Qwaque

Skapa en positiv start på forskarlivet – tips och råd

Akademin och forskningsvärlden är krävande, vilket kan ge upphov till känslor av osäkerhet, nervositet och obehag i början av sin karriär. Dessa känslor är normala, men försvinner snabbt om man befinner sig i en bra arbetsmiljö där man får fokusera på att utveckla både sig själv och vetenskapen. Men frågan är vad kan du göra för att säkerställa en positiv start på din forskarkarriär? Här delar jag med mig mina tips och trix på vad du kan hålla koll på. 

Första steget är såklart att hitta vad du är intresserad av. Börja söka upp forskningsgrupper som verkar intressanta redan i början av studierna. Du behöver inte börja forska genast, men det kan vara nyttigt att hålla koll på hurdan forskning görs på Helsingfors universitet. Det är lättare att ta först stegen till forskningsvärlden då du vet vad som erbjuds. Fråga äldre studeranden eller lärare hjälp ifall du inte vet var du ska börja. Eller kolla länkarna till nätsidor jag satt upp här Research Programs Unit (RPU) på Medicinska Fakulteten och Forskning på Bio- och Miljövetenskapliga Fakulteten. Länkarna är endast en början. Jag rekommenderar att söka andra nätsidor och utanför vårt Universitet (t.ex. Åbo Akademi, Forskningsstationer, Orion, Natur och Miljö). Stressa inte om du inte genast förstår vad den forskning som du är intresserad av handlar om. Det tar sin tid. 

När du börjar känna dig färdig för att testa forskning eller har en magisteravhandling (Gradu) att avklara, kommer de nästa stegen. Gör en lista på forskningsgrupper som verkar intressanta, duh. Kom ihåg att intressen utvecklas också då du testar nya saker som är lite utanför ditt bekvämhetsområde, vilket är alltid lättare i början av studierna då du inte hunnit fördjupa dig ännu. 

1.Gå igenom hur stor gruppen är och hurdana människor som forskar där. Till exempel, finns det post-docs (forskare som redan disputerat sin doktorsavhandling) i gruppen? Hur är det med tekniker och annan stödpersonal? Hur forskningsgruppen är uppbyggd kan avslöja hur mycket hjälp och stöd du har tillgängligt. Ifall gruppen är stor (>10pers) och det finns endast unga studeranden och forskningsgruppledaren, kan det antyda att du kommer att arbeta mera självständigt än i en liten grupp eller i en grupp med flera äldre forskare. Kom ihåg att ifall du är en kandi-studerande kan redan en doktors-studerande handleda dig. Men ifall du tänkte fortsätta till magister eller doktorsavhandling i gruppen är det bra att vara noggrann med vem som handleder dig

2. Har gruppen pengar? Det kan det vara nyttigt att kolla ifall gruppen är finansiellt stabil. Vissa forskningsområden kan ha svårt att få understöd och ifall gruppen är ny och har en ung grupphanledare kan pengar vara knappa i början. Om en grupp verkar intressant men det finns en risk att de har begränsade ekonomiska resurser, kan det bli nödvändigt för dig att vara mer proaktiv i att söka stipendier eller bidrag för dina projekt. Det här är nödvändigtvis inte en dålig situation, för du lär dig mycket av stipendie-sökandet, vilket är en viktig del av forskning. Det viktigaste är att det inte kommer som en chock ifall du i värsta fall måste hitta en annan grupp för att fortsätta din karriär då pengarna tagit slut. Men hur vet du ifall gruppen har pengar? Forskningsgrupper nämner ofta på sina hemsidor var de fått bidrag ifrån. Ett annat alternativ är att vänta tills en intervju och fråga mera då (mera om det senare i texten).

3. Hur många publikationer dvs. forskningsartiklar har gruppen och var är de publicerade? Forskarens valuta är i princip forskningsartiklar. Med fler publikationer är det lättare att söka mera pengar och dessutom har du tillgång till mera samarbetspartners och post-docs/senior forskare (de vill jobba för en grupp med meriter). Ifall en grupp du är intresserad av inte har publicerat på flera år är det en indikation på bristande produktivitet eller erfarenhet. Storleken på gruppen påverkar självklart hur mycket forskning som kan göras. En liten grupp med tre forskare kan helt enkelt inte producera lika mycket forskningsartiklar som en med 20 personer. Mängden publicerade papper berättar inte allting heller, utan kvaliteten på forskningen är också ytterst viktig. Simplifierat kan du inspekterajournalerna som deras artiklar är publicerade i genom att se på deras impact factor (IF) som indikerar hur stor ”effekt” journalen har på forskningen. En impact factor under 5 anses vara ”låg” och över 15 är bra och vissa journaler som funnits sedan 1800-talet kan ha så högt som 60. Ni märker säkert mina citat-tecken. Hur stor inverkan IF egentligen har på hur framstående en forskningsgrupp eller forskare är kan debateras.Vilka forskningsjournaler som är ”bra” beror också på vad du forskar i. Men de mest kända Science, Nature och the Cell är enormt eftertraktade. Ifall gruppen du söker i har en eller flera publikationer inom dessa eller andra liknande journaler är de förmodligen högt presterande. Vilket leder oss till att balansera hur mycket press du vill lägga på dina axlar. Speciellt i början av din karriär. 

Vi går inte in på hur du gör CV eller motivationsbrev i denna text. Det finns mycket hjälp att få med det annanstans. Men vad jag vill göra är att ge tips på vad som är viktigt att lägga märke till ifall du till exempel ska på en intervju eller fått prövotid. Röda och gröna flaggor. 

1.Presenteras relativt tydliga uppgifter eller en potentiell forskningsplan? Ifall din potentiella handledare eller grupphandledare inte har något rakt svar med vad du kan göra, kan det antyda på dålig förmåga att leda gruppen. Om ingen gör beslut, faller allting samman till slut. Som ung forskare behöver du handledning och ifall det låter som de inte förstår vad de håller på med är det förmodligen sant, vilket leder mig till nästa punkt.

2. Ifall forskningsplanen är ytterst strikt kan det leda till problem ifall allting inte går som planerat. Inom forskning är det inte ofta som det går som planerat. Ifall handledaren insisterar på att få vissa resultat, kan det antyda på oflexibel forskning med för höga förväntningar samt en tendens för mikrostyrning. Ofta leder detta till stor press på forskaren och hela forskningsgruppen.

3. En hög avhoppsfrekvens på doktorander är en tydlig röd flagga medan flera doktorander som lyckats disputera är en grön flagga. Samarbete med före detta studeranden kan också antyda på en bra atmosfär och trevlig arbetsmiljö. Allmänt är samarbeten med andra forskare och grupper en indikation på ifall det går att arbeta med dem.

4. En dålig balans mellan arbete och fritid är viktigt att ta reda på. Detta är dock något som du själv måste avgöra vad som passar dig bäst. Ifall du fortfarande har studier är det viktigt att se till att handledaren och gruppledaren förstår att du ska bli färdig kandidat eller magister. Vissa grupper kan lägga press på dig att jobba så mycket att du inte blir färdig och därför jobbar för gruppen med ytterst låg lön. Billig arbetskraft! 

5. Fokusera på din primära handledare. Personen som handleder dig har en stor inverkan på hur du trivs inom forskning. Tycker du hen verkar trevlig? Någon du ser dig arbeta smidigt med? Lyssnar hen på dina förslag? Delar hen med sig information? Ger hen erkännande då du gjort någonting väl? En självisk och osäker handledare kan få dig bli av med all forskarglädje. Det kan vara bra att fundera över vad som är viktigare, en erfaren handledare eller en handledare du kommer väl överens med. 

Alla är vi individer, så olika slags arbetsmiljöer och handledningsmetoder fungerar olika för olika personer. I början är det viktigaste att fråga sig själv. Vad vill jag lära mig? Vilket sätt lär jag mig bäst på? Hur mycket press klarar jag av just nu? Vad är mitt mål med att forska? Fast du inte tänkte fortsätta som forskare efter kandidaten eller magistern kan forskning förbereda dig för ditt framtida jobb. 

Det viktigaste är att lita på din magkänsla. Ifall någonting inte känns rätt är det förmodligen inte det. Men kom ihåg att röda flaggor är just det – röda flaggor. Ifall en grupp har en sak som stör dig betyder det inte att gruppen är toxisk eller ett dåligt val, men att det kan vara bra att förbereda sig för hur det kommer att vara. Det är också viktigt att veta vad som är acceptabelt och vad som inte är det före du börjar din forskarkarriär. Ifall du undrar över någonting ta kontakt med äldre studeranden, de hjälper nog gärna! 

Emmie Salmelin 

emmie.salmelin@gmail.com 

+358 41 5076850 

 

Betalt samarbete med Loimu

På stigen mot arbetslivet

Att påbörja universitetsstudier är senast det första steget mot arbetslivet. För en förstaårs studerande kan denna tanke kännas avlägsen: vad då för arbetsliv, jag började ju precis studera. När studierna inleds känns det som att studielivet är oändligt och rentav en bestående livssituation. De som har studerat länge vet att åren går snabbt och att arbetslivet rentar kommer överraskande. Låt oss ändå tillåta varje ny studerande njuta av den härliga känslan och även vi bör komma ihåg att leva i stunden och njuta av studielivet även om arbetslivet skulle närma sig.

Varje avlagd kurs och studiepoäng tar den studerande mot sin egen specialbransch, examen och expertis. Under studietiden sker också andra saker som formar studeranden att bli en framtida expert. Olika erfarenheter av studentorganisationer och annan studerandeverksamhet lär den studerande färdigheter som uppskattas i arbetslivet: teamarbete, projekthantering, budgetering och mycket annat. Kanske den mest konkreta kontakten med arbetslivet kommer från arbetslivet själv: sommarjobb och deltidsjobb vid sidan av studierna, samt till slut sommarjobb inom den egna branschen och praktikperioder som fördjupar kunskapen. Många kan få den första fasta anställningen, även om den studerande ännu har kvar lite av sina studier.

Studierna är alltså inte en separat del av arbetslivet utan en del av stigen. Men borde man då vid sidan av studierna ännu orka fundera på arbetssökning, karriärplaner och var man ska hitta jobb? Ofta ja, men som tur behöver man inte lämna ensam med dessa funderingar! Natur-, miljö- och skogsvetarförbundet Loimu rf är det egna fackförbundet inom din brasch. Vi är den verkliga experten inom arbetslivet, vare sig det är fråga om arbetssökning, karriärplaner, att upprätta arbetsavtal, göra samarbetsförhandlingar eller nästan vad som helst i anknytning till arbetslivet. Vi finns till för våra medlemmar.

Som studerandemedlem kan du dra nytta av våra förstklassiga utbildningar, som gör att dina arbetssökningsdokument sprudlar av nyheter. Dessutom kan du boka en personlig tid till vår karriärcoach och tillsammans fundera på karriärplaner, arbetssökningsdokument eller varför inte ett lämpligt löneanspråk. Vi hjälper vår medlemmar även med att ingå arbetsavtal genom att kontrollera att de villkor man har kommit överens om med arbetsgivaren är rättvisa. Våra jurister hjälper våra medlemmar i arbetslivsfrågor även under arbetsförhållandets gång.

Som studerandemedlem i Loimu ingår det dessutom massor av andra medlemstjänster och – förmåner, som til exempel resenärförsäkringen som hör till medlemskapet. Bekanta dig genast och anslut dig till din egen branschs förbund, det är enklare att vara tillsammans på arbetslivets stig.

Henri Forssten

Skribenten jobbar i studerandesektorn på Loimu.

 

Hur är det att göra en doktorsgrad i världens nordligaste by?

 

Longyearbyen och Adventfjorden i september 2023

Det var nästan en ren slump att jag hamnade här, men jag är väldigt tacksam för det. Det var en vårdag i 2021 när jag små stressat funderade på framtiden. Sambon ville egentligen flytta tillbaka till Norge så jag hade redan som vana att sporadiskt öppna jobbnorge.no för att se vad som fanns där ute. Rätt som det var så hittade jag en “PhD fellowship” position på Universitetscentret i Svalbard (UNIS), med ett ämne som var den perfekta fortsättningen av min gradu från ECGS magisterprogrammet med Arktiska studier som huvudämne. Ända lilla problemet var att deadlinen var ca en vecka ifrån och jag jobbade heltid med två jobb och stortrivdes med min vardag. Jag tog beslutet att söka tjänsten, och det var en galen vecka men ansökan åkte in i tid och lite på en månad senare flyttade vi till Longyearbyen. Vad jag vill säga med den här inledningen är att man inte ska vara rädd för förändring. Man måste ofta sätta sig utanför sina egna bekvämlighetsgränser för att saker ska ske, men tar man chansen så finns det inga gränser vart livet kan ta en.

Mitt liv tog en helomvändning och jag flyttade till världens nordligaste by (om man inte räknar med Ny-Ålesund, en liten by längre norr). Sommaren är väldigt kort här uppe, och eftersom det är den enda tiden för fältarbete för en terrestrisk biolog så började allting genast när jag kom upp i Maj 2021. Säkerhet tas på ett stort allvar, och det finns flera kurser bl.a. i isbjörns säkerhet, som man måste avlägga för att få gå ut på fältarbete, så första tiden var fylld med kurser. Man måste dessutom vara i gott fysiskt skick för vädret är extremt varierande och man måste alltid vara beredd på allting vilket gör att det är mycket utrustning man måste ha med sig ut. Den första sommaren var egentligen bara fältarbete, eftersom både projektet jag jobbar på och min PhD började (mer om det längre ned), så det var väldigt mycket jobb, men när hösten kom hade jag mer tid att äntligen fördjupa mej i vad det var jag egentligen skulle göra min PhD om.

Simulering av “goose grubbing” sommaren 2021, dvs. en del gås arter äter växtrötter, och förorsakar i samband med detta hål i marken som kan påverka bland annat permafrosten och vegetationen.

Mitt hemuniversitet är Universitetet i Bergen (UiB), men jag har faktiskt aldrig varit där, för hela min PhD kommer vara på Svalbard. UNIS på Svalbard är bara ett universitetscampus, så alla som studerar här måste därför vara kopplade till ett universitet på det norska fastlandet. Jag jobbar på projektet TERRA (Thawing permafrost in the High Arctic: Understanding climate, herbivore and belowground feedbacks, se: https://www.unis.no/project/terra/ , vår nylanserade websida https://terra.w.uib.no/ och IG: terra_svalbard), där vi i korta drag ser på klimatförändringens effekter på det terrestriska ekosystemet.  Min forskning fokuserar mest på nedbrytning, växternas förmåga att ta upp kväve från upptinad permafrost och växtrötternas mykorrhiza produktion. Det är ganska invecklat eftersom alla dessa sker under marken och inte är väldigt synliga, vilket också är varför det inte är forskat så mycket i det tidigare. Det är ett väldigt intressant projekt och jag försöker alltid komma ihåg att se på det stora sammanhanget för att inte tappa bort mig i detaljerna, men jag berättar gärna mer om detaljerna åt den som är intresserad, så det är bara att kontakta mig om du vill veta mer.

Om det är en sak jag har lärt mig under mina 1,5 år här vid världens ända är det att vara flexibel och spontan, och det finns till och med en term för det, “arctic flexibility”. Saker och ting förändras hela tiden och ingenting går enligt plan A, men kanske enligt plan C eller D om du har tur. Det är väl ganska typiskt för forskning generellt, men det blir speciellt tydligt här. Är det inte vädret som orsakar problem så är det kanske renarna som förstört din utrustning (igen), en isbjörn som är för nära byn, kanske din beställning som fastnat i Tromsö efter att ha varit i posten i en månad, eller bara det att jobbet inte har en ledig bil den dagen eller att du inte lyckats få underskrift på ditt fältarbetspapper och inte har lov att åka ut. Att göra en PhD är problemlösning till sitt yttersta, men det skapar både tålamod, kreativitet och i mitt fall också arktisk flexibilitet. Jag försöker se på allt det här som positivt och karaktärsuppbyggande!

Det ni alla undrar över är ju om jag har sett isbjörn, och ja det har jag men jag såg mina första väldigt nyligen. Visst har det varit några nära byn tidigare men då har vi alltid varit förbjudna att fara ut på fältarbete, och isbjörnen har blivit iväg skrämd med helikopter. De isbjörnarna som jag sett var alla på norra och östra delen av Svalbard, och jag såg dem från båten, vilket också är det bästa och tryggaste sättet att se dem på.

Hade äran att se isbjörn i september 2023 på Vitön, den avlägsna ön där den svenska Andreè expeditionen fick sitt slut i 1897.

Naturen på Svalbard är otrolig, den är så varierande från spetsiga berg till glaciärer och grön-bruna dalar. Varje liten nyans syns så tydligt, vilket gör att förändringar också visar sig i allt större grad. I helgen skedde något historiskt, de första hjortronen någonsin hittades på Svalbard, vilket är otroligt och skrämmande på samma gång. Visst har bladen funnits runt omkring men klimatet har aldrig tidigare varit gynnsamt nog för dem att faktiskt få bär. Djurlivet här är också unikt på många sätt, med de knubbiga svalbard renarna vandrande omkring på gatorna och valar och valrossar i fjordarna. Fjällrävarna visar sig ibland, och ljudet de gör när det kommunicerar med varandra är bland det roligaste jag har hört.

Adventdalen sommaren 2022.

Jag stortrivs med livet i en liten isolerad by, men jag ser också att det inte är för alla. Medellängden på tiden som folk bor här är kring 4 år, men redan under min tid här har flera av mina vänner eller bekanta flyttat. Det kommer också hela tiden nya folk, men den stora utväxlingen gör att det sociala livet är ganska annorlunda från det jag är van med hemma där man största delen av tiden är med ganska samma kompisar. Jag spenderar en stor del av min fritid utomhus, med olika aktiviteter beroende på årstid, för det finns inte alltid så mycket annat man kan göra än att klättra upp å ett fjäll, paddla, skida, eller åka snöscooter, och naturupplevelserna man kan få är ofta helt otroliga. Så det är definitivt en fördel att gilla friluftsliv när man bor här. Årstiderna är väldigt olika, och min favorit är definitivt våren kring mars-maj då ljuset har kommit tillbaka och den arktiska vintern är som bäst.

Lite reklam för UNIS till sist ifall du blev taggad på din egen Svalbard upplevelse:

Det finns en massa kurser på UNIS, så massa studeranden kommer hit för en kurs eller två för några månader, och de har ofta en massa program med och gör massor med varandra! För att söka måste man vad jag vet tyvärr först åka på utbyte till ett norskt universitet och sedan ansöka om att avlägga kurs här, men biologikurserna brukar ha plats så det ska gå rätt smidigt. Jag har mött en student som gjorde det från ÅA så det är definitivt inte omöjligt! https://www.unis.no/studies/how-to-apply/

Rechercherbreen sommaren 2023.

Om du vill veta mer om något är det bara att skicka åt mig. Jag är fortfarande med i Svnk whatsapp chatt, men du kan även hitta min epost via projektets link ovan, eller nå mig via IG Terra_svalbard.

Hoppas ni alla får en fin höst!

Kram, Emelie

 

Emelie Winquist

Blomflugelagun

I mitt senaste inlägg (Stekelhotell och sandbäddar, 12.5.2022) skrev jag om hur man kan tillverka stekelhotell och sandbäddar för att gynna bin och andra steklar. Bland steklarna är bina speciellt duktiga på att pollinera människans grödor, träd och buskar samt vilda växter. En annan grupp duktiga pollinatörer är blomflugorna. Dem kan man också gynna med bostäder, eller kanske snarare en restaurang. Dessa utmärkta och populära födohabitat kallas för blomflugelaguner.

Vi har cirka 350 arter blomflugor i Finland som mer eller mindre liknar getingar. I vardagligt tal kallas bananflugor ibland felaktigt för blomflugor, men dessa är helt olika djur och liknar knappt varandra. Samtliga blomflugearter är pollinatörer som vuxna, men är specialiserade på olika substrat under larvstadiet. Största gruppen, ungefär hälften av arternas larver, äter bladlöss. Andra lever som nedbrytare i vattensamlingar och vissa livnär sig till och med på kåda eller lever inne i getingböllor där de äter slaggprodukter och getinglarver.

Fönsterblomflugan är en av två arter som lever i getingböllor. Till vänster ser man också en hane av ängshumla.

Här fokuserar vi på de som lever i vattensamlingar och hjälper till med nedbrytningen av dött organiskt material. För dessa arter kan man lätt tillverka blomflugelaguner. Blomflugelaguner är kort och gott behållare fyllda med vatten och dött organiskt material. Så här skapar du en egen blomflugelagun:

  • Hitta en behållare som är minst 1 liter (gärna flera liter), helst av metall eller glas. Om man inte hittar en lämplig behållare hemma finns det säkert flera lämpliga alternativ på närmaste loppis. För glasbehållare är det speciellt viktigt att öppningen är bredare än bottnen för att minimera risken att behållaren spricker då vattnet fryser under vintern.
  • Fyll behållaren med dött organiskt material såsom gräsklipp eller löv samt vatten.
  • Lägg i några pinnar. De ska sticka upp ovanför behållarens väggar så att larverna kan använda dem som stege när det är dags för förpuppning utanför lagunen.
  • Lägg (torra) löv ovanpå behållaren och placera den skuggigt till exempel under en häck. Under häckar hittar man dessutom torkade löv som kan sättas på behållaren.
  • Voila, färdig för inflyttning!
  • Lagunen förblir utomhus året runt och man fyller på vatten och dött organiskt material lite nu som då när man märker att de har minskat. Detta behöver inte göras ofta då lagunen är placerad på en skuggig plats.
En färdig blomflugelagun under en häck.

Olikt de solitära bina kan blomflugorna lägga ägg lite när som helst under sommaren och kan därför också övervintra i olika stadier. Dylika laguner kan därför tillverkas när som helst under sommarhalvåret men på våren och försommaren är det lättast att hitta torra löv.

Det tar inte många dagar innan nedbrytningsprocessen har startat. De fullvuxna blomflugorna, speciellt i släktet Eristalis och Helophilus, känner av doften på långt avstånd och flyger till lagunen för att lägga sina ägg under de torra löven ovanpå lagunen. Våra näsor är inte tillräckligt känsliga för att känna av den ruttnande stanken (tack gode gud), åtminstone så länge man inte gräver i lagunen.

Eristalis intricaria (mörk slamfluga) är en frekvent användare av lagunerna. Den liknar jordhumlor men notera att alla steklar inklusive getingar och humlor har långa antenner medan blomflugornas är korta (se första bilden).

Deras ägg liknar små riskorn och ur dessa kommer deras larver som har ett kännspakt utseende med sin långa ”svans” som fungerar som snorkel. Larverna äter sig mätta och belåtna inne i lagunen och när det är dags för förpuppning kryper de ut och ner på marken. Där förpuppas de under löv eller i förnan, ofta nära intill lagunen. Lagunen placeras därför med fördel lite avsides under en buske eller häck så man inte trampar ihjäl pupporna. Efter en tid ser man snart de vackra fullvuxna blomflugorna flyga på blommorna i trädgården.

Blomflugorna är riktigt fina och Helophilus pendulus (pendelblomfluga) är enligt mig en av de vackraste.

Det är också kul att inspektera lagunerna. Speciellt trevligt är det om man använt en glasbehållare eftersom man inte behöver gräva i lagunen för att se sina gäster. Om man inte har en genomskinlig behållare kan man försiktigt peta och lyfta på det organiska materialet i lagunen med hjälp av pinnarna som redan finns däri.

De kännspaka larverna är ömtåliga men kan lyftas upp och studeras om man vill.

Här nedan finns ett par länkar med fler bilder och videon. Man kan kolla på bilderna och läsa bildtexterna oberoende om man har instagram eller inte. Det kan dock dyka upp en ruta som önskar att man ska logga in. Då trycker man bara på krysset i högra hörnet av skärmen och kan fortsätta läsa.

https://www.instagram.com/p/CWs_2JWAfbw/
https://www.instagram.com/p/CW52IQXAvCB/

Mer om andra blomflugor:
https://www.instagram.com/p/CWleLyLg9XR/
https://www.instagram.com/p/CHf5E-SAFQG/

Torgny Backman

Kalvar!

Wagyu-kon är känd för sitt marmorerat kött. Detta sker på grund av en genetisk egenskap som tillåter dem att förvara fett bland muskelfibrerna. Det sägs att korna borde masseras, bli givna öl och bli lästa haikudikter för köttet att vara som bäst. Våra kor lever dock ett helt vanligt, absolutistiskt koliv. Namnet Wagyu betyder japansk ko och är ett samlingsnamn för japans fyra huvudsakliga biffraser. Wagyu-kött har en unik smak och saftig uppsättning tack vare marmoreringen. Detta har gjort att köttet hittat sig till gourmetkök i hela världen och uppfödandet av rasen har börjat sprida sig till främst USA och Oceanien. I Europa är kilopriset för Wagyu-filé 200 euro och uppåt. I Finland är Wagyu-kor ett ganska nytt koncept och rasen hittas på kanske fem gårdar i hela landet. En av de första wagyu-korna som föddes i Finland var vår tjur Keisari. Tre embryon beställdes från Japan och överfördes till inhemska kor hos en bekant och en tid senare beställdes tre embryon till. 290 dagar senare föddes Keisari och några månader efter det föddes korna Korona och Kaija Ko (pun intended, Kaija Koo är min styvmammas favoritartist). Andra och tredje generationen av vår Wagyu-flock är Koronas, Kaijas och Keisaris kalvar. Av fjolårets kalvar bor kon Taija ännu hos oss och tjuren Tahvo flyttade till ett nytt hem. Tredje generationen har nyss fötts. Här följer bilder!

En natt för några veckor sedan då det ännu fanns snö och några riktigt kalla nätter började Korona se ut som om hon var färdig att föda. Vi byggde en temporär box åt henne i kornas vindskydd så att kalven inte i misstag skulle födas i snön. Det visade sig att hon inte alls var nära att föda och vårt härjande mitt i natten var helt onödigt. Man kan se varför vi var oroliga, hennes mage är ju helt gigantisk. 

Vi väntade och väntade men ingenting hände med Korona. Kaija började dock ge “färdig att föda” -vibbisar, så det var dags att bygga en box åt henne till näst. Inte många dagar senare föddes en kokalv! 

Som 23 minuter gammal stod kalven upp och började gå…

 

 

 

 

…Och som lite på ett dygn gammalt hade kalven rymt! Som tur hittades hon oskadd inte långt ifrån inhägnaden. Hålen i den temporära boxen lappades såklart så att det inte skulle ske igen. 

 

 

Hon var riktigt trött efter sin utfärd. 

 

 

 

 

En vecka senare födde Korona en tjurkalv! Jag har inte så många bilder på honom då han istället för att stå och se söt ut tycker om att bita den som kommer nära. 

 

 

Som kalv var Taija ganska blyg men hon har visat sig vara riktigt nyfiken då hon måste vara ensam en stund och vänta på att andra korna kalvar. Här tar hon en tupplur i min famn. 

 

 

Imorse fick kalvarna sina öronmärken och de fick fara ut för första gången. Korona var så glad att slippa ut att hon sprang iväg och lämnade kalven efter sig. Efter några rundor runt hagen kom hon ihåg att hon har en bebis. 

 

Kalvarna var riktigt nyfikna på omvärlden och fick lära sig att inte röra vid elstaketet. 

 

Kaijas kalv ute för första gången med lov. 

Hannah Åberg

Sommarjobbstips för naturvetare

Sommaren närmar sig och för många studeranden betyder det sommarjobb. Det kan vara svårt att hitta sitt första jobb inom sin egen bransch och därför vill vi i Svunken tipsa om sommarjobbsmöjligheter för både gulisar och gamyler. Här nedan finns en lista av möjliga arbetsgivare/arbetsplatser. Ansökningstiden för flesta platser stänger innan slutet av februari, så var snabb ;). Man får gärna kommentera andra potentiella arbetsplatser eller tips för sommarjobbssökande!

Andra potentiella arbetsgivare man kan följa med eller vara i kontakt med:
  • Naturhistoriska centralmuseet LUOMUS
  • Ramboll
  • Helsingforsregionens miljötjänster (HRM)
  • Närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM)
  • Blodtjänsten
Övriga tips:
  • Följ Svunken och andra Viks föreningars e-post listor, där skickas ofta arbetserbjudanden som finns inom universitetet och andra biologi-relaterade arbetserbjudanden.
  • Var modig och skicka epost till forskningsgrupper fastän de inte har publicerat en annons. För många forskningsgrupper är det ovanligt att publicera en arbetsannons, det lättaste sättet att få sitt första jobb i en forskningsgrupp är genom att själv vara i kontakt med gruppen. Genom eget initiativ och genom att visa intresse för forskningsämnet har du de bästa möjligheterna att nappa ditt första jobb.
  • Ge inte upp!
  • Ifall det inte nappar eller om du inte tänker jobba denna sommar kan du även avlägga kurser under sommarmånaderna. Sommarkurser kan du hitta här (mera kurser kommer tilläggas till listan under vårens lopp): https://www.helsinki.fi/sv/utbildning-och-undervisning/oppna-universitetet/forhandsinformation-om-kommande-studier

 

Styrelsen 2023 – Nyårslöften

Kära Svunkeiter,

Det nya året har börjat och det betyder att den nya styrelsen har tagit över. Nu är det styrelsen 2023 som är i gång, och vi ser fram emot att jobba för er!

För att inleda det nya året vill vi presentera oss (och direkt sätta höga krav på oss själva 😉 ). Som förening strävar vi efter att utvecklas och förändras med tiden, därför vill vi se till att vi i styrelsen också utvecklas som individer. Vi har alla gjort nyårslöften som vi strävar efter att uppfylla med alla våra celler.

Ordförande Wilma

Löfte: ”Spara pengar till vuxna saker, så som en lägenhet”

Vice ordförande Anna

Löfte: ”Inte låsa ut någon från Klubben …”

Sekreterare Minea

Löfte: ”Spendera mera tid i naturen”

Kassör Hannah

Löfte: ”Sätta svunkens aktiesituation i skick”

Programmis Onni

Löfte: ”Fara på mera sitzer”

Informatör/Koordinator Sofie

Löfte: ”Fara och sova i tid”

Klubbis Eva

Löfte: ”Lära mig att gå ner i spagat” 

Köksmästare Ivar

Löfte: ”Jag lovar att som köksmästare inte orsaka en eldsvåda

 

I decembers inlägg får ni veta hur vi lyckades. I väntan på det…