Det var nästan en ren slump att jag hamnade här, men jag är väldigt tacksam för det. Det var en vårdag i 2021 när jag små stressat funderade på framtiden. Sambon ville egentligen flytta tillbaka till Norge så jag hade redan som vana att sporadiskt öppna jobbnorge.no för att se vad som fanns där ute. Rätt som det var så hittade jag en “PhD fellowship” position på Universitetscentret i Svalbard (UNIS), med ett ämne som var den perfekta fortsättningen av min gradu från ECGS magisterprogrammet med Arktiska studier som huvudämne. Ända lilla problemet var att deadlinen var ca en vecka ifrån och jag jobbade heltid med två jobb och stortrivdes med min vardag. Jag tog beslutet att söka tjänsten, och det var en galen vecka men ansökan åkte in i tid och lite på en månad senare flyttade vi till Longyearbyen. Vad jag vill säga med den här inledningen är att man inte ska vara rädd för förändring. Man måste ofta sätta sig utanför sina egna bekvämlighetsgränser för att saker ska ske, men tar man chansen så finns det inga gränser vart livet kan ta en.
Mitt liv tog en helomvändning och jag flyttade till världens nordligaste by (om man inte räknar med Ny-Ålesund, en liten by längre norr). Sommaren är väldigt kort här uppe, och eftersom det är den enda tiden för fältarbete för en terrestrisk biolog så började allting genast när jag kom upp i Maj 2021. Säkerhet tas på ett stort allvar, och det finns flera kurser bl.a. i isbjörns säkerhet, som man måste avlägga för att få gå ut på fältarbete, så första tiden var fylld med kurser. Man måste dessutom vara i gott fysiskt skick för vädret är extremt varierande och man måste alltid vara beredd på allting vilket gör att det är mycket utrustning man måste ha med sig ut. Den första sommaren var egentligen bara fältarbete, eftersom både projektet jag jobbar på och min PhD började (mer om det längre ned), så det var väldigt mycket jobb, men när hösten kom hade jag mer tid att äntligen fördjupa mej i vad det var jag egentligen skulle göra min PhD om.
Mitt hemuniversitet är Universitetet i Bergen (UiB), men jag har faktiskt aldrig varit där, för hela min PhD kommer vara på Svalbard. UNIS på Svalbard är bara ett universitetscampus, så alla som studerar här måste därför vara kopplade till ett universitet på det norska fastlandet. Jag jobbar på projektet TERRA (Thawing permafrost in the High Arctic: Understanding climate, herbivore and belowground feedbacks, se: https://www.unis.no/project/terra/ , vår nylanserade websida https://terra.w.uib.no/ och IG: terra_svalbard), där vi i korta drag ser på klimatförändringens effekter på det terrestriska ekosystemet. Min forskning fokuserar mest på nedbrytning, växternas förmåga att ta upp kväve från upptinad permafrost och växtrötternas mykorrhiza produktion. Det är ganska invecklat eftersom alla dessa sker under marken och inte är väldigt synliga, vilket också är varför det inte är forskat så mycket i det tidigare. Det är ett väldigt intressant projekt och jag försöker alltid komma ihåg att se på det stora sammanhanget för att inte tappa bort mig i detaljerna, men jag berättar gärna mer om detaljerna åt den som är intresserad, så det är bara att kontakta mig om du vill veta mer.
Om det är en sak jag har lärt mig under mina 1,5 år här vid världens ända är det att vara flexibel och spontan, och det finns till och med en term för det, “arctic flexibility”. Saker och ting förändras hela tiden och ingenting går enligt plan A, men kanske enligt plan C eller D om du har tur. Det är väl ganska typiskt för forskning generellt, men det blir speciellt tydligt här. Är det inte vädret som orsakar problem så är det kanske renarna som förstört din utrustning (igen), en isbjörn som är för nära byn, kanske din beställning som fastnat i Tromsö efter att ha varit i posten i en månad, eller bara det att jobbet inte har en ledig bil den dagen eller att du inte lyckats få underskrift på ditt fältarbetspapper och inte har lov att åka ut. Att göra en PhD är problemlösning till sitt yttersta, men det skapar både tålamod, kreativitet och i mitt fall också arktisk flexibilitet. Jag försöker se på allt det här som positivt och karaktärsuppbyggande!
Det ni alla undrar över är ju om jag har sett isbjörn, och ja det har jag men jag såg mina första väldigt nyligen. Visst har det varit några nära byn tidigare men då har vi alltid varit förbjudna att fara ut på fältarbete, och isbjörnen har blivit iväg skrämd med helikopter. De isbjörnarna som jag sett var alla på norra och östra delen av Svalbard, och jag såg dem från båten, vilket också är det bästa och tryggaste sättet att se dem på.
Naturen på Svalbard är otrolig, den är så varierande från spetsiga berg till glaciärer och grön-bruna dalar. Varje liten nyans syns så tydligt, vilket gör att förändringar också visar sig i allt större grad. I helgen skedde något historiskt, de första hjortronen någonsin hittades på Svalbard, vilket är otroligt och skrämmande på samma gång. Visst har bladen funnits runt omkring men klimatet har aldrig tidigare varit gynnsamt nog för dem att faktiskt få bär. Djurlivet här är också unikt på många sätt, med de knubbiga svalbard renarna vandrande omkring på gatorna och valar och valrossar i fjordarna. Fjällrävarna visar sig ibland, och ljudet de gör när det kommunicerar med varandra är bland det roligaste jag har hört.
Jag stortrivs med livet i en liten isolerad by, men jag ser också att det inte är för alla. Medellängden på tiden som folk bor här är kring 4 år, men redan under min tid här har flera av mina vänner eller bekanta flyttat. Det kommer också hela tiden nya folk, men den stora utväxlingen gör att det sociala livet är ganska annorlunda från det jag är van med hemma där man största delen av tiden är med ganska samma kompisar. Jag spenderar en stor del av min fritid utomhus, med olika aktiviteter beroende på årstid, för det finns inte alltid så mycket annat man kan göra än att klättra upp å ett fjäll, paddla, skida, eller åka snöscooter, och naturupplevelserna man kan få är ofta helt otroliga. Så det är definitivt en fördel att gilla friluftsliv när man bor här. Årstiderna är väldigt olika, och min favorit är definitivt våren kring mars-maj då ljuset har kommit tillbaka och den arktiska vintern är som bäst.
Lite reklam för UNIS till sist ifall du blev taggad på din egen Svalbard upplevelse:
Det finns en massa kurser på UNIS, så massa studeranden kommer hit för en kurs eller två för några månader, och de har ofta en massa program med och gör massor med varandra! För att söka måste man vad jag vet tyvärr först åka på utbyte till ett norskt universitet och sedan ansöka om att avlägga kurs här, men biologikurserna brukar ha plats så det ska gå rätt smidigt. Jag har mött en student som gjorde det från ÅA så det är definitivt inte omöjligt! https://www.unis.no/studies/how-to-apply/
Om du vill veta mer om något är det bara att skicka åt mig. Jag är fortfarande med i Svnk whatsapp chatt, men du kan även hitta min epost via projektets link ovan, eller nå mig via IG Terra_svalbard.
Hoppas ni alla får en fin höst!
Kram, Emelie
Emelie Winquist