Finlandssvenskarnas egen dag är Svenska dagen som firas varje år den 6 november. Dagen firades första gången år 1908 och är instiftat av Svenska folkpartiet. Sedan 1979 har 6 november varit en officiell flaggdag i Finland och namnet Svenska dagen (Ruotsalaisuuden päivä) har varit infört i almanackan sedan 1980.
Svenska dagen var avsedd att verka för den finlandssvenska befolkningens sammanhållning och nuförtiden fungerar som ett slags nationaldag för den svenskspråkiga befolkningen i Finland. Svenska dagen firas med pomp och ståt. Dagen är en stor festdag med middagsbjudningar och underhållning i de större städerna och aktiviteter i föreningar, på daghem och skolor i hela Svenskfinland. Festen brukar också bevakas stort i tidningar, radio och TV. På Svenska dagen sjungs Modersmålets sång, med text och musik av Johan Fridolf Hagfors.
Pamela Gustavsson, förste arkivarie, Svenska litteratursällskapet i Finland
Lovisa Gymnasium, ”Gymi”
Essobacken, Monttun, Dösis, Gymi och andra liknande namn står i fokus för flera av de undersökningar som görs under Helsingfors universitets och Svenska litteratursällskapets fältarbete i Lovisa den här veckan. Svenska litteratursällskapets arkiv har under de senaste åren samlat in inofficiella namn i flera svenskspråkiga städer och får efter den här veckan en ny uppdaterad samling från Lovisa.
Inofficiella namn är namn som används i folkmun, de används i stället för eller vid sidan av de officiella namnen, de kan också vara namn för platser som inte har ett officiellt namn. I en stad kan allt från stadsdelar, gator, byggnader, parker, affärer, restauranger till gathörn, stenar och statyer ha inofficiella namn. De här namnen kan vara allmänt kända och användas av alla invånare, de kan också finnas generationsskillnader i vilka namn som olika personer använder, det kan också finnas namn som bara små grupper av personer använder.
När vi nu är mitt i insamlingen av Lovisanamnen fylls våra kartor av alla de här olika typerna av namn. Den äldre generationen minns namn de använde under sin barndom och senare i vuxenlivet. De ger både namn som bara den generationen minns och fortfarande ibland kan använda med sina jämnåriga vänner, namn som Frälsisbacken, Essobacken och Monttun, och namn som lever kvar och har blivit allmänt kända, som namnet Garni. Yngre personer har nyare namn och ibland egna namn för platser, de ger namn som Dösis, Gymi, Degge och Z. Vissa äldre namn har de hört talas om, men vet inte exakt var platserna finns, som t.ex. Peyton Place.
Att samtala om och minnas och komma på namn är alltid roligt, det tycker både vi som intervjuar, förstås, och de som blir intervjuade. Ofta väcks minnen till liv under samtalet eller intervjun och även om den intervjuade i början av samtalet inte trodde sig ha så många namn att berätta om, visar det sig oftast att namnlistan blir ganska lång. En del personer kan med en gång inspelningsapparaten knäpps på ge namn efter namn. Idag ska jag göra två intervjuer, på min kom ihåg-lista står några namn som jag fick igår men som vi inte fick exakt placerade, husen Korona, Prins Albert och Prins Charles.
I SLS arkiv finns två ortnamnsamlingar från Lovisa sedan tidigare, en som är upptecknad 1917 och en som är upptecknad 1960 – tillbaka i Helsingfors igen ska det blir intressant att göra jämförelser mellan i synnerhet den från 1969 och den pinfärska från 2015. Vad har vi fått in för nytt material och vad finns i båda samlingar?
Här på bloggen har det varit tal om Språkinstitutets kampanj för ett klarare myndighetsspråk på finska, så nu tänkte jag berätta lite om samma kampanj på svenska. För kampanjen är tvåspråkig.
Skatteförvaltningen, där jag jobbar som översättare (fi-sve) vid sidan om studierna i nordiska språk eller om det är tvärtom, är med i Klarspråkskampanjen. Jag är med i Skatteförvaltningens tvåspråkiga projektgrupp för klarspråksarbetet. Projektet har olika delområden, som du kan läsa litet om här, och nu ska jag berätta närmare om mitt ansvarsområde.
Skatteförvaltningen är en av sex myndigheter som i pilotskedet ska tillämpa handlingsprogrammet i praktiken. För även om undervisningsministeriet gjort en omfattande rapport och Språkinstitutet startat en kampanj så betyder det ingalunda att alla myndigheter genast börjar med klarspråk. Nejdå, i verkligheten är det långt ifrån ”amen i kyrkan”. Någon måste driva saken vid varje enskild myndighet.
Projektgruppen bestämde att vi bland annat ska göra en sida på intranätet där vi ger skrivråd på svenska, och inom kort ska erbjuda en frågespalt. Att göra en sida på intranet för ett bättre myndighetsspråk är ett av de tio officiella tipsen för myndigheterna. Sidan är till både för de egna översättarna men framför allt för den svenskspråkiga personalen, eller alla dem som handlägger skatteärenden på svenska. Min uppgift i klarspråksprojektet är att fundera ut vilka hjälpmedel som bäst lämpar sig för skattetjänstemännen, plocka ut bitar och sätta dem på intrat.
Jag har haft stor nytta av att jag samtidigt med projektarbetet gick kursen Tillämpad språkvård. Där fick vi titta på utvalda texter av mindre bra kvalitet och tillsammans fundera på hur man kunde förbättra dem. Kursdeltagarna gjorde även ett studiebesök till Skatteförvaltningen. Under såväl kampanjens olika evenemang som under språkvårdskursen har jag fått flera nya infallsvinklar för klarspråksarbetet. Jag har gjort olika klarspråkstest på nätet, lusläst SLAF för n:te gången, läst böcker i ämnet och jämfört med texter från Skatteverket i Sverige m.m. I våras gick jag också en kurs där vi studerade systemisk funktionell lingvistik. Detta ämne kändes i början lite svårt att ta till sej, men så insåg jag att det här med frågan om ”vem gör vad” är precis vad som behövs när ett budskap ska gå fram tydligt. Men lika mycket som klarspråksarbete handlar om språk handlar det också om att fundera på hur man ska genomföra det hela på en arbetsplats.
Tillsammans med några kolleger var jag nyligen i Sverige för att lyssna på vad Skatteverket kommunikationsenhet hade att berätta om sitt klarspråksarbete. Som väntat har klarspråket där trängt mycket djupare in i organisationen än hos oss. Systematiskt arbete, högsta chefens välsignelse och någon form av avgränsning eller insatsområden är lösningen. Enligt Skatteverkets språkvårdare handlar det om att förändra attityder, en form av change management.
Det har hursomhelst varit intressant och lärorikt att fundera på klarspråk på gräsrotsnivå. För även om klarspråksdirektiven ska backas upp av chefen måste den som genomför projektet sätta sig in i målgruppens situation. Inget händer om man bara sätter upp länkar och säger läs här, eller uppmanar folk att prenumerera på bulletinen Klarspråk. En del av materialet på området är nämligen avsett för sådana som redan är ganska så insatta. Men snart är det dags att lansera den nya sajten. Nu när jag skrivit det här kan jag inte längre ångra mig, bara att bli språkpolis på allvar.
Sedan 2013 har Helsingfors universitet varit involverad i utarbetandet av den isländsk-skandinaviska ordboken Íslex. Ordboken är webbaserad och finns gratis tillgänglig för alla. Ordboken hittar du på webbadressen www.islex.is och den kan användas i smarttelefoner och på pekplattor.
Íslex är en flerspråkig ordbok där målspråken utgörs av danska, nynorska, norskt bokmål, svenska, färiska och snart även finska. Den isländska databasen består av 50 000 uppslagsord. Uppslagsorden representerar modern isländska men bland orden kan också hittas några vanliga arkaismer, poetiska uttryck och terminologi. Bild 1 visar hur ett enkelt uppslagsord ser ut i Íslex.
Uppslagsordet pönnukaka
För varje uppslagsord finns det en ljudfil där användaren kan höra ordet uttalat (klicka på framburður) och det finns länkar till den isländska böjningsdatabasen Beyging íslensks nútímamáls (klicka på beyging).
Böjningen av pönnukaka enligt Beygingarlýsing íslensks nútímamáls
Förutom vanliga uppslagsord innehåller Íslex omkring 10 000 fasta och halvfasta fraser och 32 000 exempel. För studenter i finska och nordiska språk som vill jämföra fasta fraser kan ordboken vara en bra resurs.
Uppslagsordet skyrta
Arbetet med den finska översättningen har gått snabbt. Förhoppningsvis finns den finska versionen på nätet redan våren 2017.
Vad kan man bli om man studerar vid Nordica och inte vill bli lärare? Den frågan var något som studenterna vid institutionen ville ha mer klarhet i, utöver det de får veta på kurserna i arbetslivsorientering.
Studentföreningarna Saga, nordiska språk och Lycksalighetens ö, nordisk litteratur slog sig samman och anordnade en alumnkväll onsdagen den 15 april, där tidigare studenter berättade om sin väg till sin nuvarande arbetsplats. Åtta talare hade ställt upp, och vi som var där fick höra många detaljerade och roliga berättelser om vad var och en sysslar med.
Vi fick veta att slumpen ibland har spelat en roll då karriären tagit en vändpunkt och att det gemensamma för alla har varit ett brinnande intresse för språk och litteratur. Avgörande för yrkesbanan har ofta varit nordiska sommarkurser, utbytesår vid andra nordiska universitet och inte minst praktikplatserna.
Glada värdinnor
En av alumnerna inledde sin bana som sommarpraktikant vid Hanaholmens kulturcentrum och fattar i dag viktiga beslut i chefsposition vid Undervisnings och kulturministeriet. En annan tog en lärarutbildning och har efter många år i skolvärlden nu kunnat utnyttja sin mångsidiga kompetens till att arbeta med läromedel i förlagsvärlden.
Rättsprotokoll och andra polisärenden är inte främmande för den alumn som gör sitt livsverk som översättare inom Centralkriminalpolisen. Kommunikation på alla nivåer är vardag för den nordist som bland annat arbetar med texter, översättning och kommunikation för Teliasonera.
En alumn finner vi som byråchef på TAF, finska teknikakademin. Vill man syssla med arkiv och informationsbearbetning är det även möjligt, berättade den alumn som arbetat på ett av de finlandssvenska arkiven. Och slutligen fick vi även en inblick i vad som ligger bakom en vetenskaplig karriär och vad arbetet som forskare, officiell språkvårdare eller professor innebär.
Jag hade aldrig trott att jag skulle älska administration! sade Satu Haapio
Det finns alltid jobb för en nordist! tror Rune Skogberg
Deltagarna fick många handfasta råd av kvällens föreläsare. Ett centralt budskap var: Skriv! Skriv så mycket du bara kan, och ta emot respons på dina texter. Lär dig också att språkgranska och ge respons.
Ett annat råd var: Var aktiv! Sök dig utomlands, på utbyte eller sommarkurser. En intressant synpunkt som framfördes under kvällen var att det är mycket få som behärskar svenska på toppnivå, och att det på den nivån inte spelar någon roll vad man haft som modersmål.
Den som arbetar som professionell språkbrukare ska kunna språket både i teorin och praktiken, och det kan man lära sig under sin akademiska utbildning. Och på jobbet får man fler utmaningar, som man dock är väl rustad för med en bakgrund på Nordica.
De flesta av talarna har varit tvungna att lära sig förstå sig på ekonomi, kunna läsa bokslut och budget under sin yrkeskarriär, och tanken på att kurser i ekonomi kunde ingå i en humanistisk examen framfördes av många.
Mingel i korridoren
Efter föredragen fortsatte alumnkvällen med mingel och servering. Samtalet surrade glatt i Forsthusets fjärde våning, visitkort bytte ägare och personliga kontakter knöts. Och den ljusnande framtid var vår!
