Dagens födelsebarn: Anders de Bruce (1723-1787)

När befästningsarbetet på Broberget i Helsingfors inleddes vid första tillfälle våren 1748, innehades överinseendet av en ung adjutant med skotska rötter, Anders de Bruce (f. 19.4.1723). Följande år skulle han befordras till löjtnant och fyra år senare naturaliseras som svensk adelsman. Därefter vandrade han sakta men säkert uppåt på en karriärstege som under många år var knuten till fästningsbygget i Helsingfors och på Sveaborg. I motsats till många andra officerare deltog han inte Pommerska kriget p.g.a. sin tjänstgöring vid de finska fästningarna och när han 1777 övertog posten som landshövding i Nylands och Tavastehus län hade han avancerat till överstelöjtnant i armén.

I Augustin Ehrensvärds arkiv på Riksarkivet i Stockholm, finns en mindre samling brev till Anders de Bruce. Det första, i vilket de Bruce upplyses om att han kommer att ta emot uppsikten över arbetet på Broberget, är hövligt och formellt, men formuleringarna skulle snabbt anta mera vänskapliga toner. Många brev vittnar om ett djupt förtroende mellan den äldre Ehrensvärd och hans yngre protegé, som i hans frånvaro fick sköta både praktiska ärenden och sociala förpliktelser. I gengäld engagerade sig Ehrensvärd för att både de Bruce och dennes närstående skulle avancera på officersbanan. I april 1752 inledde han t.ex. ett brev med frasen Min Gode fader Bruce jag ska biuda till att giöra alt hwad jag kan till Er befordran.

Breven handlade emellertid inte bara om praktiska ärenden, som att de Bruce önskade bli befodrad eller att Ehrensvärd under en frånvaro bad honom förbereda hemmet på Sveaborg inför sin ankomst. Ehrensvärd kunde också uttrycka åsikter om aktuella händelser, som när han klagade på kriget i Pommern: Wi ha haft en ful wår och en skiten sommar. Ibland kalt, ibland warmt. Fan ger jag Tyskland. Finland är ändå godt land di må tadlat hur di wilja. Håll af det samma annars får jag Er i Lufwen när wi råkas. Om de bådas vänskap vittnar också det faktum att ingen mindre än Ehrensvärd dubbade de Bruce till riddare av Svärdsorden på befallning av Kungl. Maj:t 1768.

Liksom sin beskyddare engagerade sig Anders de Bruce för den östra rikshalvan, vilket sedermera syntes i hans verksamhet som landshövding. Under hans ledning flyttades residensstaden Tavastehus i förhållande till fästningen, en åtgärd som planerats i fyrtio år. Den smidiga flyttningen, där bl.a. fortifikationspersonal utförde sprängningar på den nya orten mot att stengrunder och -murar i den gamla staden uppläts till fästningsbyggen, har tillskrivits de Bruces organiseringsförmågor. I övrigt intresserade sig de Bruce för jordbruket, folkundervisningen och sjukvården. Han engagerade sig till förmån för storskiftet och strävade efter att organisera spannmålslager med tanke på dåliga år. Sockenmagasinen var högst aktuella under hans år som landshövding, då länet upplevde missväxt fem år i rad.

Inför de separatistiska strömningar och det allmänna missnöja de Bruce tyckte sig märka i Finland på 1780-talet, föreslog han att två av riksråden alltid borde vara av finsk börd och därmed ha tillräcklig kunskap om den östra rikshalvan. Med andra ord ett sorts kvotsystem eller ett slags regional representation. För denna sak han Anders de Bruce emellertid inte engagera sig särskilt länge, eftersom han dog oväntat på sommaren 1787. På Vargö påminde en tenalj med hans namn samtiden om hans arbete vid fästningsbygget.