5+1 julklappstips som skonar både plånboken och miljön

Julen närmar sig med stormsteg och klapparna är ännu inte införskaffade, studerandens plånbok gapar tomt och vårt klimat ropar på hjälp. Vad ger man då sina nära och kära för att glädja dem vid juletider? Här är några tips som tar hänsyn till både plånbokens och miljöns tillstånd.

Tips för julstämning: Tomasmarknaden på Senatstorget!

1. Gör själv. I ditt köksskåp finns garanterat lite mjöl och socker – baka en sockerkaka! Eller varför inte några kex? Dina närmaste blir säkert glada över något ätbart.

2. Ge tid. Tid verkar vara en bristvara för allt fler av oss, och vi hinner inte tillbringa så mycket tid som vi skulle vilja med våra nära och kära. Så varför inte ge ett litet kort, där du lovar mottagaren att ni tillsammans ska göra något hen gillar – eller varför inte bara mysa eller prata, så länge ni får tid tillsammans.

3. Ge en tjänst. Är du bra på att massera? Laga mat? Baka? Är du duktig med barn? Kan du ta hand om husdjur? Kanske är du bra på att tvätta fönster? Skriv ett kort där du lovar mottagaren en tjänst (eller varför inte flera). Bara fantasin sätter gränser för vad du kan göra!

4. Ge en bild. Någonstans i ditt arkiv finns kanske en gammal och minnesvärd bild på dig och julklappens mottagare. Skriv ut den och lägg den i en ram du kanske redan har hemma eller hittar på loppis. Bilden kan återuppliva många goda minnen och värmer garanterat hjärtat under en jobbig dag.

5. Ge vidare. Gav din faster Magda dig en smörgåsgrill i julklapp för sju år sedan och grillen har legat i ditt skåp sedan dess? Är din närmaste väns kärlek för grillade smörgåsar nästan större än hens kärlek för dig? Ge grillen (eller vad som helst annat som du inte behöver) vidare till någon annan som har större användning för den.

Bonus: Shoppa secondhand! Världen är full av loppisar som är fulla av fullständigt dugliga kläder, böcker, hushållsföremål – allt mellan himmel och jord. Det du ger i julklapp behöver verkligen inte vara sprillans nytt; det du ger bort kan någon ha ägt och älskat redan tidigare, men det betyder inte att någon annan inte kan göra det igen! På så vis sparar du pengar och shoppar mer miljömedvetet.

ERASMUS i Europas farligaste stad?

Är du sugen på att åka på utbyte men har ingen aning om vart? Håller du på och söker som bäst men är inte helt säker ännu? Nedan följer ett inlägg av miljövetaren Vera om sitt pågående utbytesår i Marseille, Frankrike som kan vara till hjälp! Ansökningstiden för utbyten till flera länder pågår fram till 15.2, för mer info se mobilitetsservicens instruktioner

 

Det är februari 2019, och jag har studerat vid Aix Marseilles universitet i drygt fem månader. Jag är kandidatstuderande på miljövetenskapliga fakulteten och tillbringar hela mitt tredje läsår i Marseille, Frankrike. Jag studerar miljövetenskaper med en mera socialvetenskaplig och politisk fokus, och här i Frankrike kallas linjen “science de la vie et de la terre” i stället för bara miljöpolitik. Det är ju lite fint tycker jag.

Utsikt över basilikan Notre-Dame de la Garde, Marseilles högsta punkt och kändaste landmärke.

 

Varför Aix Marseilles universitet?

Erasmus erbjuder en ändlös lista av utbytesalternativ. Alla som varit inne på “mobility online” för att ta sig en titt på vart man möjligtvis kunde åka, har säkert fått dåndimpen, stress svettningar och stängt av datorn illa kvickt. För lyckas göra ett val gäller det att omedelbart begränsa alternativen, så jag bestämde mig för att bara koncentrera mig på Frankrike. För språket skull. Man har ju kämpat med sin franska i några år nu, så jag kände att jag inte ville låta alla dessa stressiga ordförhör vara totalt förspilld tid.

Varför jag sedan valde Marseille, kunde jag ju säga att berodde på kursalternativen, men i ärlighetens namn så kände jag att ett år vid medelhavet kunde sitta fint. Och det blev bra med kurserna ändå! Det löser sig. Rekommenderar!

Oktobervädret var annorlunda i södra Frankrike.

 

Studier

Före jag erasmuskursplan innehöll många olika kurser som intressera mig. Marseille har ett stort utbud för både miljövetenskaper och biologi. Men snabbit insåg jag att jag måste läsa ett helt kursprogram med en och samma klass varje dag. Du kan inte bygga upp en läsordning själv i Frankrike om du inte vill ha en trasselknut som resultat. Schemat är inte precis en stadig och oföränderligt. Kurser rör sig, försvinner och dyker upp lite som de behagar. Dessutom kompletterar flera kurser varan under en termin. Lättast är att bara följa en färdig kursplan. Jag tror det samma gäller i de flesta universitet i Frankrike.

Två terminer av studier enligt kursplanen motsvarar 60 studiepoäng precis som i Finland. För mig går alla kurser på Franska, och man är nog tvungen att både skriva essäer och hålla presentationer på kursspråket. Men både lärare och elever är väldigt tålmodiga och förstående så det går nog!

Till skillnad från Finland koncentrerar man sig rätt mycket på att lära sig utantill, och fokusen på detaljer kan vara lite onödigt stor. Vi jobbar med mycket projekt, och studierna i miljöproblem är ganska lokalt koncentrerad. Vi funderar på Marseille som en hållbar stad, medelhavsklimat och Fransk miljöpolitik. De franska studerandena tar anteckningar på lektionerna i rasande fart, och skriver ofta ner ord fr ord vad professorerna sagt. Något som jag snabbt gav upp på… Mina språkkunskaper visa sig behöva lite mera träning före jag når den nivån. Närvaro under kurserna är obligatorisk, men det är nog sällan någon som kollar om man faktiskt är där. För mig är det ändå lite annorlunda. Vi är tyvärr bara femton på min klass så det märks rätt snabbt då jag är … sjuk. Dessutom så är många professorer ovilliga att dela sina presentationer med en, så man riskerar att gå miste om rätt mycket om man inte är närvarande. Men rätt oftast kan man förhandla lite och få specialbehandling som erasmus studerande (:

Aix Marseilles universitet tycker jag också att är riktigt bra. De har ju inte lika mycket pengar som Helsingfors universitet så alla klassrum har inte projektorer till exempel, och det kan vara lite rådd i administrationen ibland. Men förutom lite sådant smått har allt jag upplevt i Marseille varit antingen bra eller åtminstone lärorikt!

Praktiskt

Studiebostad får man lätt arrangerat vid de flesta universitet i Frankrike (men fixa på förhand). Känner man att man inte vill bo i en korridor kan man nog också söka sig till privata marknaden. Jag känner många erasmus studerande här i Marseille som anlänt utan bostad, bara hostel, och sedan hittat något trevligt kollektiv att bo i efter en vecka eller två. Det är kanske inte en dum idé, för att arrangera boende i en stad du aldrig besökt med någon du aldrig mött innebär en del risker.

Ett utbyte i Frankrike innebär mycket byråkrati till en början. Hemförsäkring, franskt bostadsstöd, inskrivning i universitetet… Men med allt detta får man både hjälp och instruktioner!

Franska alperna börjar mer eller mindre vid Marseille! Åkte bil 2,5h för att skida lite. Slalom, bergsklättring och hiking är väldigt populärt i Marseille.

 

Fransmän tycker väldigt mycket om att protestera och strejka. Den saken är klar.

 

Marseille som stad

Marseille är en intressant stad, som skiljer sig mycket från andra städer i Frankrike. Befolkningen är en mix av olika kulturer, med starkt inflytande från Nordafrika. Det finns inget egentligt centrum i Marseille, och i alla stadsdelar hittar du både rika, medelklass och otroligt fattiga människor. Många kan känna att det är obehagligt att se så mycket hemlösa människor, att komma ansikte mot ansikte med alla sociala problem. Men det är också något ärligt med det. Bara för att vi inte alltid ser det, betyder ju inte att det inte finns. I Europa och Frankrike har Marseille ett lite dåligt rykte som en farlig stad, och det stämmer kanske att man skall se upp lite. Fundera på vilka kvarter man går i sent om kvällen. Men det är bara en sida av myntet. Gatorna i Marseille är fulla med konst, restauranger, gallerier, caféer och så vidare. Staden är händelserik och hektiskt, men den är också är omringad av vackra naturparker, berg och så naturligtvis havet. Det är ju Frankrikes största och äldsta hamnstad! Som stad rekommenderar jag definitivt Marseille.

 

 

 

 

Om ni är intresserade av Marseille eller utbyte i Frankrike, är det bara att ta kontakt! Fb: Vera Arhippainen

För andra berättelser om biologerns utbyten klicka på länkarna:

Freiburg, Tyskland

Tours, Frankrike

Kyoto, Japan

 

Bekämpning av Vresros i Kvarken

Invasiva arter, arter som introducerats till vårt land och inverkan negativt på vår lokala artrikedom, finns det gott om exempel av. De mest kända invasiva växtarterna är nog jättebalsamin (Impatiens glandulifera) och vresros (Rosa rugosa). Den sistnämnda, vresrosen, är en vacker, lättskött rosbuske som introducerades till Finland som prydnadsväxt kring 1900-talets början. Vresrosen blommor rikligt och bildar stora mängder frukter, som ofta förs iväg av fåglar och på så sätt sprids växten lätt. Vresrosen växer snabbt och bildar stora bestånd via rotskott, vilket leder till att den kväver annan vegetation. Vresrosen anses vara en av de värsta invasiva arterna i vårt land, då den hotar många av våra starkt hotade arter, främst på naturliga sandstränder.

Vresrosen är lätt att känna igen, den har mörkgröna, ganska skrovliga blad och blommor ofta rikligt. Blommorna av oftast djupt rosa men är ibland nästan vita, blommorna har en stark doft. Stammen är täckt av ett tätt lager med taggar av olika storlek.

Vresrosen, men sina djupt rosa blommor och skrovliga blad.

Under en dag i juli åkte två svunkeiter tillsammans med andra talko-arbetare på vresrosbekämpmningstalko ut till Valsörarna belägna  i Kvarken halvvägs till Sverige.  Bekämpningstalkot ordnades av Ostrobothnia Australis rf. med samarbete med den regionala NTM-centralen. Bekämpningstalkon på valsörarna har redan ordnats under flera år.

Bild från Valsörarna. På bilden syns Valsörarnas landmärke, en rödmålad järnfyr.

Bekämpningen av vresrosen gjordes enligt den så kallade utmattningsmetoden som går ut på att man klipper av alla de gröna delarna av en rosbuske, och upprepar detta årligen tills alla de underjordiska delarna har gjort slut på sin reservnäring och busken således dör. Andra metoder är att gräva upp hela växten inklusive alla rötter (vilket har gjorts på sandstränderna i t.ex. Hangö) men detta är inte möjligt på Valsörarna, då terrängen är väldigt stenig. En annan metod, som kanske inte bör nämnas på en blogg för biologer, är kemisk bekämpning med glyfosat, men detta lämpar sig inte ute i skrägården då gifterna rinner ut i havet. Alla de ovan nämna metoderna har bevisligen fungerat.

Vi åkte ut till Valsörarna en tidig morgon, en lokalbo körde ut oss till Valsörarna. För oss som inte rört oss med båt i Kvarken med sina tusentals kobbar och skär tidigare var detta en upplevelse för sig, slalomåkandet (i för oss en otrolig fart) mellan grynnorna gjorde att vi inte vågade släppa tag om relingen förrän vi var framme.

Väl framme traskade vi emot ställen där vresrosen tidigare rapporterats förekomma. Längs vägen såg vi flera döda buskar av vresros som bevisade att talkona har haft effekt, men det fanns även en hel del buskar som kommit upp igen.

Vresrosen breder ut sig effektivt och bilder snabbt stora bestånd.

Bekämningen av en endaste buske är mera arbetsdryg än vad man skulle kunna tro. För detta behövs ordentliga handskar och en sekatör. Vid bekämpningen klipper man helt enkelt av alla de gröna delarna, de delar man klippt av kan bra lämnas på stranden, de kommer inte att rota sig och isen kommer med tiden att föra bort det döda materialet (och likaså döda buskar).

En vresrosbuske som bekämpats tidigare år. Gamla döda kvistar finns kvar, men nya gröna skott har kommit upp, dessa klipps bort.

 

Här syns en buske efter att de gröna skotten klippts bort.

Årets sommar var exceptionellt het, vilket gjorde jobbet ännu tungare, men att ta några dopp mellan varven gjorde jobbet mycket lättare. Och då kunde man ju passa på att bekanta sig med undervattensvegetationen i och med att vattnet var varmt och skönt, fastän vi befann oss i utskären.

Det var riktigt givande att få vara med en dag och utföra hands on-arbete som befrämjar miljöns tillstånd och få njuta av vår vackra skärgård. Om ni är intresserade av att åka med är det bara att följa med informationen på OA:s hemsida om kommande talkon.

Vad ska du göra om du ser ett bestånd av vresros? Du kan rapportera ditt fynd till siten vieraslajit.fi.

Ett läsår i Freiburg, Tyskland

Käre läsare, nedan svarar svunkeiten Jonna Lindholm på några frågor om sin utbytestid i Freiburg, Tyskland. Flera inlägg om utbytesstudier kommer under veckan. 

Ditt utbytesmål? För att studera vad?

Jag var på utbyte i Tyskland i Freiburg, Albert-Ludwigs Universitet för 10 månader för att studera extra biämnesstudier inom miljö och naturvetenskaper.

Varför valde du just detta land/universitet?

Jag hade alltid velat fara till ett tysktalande land på utbyte för att lära mig bättre tyska. Hade läst kort tyska sedan åttan i högstadiet och tänkte att man bäst lär sig ett språk om man lever i ett land var det är det officiella språket. Varför de blev just Freiburg och Tyskland beror på att jag ville välja ett utbytesalternativ var man fick stanna möjligast länge (10 månader), eftersom alla som varit på utbyte tidigare menade att du får mest ut av utbytet om du stannar där en längre tid (5 månader går jättesnabbt). Mitt andra krav var att det skulle vara möjligt att göra studier inom ekologi eller miljövetenskaper där. Freiburg visade sig uppfylla båda kraven och ha det mest intressanta studieutbudet. Dessutom visade sig med en titt på wikipedia (ja vem kollar int där efter information xD) att Freiburg sägs vara den gröna staden i Tyskland, var bl.a. centrum är en helt bilfrizon och att det finns bostadsområden med energisparande hus etc. Så det verkade som den bästa platsen för en miljö och naturskyddintresserad person.

Berätta om studierna vid detta universitet. Skiljer sig studieformerna från de vid HU?

Jag utförde enbart studier inom ett litet biämne om naturskydd och miljövård ”Naturschuz und Landschaftphlege” samt. en tyskakurs för utbytesstuderande. Studierna tycker jag var rätt så lika till de studier vi har på HU i kurser med en mindre grupp (20–30 studerande högst). En vanlig föreläsning var ofta uppbyggd med att föreläsaren först gick igenom teori om t.ex. planerande av naturskyddsområden, varefter vi studeranden i mindre grupper fick till uppgift att tillsammans planera ett naturskyddsområde på basen av vi lärt oss under teoridelen och sedan presentera den för resten av klassen. Till slutet av kurserna var det oftast en tent med några essäfrågor man skulle svara på eller ett kursarbete och föredrag. En kurs hade en muntlig tent, som var som en arbetsintervju var de då diskuterades kursens innehåll.

Hur ordnade du allt praktiskt som bostad, hemförsäkringar osv.?

Boendet fick jag mycket lätt fixat i samband med mottagandet av utbytesplatsen. Universitetet skickade en blankett för ansökan av deras studentbostäder i samband med meddelandet om att jag fått studieplatsen etc. Andra praktiska grejer som inskrivning till staden, fixande av tyskt bankkonto etc. fixade jag med hjälp av en mycket nyttig guide som studentföreningen satt ihop för utbytesstuderande, som jag sedan utnyttjade tillsammans med andra utbytesstuderande.

Hur upplevde du det att bo i detta land under utbytestiden? Kulturkrockar?

Jag trivdes mycket bra i Tyskland under mitt utbytesår och skulle riktigt bra kunna flytta dit igen. Kulturmässigt är Finland och Tyskland rätt så lika, så inga större kulturkrockar uppkom. De som jag dock fann en aning märkligt var hur officiell man skulle vara på universitetet när man bl.a. skrev e-post till professorerna. Som utbytesstuderande var du tvungen att skriva e-post till alla professorer för att få en plats på kurserna. Och här räckte de inte med ett vanligt hej, utan du måste Nia dem och skriva in alla deras titlar i stil med Ärade herr professor…

Hade du kunskaper i landets språk innan utbytet? Behövs kunskaper i landets språk för att åka hit på utbyte?

Jag hade som sagt läst korttyska i skolan och var ungefär på nivå B1 när jag åkte dit. I Tyskland brukar kandidatnivåns studier gå på tyska, så ifall du vill göra den nivåns studier skulle jag säga att B1 nivåns kunskaper i tyska är ett måste. Gjorde själv alla mina studier på tyska där och kan säga att det inte alltid var det lättaste, men i slutändan lärorikt. Magistersstudier kan du däremot oftast göra på engelska också, så det är även möjligt att åka hit för de som inte kan tyska.

Hur var studielivet? Ordnades många evenemang för utbytesstudenter?

Freiburg är främst en studiestad med en massa evenemang för studerande att välja mellan. Det ordandes allt från fester, dagsutflykter till olika närliggande städer, vandringsturer och olika sportmöjligheter bl.a. i universitetets sportföreningar (ett utmärkt sätt och lära känna tyska studerande).

Skulle du rekommendera just detta universitet/land för folk som är intresserade av utbytesstudier?

Jag skulle absolut rekommendera Freiburg för alla som är intresserade av ett utbytesår. En härlig tysk stad i storlek med åbo med härligt vacker miljö och en massa program för studerande.

Om du har någon fråga om utbytesstudier i Tyskland, skriv gärna till Jonna: 

johanna.c.lindholm@helsinki.fi

eller på facebook: Jonna Lindholm

 

Kan du tänka dig att svara på några frågor om ditt utbyte för att hjälpa de som funderar över att åka utomlands för att studera? 

Ta kontakt: robin.sjoblom@helsinki.fi

Sommarjobb: Början av en växtbiologs karriär

 

Bästa läsare, nedan finns ett inlägg skrivet av svunkeiten Sonja Still där hon skriver om sina sommarjobbserfarenheter. 

Många kanske undrar vad en växtbiolog kan jobba med, det undrade även jag väldigt länge tills jag fick mitt första biologirelaterade jobb förra sommaren. Ett brådskande mail dök upp på SvNK:s maillista där de på Åbo Akademi sökte efter två fältarbetare till ett projekt om orkidén Adam och Eva (Dactylorhiza sambucina) på Houtskär. Jag sökte jobbet och fick det. Gynnande kurser jag gått var flertalet växtartkännedomskurser och en GIS-kurs, båtvana sen barndomen var även ett plus.

Datylorhiza sambucina – båda färgmorferna.

Jobbet varade i två månader (maj och juni) och jag fick bo gratis på folkhögskolan på Houtskär. Själva jobbet gick ut på att jag tillsammans med min kollega Ella Hemming skulle samla in data om orkidén Adam och Eva. Sommaren 2015 hade två magisterstuderande startat projektet och gjort gradu-arbeten om ämnet, vilket innebar att många av populationerna redan var markerade på kartan och det var då lätt för oss att återfinna dem. På fasta Houtskär cyklade vi till populationerna och till holmarna åkte vi båt. Då vi hittade en population skulle vi anteckna hur många individer det fanns av de röda, gula respektive rosa individerna. Föregående sommar hade 11 individer slumpmässigt blivit markerade med ett numrerat plastmärke i marken. Vi skulle leta efter de 11 individerna och för var och en av dem räkna antalet utslagna blommor och knoppar, avståndet till närmaste gula och röda individ mättes för att se ifall den närmaste grannens färg hade någon inverkan på den reproduktiva framgången. Utöver de 11 individerna skulle vi markera så att vi totalt hade 15 markerade individer. Ibland hände det även att vi inte hittade alla fjolårsmarkeringar och då markerade vi nya. Några av populationerna besökte vi en gång i veckan för att följa upp fenologin hos arten, dvs. hur många utslagna blommor individerna har under en viss tidpunkt.  Under populationsbesöken skulle vi även anteckna vilka arter som blommade i närheten och följa upp humlorna. Vi antecknade ifall de flög förbi, landade på en annan art i närheten av A&E eller besökte A&E.

 

Utsikten från vår boplats under arbetet.
Typisk vy under en arbetsdag i Åbolands skärgård.

 

Senare när A&E blommat slut i slutet av juni, skulle vi besöka alla populationer på nytt och räkna de markerade individernas frökapslar. Idén med hela projektet är att försöka hitta ett samband mellan olika faktorer och den reproduktiva framgången hos A&E då arten är betydligt minskande och känslig eftersom så få frökapslar bildas hos arten. Projektet fortsätter även i år för att få data från flera år för ett tillförlitligare resultat.

Nyfikna får höll oss sällskap.

Före det här sommarjobbet visste jag inte heller vad jag skulle göra min kandidatavhandling om. Under jobbets gång blev jag mer och mer intresserad av ämnet och bestämde mig att använda projektet som en grund. Jag gjorde min kandidatavhandling om olika faktorer som påverkar reproduktionsförmågan hos A&E och tog med resultat från det data jag samlat in.

Jobbet gav mig inte bara hjälp med kandidatavhandlingen utan även värdefull erfarenhet, inblick i arbetsmarknaden för naturvetare, ledig och trevlig arbetsmiljö och tidtabell samt skapade viktiga kontakter.

Under samma sommar hade jag även kontaktat en forskningsgrupp vid Helsingfors universitet där jag erbjöd att hjälpa till i forskningen. Kontaktpersonen i forskningsgruppen var intresserad och sade att en av hans doktorander behövde hjälp med sitt projekt som utfördes under sommaren. Projektet handlade om urbana skogar i Helsingfors där doktoranden var intresserad av att veta vad folket ansåg vara en bra och dålig skog samt att se hur deras åsikter speglades av den omgivande miljön.

Vi åkte till olika skogar och jag hjälpte till att intervjua människorna som rörde sig i de skogarna och med att kartera vegetationen i skogarna. Trädskiktets arter och täthet undersöktes, fätskiktet karterades i 1x1m rutfält. Min växtartkännedom kom till stor nytta och det var även en avgörande faktor till att doktoranden behövde min hjälp eftersom hon själv inte hade god växtartkännedom. I och med att detta var praktik så fick jag ingen lön för jobbet men det var en värdefull erfarenhet och knöt nya kontakter.

Nu under den här sommaren jobbar jag som praktikant på Nåtö Biologiska Station på Åland, där jag fungerar som allt i allo på stationen och fältassistent för projektarbetaren Robin Sjöblom. På stationen jobbar jag bl.a. med att klippa gräs, föra ut soporna, invertera stationens bibliotek mm. I ett tidigare inlägg skrev Robin mer om själva projektet och fältarbetet.

Jag trivs superbra med det nuvarande jobbet och lik de andra sommarjobben ovan, så har även detta jobb en fri tidtabell och en absolut vacker arbetsmiljö.

Trevlig fortsättning på sommaren!!

//Sonja Still

Sommarjobb: Vegetationsinventering på Lövängar

Jag är den första ut att skriva lite om mitt sommarjobb här på eQwaquen i en serie av inlägg om biologernas sommarjobb. Serien är menad att ge en överblick över biologistuderandenas breda arbetsmarknad åt gulisar och gymnasister som överväger att söka in till biologin, men även åt alla andra intresserade.

I år har jag nog ett av de bästa sommarjobb man kan tänka sig, jag är anställd som projektarbetare på Nåtö Biologiska Station. Att vara anställd som projektarbetare innebär att man har ansvar i att få årets projekt planerat, utfört och rapporterat. Syftet med årets projekt är inventera vegetationen på lövängar och betesmarker utanför naturreservaten och göra en statusbedömning av områdena. Till min hjälp har jag årets praktikant, som även är anställd på stationen, som råkar vara min nära vän och medsvunkeit Sonja.

Övre bilden: Nåtö Biologiska Station. Vårt hem under sommaren.
Nedre bilden: Utsikten över stranden från stationen.

Planeringsarbetet är i år inte värst stort, till planeringen hör främst att fixa behövlig utrustning såsom inventeringslistor och GPS och göra en tidsplan för hur vi skall hinna med alla områden under sommaren.

Lövängen karaktäriseras av stora öppna gläntor och runnor av hamlade träd. Ängen är en kulturmark som är helt beroende av människans inflytande för att inte växa igen. Traditionellt ängsbruk innefattar rydjning, slåtter, bete och kvistning. Hamling hindrar träden från att bli högvuxna med stor kronor.

Fältjobbet är den absoluta höjdpunkten under sommaren. En typisk dag i fält börjar på morgonen och pågår hela arbetsdagen. Under inventeringen går vi någorlunda systematiskt igenom hela området och antecknar alla växtarter som vi ser, vi kommer dagligen i kontakt med arter som vi inte kan bestämma utan litteratur. Om växten inte kan artbestämmas i fält samlar vi in exemplar för senare artbestämning. Vanligtvis hittar vi ungefär 150 arter (arter som kan bestämmas redan nu) på ett område som är 1 ha stort. Alla områden besöks förutom besöket under sommarens första hälft ytterligare en gång under sensommaren för att få möjligast heltäckande inventering av floran. I projektet ingår lövängar i olika skick, vissa nästan helg igenvuxna och andra i nästintill perfekt skick, spridda över Åland.

Ormrot (Bistorta vivipara). En art som minskar p.g.a. igenväxning.
Blodnäva (Geranium sanguineum). En växt som fungerar som bra kalkindikator.

 

 

 

 

 

 

Blodnycklar (Dactylorhiza incarnata). En orkidé som trivs på kalkrika kärr och strandängar.

 

 

Solvända (Helianthemum nummularium), en art som gynnas av bete.

 

 

 

 

 

 

Ann efter att fältjobbet fortskrider så kan rapporten börja skrivas. Rapporten utges i serien Rapporter från Nåtö Biologiska Station. Rapporten är främst avsedd åt Landskapet Åland, så att myndigheter kan fatta beslut i vilken utsträckning åtgärder måste tas ifall något av områdena anses vara skyddsvärt.

Både jag och praktikanten är anställda under tre månader. Vår arbetstid är någorlunda fri, vi jobbar när vi vill och huvudsaken är att jobbet blir utfört, inte att vi jobbar 37,5 h per vecka.

Till denna typ av jobb så har mina studier i främst växtartkännedom och i geografiska informationssystem (GIS) varit till stort nytta. Även kurser i akademiskt skrivande är till stor nytta.  Jag fick information om jobbet på SvNK:s maillista.

Under förra sommaren var jag även anställd på Nåtö Biologiska Station, då som praktikant. Fjolårets projekt gick ut på att inventera vegetationen på sandland ute i skärgården. Utöver vegetationsinventeringen innebar arbetet som praktikant även att hjälpa till med praktiska sysslor på stationen då vi inte var ute i fält.

Fjolårets projekt fungerade som grund för min Nat. Kand.-avhandling.

Har Du eller någon Du känner ett sommarjobb som skulle passa in i Sommarjobbsserien? Ta då kontakt med mig (robin.sjoblom@helsinki.fi)!