Qwaque

Capone – ett gansterspex; eller familjestrid i förbudstid; eller bankrån räknas väl som lån

I år transporterar det thoracala medicinarspexet oss till 1920-talets Chicago där pengar och hembränt flödar, bankrån begås och polisen mutas. Vi får följa gangstern Al Capone och hans innersta krets i en tid som präglas av jazz, flygplan och illegal sprit.

Spexet börjar med att Lucy Capone tas tillfånga av lagens långa arm under ett bankrån. Samtidigt kommer Al Capones italienske gudson till Chicago för att utföra sin praktik som gangster, även en sedan länge försvunnen familjemedlem återvänder och vill vara del av gansterimperiet. Den fortsatta handlingen innehåller kärlek, svek och intriger, som kan komma att förändra allt.

Årets spex saknade je ne sais quoi, även skämten som gör narr av vänföreningarna var tyvärr få. Trots det måste sägas att spexarna är väldigt begåvade och har lyckats med att uppföra ett högklassiskt spex ännu en gång, majoriteten av ordvitsarna var spot on och aktuella, musiken var väl uttänkt och liksom alltid var karaktärerna roliga och älskvärda. En guldkant var att en tidigare svunkeit även medverkade på scenen. Vi svunkeiter som var på plats rekommenderar varmt att ni tar er tid att åka och se på detta spex, det bjuder på många goda skratt.

Föreställningsdatumen i Helsingfors är 23.3, 13.4 och 27.4. Mer info kan hittas på Facebook eller på Thorax hemsida.

ERASMUS i Europas farligaste stad?

Är du sugen på att åka på utbyte men har ingen aning om vart? Håller du på och söker som bäst men är inte helt säker ännu? Nedan följer ett inlägg av miljövetaren Vera om sitt pågående utbytesår i Marseille, Frankrike som kan vara till hjälp! Ansökningstiden för utbyten till flera länder pågår fram till 15.2, för mer info se mobilitetsservicens instruktioner

 

Det är februari 2019, och jag har studerat vid Aix Marseilles universitet i drygt fem månader. Jag är kandidatstuderande på miljövetenskapliga fakulteten och tillbringar hela mitt tredje läsår i Marseille, Frankrike. Jag studerar miljövetenskaper med en mera socialvetenskaplig och politisk fokus, och här i Frankrike kallas linjen “science de la vie et de la terre” i stället för bara miljöpolitik. Det är ju lite fint tycker jag.

Utsikt över basilikan Notre-Dame de la Garde, Marseilles högsta punkt och kändaste landmärke.

 

Varför Aix Marseilles universitet?

Erasmus erbjuder en ändlös lista av utbytesalternativ. Alla som varit inne på “mobility online” för att ta sig en titt på vart man möjligtvis kunde åka, har säkert fått dåndimpen, stress svettningar och stängt av datorn illa kvickt. För lyckas göra ett val gäller det att omedelbart begränsa alternativen, så jag bestämde mig för att bara koncentrera mig på Frankrike. För språket skull. Man har ju kämpat med sin franska i några år nu, så jag kände att jag inte ville låta alla dessa stressiga ordförhör vara totalt förspilld tid.

Varför jag sedan valde Marseille, kunde jag ju säga att berodde på kursalternativen, men i ärlighetens namn så kände jag att ett år vid medelhavet kunde sitta fint. Och det blev bra med kurserna ändå! Det löser sig. Rekommenderar!

Oktobervädret var annorlunda i södra Frankrike.

 

Studier

Före jag erasmuskursplan innehöll många olika kurser som intressera mig. Marseille har ett stort utbud för både miljövetenskaper och biologi. Men snabbit insåg jag att jag måste läsa ett helt kursprogram med en och samma klass varje dag. Du kan inte bygga upp en läsordning själv i Frankrike om du inte vill ha en trasselknut som resultat. Schemat är inte precis en stadig och oföränderligt. Kurser rör sig, försvinner och dyker upp lite som de behagar. Dessutom kompletterar flera kurser varan under en termin. Lättast är att bara följa en färdig kursplan. Jag tror det samma gäller i de flesta universitet i Frankrike.

Två terminer av studier enligt kursplanen motsvarar 60 studiepoäng precis som i Finland. För mig går alla kurser på Franska, och man är nog tvungen att både skriva essäer och hålla presentationer på kursspråket. Men både lärare och elever är väldigt tålmodiga och förstående så det går nog!

Till skillnad från Finland koncentrerar man sig rätt mycket på att lära sig utantill, och fokusen på detaljer kan vara lite onödigt stor. Vi jobbar med mycket projekt, och studierna i miljöproblem är ganska lokalt koncentrerad. Vi funderar på Marseille som en hållbar stad, medelhavsklimat och Fransk miljöpolitik. De franska studerandena tar anteckningar på lektionerna i rasande fart, och skriver ofta ner ord fr ord vad professorerna sagt. Något som jag snabbt gav upp på… Mina språkkunskaper visa sig behöva lite mera träning före jag når den nivån. Närvaro under kurserna är obligatorisk, men det är nog sällan någon som kollar om man faktiskt är där. För mig är det ändå lite annorlunda. Vi är tyvärr bara femton på min klass så det märks rätt snabbt då jag är … sjuk. Dessutom så är många professorer ovilliga att dela sina presentationer med en, så man riskerar att gå miste om rätt mycket om man inte är närvarande. Men rätt oftast kan man förhandla lite och få specialbehandling som erasmus studerande (:

Aix Marseilles universitet tycker jag också att är riktigt bra. De har ju inte lika mycket pengar som Helsingfors universitet så alla klassrum har inte projektorer till exempel, och det kan vara lite rådd i administrationen ibland. Men förutom lite sådant smått har allt jag upplevt i Marseille varit antingen bra eller åtminstone lärorikt!

Praktiskt

Studiebostad får man lätt arrangerat vid de flesta universitet i Frankrike (men fixa på förhand). Känner man att man inte vill bo i en korridor kan man nog också söka sig till privata marknaden. Jag känner många erasmus studerande här i Marseille som anlänt utan bostad, bara hostel, och sedan hittat något trevligt kollektiv att bo i efter en vecka eller två. Det är kanske inte en dum idé, för att arrangera boende i en stad du aldrig besökt med någon du aldrig mött innebär en del risker.

Ett utbyte i Frankrike innebär mycket byråkrati till en början. Hemförsäkring, franskt bostadsstöd, inskrivning i universitetet… Men med allt detta får man både hjälp och instruktioner!

Franska alperna börjar mer eller mindre vid Marseille! Åkte bil 2,5h för att skida lite. Slalom, bergsklättring och hiking är väldigt populärt i Marseille.

 

Fransmän tycker väldigt mycket om att protestera och strejka. Den saken är klar.

 

Marseille som stad

Marseille är en intressant stad, som skiljer sig mycket från andra städer i Frankrike. Befolkningen är en mix av olika kulturer, med starkt inflytande från Nordafrika. Det finns inget egentligt centrum i Marseille, och i alla stadsdelar hittar du både rika, medelklass och otroligt fattiga människor. Många kan känna att det är obehagligt att se så mycket hemlösa människor, att komma ansikte mot ansikte med alla sociala problem. Men det är också något ärligt med det. Bara för att vi inte alltid ser det, betyder ju inte att det inte finns. I Europa och Frankrike har Marseille ett lite dåligt rykte som en farlig stad, och det stämmer kanske att man skall se upp lite. Fundera på vilka kvarter man går i sent om kvällen. Men det är bara en sida av myntet. Gatorna i Marseille är fulla med konst, restauranger, gallerier, caféer och så vidare. Staden är händelserik och hektiskt, men den är också är omringad av vackra naturparker, berg och så naturligtvis havet. Det är ju Frankrikes största och äldsta hamnstad! Som stad rekommenderar jag definitivt Marseille.

 

 

 

 

Om ni är intresserade av Marseille eller utbyte i Frankrike, är det bara att ta kontakt! Fb: Vera Arhippainen

För andra berättelser om biologerns utbyten klicka på länkarna:

Freiburg, Tyskland

Tours, Frankrike

Kyoto, Japan

 

Naturvetarens Runebergstårtor

Detta recept ger 8 tårtor.

Ingredienser
1,5 dl olja av Brassica rapa ssp. oleifera
1,5 dl raffinerad Saccharum officinarum (brun, klibbig version)
1,5 dl mos av frukten av Malus domestica
0,5 tsk arom av Prunus dulcis
¼ tsk NaCl
2 dl mjöl av Triticum aestivum
1 dl mjöl av Prunus dulcis
1 dl smulor av panis
1 tsk malda frön av Elettaria cardamomum
3/4 tsk NaHCO3

För dekorering
1 dl sylt gjord på Rubus idaeus
1 tsk H2O
1 dl puderformig raffinerad Beta vulgaris ssp. vulgaris var. altissima

Gör så här:

  1. Lägg ugnen på 175 grader.
  2. Blanda olja av Brassica rapa ssp. oleifera, raffinerad Saccharum officinarum, mos av frukten av Malus domestica, arom av Prunus dulcis och NaCl i en skål.
  3. I en annan skål, blanda mjöl av Triticum aestivum, mjöl av Prunus dulcis, smulor av panis, malda frön av Elettaria cardamomum samt NaHCO3 och kombinera detta med de våta ingredienserna.
  4. Fördela smeten mellan bakformarna (eller muffinsformarna) och grädda i ca. 20 minuter. Låt tårtorna svalna innan dekorering.
  5. Dekorera med sylt gjord på Rubus idaeus mitt ovanpå tårtorna. Blanda puderformig raffinerad Beta vulgaris ssp. vulgaris var. altissima med H2O och spritsa ut det i en ring runt sylten.

Det ursprungliga receptet är gjort av Satu Saunio.

Blodgivning

Nedan följer ett inlägg av Sabina Selenius
Varför donera?
Blodprodukter behövs bl.a. till operationer, cancersjuka, olycksfallspatienter och prematurer (för tidigt födda barn).
Blodet kan användas bl.a. behandling för anemi, blodbyte hos prematurer och produktion av läkemedel.
Ibland behövs flera påsar blod från personer med samma blodgrupp för att behandla en patient, därför är det viktigt att det finns tillräckligt donatorer.
Det går åt nästan 1000 påsar blod dagligen så behovet är stort!
Kan jag donera?
Man kan göra ett test på blodtjänstens hemsida för att få reda på om man får donera.
Hur går blodgivning till?
Man kan boka tid men det är inte nödvändigt. Det rekommenderas dock om man är större grupper.
Vid disken ger man sitt ID och man får en blankett som man ska fylla i. Sedan tar man ett könummer och väntar på sin tur. När det blir din tur tar en sköterska emot dig och går igenom blanketten samt mäter ditt hemoglobin.
Sedan går man för att donera blod.
Själva blodgivningen tar ca 5-10 min. Sköterskan sticker en nål i armen, sedan får man sitta och vänta tills blodpåsen är fylld. Man donerar ca 0,5 l per gång.
Kvinnor får donera med minst 91 dagars mellanrum, män får donera med minst 61 dygns mellanrum.
Vid blodgivningen får man mat och dryck samt järntillskott vid behov.
Är det skadligt för en frisk person att donera blod?
Nej (ta testet för kolla om du får donera).
En del upplever lokal ömhet och rodnad vid sticket. Man kan få huvudvärk och känna sig svag men det botas oftast med mat och dryck (som det även bjuds på på plats)
Eftersom man förlorar mycket vätska ska man undvika fysisk ansträngning och bastubad efteråt.
Har man fler frågor kan man gå in här:
SvNK har grundat en ”blodgrupp” för blodgivning hos blodtjänsten! När ni far och ge blod, uppge då att ni hör till ”Svunken”-gruppen vid blodtjänsten.
Varje gång nån donerar kommer detta registreras hos blodtjänsten under ”Svunken” och då SvNK uppnått 10 donationer i gruppen under ett kalenderår blir vi tilldelat ett diplom. Vid 20 får man ett diplom i silver, vid 30 ett gyllene diplom och vid 50 ett diplom i platina!
Det är ingen skillnad var man donerar, man kan donera ensam eller i grupp. SvNK kommer att ordna exkursioner för blodgivning med jämna mellanrum, så håll utkik efter det!
Kommentarer av tidigare blodgivare:
”Det är ett snabbt och enkelt sätt att hjälpa”
”Chansen finns att du själv måste få blod nån gång, donera!”
”Du får bra feelis efteråt”
”Man får skippa träningen med gott samvete!”
”GRATIS MAT!!!”

Litteratur: Nordens Flora

Vacker, lovprisad och storsäljande. Nordens flora är det oundgängliga standardverket när det gäller att beskriva samtliga gamla och nya växter i Sverige, Danmark, Norge, Finland, Färöarna, Island och Spetsbergen i livfulla bilder och utförlig text. Den vänder sig till nybörjare och växtjägare, naturvårdare och ekologer. Illustrerad av Bo Mossberg och skriven av Lennart Stenberg i nära samarbete med vår tids ledande nordiska botanister ger Nordens flora läsaren upplysningar om växternas blomningstid, frekvens, ekologi, typiska växtplatser, viktiga kännetecken och variationer i utseende på stammar, blad, blommor och frukter. Kartor visar växternas aktuella utbredning.

Såhär beskriver förlaget standardverket för identifiering av nordens växter som utgivits i ny reviderad upplaga, under namnet Nordens Flora. Nordens flora är en uppdaterad och utökad version av Nya Nordiska Floran av Mossberg och Stenberg.

Rent praktiskt skiljer sig den nyaste utgåvan åt från dess föregångare. Den har uppdaterats med flera nyintroducerade arter, nomenklaturen följder de nyaste rönen, och flera arters ekologi beskriv mera i detalj. Arterna presenteras i modern systematisk följd, om man är van med florans föregångare kan detta bidra till extra sökarbete, men man vänjer sig.

En av den nya florans styrkor är att många hybrider beskrivs detaljerat, många är även avbildade. Något som kunde ha lagts till med tanke på hybrider är de vetenskapliga paralellnamn som förekommer för dessa (Potamogeton graminaeus x lucens kallas även P. zizii). Utöver hybrider har även flera apomiktiska småarter tagits med och beskrivs mer detaljerat.

Exempel på beskrivning och avbildning av hybrider av släktet Potamogeton.

Saker kan ses som negativa med floran är avsaknaden av parallellnamn, både svenska och vetenskapliga. Denna avsaknad kan göra det svårt att hitta en art i floran om man t.ex. enbart kan det finlandssvenska namet (T.ex. Getpors) eller om det vetenskapliga namnet har ändrats (Deschampisa flexuosa Avenella flexuosa). En annan sak är storleken av opuset, jämfört med florans föregångare, som även de varit stora, är denna bok enorm, den lämpar sig således inte alls för fältbruk.

För oss backlöksfantaster skär det i hjärtat att läsa om backlöken eftersom det i florans beskrivning av arten står ” bildar troligen ej frö”, men backlöken sätter bevisligen frö (Åström & Hæggström, 2004)!

Nordens flora är verkligen ett välgjort och grundligt verk, som alla fältbiologer, ekologer, botaniker osv har stor nytta av. Den finns att köpas t.ex. här (47,40€). Floran skulle vara en suverän julklapp för den botaniskt intresserade.

Åström, H. & Hæggström, C.-A. 2004: Generative reproduction in Allium oleraceum (Alliaceae). — Ann. Bot. Fennici 41: 1–14.

Bekämpning av Vresros i Kvarken

Invasiva arter, arter som introducerats till vårt land och inverkan negativt på vår lokala artrikedom, finns det gott om exempel av. De mest kända invasiva växtarterna är nog jättebalsamin (Impatiens glandulifera) och vresros (Rosa rugosa). Den sistnämnda, vresrosen, är en vacker, lättskött rosbuske som introducerades till Finland som prydnadsväxt kring 1900-talets början. Vresrosen blommor rikligt och bildar stora mängder frukter, som ofta förs iväg av fåglar och på så sätt sprids växten lätt. Vresrosen växer snabbt och bildar stora bestånd via rotskott, vilket leder till att den kväver annan vegetation. Vresrosen anses vara en av de värsta invasiva arterna i vårt land, då den hotar många av våra starkt hotade arter, främst på naturliga sandstränder.

Vresrosen är lätt att känna igen, den har mörkgröna, ganska skrovliga blad och blommor ofta rikligt. Blommorna av oftast djupt rosa men är ibland nästan vita, blommorna har en stark doft. Stammen är täckt av ett tätt lager med taggar av olika storlek.

Vresrosen, men sina djupt rosa blommor och skrovliga blad.

Under en dag i juli åkte två svunkeiter tillsammans med andra talko-arbetare på vresrosbekämpmningstalko ut till Valsörarna belägna  i Kvarken halvvägs till Sverige.  Bekämpningstalkot ordnades av Ostrobothnia Australis rf. med samarbete med den regionala NTM-centralen. Bekämpningstalkon på valsörarna har redan ordnats under flera år.

Bild från Valsörarna. På bilden syns Valsörarnas landmärke, en rödmålad järnfyr.

Bekämpningen av vresrosen gjordes enligt den så kallade utmattningsmetoden som går ut på att man klipper av alla de gröna delarna av en rosbuske, och upprepar detta årligen tills alla de underjordiska delarna har gjort slut på sin reservnäring och busken således dör. Andra metoder är att gräva upp hela växten inklusive alla rötter (vilket har gjorts på sandstränderna i t.ex. Hangö) men detta är inte möjligt på Valsörarna, då terrängen är väldigt stenig. En annan metod, som kanske inte bör nämnas på en blogg för biologer, är kemisk bekämpning med glyfosat, men detta lämpar sig inte ute i skrägården då gifterna rinner ut i havet. Alla de ovan nämna metoderna har bevisligen fungerat.

Vi åkte ut till Valsörarna en tidig morgon, en lokalbo körde ut oss till Valsörarna. För oss som inte rört oss med båt i Kvarken med sina tusentals kobbar och skär tidigare var detta en upplevelse för sig, slalomåkandet (i för oss en otrolig fart) mellan grynnorna gjorde att vi inte vågade släppa tag om relingen förrän vi var framme.

Väl framme traskade vi emot ställen där vresrosen tidigare rapporterats förekomma. Längs vägen såg vi flera döda buskar av vresros som bevisade att talkona har haft effekt, men det fanns även en hel del buskar som kommit upp igen.

Vresrosen breder ut sig effektivt och bilder snabbt stora bestånd.

Bekämningen av en endaste buske är mera arbetsdryg än vad man skulle kunna tro. För detta behövs ordentliga handskar och en sekatör. Vid bekämpningen klipper man helt enkelt av alla de gröna delarna, de delar man klippt av kan bra lämnas på stranden, de kommer inte att rota sig och isen kommer med tiden att föra bort det döda materialet (och likaså döda buskar).

En vresrosbuske som bekämpats tidigare år. Gamla döda kvistar finns kvar, men nya gröna skott har kommit upp, dessa klipps bort.

 

Här syns en buske efter att de gröna skotten klippts bort.

Årets sommar var exceptionellt het, vilket gjorde jobbet ännu tungare, men att ta några dopp mellan varven gjorde jobbet mycket lättare. Och då kunde man ju passa på att bekanta sig med undervattensvegetationen i och med att vattnet var varmt och skönt, fastän vi befann oss i utskären.

Det var riktigt givande att få vara med en dag och utföra hands on-arbete som befrämjar miljöns tillstånd och få njuta av vår vackra skärgård. Om ni är intresserade av att åka med är det bara att följa med informationen på OA:s hemsida om kommande talkon.

Vad ska du göra om du ser ett bestånd av vresros? Du kan rapportera ditt fynd till siten vieraslajit.fi.

Då har man väl överlevt gulisåret!

Nedan följer ett inlägg av Sophia, en av SvNKs gulisar 2018.

Kan inte tro att det ungefär var ett år sedan jag fick veta att jag blev erbjuden en studieplats inom biologin, tiden har gått så snabbt. Nu påbörjar jag mitt andra år som biologistuderande vid Helsingfors Universitet.

Första årets studier gav en väsentlig stark grund för alla olika ämnesområden inom biologin – växtbiologin, mikrobiologin, genetiken, evolutionsbiologin, ekologin…

Tack vare alla spännande labbkurser och föreläsare upptäckte jag speciellt djurfysiologin och mikrobiologin som väldigt intressanta. 🙂

Gulisåret har lämnat efter sig väldigt speciella och minnesvärda erfarenheter och upplevelser. Studielivet sattes igång med en orienterande vecka som involverade sitsar, fester, evenemang och olika gulnäbbsintagningar, där jag bland annat fick klä ut mig till blåsfisk och björk (se bilden ovan). På senhösten var vi på exkursion till universitetets biologiska station i Lammi för att bekanta oss med deras verksamhet – där åkte vi kälke genom en skog fylld av viltkameror och skapade våra egna verklighetsbaserade snödjur.

Föreläsningar, fält- och labbkurser har varit väldigt lärorika, men det har också olika evenemang som erbjuds av studieföreningar varit, så lönar sig definitivt att gå med på så mycket som möjligt.

Under första studieåret fick man pröva på allt mellan himmel och jord: från provanalyser och dissekering av djur i labbet till insamling av backlökar i Tvärminnes skogar.

En nämnvärd kurs är definitivt sommarens fältkurs på Tvärminne <3 Där spenderade vi dagarna med håven i handen, i hopp om att catcha intressanta fjärilar och trollsländor. På nätterna var vi ibland också på exkursioner, arrangerade eller spontana 😉 På bilden ovan ser ni två Homo sapiens som antagligen just fångat en pärlemorfjäril. Reaktionerna varierar som ni ser.

Eldorado; eller jakter, pakter och onda makter; eller stad i glans

I år bjuder det thoracala medicinarspexet på en resa till Amazonas djungel. Året är 1617 och Sir Walter Raleigh reser tillsammans med sin kaptenlöjtnant Lawrences Keymis för att hitta guldparadiset Eldorado. Med sig i bagaget har de Raleighs dotter Lady Rose, en ack så åtråvärd engelska. De är dock inte de enda som är på jakt efter skatten; två oinbjudna spanjorer, Chiquitita Fernando och Juan Martinez, är på jakt efter de vises sten (eller var det en potatis?) och deras vägar korsas på väg till byijin.

Eldorados drottning Oligo Menorrhea saknar kärlek men älskar sitt guld och lämnar inget till gudarna. Häxdoktorn och hans amanuens Sedum Confusum (en riktig fetknopp) försöker lyda drottningens order, men det är inte alltid så lätt. Häxdoktorns hjärta slår för gudarna, och Sedums faller pladask för Lady Rose. I ett försök att skapa mer guld på drottnigens begäran faller de vises sten ner i häxbrygden och en gud uppenbarar sig. Denna gud tar över Lady Rose och kampen om att vinna tillbaka henne bjuder på de mest (o)väntade vändningarna.

I årets spex saknade vi rappa och svidande skämt på vänföreningarnas bekostnad, och sångtexter på väggen för att lättare följa med låtarna. Trots det måste sägas att spexarna är begåvade själar och spexet håller som vanligt en hög standard med fängslande sånger, välinbakade ordvitsar och underhållande omstarter. Svunkeiterna som provsåg spexet rekommenderar starkt att ni åker och ser detta spex.

För den som är intresserad av att se spexet ges ännu tre föreställningar i Helsingfors. Boka in 24.3, 14.4 eller 28.4 i kalendern och sätt skumpan på kylning. Mera info hittas på Facebook, eller på Thorax hemsida.

Ett läsår fyllt av ostar, tvestjärtar och slott

Ditt utbytesmål?  För att studera vad?

Jag studerar under hela detta läsår i Tours vid Université François-Rabelais i Frankrike. Jag är här för att studera biologi och franska.

Stämningen i Tours är väldigt fransk. Här ser ni Tours stadshus.

Varför valde du just detta land/universitet?

För mig var det självklart att jag skulle åka till ett franskspråkigt land i Europa, helst Frankrike, men jag var öppen för andra alternativ. Jag vill åka till ett franskspråkigt ställe därför att jag länge har varit fascinerad över franska språket och allt som associeras med detta. I Frankrike fanns det fem utbytesmål att välja mellan om man vill studera biologi, av vilka endast vissa hade kurser som jag var intresserad av. Jag valde till slut Tours för att det verkade vara en mysig stad som inte är allt för stor, och kursutbytet här var bra, man kunde välja allt från ekologi, till allt om insekter till växtbiologi. Utöver kursutbudet i biologi verkade även kursutbudet för franska för utlänningar att vara bra och man fick läsa upp till 24 sp kurser i franska.

 

Berätta om studierna vid detta universitet. Skiljer sig studieformerna från de vid HU?

Studierna i Frankrike är skiljer sig åt ganska mycket från studier i Finland. För det första heter det på pappret att det är 100% närvarokrav på alla kurser, men många av lektorerna i biologi kollar aldrig närvaro, men jag har hört att det är annorlunda på andra campus.

Här är kurserna även uppdelade i mindre moduler, man har CM (föreläsningar), TD (dirigerade arbeten, hit räknas presentationer, diskussionstimmar och små lektorhandledda arbeten) och TP (labbtimmar). Föreläsningarna skiljer sig inte mycket åt från de i Helsingfors, man har ofta två timmars föreläsningar åt gången, och två-tre föreläsningar per dag. För en finländare känns TD väldigt främmande, man far på dem och har läst en vetenskaplig artikel, och förväntas diskutera problematik kring denna under två timmar, detta är något de lägger oerhört mycket tid på. Även presentationer värdesätts väldigt mycket här, t.ex. i en kurs på 3 sp har jag hållit 4 presentationer. Några TP har jag inte haft ännu men om några veckor väntar dessa, de handlar om längre dagar då man utför ett litet projekt. Arbetsmängden är något som varierar stort här, i vissa kurser har man föreläsningar och en tent för samma antal studiepoäng som en annan kurs som innebär föreläsningar, en essä, fyra presentationer och en tent.

Språkstudierna här är väldigt annorlunda än där hemma, jag upplever att man hänger upp sig på att lära sig småsaker istället för att fungera på stora helheter. Men jag har ändå för det mesta uppskattat mina kurser i franska här.

En annan stor skillnad mellan Finland och Frankrike är att här går man färdiga program i sin utbyteslinje, så mina planer på kurser jag skulle ta gick helt i stöp när jag kom hit. Jag var i princip tvungen att välja kurser från en utbyteslinje och inte kombinera från andra linjer. Detta utgjorde ett problem, då jag hade problem att hitta biologikurser under hösten som inte krockade med franskakurserna (jag prioriterade dessa på hösten för att bättre kunna klara av att studera på franska nu på våren). Men det som är bra med detta universitet är att man kan som utbytesstudent välja att göra ett 15sp/20sp projekt i en forskningsgrupp. Jag valde att göra ett 20 sp projekt i en forskningsgrupp som studerar tvestjärtar (Forficula auricularia), detta är något som jag absolut ej ångrar. Jag fick göra ett helt eget projekt om tvestjärtars beteende och den kemiska sammansättningen på kutikulan, i detta ingick att planera, utföra och rapportera. Detta har varit väldig lärorikt och jag rekommenderar verkligen att komma hit enbart för denna möjlighet!

Här håller jag på med att söva ner tvestjärtar med hjälp av koldioxid. Dessa frystes sedan ner och de kutikulära kolvätena analyserades.

Liksom i Finland så finns det även här en subventionerad studerandelunch för 3,25€, denna är oftast av hög kvalitet och man får tre rätter och en ost varje dag.

Hur ordnade du allt praktiskt som bostad, hemförsäkringar osv.?

Universitetet här hjälpte till att ordna studielägenhet, man fick en lista med de statliga studentlägenheterna och kunde rangordna dem enligt egna preferenser. Boendet i Tours är ganska billigt jämfört med andra städer.

Hemförsäkringar kan man ordna via banken här eller enkelt online via länkar man får då man fått ett boende. Bankkonto är något som man behöver här för flera saker, men främst för att kunna få bostadsstöd från franska motsvarigheten för FPA. Man ska vara beredd på att allt här tar längre än i Finland och man hamnar att gå igenom en hel del byråkrati. Men fransmännen är väldigt hjälpsamma och de kan service.

Universitetet delar ut ett litet informationshäfte där man hittar all information man kan kunna komma behöva under sitt utbyte.

Hur upplevde du det att bo i detta land under utbytestiden? Kulturkrockar?

Jag trivs som snigeln i skalet (eller var det fisken i vattnet?) i Frankrike. Kulturen här är väldigt annorlunda men trevlig. Jag har inte varit med om direkta kulturkrockar, men under vistelsen märker man att en hel del saker än annorlunda än vad de är hemma, småsaker man inte hade tänkt på. Det mest negativa med Frankrike är den oerhörda mängd byråkrati som krävs för alla småsaker. En annan sak med Frankrike är att saker och ting inte är så väl organiserade, att citera fransmännen c’est bordel.

Tours som utbytesmål är verkligen bra. Staden är passlig storlek och erbjuder det mesta man behöver, ikring staden finns flera vintillverkare och många stora slott som man kan besöka. Man kan ta ett tåg till Paris på en dryg timme, och man slipper även till andra stora städer på något enstaka timme. Tycker man om att äta gott, dricka gott och besöka sevärdheter är Frankrike verkligen en bra destination.

En sak som jag inte bar beredd på när jag kom hit var att jag skulle vara helt ensam utbytesstudent som studerar biologi, detta gjorde att man kände sig osäker i början men med tiden började allt gå bra.

Ett av Frankrikes största slott finns beläget i Chambord. ESN ordnade en dagsutflykt till slottet.

Hade du kunskaper i landets språk innan utbytet? Behövs kunskaper i landets språk för att åka hit på utbyte?

Jo, jag hade läst franska både i gymnasiet (kort lärokurs) och tagit en hel del kurser på språkcentret, men min franska var ända inte i toppform. Men jag märkte att man snabbt snappar upp ord och franskan har märkbart förbättrats på ett halvår här.

Fransmännen är ju inte kända för att bara de bästa på engelska, men jag personligen skulle nog säga att man kan komma hit på utbyte utan kunskaper i franska. Universitetet erbjuder en del kurser på engelska i biologi (höstterminen) i magisterskedet, och i och med möjligheten att göra praktik i en forskningsgrupp så kan man jobba på engelska. Att göra ärenden här går oftast tyvärr enbart att utföra på franska, även all kommunikation från universiteten sker på franska. Men alla jag känner här har nog klarat av det på något sätt fastän de inte kan franska.

Evenemangen som ordnas för utbytesstudenter är oftast fransksrpåkiga, men de flesta som åker på dem pratar även engelska. Det som jag blev positivt överraskad är att franskan ofta används som lingua franca mellan utbytesstudenter, även fast de flesta pratar engelska.

Hur var studielivet? Ordnades många evenemang för utbytesstudenter?

Studielivet här är inte lika fartfyllt som hemma, men det ordnas nog en del fester och andra evenemang. Föreningen för utbytesstudenter, ESN Tours, ordnar bl.a. besök till slott, vingårdar, nöjesfält, kokkurser och fester. Studenterna åker ut på torsdagar här, detta för att de flesta åker hem till helgen.

Place Plumerau – the place to be på torsdagskvällar för studenter. I detta medeltida kvarter finns många restauranger och pubar.

Skulle du rekommendera just detta universitet/land för folk som är intresserade av utbytesstudier?

Jag rekommenderar verkligen Tours som utbytesmål. Det är en trevlig stad med ett stort universitet. Kontraktet mellan HU och Universitetet i Tours säger att man inte enbart måste studera biologi under vistelsen, detta gör att man kan studera i princip vad som helst bara läsordningen och ens studieplaner godkänner detta.

Funderar du om dina franskakunskaper räcker till för att studera på franska? Jag har upplevt att det går ganska lätt att studera på franska, lektorerna pratar tydlig franska under föreläsningarna och de allra flesta biologilektorer pratar även engelska. Jag har valt att försöka göra det allra mesta på franska, men en del lärare godkänner även att man gör presentationer och skriver tenter på engelska.

Har ni frågor om studier eller livet i Frankrike? Tveka inte att ta kontakt:

Robin.sjoblom@helsinki.fi   eller på fb: Robin Sjöblom

Ett halvår på andra sidan jorden

Idag svarar Ella Hemming på några frågor om sitt tid i Japan. Läs och bli inspirerade! 

 

Ditt utbytesmål? För att studera vad?

Jag var på utbyte i Kyoto, Japan för att studera det japanska spåket och kulturen. Jag åkte för ett halft läsår med avfärd i september 2016 och återvände första april 2017. Det japanska skolåret motsvarar inte det finska utan fortsätter från hösten in till februari. Jag valde dessutom att bli kvar ännu för en tid efter det för att resa runt inom landet.

Ella i en kimono hon köpt. Bilden är taget vid kejserliga palatsparken i Kyoto

 

Varför valde du just detta land/universitet?

Jag hade gått alla (två) japanskakurser som spåkcentret vid HU erbjuder och ville lära mig mera japanska, få se landet och uppleva samt verkligen komma in i den unika kulturen jag fått höra och läsa så mycket om. Det effektivaste och bästa sättet att göra det ansåg jag var att helt enkelt flytta dit, vilket samtidigt fungerade som en utmaning för mig för att komma ut ur min trygghetszon, för att få se och lära mig mera om världen i sin helhet och för att ge mig själv en otrolig erfarenhet. Jag valde mitt universitet, Doshisha University, då mobilitetsservicen (enheten som ansvarar för utbyten) ordade en infokväll där alla Japanska universitet som HU har utbytesavtal med presenterade sig. Doshishas presentatörer var de mest entusiastiska och pratsammaste vilket omedelbart gav mig en väldigt positiv bild av universitetet. Därtill verkade deras undervisningsprogram bra och motsvarade bäst det jag ville studera, dvs. själva spåket, med ett brett urval fritt valbara kurser som täckte alla former av japansk kultur jag kunde tänka mig ta kurser i, plus lite till. Som stad verkade Kyoto sympatisk med sin gamla historia, kulturrikedom och natur (Doshisha presentatörerna kallade Kyoto för världens vackraste stad, vilket är en titel jag nog kan säga att Kyoto är med och tävla om). Jag funderade även på Tokyo som mål, men inga universitet där erbjöd utbysetsprogram som koncentrerade sig på  språkstudier och var möjliga för någon som endast skulle vara på utbyte ett halft läsår.

Berätta om studierna vid detta universitet. Skiljer sig studieformerna från de vid HU?

Till att börja med skiljer sig språkstudier från biologistudier stort, varpå skolgången i Japan skiljer sig från den finska betydligt. Innan studierna började skulle alla utbytesstuderandena göra ett språkprov på basen av vilken vi delades in i 9 nivåer. Alla studerandena i de 3 första basnivåerna (jag landade på nivå 2) hade språkstudier på förmiddagen och valbara kurser på eftermiddagen. Dom flesta tog en grundkurs om kultur i Japan och en talkurs där vi övade på vardagliga situationer med hjälp av japanska volontärer, dvs. lokala studeranden.  Utöver det gick jag en kurs i Japans arkitektur, vilket även var den ända kursen jag hade som gick på engelska. Kursen togs både av utbyteselever som ville lära sig om Japan och japanska studeranden som ville träna på sin engelska. Studierna var inte direkt svåra för min del, men nog tidskrävande då vi fick hemläxor varje dag, för varje kurs (oftast till följande dag), vilket innebar att man måste sitta hemma och jobba på dem ett par timmar varje kväll, utan undantag. Vi hade även flera små prov eller förhör varje vecka gällande vokabulär, grammatik eller kanji-tecken. Ibland hade vi flera små prov i dagen. Det låter som mycket att ta i, men sist och slutligen kom man snabbt in i studetakten och jag anser att alla små prov var ett effektivt sätt att lära sig och hållas med, och det gjorde pluggandet till slutprovet smärtfriare. En del av de valbara kurserna hade klart gjorts roliga för utbyteseleverna att ta och för japanerna att lära ut. Som slutarbete i kursen om vardagssituationer skulle vi i grupp göra en pjäs. För övrigt gick den kursen främs ut på att vi skulle skriva ner och sedan uppträda med våra egna påhittade skenarior där vi utnyttjade den vokabulär och den kunskap om japanska seder som lärdes ut varje gång. I kursen om japansk kultur delade vi även med oss från våra egna kulturer och jämförde hur olika och lika det kan vara runtom i världen. Kursen som mest påminde mig om en kurs vid HU var kursen i Japans arkitektur, vilket var som en mera traditionell föreläsningskurs. Studierna överlag var väldigt mångsidiga med mycket exkursioner och gästföreläsare som var experter på sina ämnen t.ex. gällande kampsporter, traditionella kläder, meditation osv. Det kändes som om universitetet och våra lärare verkligen ville dela med sig av sin lands kultur. Gemensamt för kurserna var en stark fokus på muntlig kommunikation, någonting som ofta olyckligt nog saknas från språkstudier i Finland. Även om så gott som allting gick på japanska var språket aldrig ett problem för mig. Lärarna och volontärerna andvände ett enkelt och klart språk och formulerade om alla oklarare meningar så att kommunikationen löpte bra. Som en kanske lite intressant skillnad mellan Finland och Japan skulle jag säga att i Finland koncentrerar vi oss mera på att lära oss helheter, medan de i Japan fäster sig vid att memorera detaljer. I den bemärkelsen, samt med tanke på hur vi under språklektionerna ofta sattes att göra olika uppgifter som vi sedan  gick igenom tillsammans påminde studierna mig mera om en finsk högstadieskola än universitetsstudier.

Hur ordnade du allt praktiskt som bostad, hemförsäkringar osv.?

Bostaden ordnades via universitetet. Vi fick en lista på olika alternativ (alla studiebostäder specifikt för utbystesstuderanden) bland vilka vi fick rangordna våra favoriter som universitetet sedan placerade oss in i. Det gjordes på våren samtidigt som man ansökte om studieplatsen. För olika praktiska besvär fick vi hjälp av tutorer, bl.a. kom de med oss till ”ward office” (distriktsbyggnaden/-kontoret) där vi måste meddella om att vi flyttat in till omgivningen samt skaffa en hälsoförsäkring. De kunde också hjälpa med hur man skaffar ett japanskt bankkort (om man ville ha ett) och hur man betalar diverse räkningar (allt sker med kontanter i Japan; min hyra skulle betalas hos posten, min elräkning i kiosker och hyran för futon-madrassen jag sov på till banken). Japan är ett väldigt byrokratiskt land, vilket i kombination med deras språk som bygger på tecken och därmed är väldigt svårläst ifall man inte studerat det länge, får alla dessa ärenden att bli väldigt skrämmande och förvirrande (tom. tutorerna hade svårt med att veta vilka blanketter vi skulle ha, vad vi skulle fylla i och vart vi skulle gå med dem). Jag kan dock trösta med att de erbjuds mycket hjälp, både i form av hur vi utbytesstudernaden fick skriftliga instruktioner på det mesta och hur lokala var extremt hjälpsamma och förstående.

Här ser ni Kamogawa floden i Kyoto, i bakgrunden syns Daimonji berget.

Hur upplevde du det att bo i detta land under utbytestiden? Kulturkrockar?

Jag älskade att bo i Japan. Jag hade inga problem att känna mig som hemma där, snarare var det svårt att komma tillbaka till Finland och återvända till mitt vardagsliv här. Jag hade läst ganska mycket om Japan i förväg så fastän den finska och den japanska kulturen är rätt så olika, stötte jag inte på någonting som skulle ha kommit emot som en enorm shock. Tvärtom var det roligt att hitta vad vi har gemensamt och se var vi skiljer oss mer. T.ex. så är både finnar och japaner reserverade, men japaner är mycket mer öppna till att börja prata med främlingar och skapa bekantskap, vilket kom som en överraskning. Det besvärligaste för mig var min diet, jag är vegetarian och det är igentligen ingen i Japan. I universitetets kafeteria bestod mina måltider av en kombination olika sidorätter(sidorätterna som erbjöds variera smått mellan dagarna/veckorna) eller vegetarisk curry (som var den samma varje dag året runt). Värst var det då jag skulle leta fram ett matställe utomhus och det var svårt att hitta ett där de kunde göra om en rätt så att den skulle passa mig. Oftast fick jag gå med på att ens kryddningen hade gjorts med fisk. Då jag skulle köpa mat var det svårt att tolka alla förpackningsbilder och innehållförteckningar då jag inte kan läsa dem flytande och då maten i Japan är så olik den vi har i Finland att jag stötte på hundratals nya rätter och ingredienser jag inte kände till från tidigare. Till råga på allt är priserna på frukt och grönsaker i Japan skyhöga. Däremot var det billigare och enklare att gå ut på krogar och restauranger där än vad det är i Finland och även om jag önskar att de skulle servera mera vegetariskt, är matkulturen i Japan trevlig och jag önskar att Finland skulle ta mera modell av den. Någonting annat som har blivit i minnet är hur de föredrar kontanter i så stor grad att man inte kan betala med kort på de flesta ställena. Det ledde till att jag konstant måste lyfta stora mängder pengar och betala höga utgifter för det (värst var det med hyran). För att nämna någonting mera om vardagslivet löpte allting på ganska bra. Kollektivtrafiken var ett under, tågen var verkligen alltid i tid och det var enkelt att resa runt både inom Kyoto och till andra närliggande städer (Osaka och Nara var båda bara en timmes resa ifrån). Det var enkelt att hitta på olika aktiviteter, Kyoto är rikt med sevärdheter som besöktes aktivt även av den lokala befolkningen, bl.a. besökte jag flera av Kyotos 2000 olika tempel samt olika trädgårdar och parker, gamla små torg och shoppinggator, gjorde vandringar upp till bergen och promenerade längs med floden som löpte strax brevid mitt hus… De flesta utbyteseleverna var ivriga på att göra olika större och mindre exkursioner i grupp och många lokala var ivriga på att visa upp staden och skapa bekantskap med oss.

Hade du kunskaper i landets språk innan utbytet? Behövs kunskaper i landets språk för att åka hit på utbyte?

Jag hade gått språkcentrets två kurser (sammanlagt 10 studiepoäng) japanska innan jag åkte på utbyte. Det (eller en motsvarande mångd annanstans) var minimikravet för att studera språket på nästan alla universitet i Japan. Överlag är det mycket bra att kunna ens en del japanska, för man kan inte kommunicera på engelska med alla och på alla ställen där.

Hur var studielivet? Ordnades många evenemang för utbytesstudenter?

Grupperna var små och tackvare att vi satt så mycket tid och energi på att tala under lektionerna lärde vi oss snabbt känna varandra. Dessutom skapades en bra gemenskap då de flesta bodde i samma hus så att det var enkelt att ses och spontant hitta på och komma med i olika aktiviteter.  Många japaner var intresseradde av skapa bekantskap med utbytesstuderanden och kom med som volontärer på våra kurser, vilket gjorde det enkelt för oss att få kontakt med lokala. Universitetet hade många klubbar och verksamhet utanför studierna, det var nästan dagligen som någonting var på gång på campus. Tyvärr börjar skolåret i Japan i april, vilket innebär att man själv måste leta fram och ta kontakt med dem ifall man skulle ha vela gå med i en, istället för att de skulle ha presenterat sig och försökt värva medlemmar under den tiden jag var där. Därtill ordnades det mycket program för utbytesstuderanden. Jag var på ett par kortare aktiviteter, t.ex. besökte vi ett konditori som tillverkade traditionella japanska sötsaker varpå vi fick prova på att göra våra egna. Jag var även med på lite längre utfärder, t.ex. besökte jag en liten by uppe i bergen där det ordnades korta vandringar, vi fick prova på meditation, ta del av en te-seremoni, klä oss traditionellt, spela på taiko-trummor osv. En annan spännande utflyckt som ordnades var till staden Takarazuka där vi fick se på en musikaluppvisning av den kända teatern.

Skulle du rekommendera just detta universitet/land för folk som är intresserade av utbytesstudier?

Jag rekommenderar både mitt universitet, Kyoto som stad och Japan som ett land varmt till alla som är nyfikna på att åka på utbyte. Jag är glad att jag vågade åka så långt bort, ta del av en kultur som är så olik min egna och omringa mig av ett relativt främmande språk. Slutligen kan jag rekommendera att man tar tillfället i akt och studerar någonting som avviker från ens huvudämnesstudier, då det kan ger mer möjligheter och öppnar dörrar inför framtiden.

 

Undrar Du något? Tveka isåfall inte att ta kontakt med Ella! 

Man får tag på mig via min e-post, ella.hemming@helsinki.fi