bränns arbetsuppgifter som högskoleadministratör hör därtill ansvar över att Konstuniversitetets beslut implementeras, att regler följs och målsättningar uppnås. Universitet och högskolor har liksom företag och organisationer strategier, målsättningar och planering för hur dessa ska genomföras, uppnås och upprätthållas.

Med åren har Michaela också sett mycket gällande Konstuniversitetets utveckling. När hon hade börjat jobba på Teaterhögskolan (som numera ingår i Konstuniversitetet) började Konstuniversitetet år 2001 jobba på ett virtuellt universitet. Idag, en tid efter pandemin, känns detta mer som en självklarhet att universitetsutbildning också finns på nätet, men år 2001 då internet var mycket mindre utvecklat, var det något helt nytt. I dag använder sig universitet, arkiv och museer mycket av nätet och digitalisering, men Michaela påpekar att mycket av det vi idag ser som en självklarhet, var något de flesta för bara tjugo år sedan inte kunde tänka sig att skulle bli en så väsentlig del av studier, forskning och administration, eller fritid och nöjen.

Michaela Bränn jobbar med böcker och utgivning både vid Konstuniversitetet och genom företaget Bränn & Bränn.

Michaela Bränn har även haft ett företag i 20 år. Företaget Bränn & Bränn, som hon har med sin syster Tora Bränn, producerar historiker och historieverk både på finska och på svenska. På samma sätt som Michaela i sitt arbete vid Konstuniversitetet koordinerar och planerar arbete med utgivning, anlitas företaget Bränn & Bränn av organisationer, företag och föreningar som önskar ge ut en bok om sin verksamhet och dess historia och behöver hjälp med att rekrytera en forskare och skribent, redaktör och bildredaktör med mera. Michaela har varit med i skrivande och redigering av sjutton böcker. ”Nästan en bok per år”, säger Michaela. Böcker kan alltså ses som hennes specialitet, något hon har jobbat med i olika former under hela sitt yrkesverksamma liv. Företaget Bränn & Bränn har bland annat förverkligat Teknologföreningens historik Livet är härligt! TF 150 år: den svenskspråkiga nationen vid Aalto-Universitetet. Boken skrevs av Aapo Roselius som är en av de historiker som Bränn & Bränn samarbetar med.

Michaela har också andra projekt. I många år var hon ekonom för Historiska föreningen och hon är Konstkommitténs ordförande vid Nylands Nation. Även om hon har olika projekt och varierande arbeten är något mycket klart, att hon i alla sina roller är en historiker.

Om någon frågar vad jag gör så svarar jag att ”jag är historiker”.

Michaela skrev sin magisteravhandling år 2003 och hon bär stolt titeln historiker. Hon påpekar hur flera historiker jobbar med mycket olika saker – vare sig det är på arkiv, skola, redaktörer, specialister, jobbar för staden eller även som matkritiker, oberoende är vi alla historiker enligt henne. Enligt henne har alla historiker kunskap som måste marknadsföras för andra. Vi måste berätta varför denna kunskap är viktig och användbar. Historiker har en kunskap att kunna se helheter för händelser och förstå kontexter. Ingenting sker i ett vakuum

och det finns alltid flera relevanta sammanhang.

”Hissa är det bästa som hänt mig”, säger Michaela. Från sin tid som studerande vid Helsingfors universitet till idag när hon också får jobba med historia, skulle hon inte göra något annorlunda. Hon hoppas även att alla som studerar ämnet har samma känsla som hon över sitt val. Enligt henne måste alla inte bli doktorander och doktorer. Det gör inte någon sämre eller dummare, men en ambition måste alla ha. Inte för att bli chef, men för att ha en gnista och intresse för det man gör och arbetar med. Om det inte finns något som intresserar en i arbetet blir arbetet mycket tungt och känns som en börda. Till sist säger Michaela att historiker är: ”jävla bästa yrket på planeten!”. För vem annan kan ha sådan mängd kunskap och kan underhålla sig i flera timmar med diskussioner om bland annat Mozart, i samband med en sval dryck bland goda vänner. ”Vad kan vara bättre än det?” undrar Michaela Bränn.

Emil Eklund är magisterstuderande i historia och gick Mentorkurs med alumner hösten 2023.