Sommarjobb: Praktik på Livsmedelsverkets mikrobiologienhet

Bästa läsare, sommarjobbsserien får nu fortsättning! Läs vidare för att få reda på hur en sommar på Livsmedelsverket kan se ut. 

I skrivande stund har jag påbörjat mitt fjärde studieår på biologin med genetik som huvudämne och mikrobiologi som biämne. Dessutom är jag också farmacistuderande vid Farmaceutiska fakulteten, där jag nu är på mitt andra studieår. Under den gångna sommaren har jag jobbat på det de flesta ännu känner till som Livsmedelssäkerhetsverket Evira, dvs. nuvarande Livsmedelsverket (på finska Ruokavirasto). Livsmedelsverket fick sitt nya namn i januari 2019 då dåvarande Evira, Landsbygdsverket och en del av Lantmäteriverket slogs ihop.

Platsen där jag jobbade: Livsmedelsverket i Vik.

För att vara mer specifik gällande var jag jobbade: jag jobbade vid laboratorie- och forskningslinjens mikrobiologienhet, där jag ytterligare mer specifikt var placerad vid avdelningen för antibiotika. Till avdelningen för antibiotika hör, förutom att undersöka rester av antibiotika i diverse prover av bl.a. mjölk och njurar, också att tillverka alla odlingsmedier för i stort sett hela Livsmedelsverket, och det var detta jag sysslade med största delen av sommaren. Jag fick jobbet genom att skicka en arbetsansökan som svar på en arbetsplatsannons, blev kallad på intervju och blev vald för jobbet.

Då jag i juni började mitt jobb var allting till en början nytt och mycket spännande, men jag vande mig snabbt. Som praktikant fick jag göra samma saker som alla andra i odlingsmedielabbet: bestämma vad som ska göras, när det ska göras och hur mycket som ska göras, sedan göra det, och till slut kontrollera steriliteten för allt som gjorts och som bör vara sterilt. Mer konkret sagt tillverkade jag petriskålar och provrör med agar, olika vätskeformiga odlingsmedier samt en hel del buffertlösningar, dvs. ungefär vad man som grundexamensstuderande utan avlagd kandidatexamen kan vänta sig att få göra.

Blodagar, ett av de vanligaste odlingsmedierna jag under sommaren fick tillverka.

Förutom att jag under sommaren fick se grunden till all forskning och diagnostik som görs vid Livsmedelsverket och hur de möjliggörs, fick jag även chansen att närmare bekanta mig närmare med Livsmedelsverket, dess organisation och allting som görs där. Jag fick se vad andra människor inom min egen bransch jobbar med, jag fick bekanta mig med människor och knyta kontakter som jag eventuellt kan ha nytta av i framtiden.

Sammanfattningsvis var mitt sommarjobb ett fint tillfälle för inlärning och personlig utveckling, samtidigt som jag fick en inblick i forskning och arbetslivet, ett tillfälle jag är mycket glad och tacksam över.

Sommarjobb: Praktik på Folkhälsans forskningscentrum

Bästa läsare, nedan finns ett inlägg skrivet av svunkeiten Vilma Wanne där hon skriver om sina sommarjobbserfarenheter.

Jag är fjärde årets biologistuderande med genetik som huvudämne. Efter att ha avlagt min kandidatexamen fick jag förra sommaren möjligheten att göra en sommarpraktik i Folkhälsans forskningscentrum. Jag fick jobbet genom att mejla forskningscentret med mitt CV, info om mig själv och en liten motivering om varför jag var intresserad av att jobba hos dem. Därefter blev jag kontaktad och anställd i Vineta Fellmans grupp som forskar i GRACILE syndromet, en letal neonatal sjukdom som hör till det finska sjukdomsarvet. Sjukdomen är en mitokondriell sjukdom som orsakas av en mutation i BCS1L genen.

Forskningsgruppen har en musmodell av sjukdomen, men jag jobbade med Drosophila flugor som hade en mutation i ortologen till BCS1L genen. Mitt projekt gick ut på fenotypning av mutantflugorna och deras larver, och validering av olika molekylära forskningstekniker för användning på flugprov. Jag fick bland annat lära mig att utföra genotypning, isolering av proteiner och mitokondrier, Western blot och dessutom utförde vi en del experiment för att studera beteendet hos flugorna, vilket också var mycket intressant. Utöver det fick jag lära mig om bananflugornas genetik, och om behandling och skötsel av flugorna. Jag fick också följa med en del musarbeten, även om jag själv höll mig till flugorna.

Vilma jobbade med bananflugor.

Det var en mycket lärorik sommar och jag fick en bra inblick i hurdant forskningsjobb är. Saker fungerar inte alltid genast som man önskar, och experiment måste upprepas flera gånger. Via ’trial and error’ kan man till slut få fram det sättet som fungerar bäst. Efter sommaren skrev jag en rapport om mitt projekt som jag sedan fick studiepoäng för, så jag hade nytta av sommarpraktiken även i det avseendet. Jag är säker på att erfarenheten jag fick under sommaren är till en stor hjälp i fortsättningen, speciellt när det blir aktuellt med att börja med graduforskningen. Även om man på labbkurserna går igenom många olika tekniker som används i labb, tror jag att man får en bättre förståelse för varför man gör saker på ett visst sätt när man hamnar att göra samma sak om och om igen och själv måste fundera hur man ska göra det.

Sommarjobb: Forskningsassistent på Veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet

Bästa läsare, nedan finns ett inlägg skrivet av svunkeiten Kira Virtanen där hon skriver om sina sommarjobbserfarenheter. 

Hittills har vi fått läsa om vad växtbiologer kan jobba med och nu är det min tur att berätta om vad jag som mikrobiologistuderande sysslade med en tid under sommaren.  Jag är femte årets mikrobiologistuderande och min studieinriktning nu som magisterstuderande är bakteriologi.  Förra våren gjorde jag en två månaders praktik inom en forskningsgrupp och när sommaren närmade sig fick jag ett erbjudande att fortsätta med min forskning en månad under sommaren. Såklart tackade jag ja, och i juni började mitt sommarjobb som forskningsassistent på Veterinärmedicinska fakulteten på Helsingfors universitet.

Mitt forskningsprojekt gick ut på att undersöka Clostridium perfringens-bakteriens värmetålighet hos både vegetativa celler och sporer samt bestämma bakteriens minimum och maximum tillväxttemperaturer. Tanken var att sinsemellan jämföra bakteriestammar som bär genen som orsakar matförgiftning (CPE) i kromosomen och stammar som bär CPE-genen i en plasmid. De flesta stammar isolerade från matförgiftningsfall bär CPE-genen i kromosomen även fast båda typerna borde vara lika potenta att orsaka matförgiftning. Tidigare mindre undersökningar tyder på att de stammar med CPE-genen i kromosomen skulle tåla höga temperaturer bättre och överleva upphettning vid tillredning av mat och därför orsaka matförgiftning oftare än de stammar med CPE-genen i en plasmid.  Baserat på tidigare liknande forskningar planerade jag själv hur jag ville utföra mitt projekt.  Värmetåligheten undersöktes genom att upphetta bakterierna i olika temperaturer under en viss tid och genom att räkna ut antal levande celler under bestämda tidpunkter under upphettningen. Baserat på dessa resultat kunde man räkna ut hur länge det tar att 90 % av bakteriestammen dör och dessa värden kunde man jämföra sinsemellan.

Bakterierna växer glatt i anaerobiska förhållanden före de utsättas för upphettning.
Några C .perfringens stammar som vuxit klart och är redo för upphettning.

 

Minimum och maximum tillväxttemperaturerna bestämdes med hjälp av en Gradiplate-apparat som skapade en värmegradient och genom att mäta avståndet som bakteriestammen vuxit kunde man räkna ut vid vilken temperatur tillväxten upphörde. I labbet jobbade jag främst ensam, men eftersom projektet var mycket större och mera tidskrävande än vad vi uppskattat så fick jag även hjälp av en annan forskningsassistent.  Tillsammans undersökte vi 44 olika C. perfringens stammar men jag bearbetade och analyserade all data själv. Tanken är att mina resultat skall publiceras som en del av en större forskning om C. perfringens och CPE-genen.

Inne i detta anaerobiska skåp fanns Gradiplate-apparaten där bakteriestammarna fick växa inne i för bestämning av maximum och minimum tillväxttemperaturerna.
Så här såg gradiplate-kyvetterna ut efter att bakteriestammarna  fått växa inne i Gradiplate-apparaten.

Jag fick betalt för att jobba 36h 45min per vecka, och hade sjäv ansvar över att jag jobbade tillräckligt och inte heller för mycket. Det som gjorde detta krävande var att vissa dagar lätt blev 10 timmar långa och andra dagar hade jag inte jobb för mera än några timmar. Dessutom lyckas inte allting alltid, och eftersom detta var mitt egna lilla projekt och jag endast hade en månad tid på mig att slutföra arbetet satte det ännu extra press på att försöka få så mycket som möjligt gjort vilket resulterade i att jag tyvärr jobbade en del övertid.

Jag tillverkade alla odlingsunderlag själv och en full kärra med petriskålar räckte för ungefär en och en halv vecka.

Att jobba som forskningsassistent är definitivt det bästa och roligaste sommarjobb som jag haft. Under sommaren lärde jag mig att planera och utföra min egen forskning och att hantera stora mängder data. Jag lärde mig att forskning sällan går som på Strömsö och att man måste ha tålamod och vara beredd på att ändra på sin ursprungliga plan och tidtabell.  Även fast vi nådde de mål som vi hade ställt och fick spännande och signifikanta resultat, känns det att man aldrig riktigt når ett ett skede då man tycker att man är klar med forskningen. I mitt fall var det tyvärr finansieringen för mitt projekt som tog slut efter juni som är anledningen till att vi inte hade möjlighet att försätta och utvidga forskningen ännu mer.  Jag är glad att jag fick möjligheten att prova hur det känns att jobba inom forskning. Jag har kunnat utnyttja allt jag lärde mig under sommaren inom mitt nuvarande jobb och jag vet att jag kommer ha massa nytta av min forskningserfarenhet när jag börjar jobba på min pro gradu-avhandling på våren.

// Kira Virtanen

Sommarjobb: guide i botaniska trädgården

Det här är det tredje inlägget i bloggserien om vad biologer kan sommarjobba med. Jag har i skrivande stund studerat växtbiologi som huvudämne i fyra år och den här sommaren har jag jobbat som guide i Botaniska trädgården i Kajsaniemi. Kajsaniemi botaniska trädgård är alltså en del av Naturhistoriska centralmuseet (Luomus) och därmed också en del av Helsingfors universitet. De senaste åren har trädgården förnyats och nya helheter är bland annat moss- och lavträdgårdarna, sinnenas trädgård och evolutionsträdet som är den nya systematiska avdelningen. Invävt i den förnyade trädgården gömmer sig enorma mängder vetenskap och information och därför bestämde sig min arbetsgivare för att anställa guider för sommaren som kan förmedla den här informationen åt trädgårdens besökare.

Evolutionsträdet avslöjar växtrikets utveckling och växternas släktskapsförhållanden. Visste du att Yuccan (krullhårig palmlilja  (Yucca flaccida) på bilden) hör till samma familj som sparrisen?

Som guide i botaniska trädgården drar jag tillsammans med min kollega Jani guidade turer som är gratis för allmänheten. Eftersom ingen förhandsanmälan behövs är det alltid lite spännande att se hur stora eller små grupper man får guida. På min allra första guidningen deltog endast en person som dessutom var växtbiolog till utbildningen – så mina kunskaper testades direkt. Oftast är det dock mer folk på guidningarna, ibland till och med så mycket som över 40 personer på samma gång.

Bild: Jani Järvi.

Vi drar två olika guidade turer i trädgården. En allmän rundtur  där vi bekantar oss med både såväl Kajsaniemis historia som de nya delarna av trädgården och sedan har vi evolutionsträdsguidningarna. Evolutionsträdet är alltså en systematisk trädgård som visar växternas släktskapsförhållanden och växternas evolutiva historia och utveckling.

Att få guida i evolutionsträdet har varit otroligt givande. Dels har man fått repetera gamla saker man lärt sig på universitetet och delvis också lära sig nya saker. Man ska ha koll på när olika växtgrupper utvecklades, vilka som kom först och varför de såg ut som de såg ut. Och framför allt kunna förklara det på ett begripligt sätt. Att på 30 minuter förklara kärlväxternas historia från att de första lummerväxterna uppenbarade sig för 410 miljoner år sedan till den mångformighet av kärlväxter vi har idag är inte den lättaste uppgiften. Här har jag minsann lärt mig mer om hur man kan popularisera vetenskap och presentera matnyttiga saker på nya, rafflande sätt!

Så sent som för några dagar sedan kom vi med en av mina kollegor fram till att vi grubblat på samma sak som Charles Darwin grubblade på. För ungefär 120 miljoner sedan radierar de gömfröiga växterna och på en (evolutionärt sätt) mycket kort tid föds massvis nya arter och släkten. Darwin funderade ända fram till sin död vad som kunde ha varit orsaken till detta och mysteriet har därför kallats ”Charles Darwin’s abominable mystery”. Idag vet man dock mera än på Darwins tid och mysteriet är inte lika mytomspunnet längre. Men det är ett roligt knep att använda sig av på guidningen – när man på evolutionsträdet står på den punkten där den tidigare nämnda radieringen sker- berättar man för publiken att redan Darwin grubblade på det mönster ni ser här framför er! Och sedan låter man Darwins mysterium sjunka in och sedan presenterar man den kunskap man har idag som förklarar de gömfröiga växternas snabba evolution. Nu tänker jag helt fräckt lämna det här som en cliff-hanger så att du antingen måste komma på en guidad tur till Kajsaniemi för att få svar på frågan eller utreda mysteriet på egen hand.

Gulmåra (Galium verum) växer i evolutionsträdet.

En stor del av arbetstiden går åt till guidningarna och i början av sommaren också informationssökning och fakta-check från diverse litterära verk. Men som guide gör jag också andra saker än att guida. Vi samlar in feedback från besökare dels för att kunna utveckla våra guidningar men också allmän feedback över den förnyade trädgården. Vi går omkring och hjälper kunder och svarar på frågor. Ibland stöter man på så ivriga kunder att man får ge en ex-tempore guidning i evolutionsträdet. Jag har också på en mycket rostig tyska (som jag inte använt sedan högstadiet) försökt förklara att man kan äta blåklintsblommor. Ibland är det så att man själv lär sig nya saker från trädgårdens besökare; en dam upplyste mig om att när man gör isbitar kan man lägga i blåklintens kronblad för att få vackra isbitar till sin sommardrink.

Arbetet som guide i botaniska trädgården är alltså ett ganska mångsidigt jobb där biologi blandas ihop med kundarbete och pedagogiska färdigheter. Att få jobba i Kajsaniemi botaniska trädgård har varit otroligt lärorikt – en av de bästa ”arbetsplatsförmånerna” är nog att trädgården formligen vimlar av växtbiologer, forskare och trädgårdsmästare som man själv kan rycka i ärmen och fråga ifall man funderar på stort eller smått gällande växter.

ps. du hinner ännu komma med på svenskspråkiga guidningar till evolutionsträdet lö 19.8 och lö 26.8 kl.13!

Ha en fin fortsättning på sensommaren!

// Jon Rikberg

 

 

Sommarjobb: Början av en växtbiologs karriär

 

Bästa läsare, nedan finns ett inlägg skrivet av svunkeiten Sonja Still där hon skriver om sina sommarjobbserfarenheter. 

Många kanske undrar vad en växtbiolog kan jobba med, det undrade även jag väldigt länge tills jag fick mitt första biologirelaterade jobb förra sommaren. Ett brådskande mail dök upp på SvNK:s maillista där de på Åbo Akademi sökte efter två fältarbetare till ett projekt om orkidén Adam och Eva (Dactylorhiza sambucina) på Houtskär. Jag sökte jobbet och fick det. Gynnande kurser jag gått var flertalet växtartkännedomskurser och en GIS-kurs, båtvana sen barndomen var även ett plus.

Datylorhiza sambucina – båda färgmorferna.

Jobbet varade i två månader (maj och juni) och jag fick bo gratis på folkhögskolan på Houtskär. Själva jobbet gick ut på att jag tillsammans med min kollega Ella Hemming skulle samla in data om orkidén Adam och Eva. Sommaren 2015 hade två magisterstuderande startat projektet och gjort gradu-arbeten om ämnet, vilket innebar att många av populationerna redan var markerade på kartan och det var då lätt för oss att återfinna dem. På fasta Houtskär cyklade vi till populationerna och till holmarna åkte vi båt. Då vi hittade en population skulle vi anteckna hur många individer det fanns av de röda, gula respektive rosa individerna. Föregående sommar hade 11 individer slumpmässigt blivit markerade med ett numrerat plastmärke i marken. Vi skulle leta efter de 11 individerna och för var och en av dem räkna antalet utslagna blommor och knoppar, avståndet till närmaste gula och röda individ mättes för att se ifall den närmaste grannens färg hade någon inverkan på den reproduktiva framgången. Utöver de 11 individerna skulle vi markera så att vi totalt hade 15 markerade individer. Ibland hände det även att vi inte hittade alla fjolårsmarkeringar och då markerade vi nya. Några av populationerna besökte vi en gång i veckan för att följa upp fenologin hos arten, dvs. hur många utslagna blommor individerna har under en viss tidpunkt.  Under populationsbesöken skulle vi även anteckna vilka arter som blommade i närheten och följa upp humlorna. Vi antecknade ifall de flög förbi, landade på en annan art i närheten av A&E eller besökte A&E.

 

Utsikten från vår boplats under arbetet.
Typisk vy under en arbetsdag i Åbolands skärgård.

 

Senare när A&E blommat slut i slutet av juni, skulle vi besöka alla populationer på nytt och räkna de markerade individernas frökapslar. Idén med hela projektet är att försöka hitta ett samband mellan olika faktorer och den reproduktiva framgången hos A&E då arten är betydligt minskande och känslig eftersom så få frökapslar bildas hos arten. Projektet fortsätter även i år för att få data från flera år för ett tillförlitligare resultat.

Nyfikna får höll oss sällskap.

Före det här sommarjobbet visste jag inte heller vad jag skulle göra min kandidatavhandling om. Under jobbets gång blev jag mer och mer intresserad av ämnet och bestämde mig att använda projektet som en grund. Jag gjorde min kandidatavhandling om olika faktorer som påverkar reproduktionsförmågan hos A&E och tog med resultat från det data jag samlat in.

Jobbet gav mig inte bara hjälp med kandidatavhandlingen utan även värdefull erfarenhet, inblick i arbetsmarknaden för naturvetare, ledig och trevlig arbetsmiljö och tidtabell samt skapade viktiga kontakter.

Under samma sommar hade jag även kontaktat en forskningsgrupp vid Helsingfors universitet där jag erbjöd att hjälpa till i forskningen. Kontaktpersonen i forskningsgruppen var intresserad och sade att en av hans doktorander behövde hjälp med sitt projekt som utfördes under sommaren. Projektet handlade om urbana skogar i Helsingfors där doktoranden var intresserad av att veta vad folket ansåg vara en bra och dålig skog samt att se hur deras åsikter speglades av den omgivande miljön.

Vi åkte till olika skogar och jag hjälpte till att intervjua människorna som rörde sig i de skogarna och med att kartera vegetationen i skogarna. Trädskiktets arter och täthet undersöktes, fätskiktet karterades i 1x1m rutfält. Min växtartkännedom kom till stor nytta och det var även en avgörande faktor till att doktoranden behövde min hjälp eftersom hon själv inte hade god växtartkännedom. I och med att detta var praktik så fick jag ingen lön för jobbet men det var en värdefull erfarenhet och knöt nya kontakter.

Nu under den här sommaren jobbar jag som praktikant på Nåtö Biologiska Station på Åland, där jag fungerar som allt i allo på stationen och fältassistent för projektarbetaren Robin Sjöblom. På stationen jobbar jag bl.a. med att klippa gräs, föra ut soporna, invertera stationens bibliotek mm. I ett tidigare inlägg skrev Robin mer om själva projektet och fältarbetet.

Jag trivs superbra med det nuvarande jobbet och lik de andra sommarjobben ovan, så har även detta jobb en fri tidtabell och en absolut vacker arbetsmiljö.

Trevlig fortsättning på sommaren!!

//Sonja Still

Sommarjobb: Vegetationsinventering på Lövängar

Jag är den första ut att skriva lite om mitt sommarjobb här på eQwaquen i en serie av inlägg om biologernas sommarjobb. Serien är menad att ge en överblick över biologistuderandenas breda arbetsmarknad åt gulisar och gymnasister som överväger att söka in till biologin, men även åt alla andra intresserade.

I år har jag nog ett av de bästa sommarjobb man kan tänka sig, jag är anställd som projektarbetare på Nåtö Biologiska Station. Att vara anställd som projektarbetare innebär att man har ansvar i att få årets projekt planerat, utfört och rapporterat. Syftet med årets projekt är inventera vegetationen på lövängar och betesmarker utanför naturreservaten och göra en statusbedömning av områdena. Till min hjälp har jag årets praktikant, som även är anställd på stationen, som råkar vara min nära vän och medsvunkeit Sonja.

Övre bilden: Nåtö Biologiska Station. Vårt hem under sommaren.
Nedre bilden: Utsikten över stranden från stationen.

Planeringsarbetet är i år inte värst stort, till planeringen hör främst att fixa behövlig utrustning såsom inventeringslistor och GPS och göra en tidsplan för hur vi skall hinna med alla områden under sommaren.

Lövängen karaktäriseras av stora öppna gläntor och runnor av hamlade träd. Ängen är en kulturmark som är helt beroende av människans inflytande för att inte växa igen. Traditionellt ängsbruk innefattar rydjning, slåtter, bete och kvistning. Hamling hindrar träden från att bli högvuxna med stor kronor.

Fältjobbet är den absoluta höjdpunkten under sommaren. En typisk dag i fält börjar på morgonen och pågår hela arbetsdagen. Under inventeringen går vi någorlunda systematiskt igenom hela området och antecknar alla växtarter som vi ser, vi kommer dagligen i kontakt med arter som vi inte kan bestämma utan litteratur. Om växten inte kan artbestämmas i fält samlar vi in exemplar för senare artbestämning. Vanligtvis hittar vi ungefär 150 arter (arter som kan bestämmas redan nu) på ett område som är 1 ha stort. Alla områden besöks förutom besöket under sommarens första hälft ytterligare en gång under sensommaren för att få möjligast heltäckande inventering av floran. I projektet ingår lövängar i olika skick, vissa nästan helg igenvuxna och andra i nästintill perfekt skick, spridda över Åland.

Ormrot (Bistorta vivipara). En art som minskar p.g.a. igenväxning.
Blodnäva (Geranium sanguineum). En växt som fungerar som bra kalkindikator.

 

 

 

 

 

 

Blodnycklar (Dactylorhiza incarnata). En orkidé som trivs på kalkrika kärr och strandängar.

 

 

Solvända (Helianthemum nummularium), en art som gynnas av bete.

 

 

 

 

 

 

Ann efter att fältjobbet fortskrider så kan rapporten börja skrivas. Rapporten utges i serien Rapporter från Nåtö Biologiska Station. Rapporten är främst avsedd åt Landskapet Åland, så att myndigheter kan fatta beslut i vilken utsträckning åtgärder måste tas ifall något av områdena anses vara skyddsvärt.

Både jag och praktikanten är anställda under tre månader. Vår arbetstid är någorlunda fri, vi jobbar när vi vill och huvudsaken är att jobbet blir utfört, inte att vi jobbar 37,5 h per vecka.

Till denna typ av jobb så har mina studier i främst växtartkännedom och i geografiska informationssystem (GIS) varit till stort nytta. Även kurser i akademiskt skrivande är till stor nytta.  Jag fick information om jobbet på SvNK:s maillista.

Under förra sommaren var jag även anställd på Nåtö Biologiska Station, då som praktikant. Fjolårets projekt gick ut på att inventera vegetationen på sandland ute i skärgården. Utöver vegetationsinventeringen innebar arbetet som praktikant även att hjälpa till med praktiska sysslor på stationen då vi inte var ute i fält.

Fjolårets projekt fungerade som grund för min Nat. Kand.-avhandling.

Har Du eller någon Du känner ett sommarjobb som skulle passa in i Sommarjobbsserien? Ta då kontakt med mig (robin.sjoblom@helsinki.fi)!