Qwaque

Sommarläsning: Bakteriedrama i Vik

Annika Luther gav under fjolåret ut boken De Sista Entusiasterna. Boken är hennes tredje roman för vuxna och utspelar sig till stor del på campus Vik vid Helsingfors Universitet.

Boken börjar med att två studeranden tillsammans med universitetslektor Marius Lindholm finner en professor död på en toalett i biocenter 3 i Vik. Professorn hittas liggande i sina egna fekalier och har dött av en våldsam sjukdomsattack. Dödsfallet är bara början och efteråt följer en epidemi som sprider sig som en löpeld i landet och skördar många liv.

Bakterien är svårbehandlad eftersom den bildar en biofilm, vilket gör behandling med vanliga antibiotika ineffektiv. Universitetslektorn Marius Lindholm har under långa tider forskat i just biofilmer och blir headhuntad av ett stort läkemedelsbolag på grund av detta. I boken får vi följa Marius försök i att hitta ett botemedel mot bakterien som skördar så många liv. Under jakten på ett effektivt botemedel sker flera oväntade vändningar. Efter ett misslyckat försök i att hitta ett botemedel med de nästintill oändliga resurser som läkemedelsbolaget har, sammanstrålar Marius med två forskarkolleger från uni och försöker i hemlighet nästan helt utan resurser, hitta ett billigt och enkel botemedel, om än med kontroversiella metoder.

Samtidigt som boken skildrar kampen mot epidemin kritiserar boken de ekonomiska nedskärningar som universiteten utsatts under vår studietid och kraven på att forskningen ska vara ”sexig”, med många publikationer vars största syfte är att citeras av andra möjligast många gånger. Boken bjuder på en tankeställare om forskningens syfte och universitetens roll i samhället.

Trots boken i dagens världsläge kan anses handla om ett dystert ämne, med en våldsam och dödlig epidemi som kan liknas vid den som vi ser idag, bidrar boken med hög feel-good faktor i och med de höga igenkänningsfaktorerna. Alla har vi någon gång kommit i kontakt med aningen speciella universitetslektorer som på många sätt liknar karaktären Marius Lindholm. Alla har vi otaliga gånger passerat hjorten i biocenter 3:s aula och druckit det ganska äckliga kaffet som serveras på Unicafé i bio 1. Och beskrivningarna av olika typer av studeranden som kan hittas på en föreläsning är spot-on.

Annika Luther är själv biolog och har tagit hjälp av professor Kristina Lindström i mikrobiologisk sakfrågor vilket gör att biologiska fenomen och epidemin som beskrivs i boken är biologiskt korrekta (iallafall en botaniker som undertecknad svalde all information med hull och hår utan vidare faktagranskning).

Boken är spännande ända fram till sista sidan och bidrar även till allmänbildning om mikrobiologi. Den höga igenkänningsfaktorn gör boken ännu intressantare och lättläst. Om Svunken eller sorken hade nämnts i boken hade detta varit pricken över i:et.

De Sista Entusiasterna får 4 av 5 sorkar och rekommenderas varmt som sommarläsning.

 

Svunkeiternas bästa film- och serietips

Är du på jakt efter en ny serie eller film att titta på? Kanske du hittar någon här bland svunkeiternas favoriter!

Filmer

    • Snowden
    • Now You See Me
    • Inception
    • The King
    • The Departed
    • The Boy Who Harnessed the Wind
    • Life of Pi
    • Indiana Jones-filmerna
    • Jurassic Park-filmerna
    • Miyazaki-filmerna
    • The Greatest Showman
    • The Theory of Everything
    • Night At The Museum-filmerna

 

Serier

    • Our Planet
    • Luonto ei nuku
    • Unnatural selection
    • Tiger King
    • Unorthodox
    • The Witcher
    • Once Upon a Time
    • Rick and Morty
    • I Am Not Okay With This
    • Modern Family
    • New Girl
    • Brooklyn Nine-Nine
    • Sherlock
    • Mindhunter
    • Elite
    • Grey’s Anatomy
    • The Resident
    • Masterchef Australia
    • Big Bang Theory
    • Mumindalen
    • 16
    • Hercule Poirot
    • Vakuum
    • Game of Thrones
    • Big Little Lies
    • Beforeigners
    • Euphoria
    • Killing Eve
    • 12 Monkeys
    • Merlin
    • Fleabag
    • Please Like Me
    • Grace and Frankie

Svunkeiternas bästa boktips

Behöver du tips på vad du kan läsa i sommar? Svunkeiterna tipsar här om läsvärda böcker!

    • Messages from Islands av Ilkka Hanski
    • Monimuotoisuus av Juha Kauppinen
    • Insekternas planet av Anne Sverdrup-Thygeson
    • Sapiens av Yuval Noah Harari
    • Spillover av David Quammen
    • Onda boken av Kaj Korkea-aho
    • Girl, Woman, Other av Bernadine Evaristo
    • The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy av Douglas Adams
    • Slow Horses av Mick Herron
    • Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell
    • The Glass Castle av Jeanette Wallis
    • Anna Karenina av Lev Tolstoj
    • Brott och straff av Fjodor Dostojevskij
    • Volcano street av David Rain
    • All the Light We Cannot See av Anthony Doerr
    • Dave Goulsons böcker
    • Dan Browns böcker
    • Neapelkvartetten av Elena Ferrante
    • Muminböckerna av Tove Jansson
    • Harry Potter-böckerna av J.K. Rowling
    • Mistborn-serien av Brandon Sanderson
    • Obamas boklista (som finns på hans Instagramkonto)

Bonustips: ljudböcker är ypperliga att lyssna på medan man gör annat! Exempelvis Harry Potter-böckerna lästa av Stephen Fry är underhållande och tillräckligt långa. Dessutom får Fry med sin varierade röst det att kännas som om man lyssnar på en film, fast bättre!

Svunkeiternas bästa tips för vad man kan göra hemma

Undantagstillståndet forstätter ännu ett tag i vårt land – därför publicerar vi nu svunkeiternas bästa tips för mad man kan sysselsätta sig med då man håller sig hemma. Kanske du på listan hittar någonting för just dig!

  1. Laga mat som det tar länge att laga
  2. Lära sig spela ett nytt instrument
  3. Plantera örter och nyttiga växter
  4. Gå ut och observera naturen
  5. Sy, sticka eller virka
  6. Storstäda sitt hem
  7. Kolla in YouTube-kanalen ”Journey to the Microcosmos”
  8. Hemmaträning med hjälp av YouTube-videor
  9. Netflix-party
  10. Virtuell rundvandring på museer
  11. Lära sig origami
  12. Lyssna på podcasts
  13. Kolla TedTalks

Skål för SvNK

Kära läsare och vänner!

Vi lever i en exceptionell tid, vilket vid det här laget säkerligen inte har undgått någon. Den här tiden är tung, trist och tärande för oss alla.

Idag skulle vi storslaget ha firat vår kära ämnesförenings hundraårsjubileum, om det inte var för pandemin av det nya coronaviruset SARS-CoV-2 som satte käppar i hjulet för förverkligandet av festen. Festen blev därmed uppskjuten till en senare tidpunkt.

Pandemin av det nya coronaviruset visar något som är bra att minnas: små, till synes obetydliga saker kan visa sig vara mycket kraftfulla och betydelsefulla. Ett litet virus ger upphov till en världsomfattande epidemi. Ett leende räddar någons dag. Ett hej leder till en vänskap för livet, en vänskap som känns snarare som familj, precis som vår lilla förening. Vi ska inte glömma stödet vi kan ha av varandra i situationer som denna, och effekten stödet kan ha på vår hälsa och vårt välbefinnande.

Idag, då vi skulle ha firat föreningen, kan vi tyvärr inte vara nära varandra fysiskt, men mentalt kan vi vara det och på så vis känna oss som en enda stor familj. Vi kan tänka varmt om varandra, och tack vare nutida teknologi kan vi ha kontakt med varandra på distans. Så är vi tvungna att göra tills pandemin är över och vi alla kan vara tillsammans igen, och kan ha den hejdundrande fest vi nu skulle ha haft till föreningens ära.

Låt oss nu i väntan på den fysiska årsfesten tillsammans i våra egna hem höja våra glas – skål för hundraåriga Svenska Naturvetarklubben!

Vår kära Klubben fyllde 50

För ett tag sedan skedde någonting anmärkningsvärt, nämligen Svenska Naturvetarklubben och Spektrum firade vår gemensamma klubblokal Klubbens 50-årsjubileum! Ja, det stämmer, vi har faktiskt hållit till på Klubben i hela 50 år, tro det eller ej! Klubben firades i en hel vecka, med olika program varje dag.

Under veckan fick Klubben besök av tidigare studerande, de äldsta sådana som studerade redan på 60-talet. Måndagen var ämnad speciellt för de som studerade före och under 70-talet, tisdagen för 80-talet, onsdagen för 90-talet, torsdagen för 00-talet och fredagen för 10-talet. Dessa tidigare studerande kom till Klubben för att njuta av varandras sällskap och minnas de gamla goda tiderna på Klubben, och vi fick höra en hel del lustiga och intressanta historier. Vi fick bland annat höra historien om ”Potero Maja”, den stora tavlan som hänger ovanför trappan in till Klubben. Dessutom fick vi höra en massa annat spännande om vad som försiggått på Klubben under dess 50-åriga historia, och dessutom om båda ämnesföreningarna under den här tiden. Att få ta del av dessa historier var givande, och till all lycka hade Spektrum reportrar för sin föreningstidning Spektraklet på plats varje dag för att ta till vara dessa historier – de bästa bitarna kan inom kort läsas här.

På lördagen var det dags för öppen kaffebjudning och senare på kvällen fest på Klubben, en fest som visade sig vara både populär och lyckad. Veckan avrundades med sillfrukost på söndagen. Allt som allt en mycket lyckad vecka som överskred allas förväntningar. Ett stort tack till alla som deltog!

5+1 julklappstips som skonar både plånboken och miljön

Julen närmar sig med stormsteg och klapparna är ännu inte införskaffade, studerandens plånbok gapar tomt och vårt klimat ropar på hjälp. Vad ger man då sina nära och kära för att glädja dem vid juletider? Här är några tips som tar hänsyn till både plånbokens och miljöns tillstånd.

Tips för julstämning: Tomasmarknaden på Senatstorget!

1. Gör själv. I ditt köksskåp finns garanterat lite mjöl och socker – baka en sockerkaka! Eller varför inte några kex? Dina närmaste blir säkert glada över något ätbart.

2. Ge tid. Tid verkar vara en bristvara för allt fler av oss, och vi hinner inte tillbringa så mycket tid som vi skulle vilja med våra nära och kära. Så varför inte ge ett litet kort, där du lovar mottagaren att ni tillsammans ska göra något hen gillar – eller varför inte bara mysa eller prata, så länge ni får tid tillsammans.

3. Ge en tjänst. Är du bra på att massera? Laga mat? Baka? Är du duktig med barn? Kan du ta hand om husdjur? Kanske är du bra på att tvätta fönster? Skriv ett kort där du lovar mottagaren en tjänst (eller varför inte flera). Bara fantasin sätter gränser för vad du kan göra!

4. Ge en bild. Någonstans i ditt arkiv finns kanske en gammal och minnesvärd bild på dig och julklappens mottagare. Skriv ut den och lägg den i en ram du kanske redan har hemma eller hittar på loppis. Bilden kan återuppliva många goda minnen och värmer garanterat hjärtat under en jobbig dag.

5. Ge vidare. Gav din faster Magda dig en smörgåsgrill i julklapp för sju år sedan och grillen har legat i ditt skåp sedan dess? Är din närmaste väns kärlek för grillade smörgåsar nästan större än hens kärlek för dig? Ge grillen (eller vad som helst annat som du inte behöver) vidare till någon annan som har större användning för den.

Bonus: Shoppa secondhand! Världen är full av loppisar som är fulla av fullständigt dugliga kläder, böcker, hushållsföremål – allt mellan himmel och jord. Det du ger i julklapp behöver verkligen inte vara sprillans nytt; det du ger bort kan någon ha ägt och älskat redan tidigare, men det betyder inte att någon annan inte kan göra det igen! På så vis sparar du pengar och shoppar mer miljömedvetet.

Sommarjobb: Praktik på Livsmedelsverkets mikrobiologienhet

Bästa läsare, sommarjobbsserien får nu fortsättning! Läs vidare för att få reda på hur en sommar på Livsmedelsverket kan se ut. 

I skrivande stund har jag påbörjat mitt fjärde studieår på biologin med genetik som huvudämne och mikrobiologi som biämne. Dessutom är jag också farmacistuderande vid Farmaceutiska fakulteten, där jag nu är på mitt andra studieår. Under den gångna sommaren har jag jobbat på det de flesta ännu känner till som Livsmedelssäkerhetsverket Evira, dvs. nuvarande Livsmedelsverket (på finska Ruokavirasto). Livsmedelsverket fick sitt nya namn i januari 2019 då dåvarande Evira, Landsbygdsverket och en del av Lantmäteriverket slogs ihop.

Platsen där jag jobbade: Livsmedelsverket i Vik.

För att vara mer specifik gällande var jag jobbade: jag jobbade vid laboratorie- och forskningslinjens mikrobiologienhet, där jag ytterligare mer specifikt var placerad vid avdelningen för antibiotika. Till avdelningen för antibiotika hör, förutom att undersöka rester av antibiotika i diverse prover av bl.a. mjölk och njurar, också att tillverka alla odlingsmedier för i stort sett hela Livsmedelsverket, och det var detta jag sysslade med största delen av sommaren. Jag fick jobbet genom att skicka en arbetsansökan som svar på en arbetsplatsannons, blev kallad på intervju och blev vald för jobbet.

Då jag i juni började mitt jobb var allting till en början nytt och mycket spännande, men jag vande mig snabbt. Som praktikant fick jag göra samma saker som alla andra i odlingsmedielabbet: bestämma vad som ska göras, när det ska göras och hur mycket som ska göras, sedan göra det, och till slut kontrollera steriliteten för allt som gjorts och som bör vara sterilt. Mer konkret sagt tillverkade jag petriskålar och provrör med agar, olika vätskeformiga odlingsmedier samt en hel del buffertlösningar, dvs. ungefär vad man som grundexamensstuderande utan avlagd kandidatexamen kan vänta sig att få göra.

Blodagar, ett av de vanligaste odlingsmedierna jag under sommaren fick tillverka.

Förutom att jag under sommaren fick se grunden till all forskning och diagnostik som görs vid Livsmedelsverket och hur de möjliggörs, fick jag även chansen att närmare bekanta mig närmare med Livsmedelsverket, dess organisation och allting som görs där. Jag fick se vad andra människor inom min egen bransch jobbar med, jag fick bekanta mig med människor och knyta kontakter som jag eventuellt kan ha nytta av i framtiden.

Sammanfattningsvis var mitt sommarjobb ett fint tillfälle för inlärning och personlig utveckling, samtidigt som jag fick en inblick i forskning och arbetslivet, ett tillfälle jag är mycket glad och tacksam över.

Kom och medverka i studerandemusikal!

Idag startar rekryteringen för Vik-spexets kommande produktion. Spex är en form av interaktiv musikteater producerat av studerande på Vik campus, medräknat svunkeiter. Här nedan följer ett inlägg skrivet av Vik-spexets styrelse där bland annat svunkeiten Pinja berättar om sin spexkarriär.

Vik-spexets rekrytering för nästa produktion startar hösten 2019. Spex är en interaktiv form av musikteater producerad av studerande, där publiken kan delta i pjäsens gång genom att be om improvisation. Med andra ord kan publiken ropa “omstart!” vid valbart ställe och då skall skådespelarna spela upp den gångna scenen på nytt och på ett nytt sätt.

Vem kan söka med i Vik-spexet? Ja, alla studeranden på Vik campus, oavsett modersmål och studieinriktning. Vik-spexet välkomnar varmt även andra intresserade, såväl studerande från andra campus som icke-studerande. Själva föreställningen är finskspråkig, men även flera svenskspråkiga har medverkat i Vik-spexet i flera år, så som skådespelare, musiker, dansare, med mera.

Svunkeiterna Viktor, Pinja och Madde medverkade i Vik-spexets produktion 2019. Pinja fungerade som skådespelare medan Viktor och Madde var dansare.

Nedan följer en intervju med svunkeiten Pinja, som har studerat biologi i två år och även deltagit i Vik-spexets produktion två gånger:

– Varför bestämde du dig att gå med i spexet?

Spex är absolut det roligaste och mest givande studieevenemang som jag någonsin tagit del av! Jag hade inte hört om spex tidigare och det var min tutor som berättade om konceptet då jag var gulis. Jag tyckte genast att det lät spännande, har själv alltid gillat dans, musik och teater MEN OBS, jag hade ingen tidigare erfarenhet av någonting liknande… på grund av detta så tvekade jag lite, ”inte har ju jag någonting att bidra med”, tänkte jag. Men så fel jag hade! Min tutor var mycket uppmuntrande och sa att man faktiskt inte behöver någon tidigare erfarenhet för att delta. Så det avgjorde saken.

– Vad har du hållit på med i produktionen?

Jag ansökte första året till dansteamet och det var helt otroligt! Vi hade underbara team ledare som med proffsigt grepp och mycket tålamod lärde oss koreografi och skapade en härlig gruppkänsla! Det var inspirerande att få dansa med människor med så många olika bakgrunder, allt från andra nybörjare till topp tävlingsdansare! Andra året hade jag fått lite smak för att improvisera så jag sökte till skådespelarteamet! Och än en gång, en total nybörjare som jag fick en roll och skådespelade och improviserade dessutom på finska, vilket som inte är mitt starkaste språk så att säga.

– Vad har spexet gett dig?

Under min spexkarriär så här långt så har jag fått många fina minnen av att fått skapa ett spektakel i en tvärvetenskaplig miljö och fått träffa otroliga människor, som jag inte annars hade träffat.

– Vad vill du säga åt de som överväger att söka med i spexet?

Jag rekommenderar spex för just DIG, om du ens är det minsta intresserad! Det finns alltid en uppgift som passar dig, och den ska du få utföra i en miljö av andra kreativa människor!

Pinja i rollen av “Janita” i Vik-spexets produktion “Vallan tyttäret” år 2019. © Tinja Nerkko

Föreställningarna kommer att äga rum i mars våren 2020 och träningarna börjar hösten 2019. Med sökes skådespelare, musiker, dansare, scenografer, kostymplanerare samt ljus- och ljudplanerare. Vid sidan om själva teaterproduktionen behövs även medlemmar i marknadsföringsteamet samt fotografer och filmare.

Varför delta i spexet? Deltagande i spexet ger möjlighet till att på låg tröskel lära känna studerande inom andra studieinriktningar utanför den egna ämnesföreningen. Träningarna och andra evenemang utanför dessa har fört människor samman samt bundit flera starka vänskapsband genom åren. Häng med på våra info-kvällar på hösten ifall du blev intresserad, dit kan du komma ifall du inte ännu vet på vilket sätt du skulle vilja delta i produktionen. Ifall du inte är intresserad av att delta i spexet lönar det sig i alla fall att bli medlem i föreningen Viikki-speksi ry, då kan du delta i våra evenemang och du får snabbast informationen gällande bland annat våra exkursioner till andra spexföreställningar.

Gå in på våra nätsidor, vårt instagramkonto (@viikkispeksi) och vår facebook-sida (Viikki-speksi) för mer information. Vi ses på hösten!

Soliga hösthälsningar,

Vik-spexets styrelse

Om konsten att fånga naturen på bild

Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtans fröjd
Vill du mig någe’, så har du mig här!
Kom liljor och aquileja,
Kom rosor och salvia,
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!

Så lyder första versen av folkvisan Uti vår hage. Ett annat sätt att gestalta naturens skönhet, liljorna och akvilejorna, är naturfotografering. Här nedan kommer ett inlägg om just detta, skrivet av SvNK-legenden Jon Rikberg som studerar växtbiologi och ska bli lärare.

Kanadagåsunge (Branta canadensis), Arabiastranden, Helsingfors. Märk hur det gröna gräset ramar in ungen. I bakgrunden ena föräldern.

Jag tror det hela började någon gång som kanske 8-åring när jag fick ärva min mammas gamla ”filmrullekamera”. Med den fotade jag sedan allt från Pokémonleksaker, ankor, min familj till hundar och tyckte att det var hur kul som helst. Med tiden började jag mer och mer bli intresserad av att fota natur och när jag var 15 köpte jag min första digitalkamera (en liten pocketkamera). Då blev det fjong i hobbyn för plötsligt kunde man ta hur många bilder som helst på en och samma fågel och sedan ta bort alla dåliga och oskarpa bilder – till skillnad från analoga kameran där man fick fundera en hel del på när man skall ta bilden. Sedan gick det några år och sedan kände jag att för att få ut mera av hobbyn behöver jag en systemkamera. Från diverse sommarjobb sparade jag ihop pengar och köpte under gymnasiet en begagnad systemkamera och från och med har jag titulerat mig själv hobbynaturfotograf. I och med systemkameraköpet började jag också mer medvetet fotografera just fåglar.

Under senare år har dock mina studier fått mig att fotografera över 600 växtarter så vid det här laget lär jag ha mer växtbilder än fåglar. En och annan svamp har också blivit dokumenterad (ca. 100). Den stora skillnaden mellan att fota växter och fåglar är att med växter har man oändligt mycket tid. Man kan flytta på sig och prova från olika vinklar. Man kan ta bort lite ”ogräs” som är i vägen för växten man vill fota. Men med fåglar blir det så otroligt mycket mer oväntat – man har ingen aning om fågeln tänker flytta på sig, flyga bort eller komma närmare dig. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen och slutresultatet är ofta en blandning av tålamod och tur.

Buskstjärnblomma (Stellaria holostea), Tvärminne zoologiska station. Här låg jag raklång på marken i kvart och provade olika vinklar tills jag fick den här bilden som jag är rätt nöjd med. Blomman följer gyllene snittet och bakgrunden blir försommaraktigt grön med bokeh (”ljusbollar”) samtidigt som man ändå tydligt kan identifiera arten.

Det som de flesta fågelfotograferna sysslar med är att sitta och vänta i timtal för att få den perfekta bilden. Jag har tyvärr inte så bra tålamod. Jag tycker det är trevligare att traska omkring i skog och mark och sedan fota det man råkar se. Sedan finns det vissa platser som ”kryllar” av bra motiv, så som Finnoviken i Esbo och Gammelstadsviken i Helsingfors. Där behöver man inte lurpassa i timtal utan ofta räcker det med lite tur och så kan du ha fågeln rakt framför dig.

Brunänder (Aythya ferina), Finno. Det är en sak att fota fåglar som sitter stilla på en kvist och en helt annan sak att försöka få en vettig bild på brunänder som tävlar om en hona (syns inte på bilden) och rör sig som torpeder genom vattnet.

När det gäller min kamerautrustning har mottot varit ”sakta men säkert” dvs att under en lång tid med jämna mellanrum uppdatera någon del av utrustningen. Några bra tips för de som funderar på att börja fota lite mer seriöst är att det dels kan vara helt vettigt att köpa begagnat (t.ex. vissa butiker säljer begagnade som är kontrollerade och har garanti ifall nåt mot för modan skulle vara på tok) och dels att det lönar sig att satsa på objektiven. Jag läste en fotoblogg för en tid sen där det summerades som så att kamerahuset dejtar man med men objektiven gifter man sig med. Tanken är att kamerahusen uppdateras mer eller mindre hela tiden medan objektivena uppdateras mycket mer sällan. Till exempel alla objektiv som jag har köpt mellan 2011 och 2013 säljs fortfarande medan kamerahuset som jag köpte 2012 har fått åtminstone två nya modeller under samma tid.

Hur lär man sig ta bra bilder då? Scouternas ”learning by doing” passar in bra här. Det är bara att prova sig fram. Jag studerade själv naturfotografering vid Lofoten Folkhogskole ett år och lärde mig där bland annat ganska mycket om bildredigering och teknik vid fotograferandet av landskap, hur ljus används, hur man fotar i studio och en massa annat. På youtube hittar man också kopiösa mängder riktigt bra tutorials för det mesta.

Havsörn (Haliaeetus albicilla), Lofoten.

Trots att naturfotograferingen är en rolig hobby för mig så har jag också haft nytta av den i arbetslivet. Att kunna jobba med Photoshop, Lightroom och andra bildediteringsprogram har jag haft nytta av. Att ha ett öga för det visuella skadar inte heller på de flesta arbetsplatser ifall man till exempel skall kunna sy ihop en annons eller reklam för en produkt eller för ett seminarium.

Den här bilden har den tvivelaktiga äran att vara den mest plagierade bilden jag tagit. Den har dykt upp på flera instagram- och flickerkonton som inte har någonting med mig att göra. Bilden är tagen med så kallad HDR-teknik det vill säga genom att ”smälta ihop” flera bilder på varandra för att få både de mörka områdena (kabbelekorna) och de ljusa områdena rätt exponerade. Jag är inte själv helt nöjd med kompositionen men älskar stämningen i bilden.

Till sist vill jag uppmuntra alla som är ens lite intresserade av att fota natur att göra det. Det är inte alls en dum idé att börja med sin telefons kamera! Om du är intresserad av se fler av mina bilder så sök upp rikbergphotography på instagram 🙂

//Jon