Vad sysslar riktigt en historiker med? Vad är det man kan som historiker? Oavsett om du studerar historia, jobbar inom disciplinen eller bara annars är intresserad, är det klart att titeln historiker inte förklarar en specifik yrkesprofil på samma sätt som exempelvis jurist eller läkare. Därmed kan det vara svårt att kartlägga hur en vanlig arbetsdag ser ut för en yrkesverksam historiker. Som studerande väcker det lätt frågor såsom: Vad går arbetet ut på i praktiken? Vilka yrkesmöjligheter har jag efter att jag har tagit ut mina papper? Har jag något annat val än att bli historielärare?
För att besvara dessa frågor har jag intervjuat en historiker och tidigare historiestuderande. Eva Ahl-Waris är filosofie doktor, teologie magister samt producent av turismtjänster. Hon började studera historia vid Helsingfors universitet hösten 1994. 2002 blev hon filosofie magister och filosofie doktor blev hon år 2010. Ahl-Waris meritförteckning visar att yrkesmöjligheterna för en historiker definitivt överskrider en handfull alternativ. Hon har jobbat inom museibranschen, på arkiv, som lärare samt med en uppsjö av olika historierelaterade projekt under sin karriär. Dessutom har hon haft olika roller inom alla dessa kategorier.
Eva Ahl-Waris utanför Sjundeå medeltida kyrka.
Som många andra historiestuderande har Ahl-Waris jobbat som museiguide. Utöver detta har hon jobbat som förman, skött administration och forskat för nya utställningar. Arkiv spelar en väsentlig roll för de flesta historiker. Ahl-Waris har både jobbat på arkiv och med att bygga upp nya arkiv. I enlighet med stereotypen har hon även arbetat som lärare, mera specifikt som ämneslärare i historia och religion för lågstadiet, högstadiet och gymnasiet. Det är ändå i Ahl-Waris projektrelaterade meritförteckning där den största yrkesmässiga diversiteten kan skönjas. Hon har lett en mängd olika projekt i egenskap av näringsidkare och således varit arbetsgivare för andra och sig själv. Hon har givit personliga guidningar, skrivit, redigerat och recenserat en lång lista av böcker, artiklar, skrifter och facklitteratur. Hon har också varit opponent åt sina kolleger, både under studietiden och senare i form av eftersökt privat handledning. Eva har också planerat evenemang och seminarier, designat formen för projektrelaterade böcker, webbsidor, artiklar och utställningar. Dessutom har hon jobbat som grävare, ritare/assistent respektive grävningsledare vid arkeologiska utgrävningar.
En sådan meritförteckning kan lätt få det att framstå som att det inte finns så mycket en historiker inte kan jobba med. Ändå handlar det i många fall bara om det hantverk vi lär oss och utvecklar som historiker, i våra studier och också genom våra arbetsuppgifter. Den arkeologiska kompetensen har Ahl-Waris förvärvat genom att studera arkeologi för att utveckla sitt kunnande utanför historikerns centrala domäner.
Ahl-Waris beskriver historikerns yrkeskunskap som en förmåga att med ett källkritiskt öga kunna läsa och producera text effektivt. Dessutom handlar det enligt henne om att kunna greppa stora informationshelheter och urskilja de relevanta detaljerna. Slutligen har historikern ett bra handlag för att förmedla historia i olika former och genom olika medier. Själv uppskattar hon sitt visuella öga.
Efter denna visualisering av en historikers framtidsutsikter kvarstår frågan huruvida våra studier i historia förbereder oss för arbetsmarknaden. Lär vi oss tillräckligt utförligt om vårt hantverk för att kunna rekommendera oss själva på en arbetsplats? Ahl-Waris beskriver det som en positiv sak att hon under sina studier fick bättre språkkänsla samt att hon blev väldigt verktygskompetent. För henne handlade det om att hon blev IT-kompetent på en sådan nivå att hon kunde presentera historisk kunskap på webbsidor och andra digitala plattformar.
Ahl-Waris menar att det hon saknade inom studierna var fokus på grundläggande administrativa färdigheter som hjälper en historiker i arbetslivet. Hur skriver man en bra arbetsansökan? Hur söker man stipendium för olika ändamål? Därtill kände hon en brist på kunskap gällande hanteringen av projektarbete. Hur jobbar man effektivt och produktivt för att verkställa ett projekt, i grupp eller på egen hand?
Ahl-Waris har avlagt biämnesstudier i arkeologi, folkloristik, museologi, pedagogik och har också studerat teologi. Hon vill framhålla att alla disciplinerna har öppnat dörrar för henne och givit henne arbetsmöjligheter under karriären. Dessutom beskriver hon att tillskottet av närliggande discipliner i hennes examen gjorde henne mera övertygad om och trygg i sin yrkesmässiga kompetens. Arbetstillfällen ger därtill alltid erfarenhet som man kan bygga vidare på i framtiden.
Vad extrakurrikulära aktiviteter under studietiden beträffar vill Ahl-Waris poängtera föreningsverksamhetens främjande inverkan på en historikers yrkesidentitet. Nätverk är viktiga och alla kontakter är hemåt. Dessutom beskriver Ahl-Waris det praktiska handlag som hon utvecklade inom ramarna för såväl Historicus r.f. som Nylands Nation. Genom den här föreningsaktiviteten lärde hon sig grunderna i hur man söker understöd för såväl storslagna fester som föreningsresor, liksom hur man organiserar evenemang av varierande storlek.
Nationsengagemanget gav också utökade perspektiv tack vare umgänget med studenter vars vetenskapliga disciplin skiljde sig från den egna. Något annat konkret och upplevelsemässigt som Ahl-Waris lyfter fram som givande upplevelser som hon minns och uppskattar är universitets promotioner. Också dessa har format hennes historiska perspektiv under tiden vid universitetet.
Det sista rådet som Ahl-Waris vill dela med sig av åt historiestuderande idag är att man ska studera flitigt och vara nyfiken: ”välj kurser utanför din bekvämlighetszon, gå med i studielivet och upplev saker!”
På ett väldigt lämpligt sätt sammanfattar detta budskapet i hela intervjun. Historia är en perspektivkunskap. Vi lär oss ett särskilt hantverk vad informationsbearbetning beträffar för att inom många olika arbetskontexter utföra liknande arbete där kunskap och kommunikation ofta är i centrum. Vi producerar stora mängder text för att kunna presentera källkritisk och relevant information med anknytning till det förflutna, ofta härlett ur en stor, svårhanterlig men relevant mängd källor. Med den definitionen spelar det ingen roll om vi undervisar i en skola, presenterar en museiutställning eller skriver en bok. Det är bara mediet och publiken som byts ut.
Emelie Schauman är magisterstuderande i historia och gick Mentorkurs med alumner hösten 2023.
***
Tycker du som Eva att det vore nyttigt med mera kunskap om praktiska färdigheter som hur man gör en arbetsansökan, gör en meritförteckning eller ansöker om finansiering för något projekt kan du om du studerar vid Helsingfors universitet kolla upp den mångsidiga information och det stöd som du får av universitetets karriärservice.
Det här fanns inte på universitetet när Eva studerande, men finns nu och är en nyttig resurs för alla studerande och för den som har utexaminerats. Ett år efter att du tagit ut din magisterexamen kan du utnyttja karriärservicens tjänster!
Vill du bekanta dig med Eva Ahl-Waris doktorsavhandling Historiebruk kring Nådendal och den kommemorativa anatomin av klostrets minnesplats som gavs ut av Societas Sanctae Birgittae i Vadstena 2010 hittar du den på bibliotek eller i digital form här.
Läs också Eva Ahl-Waris blogginlägg om den museiprojektkurs som Eva ledde tillsammans med Derek Fewster 2021 på Hertonäs gård.
