Viktor Östman: Laura Oksanen studerade historia och blev kommunikationsspecialist vid universitetet

Laura Oksanen är 29 år och är ursprungligen hemma från Åbo, men flyttade till Helsingfors 2014 för att studera historia. Oksanen hade under sin studietid fått en fot in i mediebranschen och kom även efter studierna att fortsätta på det spåret. Hon arbetade en tid på Svenska YLE som journalist, men insåg så småningom att hon ville testa på något nytt och annorlunda.  Nuförtiden arbetar hon vid Helsingfors universitet som kommunikationsspecialist. Mera specifikt ansvarar hon för kommunikationen vid Social- och kommunalhögskolan (Soc&kom), och i viss mån även för de andra svenska utbildningarna i Centrumcampus.

Vad innebär det att arbeta med kommunikation?

Oksanen arbetar med både allmän och digital kommunikation, som i vanliga fall är uppdelade mellan två personer. Således är arbetsuppgifterna mångsidiga. Bland annat innebär det en hel del extern kommunikation. Att skriva om ny forskning, erbjuda forskningsexpertis för medierna och i allmänhet lyfta fram universitetets profil. Till arbetsuppgifterna hör även de mera typiska kommunikatöruppgifterna: svara på och skriva e-post, hålla kontakten mellan olika aktörer, delta i möten med personal och att hålla koll på organisationens sociala medier.

Att arbeta med kommunikation innebär en hel del ansvarstagande, vilket både har sina för- och nackdelar. Arbetsrutinerna är varierande, men det kräver att man kan strukturera och planera upp sitt arbete och rutiner själv. Detta ”metaarbete” innebär främst att skriva ner vad som behöver göras, samt att planera enligt kalendern, ofta veckovis. Att ansvaret ligger hos en själv innebär också den fördelen att Oksanen har stor frihet att bestämma över det egna arbetet, så länge arbetsuppgifterna blir gjorda inom utsatt tid.

Som kommunikationsspecialist får man alltså göra en rad olika uppgifter, som varierar från administrativa till mera kreativa uppgifter. Till exempel har Oksanen som kommunikatör hållit medieutbildning för forskare. Utbildningen handlar om att förstå samspelet mellan forskare och journalister, och med Oksanens egna ord: ”hur journalister och forskare tänker, och hur det inte alltid går ihop”. Kursen innefattar övningar där forskarna filmas och intervjuas, för att träna olika aspekter som kroppsspråk eller tydligt tal.  Oksanen sitter också i Soc&koms nämnd för samhällskontakter. Om nämnden säger hon så här: ”Universitetets tredje uppgift är att vara i växelverkan med samhället, och nämnden främjar det. Där innehar jag en dubbelroll, både som kommunikationsspecialist, och som den person som förbereder och protokollför mötena”.

Oksanen tycker dock fortsättningsvis de mest givande uppgifterna i arbetet är när man får intervjua eller skriva artiklar om människor. ”Man blir påmind varför det är meningsfullt att forskare håller på med viktiga och intressanta saker”. Hon i sin tur får då, genom sina diskussioner med forskare, fundera på hur hon kan ”förmedla forskningsresultatet utåt så att det är intressant och viktigt”.

Porträttfoto av Laura Oksanen

Laura Oksanen. Foto: Frida Lönnroos.

Studiernas koppling till arbetslivet

Under sin studietid studerade Oksanen flera biämnen, såsom u-landsforskning, statskunskap, rättsvetenskap samt etniska relationer. Den allmänbildande aspekten med studierna, både med huvudämnet och biämnena, är det som Oksanen har haft störst nytta av i arbetslivet. Inledningsvis gav historiestudierna en bred kunskap om samhället som kunde appliceras i journalistiken, speciellt när man skulle skriva om händelser som har sin bakgrund i historiska processer och fenomen. I sitt nuvarande arbete värderar Oksanen färdigheter som helhetstänkande och strukturering av texter. Att skriva texter som innehåller allt det väsentliga, men ändå är lätta att läsa, är en färdighet som hon åtminstone delvis har fått öva på genom studierna i historia.

Trots att Oksanen arbetat en längre tid i kommunikationsbranschen avlade hon inte under sin studietid några kurser i journalistik och kommunikation. Detta anser hon inte som någon egentlig förlust. Oksanen menar att: ”Att vara journalist är i hög grad ett arbete som du lär dig genom att vara där [på arbetsplatsen] … Även de som studerat journalistik är nybörjare när de gör sin första praktik”. Enligt Oksanen är det ganska vanligt med journalister som inte studerat uttryckligen journalistik: ”Så länge man är intresserad av arbetet, finns det ingen orsak att stressa”. Det är också en bransch man relativt lätt kan få in foten i under studietiden. Oksanen har bland annat sommarjobbat på tidningarna Östnyland och Hufvudstadsbladet via Svenska kulturfondens praktikstöd för journalistjobb, något som hon även rekommenderar för andra som är intresserad av journalistarbete.

Tankar om att inleda arbetslivet

Jag ställer också frågor angående att komma in i arbetslivet och osäkerheter kring det. Liksom med journalistiken menar Oksanen att nästan alla arbeten är sådana som man i slutändan lär sig hur det funkar under arbetets gång. Var inte rädd att du nu omedelbart skulle behöva veta exakt hur allting fungerar på en ny arbetsplats. Det kan ta en lång tid, kanske upp till ett år innan man känner sig helt bekväm i den nya arbetsrollen, säger Oksanen. Dessutom brukar medarbetare nästan alltid ha förståelse för att man är ny. Våga fråga om hjälp av mera erfarna arbetskollegor! De brukar för det mesta gärna hjälpa till, men kom ihåg också att våga ta plats: ”De som man arbetar med är inte allvetande, man ska inte tänka att man inte vet eller kan något bara för att man ny … var lyhörd och lyssna. Ta emot råd, men känn inte att du inte får ta plats eller att man inte kan föreslå saker”. Var också ärlig när det är någonting du inte kan eller vet hur det ska göras. Det uppskattas av andra när man visar framförhållning och inte gömmer huvudet i busken då något känns svårt, menar Oksanen.

Under studietiden var Oksanen själv tidvis ångestfylld angående vad hon skulle syssla med i framtiden. Detta anser hon nu med facit i hand var onödigt att stressa om. För henne och alla hennes studiekamrater har det fixat sig med arbetet.  Man kan omöjligen veta var man är om fem år, så varför oroa sig? Ett praktiskt tips: sök praktik eller sommarjobb som intresserar dig. Då får du erfarenhet av vad för sorts arbetsplatser du möjligen skulle kunna arbeta med. ”Det är bra att göra en praktik för att testa på. Om det visar sig att det inte är din grej, då vet du iallafall det. Med åren och mer arbetserfarenhet får man en bättre bild av vad man faktiskt vill göra” Oksanen anser att man ska ha samma attityd som i studielivet när man kommer in i arbetslivet. Testa på saker, gör vad som intresserar dig i stunden. Genom att få erfarenheter börjar du så småningom få veta vad du vill syssla med. ”Om det känns abstrakt nu, så blir det konkret senast i arbetslivet”, försäkrar Oksanen.

Viktor Östman är studerande i historia och gick Mentorkurs med alumner hösten 2023.

***

Vill du läsa Laura Oksanens pro gradu-avhandling (magisteravhandling) Slit, skam och skratt. Ogifta mödrars korrespondens med socialskötaren Sylva Salo vid Helsingin Ensikoti 1949–1951 hittar du den i fulltext i Helda.

Henrika Tandefelt: På vägen mot arbetslivet

När man studerar historia är ett av uppdragen för studenten att förvärva kunskap, erfarenheter, kontakter och färdigheter för ett kommande arbetsliv. Men vad är det för arbetsliv som finns där i framtiden? Vad jobbar historiker riktigt med, hur hamnade de där och vad gör de exakt i arbetet? Och vad är kontakten mellan framtidens arbetsuppgifter och studierna i dag?

För att tydliggöra arbetsfältet för historiker för våra studenter ordnades vid den svenska lärostolen i historia (den svenska studieinriktningen inom utbildningsprogrammen i historia) hösten 2023 kursen Mentorkurs med alumner. Till programmet hörde besök av tidigare historiestuderande som i dag arbetar på olika områden i samhället, inom massmedier, kommunikation och förlag, stiftelser, museer och utbildning, med företagande, översättning och forskning, forskningsinfrastruktur och utbildning.

Att konkret få höra om olika jobb och karriärer, och få ställa frågor till alumnerna, var nyttigt och ögonöppnande tyckte deltagarna. Att historiker jobbar på många områden hade man ju hört, men vad exakt de här ”många områdena” innebar var mindre klart. Mera kunskap gör det lättare att visualisera olika slag av framtidsscenarier.

”Kursen har väckt intensiv reflektion över vad jag vill och vad jag bör satsa på. Samtidigt har alumnernas erfarenheter verkat lugnande och fått mig att se mera positivt på en oklar framtid”, konstaterade en deltagare efter kursen. I diskussionerna med alumnerna framgick det att alla karriärvägar har sina krokar och osäkerheter. Man måste inte heller bara bli en sak, utan kan växa till nya uppgifter under sitt liv.  Sådant är det viktig att få höra när man är ung, gärna många gånger.

Alumnerna talade också om sina studier och om vilka färdigheter, styrkor och kunskaper som de tyckte att de fått med sig från studietiden till arbetslivet, och vad det är som krävs i det yrke där de själva verkar just nu. ”Då kände jag en viss lättnad och såg att jag egentligen också själv kan något”, skriver en deltagare och fortsätter: ”Det gav mig en känsla av att det jag studerar och lär mig under studierna verkligen är otroligt nyttigt när det kommer till arbetslivet.”

Topelia våren 2020. Foto Yehia Ewis, Helsingfors stadsmuseum. CC-BY-SA 4.0. Topelia är sedan 1998 historiestuderandenas trygga bas. Här ordnas många av våra kurser.

Till uppgifterna på kursen hörde också att varje student gjorde en individuell intervju med en alumn. Studenterna valde att intervjua historiker som arbetar på olika områden, allt från lärare till utvecklingschefer, förlagsredaktörer till forskare. Dessa intervjuer publiceras nu här på bloggen under januari månad 2024. Förhoppningsvis ger de nyttig information om historikerns arbetsliv också för andra.

De publicerade blogginläggen hittas med nyckelorden ”alumnihaastattelut” och ”alumnintervju”.

Följande blogginlägg publiceras:

Brasklapp:

Det finns så klart andra uppdrag också för den som studerar, än att göra sig anställningsbar. Studietiden är även till för ett helt själviskt och autonomt projekt att lära sig tänka – eller ska vi säga att utveckla förmågan att tänka – och att skriva, och att helt enkelt bli klok och bildad, och för det i första hand privata projektet att mogna som människa. De här senare uppdragen gynnar så klart också samhället i stort, samt studentens medmänniskor, men är inte lika mätbara storheter som frågor som gäller alumners anställningsförhållanden efter utexaminering.

Vill du bekanta dig med siffror om det senare kan du ta en titt här och här. För det är inte helt ointressant med mätbar kunskap heller.

Egentligen är det – menar jag – samma saker studenten ska göra för att uppnå alla dessa mål, att lära sig tänka, skriva, bli klok, mogna och landa i ett arbetsliv. Det gäller att engagera sig i sina studier och i universitetet som studiemiljö. Var och en gör det på sitt sätt, beroende på intressen och fallenhet. Det viktiga är att göra det som är intressant och meningsfullt helhjärtat och med omsorg.