Syfte och bakgrund
Syftet med studien var att ta reda på hur barnen på ett daghem exkluderar och inkluderar varandra samt hur personalen stödjer inkluderingen och motverkar exkluderingen.
Det talas mycket om mobbning i skolan, men inte lika mycket om mobbningen i daghem. Barn som exkluderar har ofta lärt sig felaktiga kommunikationsmönster och behöver stöd för att utveckla nya (Öhman, 2010). Definitionen på mobbning är elakt beteende som görs avsiktligt och upprepa gånger mot en annan individ (Repo, 2015). Eftersom jag bara observerade under en kort tid använde jag mig i stället av termen exkludering. Därför är det viktigt att undersöka ämnet och lyfta fram att det sker mobbning och exkludering redan i daghem.
Metoder
Min studie var en kvalitativ studie. För att få materialet observerade jag en daghemsgrupp med femåriga barn och intervjuade gruppens personal. Det blev 16h observationer och tre intervjuer. Genom att observera såg jag på vilka sätt och hur ofta barnen antingen exkluderade eller inkluderade något annat barn. Genom intervjuerna fick jag veta hur personalen arbetar med att stödja inkluderingen och motverka exkluderingen.
Resultat och diskussion
Exkludering skedde 60 gånger. Oftast handlade det om non-verbal exkludering genom att barnen ignorerade någon. Barnen exkluderade även varandra verbalt, genom att säga att någon inte får vara med. Personalen nämnde tre olika sorters exkludering, verbal, non-verbal och omedveten. Personalen var medveten om hurudana exkluderingssituationer som sker. Inkludering skedde 45 gånger. Oftast frågade barnen verbalt av varandra om någon vill komma med och leka. Barnen kunde även non-verbalt låta någon komma med i leken, utan att ifrågasätta det. Personalen nämnde två olika sorters inkludering, verbal och omedveten. Personalens sätt att beskriva inkluderingen var väldigt lik den inkluderingen som jag observerade.
Under observationerna såg jag även ensamhet, både ofrivillig och vald ensamhet. Den ofrivilliga förekom lite oftare. Pedagogerna nämnde också ensamheten i intervjuerna. Till skillnad från observationerna verkade det som om personalen ansåg att den valda ensamheten var vanligare.
Personalen nämnde 58 gånger olika sätt att stödja inkluderingen och motverka exkluderingen. Under observationerna var det endast fyra exkluderingssituationer som löstes tillsammans med en vuxen. Av åtta konfliktsituationer löstes hälften med en vuxen. I intervjuerna nämnde personalen 34 gånger en otillräcklighet. På grund av för lite tid och för lite personal ansåg de att de inte kan se och höra allting. De nämnde att de vill delta mera i barnens lek och diskutera med dem mera, men det hinner de inte. De har inte ens haft möjlighet att planera den pedagogiska verksamheten ordentligt. Även under observationerna syntes denna otillräcklighet.
Emmi Pekuri
“Vi byter lek till riddarborgen, i den leken ryms bara två”
Barns sätt att exkludera och inkludera andra barn i ett daghem