Qwaque

5+1 julklappstips som skonar både plånboken och miljön

Julen närmar sig med stormsteg och klapparna är ännu inte införskaffade, studerandens plånbok gapar tomt och vårt klimat ropar på hjälp. Vad ger man då sina nära och kära för att glädja dem vid juletider? Här är några tips som tar hänsyn till både plånbokens och miljöns tillstånd.

Tips för julstämning: Tomasmarknaden på Senatstorget!

1. Gör själv. I ditt köksskåp finns garanterat lite mjöl och socker – baka en sockerkaka! Eller varför inte några kex? Dina närmaste blir säkert glada över något ätbart.

2. Ge tid. Tid verkar vara en bristvara för allt fler av oss, och vi hinner inte tillbringa så mycket tid som vi skulle vilja med våra nära och kära. Så varför inte ge ett litet kort, där du lovar mottagaren att ni tillsammans ska göra något hen gillar – eller varför inte bara mysa eller prata, så länge ni får tid tillsammans.

3. Ge en tjänst. Är du bra på att massera? Laga mat? Baka? Är du duktig med barn? Kan du ta hand om husdjur? Kanske är du bra på att tvätta fönster? Skriv ett kort där du lovar mottagaren en tjänst (eller varför inte flera). Bara fantasin sätter gränser för vad du kan göra!

4. Ge en bild. Någonstans i ditt arkiv finns kanske en gammal och minnesvärd bild på dig och julklappens mottagare. Skriv ut den och lägg den i en ram du kanske redan har hemma eller hittar på loppis. Bilden kan återuppliva många goda minnen och värmer garanterat hjärtat under en jobbig dag.

5. Ge vidare. Gav din faster Magda dig en smörgåsgrill i julklapp för sju år sedan och grillen har legat i ditt skåp sedan dess? Är din närmaste väns kärlek för grillade smörgåsar nästan större än hens kärlek för dig? Ge grillen (eller vad som helst annat som du inte behöver) vidare till någon annan som har större användning för den.

Bonus: Shoppa secondhand! Världen är full av loppisar som är fulla av fullständigt dugliga kläder, böcker, hushållsföremål – allt mellan himmel och jord. Det du ger i julklapp behöver verkligen inte vara sprillans nytt; det du ger bort kan någon ha ägt och älskat redan tidigare, men det betyder inte att någon annan inte kan göra det igen! På så vis sparar du pengar och shoppar mer miljömedvetet.

Sommarjobb: Praktik på Livsmedelsverkets mikrobiologienhet

Bästa läsare, sommarjobbsserien får nu fortsättning! Läs vidare för att få reda på hur en sommar på Livsmedelsverket kan se ut. 

I skrivande stund har jag påbörjat mitt fjärde studieår på biologin med genetik som huvudämne och mikrobiologi som biämne. Dessutom är jag också farmacistuderande vid Farmaceutiska fakulteten, där jag nu är på mitt andra studieår. Under den gångna sommaren har jag jobbat på det de flesta ännu känner till som Livsmedelssäkerhetsverket Evira, dvs. nuvarande Livsmedelsverket (på finska Ruokavirasto). Livsmedelsverket fick sitt nya namn i januari 2019 då dåvarande Evira, Landsbygdsverket och en del av Lantmäteriverket slogs ihop.

Platsen där jag jobbade: Livsmedelsverket i Vik.

För att vara mer specifik gällande var jag jobbade: jag jobbade vid laboratorie- och forskningslinjens mikrobiologienhet, där jag ytterligare mer specifikt var placerad vid avdelningen för antibiotika. Till avdelningen för antibiotika hör, förutom att undersöka rester av antibiotika i diverse prover av bl.a. mjölk och njurar, också att tillverka alla odlingsmedier för i stort sett hela Livsmedelsverket, och det var detta jag sysslade med största delen av sommaren. Jag fick jobbet genom att skicka en arbetsansökan som svar på en arbetsplatsannons, blev kallad på intervju och blev vald för jobbet.

Då jag i juni började mitt jobb var allting till en början nytt och mycket spännande, men jag vande mig snabbt. Som praktikant fick jag göra samma saker som alla andra i odlingsmedielabbet: bestämma vad som ska göras, när det ska göras och hur mycket som ska göras, sedan göra det, och till slut kontrollera steriliteten för allt som gjorts och som bör vara sterilt. Mer konkret sagt tillverkade jag petriskålar och provrör med agar, olika vätskeformiga odlingsmedier samt en hel del buffertlösningar, dvs. ungefär vad man som grundexamensstuderande utan avlagd kandidatexamen kan vänta sig att få göra.

Blodagar, ett av de vanligaste odlingsmedierna jag under sommaren fick tillverka.

Förutom att jag under sommaren fick se grunden till all forskning och diagnostik som görs vid Livsmedelsverket och hur de möjliggörs, fick jag även chansen att närmare bekanta mig närmare med Livsmedelsverket, dess organisation och allting som görs där. Jag fick se vad andra människor inom min egen bransch jobbar med, jag fick bekanta mig med människor och knyta kontakter som jag eventuellt kan ha nytta av i framtiden.

Sammanfattningsvis var mitt sommarjobb ett fint tillfälle för inlärning och personlig utveckling, samtidigt som jag fick en inblick i forskning och arbetslivet, ett tillfälle jag är mycket glad och tacksam över.

Kom och medverka i studerandemusikal!

Idag startar rekryteringen för Vik-spexets kommande produktion. Spex är en form av interaktiv musikteater producerat av studerande på Vik campus, medräknat svunkeiter. Här nedan följer ett inlägg skrivet av Vik-spexets styrelse där bland annat svunkeiten Pinja berättar om sin spexkarriär.

Vik-spexets rekrytering för nästa produktion startar hösten 2019. Spex är en interaktiv form av musikteater producerad av studerande, där publiken kan delta i pjäsens gång genom att be om improvisation. Med andra ord kan publiken ropa “omstart!” vid valbart ställe och då skall skådespelarna spela upp den gångna scenen på nytt och på ett nytt sätt.

Vem kan söka med i Vik-spexet? Ja, alla studeranden på Vik campus, oavsett modersmål och studieinriktning. Vik-spexet välkomnar varmt även andra intresserade, såväl studerande från andra campus som icke-studerande. Själva föreställningen är finskspråkig, men även flera svenskspråkiga har medverkat i Vik-spexet i flera år, så som skådespelare, musiker, dansare, med mera.

Svunkeiterna Viktor, Pinja och Madde medverkade i Vik-spexets produktion 2019. Pinja fungerade som skådespelare medan Viktor och Madde var dansare.

Nedan följer en intervju med svunkeiten Pinja, som har studerat biologi i två år och även deltagit i Vik-spexets produktion två gånger:

– Varför bestämde du dig att gå med i spexet?

Spex är absolut det roligaste och mest givande studieevenemang som jag någonsin tagit del av! Jag hade inte hört om spex tidigare och det var min tutor som berättade om konceptet då jag var gulis. Jag tyckte genast att det lät spännande, har själv alltid gillat dans, musik och teater MEN OBS, jag hade ingen tidigare erfarenhet av någonting liknande… på grund av detta så tvekade jag lite, ”inte har ju jag någonting att bidra med”, tänkte jag. Men så fel jag hade! Min tutor var mycket uppmuntrande och sa att man faktiskt inte behöver någon tidigare erfarenhet för att delta. Så det avgjorde saken.

– Vad har du hållit på med i produktionen?

Jag ansökte första året till dansteamet och det var helt otroligt! Vi hade underbara team ledare som med proffsigt grepp och mycket tålamod lärde oss koreografi och skapade en härlig gruppkänsla! Det var inspirerande att få dansa med människor med så många olika bakgrunder, allt från andra nybörjare till topp tävlingsdansare! Andra året hade jag fått lite smak för att improvisera så jag sökte till skådespelarteamet! Och än en gång, en total nybörjare som jag fick en roll och skådespelade och improviserade dessutom på finska, vilket som inte är mitt starkaste språk så att säga.

– Vad har spexet gett dig?

Under min spexkarriär så här långt så har jag fått många fina minnen av att fått skapa ett spektakel i en tvärvetenskaplig miljö och fått träffa otroliga människor, som jag inte annars hade träffat.

– Vad vill du säga åt de som överväger att söka med i spexet?

Jag rekommenderar spex för just DIG, om du ens är det minsta intresserad! Det finns alltid en uppgift som passar dig, och den ska du få utföra i en miljö av andra kreativa människor!

Pinja i rollen av “Janita” i Vik-spexets produktion “Vallan tyttäret” år 2019. © Tinja Nerkko

Föreställningarna kommer att äga rum i mars våren 2020 och träningarna börjar hösten 2019. Med sökes skådespelare, musiker, dansare, scenografer, kostymplanerare samt ljus- och ljudplanerare. Vid sidan om själva teaterproduktionen behövs även medlemmar i marknadsföringsteamet samt fotografer och filmare.

Varför delta i spexet? Deltagande i spexet ger möjlighet till att på låg tröskel lära känna studerande inom andra studieinriktningar utanför den egna ämnesföreningen. Träningarna och andra evenemang utanför dessa har fört människor samman samt bundit flera starka vänskapsband genom åren. Häng med på våra info-kvällar på hösten ifall du blev intresserad, dit kan du komma ifall du inte ännu vet på vilket sätt du skulle vilja delta i produktionen. Ifall du inte är intresserad av att delta i spexet lönar det sig i alla fall att bli medlem i föreningen Viikki-speksi ry, då kan du delta i våra evenemang och du får snabbast informationen gällande bland annat våra exkursioner till andra spexföreställningar.

Gå in på våra nätsidor, vårt instagramkonto (@viikkispeksi) och vår facebook-sida (Viikki-speksi) för mer information. Vi ses på hösten!

Soliga hösthälsningar,

Vik-spexets styrelse

Om konsten att fånga naturen på bild

Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtans fröjd
Vill du mig någe’, så har du mig här!
Kom liljor och aquileja,
Kom rosor och salvia,
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!

Så lyder första versen av folkvisan Uti vår hage. Ett annat sätt att gestalta naturens skönhet, liljorna och akvilejorna, är naturfotografering. Här nedan kommer ett inlägg om just detta, skrivet av SvNK-legenden Jon Rikberg som studerar växtbiologi och ska bli lärare.

Kanadagåsunge (Branta canadensis), Arabiastranden, Helsingfors. Märk hur det gröna gräset ramar in ungen. I bakgrunden ena föräldern.

Jag tror det hela började någon gång som kanske 8-åring när jag fick ärva min mammas gamla ”filmrullekamera”. Med den fotade jag sedan allt från Pokémonleksaker, ankor, min familj till hundar och tyckte att det var hur kul som helst. Med tiden började jag mer och mer bli intresserad av att fota natur och när jag var 15 köpte jag min första digitalkamera (en liten pocketkamera). Då blev det fjong i hobbyn för plötsligt kunde man ta hur många bilder som helst på en och samma fågel och sedan ta bort alla dåliga och oskarpa bilder – till skillnad från analoga kameran där man fick fundera en hel del på när man skall ta bilden. Sedan gick det några år och sedan kände jag att för att få ut mera av hobbyn behöver jag en systemkamera. Från diverse sommarjobb sparade jag ihop pengar och köpte under gymnasiet en begagnad systemkamera och från och med har jag titulerat mig själv hobbynaturfotograf. I och med systemkameraköpet började jag också mer medvetet fotografera just fåglar.

Under senare år har dock mina studier fått mig att fotografera över 600 växtarter så vid det här laget lär jag ha mer växtbilder än fåglar. En och annan svamp har också blivit dokumenterad (ca. 100). Den stora skillnaden mellan att fota växter och fåglar är att med växter har man oändligt mycket tid. Man kan flytta på sig och prova från olika vinklar. Man kan ta bort lite ”ogräs” som är i vägen för växten man vill fota. Men med fåglar blir det så otroligt mycket mer oväntat – man har ingen aning om fågeln tänker flytta på sig, flyga bort eller komma närmare dig. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen och slutresultatet är ofta en blandning av tålamod och tur.

Buskstjärnblomma (Stellaria holostea), Tvärminne zoologiska station. Här låg jag raklång på marken i kvart och provade olika vinklar tills jag fick den här bilden som jag är rätt nöjd med. Blomman följer gyllene snittet och bakgrunden blir försommaraktigt grön med bokeh (”ljusbollar”) samtidigt som man ändå tydligt kan identifiera arten.

Det som de flesta fågelfotograferna sysslar med är att sitta och vänta i timtal för att få den perfekta bilden. Jag har tyvärr inte så bra tålamod. Jag tycker det är trevligare att traska omkring i skog och mark och sedan fota det man råkar se. Sedan finns det vissa platser som ”kryllar” av bra motiv, så som Finnoviken i Esbo och Gammelstadsviken i Helsingfors. Där behöver man inte lurpassa i timtal utan ofta räcker det med lite tur och så kan du ha fågeln rakt framför dig.

Brunänder (Aythya ferina), Finno. Det är en sak att fota fåglar som sitter stilla på en kvist och en helt annan sak att försöka få en vettig bild på brunänder som tävlar om en hona (syns inte på bilden) och rör sig som torpeder genom vattnet.

När det gäller min kamerautrustning har mottot varit ”sakta men säkert” dvs att under en lång tid med jämna mellanrum uppdatera någon del av utrustningen. Några bra tips för de som funderar på att börja fota lite mer seriöst är att det dels kan vara helt vettigt att köpa begagnat (t.ex. vissa butiker säljer begagnade som är kontrollerade och har garanti ifall nåt mot för modan skulle vara på tok) och dels att det lönar sig att satsa på objektiven. Jag läste en fotoblogg för en tid sen där det summerades som så att kamerahuset dejtar man med men objektiven gifter man sig med. Tanken är att kamerahusen uppdateras mer eller mindre hela tiden medan objektivena uppdateras mycket mer sällan. Till exempel alla objektiv som jag har köpt mellan 2011 och 2013 säljs fortfarande medan kamerahuset som jag köpte 2012 har fått åtminstone två nya modeller under samma tid.

Hur lär man sig ta bra bilder då? Scouternas ”learning by doing” passar in bra här. Det är bara att prova sig fram. Jag studerade själv naturfotografering vid Lofoten Folkhogskole ett år och lärde mig där bland annat ganska mycket om bildredigering och teknik vid fotograferandet av landskap, hur ljus används, hur man fotar i studio och en massa annat. På youtube hittar man också kopiösa mängder riktigt bra tutorials för det mesta.

Havsörn (Haliaeetus albicilla), Lofoten.

Trots att naturfotograferingen är en rolig hobby för mig så har jag också haft nytta av den i arbetslivet. Att kunna jobba med Photoshop, Lightroom och andra bildediteringsprogram har jag haft nytta av. Att ha ett öga för det visuella skadar inte heller på de flesta arbetsplatser ifall man till exempel skall kunna sy ihop en annons eller reklam för en produkt eller för ett seminarium.

Den här bilden har den tvivelaktiga äran att vara den mest plagierade bilden jag tagit. Den har dykt upp på flera instagram- och flickerkonton som inte har någonting med mig att göra. Bilden är tagen med så kallad HDR-teknik det vill säga genom att ”smälta ihop” flera bilder på varandra för att få både de mörka områdena (kabbelekorna) och de ljusa områdena rätt exponerade. Jag är inte själv helt nöjd med kompositionen men älskar stämningen i bilden.

Till sist vill jag uppmuntra alla som är ens lite intresserade av att fota natur att göra det. Det är inte alls en dum idé att börja med sin telefons kamera! Om du är intresserad av se fler av mina bilder så sök upp rikbergphotography på instagram 🙂

//Jon

Capone – ett gansterspex; eller familjestrid i förbudstid; eller bankrån räknas väl som lån

I år transporterar det thoracala medicinarspexet oss till 1920-talets Chicago där pengar och hembränt flödar, bankrån begås och polisen mutas. Vi får följa gangstern Al Capone och hans innersta krets i en tid som präglas av jazz, flygplan och illegal sprit.

Spexet börjar med att Lucy Capone tas tillfånga av lagens långa arm under ett bankrån. Samtidigt kommer Al Capones italienske gudson till Chicago för att utföra sin praktik som gangster, även en sedan länge försvunnen familjemedlem återvänder och vill vara del av gansterimperiet. Den fortsatta handlingen innehåller kärlek, svek och intriger, som kan komma att förändra allt.

Årets spex saknade je ne sais quoi, även skämten som gör narr av vänföreningarna var tyvärr få. Trots det måste sägas att spexarna är väldigt begåvade och har lyckats med att uppföra ett högklassiskt spex ännu en gång, majoriteten av ordvitsarna var spot on och aktuella, musiken var väl uttänkt och liksom alltid var karaktärerna roliga och älskvärda. En guldkant var att en tidigare svunkeit även medverkade på scenen. Vi svunkeiter som var på plats rekommenderar varmt att ni tar er tid att åka och se på detta spex, det bjuder på många goda skratt.

Föreställningsdatumen i Helsingfors är 23.3, 13.4 och 27.4. Mer info kan hittas på Facebook eller på Thorax hemsida.

ERASMUS i Europas farligaste stad?

Är du sugen på att åka på utbyte men har ingen aning om vart? Håller du på och söker som bäst men är inte helt säker ännu? Nedan följer ett inlägg av miljövetaren Vera om sitt pågående utbytesår i Marseille, Frankrike som kan vara till hjälp! Ansökningstiden för utbyten till flera länder pågår fram till 15.2, för mer info se mobilitetsservicens instruktioner

 

Det är februari 2019, och jag har studerat vid Aix Marseilles universitet i drygt fem månader. Jag är kandidatstuderande på miljövetenskapliga fakulteten och tillbringar hela mitt tredje läsår i Marseille, Frankrike. Jag studerar miljövetenskaper med en mera socialvetenskaplig och politisk fokus, och här i Frankrike kallas linjen “science de la vie et de la terre” i stället för bara miljöpolitik. Det är ju lite fint tycker jag.

Utsikt över basilikan Notre-Dame de la Garde, Marseilles högsta punkt och kändaste landmärke.

 

Varför Aix Marseilles universitet?

Erasmus erbjuder en ändlös lista av utbytesalternativ. Alla som varit inne på “mobility online” för att ta sig en titt på vart man möjligtvis kunde åka, har säkert fått dåndimpen, stress svettningar och stängt av datorn illa kvickt. För lyckas göra ett val gäller det att omedelbart begränsa alternativen, så jag bestämde mig för att bara koncentrera mig på Frankrike. För språket skull. Man har ju kämpat med sin franska i några år nu, så jag kände att jag inte ville låta alla dessa stressiga ordförhör vara totalt förspilld tid.

Varför jag sedan valde Marseille, kunde jag ju säga att berodde på kursalternativen, men i ärlighetens namn så kände jag att ett år vid medelhavet kunde sitta fint. Och det blev bra med kurserna ändå! Det löser sig. Rekommenderar!

Oktobervädret var annorlunda i södra Frankrike.

 

Studier

Före jag erasmuskursplan innehöll många olika kurser som intressera mig. Marseille har ett stort utbud för både miljövetenskaper och biologi. Men snabbit insåg jag att jag måste läsa ett helt kursprogram med en och samma klass varje dag. Du kan inte bygga upp en läsordning själv i Frankrike om du inte vill ha en trasselknut som resultat. Schemat är inte precis en stadig och oföränderligt. Kurser rör sig, försvinner och dyker upp lite som de behagar. Dessutom kompletterar flera kurser varan under en termin. Lättast är att bara följa en färdig kursplan. Jag tror det samma gäller i de flesta universitet i Frankrike.

Två terminer av studier enligt kursplanen motsvarar 60 studiepoäng precis som i Finland. För mig går alla kurser på Franska, och man är nog tvungen att både skriva essäer och hålla presentationer på kursspråket. Men både lärare och elever är väldigt tålmodiga och förstående så det går nog!

Till skillnad från Finland koncentrerar man sig rätt mycket på att lära sig utantill, och fokusen på detaljer kan vara lite onödigt stor. Vi jobbar med mycket projekt, och studierna i miljöproblem är ganska lokalt koncentrerad. Vi funderar på Marseille som en hållbar stad, medelhavsklimat och Fransk miljöpolitik. De franska studerandena tar anteckningar på lektionerna i rasande fart, och skriver ofta ner ord fr ord vad professorerna sagt. Något som jag snabbt gav upp på… Mina språkkunskaper visa sig behöva lite mera träning före jag når den nivån. Närvaro under kurserna är obligatorisk, men det är nog sällan någon som kollar om man faktiskt är där. För mig är det ändå lite annorlunda. Vi är tyvärr bara femton på min klass så det märks rätt snabbt då jag är … sjuk. Dessutom så är många professorer ovilliga att dela sina presentationer med en, så man riskerar att gå miste om rätt mycket om man inte är närvarande. Men rätt oftast kan man förhandla lite och få specialbehandling som erasmus studerande (:

Aix Marseilles universitet tycker jag också att är riktigt bra. De har ju inte lika mycket pengar som Helsingfors universitet så alla klassrum har inte projektorer till exempel, och det kan vara lite rådd i administrationen ibland. Men förutom lite sådant smått har allt jag upplevt i Marseille varit antingen bra eller åtminstone lärorikt!

Praktiskt

Studiebostad får man lätt arrangerat vid de flesta universitet i Frankrike (men fixa på förhand). Känner man att man inte vill bo i en korridor kan man nog också söka sig till privata marknaden. Jag känner många erasmus studerande här i Marseille som anlänt utan bostad, bara hostel, och sedan hittat något trevligt kollektiv att bo i efter en vecka eller två. Det är kanske inte en dum idé, för att arrangera boende i en stad du aldrig besökt med någon du aldrig mött innebär en del risker.

Ett utbyte i Frankrike innebär mycket byråkrati till en början. Hemförsäkring, franskt bostadsstöd, inskrivning i universitetet… Men med allt detta får man både hjälp och instruktioner!

Franska alperna börjar mer eller mindre vid Marseille! Åkte bil 2,5h för att skida lite. Slalom, bergsklättring och hiking är väldigt populärt i Marseille.

 

Fransmän tycker väldigt mycket om att protestera och strejka. Den saken är klar.

 

Marseille som stad

Marseille är en intressant stad, som skiljer sig mycket från andra städer i Frankrike. Befolkningen är en mix av olika kulturer, med starkt inflytande från Nordafrika. Det finns inget egentligt centrum i Marseille, och i alla stadsdelar hittar du både rika, medelklass och otroligt fattiga människor. Många kan känna att det är obehagligt att se så mycket hemlösa människor, att komma ansikte mot ansikte med alla sociala problem. Men det är också något ärligt med det. Bara för att vi inte alltid ser det, betyder ju inte att det inte finns. I Europa och Frankrike har Marseille ett lite dåligt rykte som en farlig stad, och det stämmer kanske att man skall se upp lite. Fundera på vilka kvarter man går i sent om kvällen. Men det är bara en sida av myntet. Gatorna i Marseille är fulla med konst, restauranger, gallerier, caféer och så vidare. Staden är händelserik och hektiskt, men den är också är omringad av vackra naturparker, berg och så naturligtvis havet. Det är ju Frankrikes största och äldsta hamnstad! Som stad rekommenderar jag definitivt Marseille.

 

 

 

 

Om ni är intresserade av Marseille eller utbyte i Frankrike, är det bara att ta kontakt! Fb: Vera Arhippainen

För andra berättelser om biologerns utbyten klicka på länkarna:

Freiburg, Tyskland

Tours, Frankrike

Kyoto, Japan

 

Naturvetarens Runebergstårtor

Detta recept ger 8 tårtor.

Ingredienser
1,5 dl olja av Brassica rapa ssp. oleifera
1,5 dl raffinerad Saccharum officinarum (brun, klibbig version)
1,5 dl mos av frukten av Malus domestica
0,5 tsk arom av Prunus dulcis
¼ tsk NaCl
2 dl mjöl av Triticum aestivum
1 dl mjöl av Prunus dulcis
1 dl smulor av panis
1 tsk malda frön av Elettaria cardamomum
3/4 tsk NaHCO3

För dekorering
1 dl sylt gjord på Rubus idaeus
1 tsk H2O
1 dl puderformig raffinerad Beta vulgaris ssp. vulgaris var. altissima

Gör så här:

  1. Lägg ugnen på 175 grader.
  2. Blanda olja av Brassica rapa ssp. oleifera, raffinerad Saccharum officinarum, mos av frukten av Malus domestica, arom av Prunus dulcis och NaCl i en skål.
  3. I en annan skål, blanda mjöl av Triticum aestivum, mjöl av Prunus dulcis, smulor av panis, malda frön av Elettaria cardamomum samt NaHCO3 och kombinera detta med de våta ingredienserna.
  4. Fördela smeten mellan bakformarna (eller muffinsformarna) och grädda i ca. 20 minuter. Låt tårtorna svalna innan dekorering.
  5. Dekorera med sylt gjord på Rubus idaeus mitt ovanpå tårtorna. Blanda puderformig raffinerad Beta vulgaris ssp. vulgaris var. altissima med H2O och spritsa ut det i en ring runt sylten.

Det ursprungliga receptet är gjort av Satu Saunio.

Blodgivning

Nedan följer ett inlägg av Sabina Selenius
Varför donera?
Blodprodukter behövs bl.a. till operationer, cancersjuka, olycksfallspatienter och prematurer (för tidigt födda barn).
Blodet kan användas bl.a. behandling för anemi, blodbyte hos prematurer och produktion av läkemedel.
Ibland behövs flera påsar blod från personer med samma blodgrupp för att behandla en patient, därför är det viktigt att det finns tillräckligt donatorer.
Det går åt nästan 1000 påsar blod dagligen så behovet är stort!
Kan jag donera?
Man kan göra ett test på blodtjänstens hemsida för att få reda på om man får donera.
Hur går blodgivning till?
Man kan boka tid men det är inte nödvändigt. Det rekommenderas dock om man är större grupper.
Vid disken ger man sitt ID och man får en blankett som man ska fylla i. Sedan tar man ett könummer och väntar på sin tur. När det blir din tur tar en sköterska emot dig och går igenom blanketten samt mäter ditt hemoglobin.
Sedan går man för att donera blod.
Själva blodgivningen tar ca 5-10 min. Sköterskan sticker en nål i armen, sedan får man sitta och vänta tills blodpåsen är fylld. Man donerar ca 0,5 l per gång.
Kvinnor får donera med minst 91 dagars mellanrum, män får donera med minst 61 dygns mellanrum.
Vid blodgivningen får man mat och dryck samt järntillskott vid behov.
Är det skadligt för en frisk person att donera blod?
Nej (ta testet för kolla om du får donera).
En del upplever lokal ömhet och rodnad vid sticket. Man kan få huvudvärk och känna sig svag men det botas oftast med mat och dryck (som det även bjuds på på plats)
Eftersom man förlorar mycket vätska ska man undvika fysisk ansträngning och bastubad efteråt.
Har man fler frågor kan man gå in här:
SvNK har grundat en ”blodgrupp” för blodgivning hos blodtjänsten! När ni far och ge blod, uppge då att ni hör till ”Svunken”-gruppen vid blodtjänsten.
Varje gång nån donerar kommer detta registreras hos blodtjänsten under ”Svunken” och då SvNK uppnått 10 donationer i gruppen under ett kalenderår blir vi tilldelat ett diplom. Vid 20 får man ett diplom i silver, vid 30 ett gyllene diplom och vid 50 ett diplom i platina!
Det är ingen skillnad var man donerar, man kan donera ensam eller i grupp. SvNK kommer att ordna exkursioner för blodgivning med jämna mellanrum, så håll utkik efter det!
Kommentarer av tidigare blodgivare:
”Det är ett snabbt och enkelt sätt att hjälpa”
”Chansen finns att du själv måste få blod nån gång, donera!”
”Du får bra feelis efteråt”
”Man får skippa träningen med gott samvete!”
”GRATIS MAT!!!”

Litteratur: Nordens Flora

Vacker, lovprisad och storsäljande. Nordens flora är det oundgängliga standardverket när det gäller att beskriva samtliga gamla och nya växter i Sverige, Danmark, Norge, Finland, Färöarna, Island och Spetsbergen i livfulla bilder och utförlig text. Den vänder sig till nybörjare och växtjägare, naturvårdare och ekologer. Illustrerad av Bo Mossberg och skriven av Lennart Stenberg i nära samarbete med vår tids ledande nordiska botanister ger Nordens flora läsaren upplysningar om växternas blomningstid, frekvens, ekologi, typiska växtplatser, viktiga kännetecken och variationer i utseende på stammar, blad, blommor och frukter. Kartor visar växternas aktuella utbredning.

Såhär beskriver förlaget standardverket för identifiering av nordens växter som utgivits i ny reviderad upplaga, under namnet Nordens Flora. Nordens flora är en uppdaterad och utökad version av Nya Nordiska Floran av Mossberg och Stenberg.

Rent praktiskt skiljer sig den nyaste utgåvan åt från dess föregångare. Den har uppdaterats med flera nyintroducerade arter, nomenklaturen följder de nyaste rönen, och flera arters ekologi beskriv mera i detalj. Arterna presenteras i modern systematisk följd, om man är van med florans föregångare kan detta bidra till extra sökarbete, men man vänjer sig.

En av den nya florans styrkor är att många hybrider beskrivs detaljerat, många är även avbildade. Något som kunde ha lagts till med tanke på hybrider är de vetenskapliga paralellnamn som förekommer för dessa (Potamogeton graminaeus x lucens kallas även P. zizii). Utöver hybrider har även flera apomiktiska småarter tagits med och beskrivs mer detaljerat.

Exempel på beskrivning och avbildning av hybrider av släktet Potamogeton.

Saker kan ses som negativa med floran är avsaknaden av parallellnamn, både svenska och vetenskapliga. Denna avsaknad kan göra det svårt att hitta en art i floran om man t.ex. enbart kan det finlandssvenska namet (T.ex. Getpors) eller om det vetenskapliga namnet har ändrats (Deschampisa flexuosa Avenella flexuosa). En annan sak är storleken av opuset, jämfört med florans föregångare, som även de varit stora, är denna bok enorm, den lämpar sig således inte alls för fältbruk.

För oss backlöksfantaster skär det i hjärtat att läsa om backlöken eftersom det i florans beskrivning av arten står ” bildar troligen ej frö”, men backlöken sätter bevisligen frö (Åström & Hæggström, 2004)!

Nordens flora är verkligen ett välgjort och grundligt verk, som alla fältbiologer, ekologer, botaniker osv har stor nytta av. Den finns att köpas t.ex. här (47,40€). Floran skulle vara en suverän julklapp för den botaniskt intresserade.

Åström, H. & Hæggström, C.-A. 2004: Generative reproduction in Allium oleraceum (Alliaceae). — Ann. Bot. Fennici 41: 1–14.

Bekämpning av Vresros i Kvarken

Invasiva arter, arter som introducerats till vårt land och inverkan negativt på vår lokala artrikedom, finns det gott om exempel av. De mest kända invasiva växtarterna är nog jättebalsamin (Impatiens glandulifera) och vresros (Rosa rugosa). Den sistnämnda, vresrosen, är en vacker, lättskött rosbuske som introducerades till Finland som prydnadsväxt kring 1900-talets början. Vresrosen blommor rikligt och bildar stora mängder frukter, som ofta förs iväg av fåglar och på så sätt sprids växten lätt. Vresrosen växer snabbt och bildar stora bestånd via rotskott, vilket leder till att den kväver annan vegetation. Vresrosen anses vara en av de värsta invasiva arterna i vårt land, då den hotar många av våra starkt hotade arter, främst på naturliga sandstränder.

Vresrosen är lätt att känna igen, den har mörkgröna, ganska skrovliga blad och blommor ofta rikligt. Blommorna av oftast djupt rosa men är ibland nästan vita, blommorna har en stark doft. Stammen är täckt av ett tätt lager med taggar av olika storlek.

Vresrosen, men sina djupt rosa blommor och skrovliga blad.

Under en dag i juli åkte två svunkeiter tillsammans med andra talko-arbetare på vresrosbekämpmningstalko ut till Valsörarna belägna  i Kvarken halvvägs till Sverige.  Bekämpningstalkot ordnades av Ostrobothnia Australis rf. med samarbete med den regionala NTM-centralen. Bekämpningstalkon på valsörarna har redan ordnats under flera år.

Bild från Valsörarna. På bilden syns Valsörarnas landmärke, en rödmålad järnfyr.

Bekämpningen av vresrosen gjordes enligt den så kallade utmattningsmetoden som går ut på att man klipper av alla de gröna delarna av en rosbuske, och upprepar detta årligen tills alla de underjordiska delarna har gjort slut på sin reservnäring och busken således dör. Andra metoder är att gräva upp hela växten inklusive alla rötter (vilket har gjorts på sandstränderna i t.ex. Hangö) men detta är inte möjligt på Valsörarna, då terrängen är väldigt stenig. En annan metod, som kanske inte bör nämnas på en blogg för biologer, är kemisk bekämpning med glyfosat, men detta lämpar sig inte ute i skrägården då gifterna rinner ut i havet. Alla de ovan nämna metoderna har bevisligen fungerat.

Vi åkte ut till Valsörarna en tidig morgon, en lokalbo körde ut oss till Valsörarna. För oss som inte rört oss med båt i Kvarken med sina tusentals kobbar och skär tidigare var detta en upplevelse för sig, slalomåkandet (i för oss en otrolig fart) mellan grynnorna gjorde att vi inte vågade släppa tag om relingen förrän vi var framme.

Väl framme traskade vi emot ställen där vresrosen tidigare rapporterats förekomma. Längs vägen såg vi flera döda buskar av vresros som bevisade att talkona har haft effekt, men det fanns även en hel del buskar som kommit upp igen.

Vresrosen breder ut sig effektivt och bilder snabbt stora bestånd.

Bekämningen av en endaste buske är mera arbetsdryg än vad man skulle kunna tro. För detta behövs ordentliga handskar och en sekatör. Vid bekämpningen klipper man helt enkelt av alla de gröna delarna, de delar man klippt av kan bra lämnas på stranden, de kommer inte att rota sig och isen kommer med tiden att föra bort det döda materialet (och likaså döda buskar).

En vresrosbuske som bekämpats tidigare år. Gamla döda kvistar finns kvar, men nya gröna skott har kommit upp, dessa klipps bort.

 

Här syns en buske efter att de gröna skotten klippts bort.

Årets sommar var exceptionellt het, vilket gjorde jobbet ännu tungare, men att ta några dopp mellan varven gjorde jobbet mycket lättare. Och då kunde man ju passa på att bekanta sig med undervattensvegetationen i och med att vattnet var varmt och skönt, fastän vi befann oss i utskären.

Det var riktigt givande att få vara med en dag och utföra hands on-arbete som befrämjar miljöns tillstånd och få njuta av vår vackra skärgård. Om ni är intresserade av att åka med är det bara att följa med informationen på OA:s hemsida om kommande talkon.

Vad ska du göra om du ser ett bestånd av vresros? Du kan rapportera ditt fynd till siten vieraslajit.fi.