Bakgrund
Hållbarhetsfrågor är helt centrala inom samhället i världens nuläge och även styrdokumentet för småbarnspedagogik betonar dessa i all högre grad. Syftet med studien var att undersöka hur föreståndare inom småbarnspedagogik ser på hållbarhet samt vilket ansvar de tillskriver sig själv i att upprätthålla socialt och kulturellt hållbara verksamhetskulturer i sina enheter. Denna magisteravhandling gjordes i samband med Helsingfors universitets SATSA-projekt (Socialt och kulturell hållbar verksamhetskultur inom småbarnspedagogiken). Studien är enligt mig viktig speciellt eftersom föreståndarnas roll inte verkar ha studerats i hög grad tidigare ur ett hållbarhetsperspektiv.
Syfte och genomförande
Syftet med avhandlingen var att få en djupare förståelse kring verksamhetskulturer och ledarskap samt förhållandet mellan dem på daghem utifrån ett hållbarhetsperspektiv. För att uppnå detta formulerades två forskningsfrågor: Hur beskriver föreståndare inom småbarnspedagogik en hållbar verksamhetskultur? Och Vilket ansvar tillskriver föreståndarna inom småbarnspedagogik sig själva i upprätthållandet av en socialt och kulturellt hållbar verksamhetskultur? För att få svar på dessa frågor intervjuades sju stycken föreståndare från olika enheter i Svenskfinland. Det insamlade materialet analyserades med en fenomenografisk analysprocess och under processens gång bildades olika kategorier.
Resultat och slutsatser
Studiens resultat visade att föreståndarna beskrev hållbara verksamhetskulturer med särskilt fokus på kulturella och sociala aspekter som strukturer, överenskommelser, mångfald, gemenskap, öppen kommunikation samt välmående. De lyfte fram ekonomiska och ekologiska aspekter av hållbarhet i mindre omfattning. Resultatet karaktäriserades av breda beskrivningar av olika ansvarsområden föreståndarna tillskrev sig själva. Föreståndarna såg sig ha en betydande roll i att upprätthålla en socialt och kulturellt hållbar verksamhetskultur genom att ta hand om sin egen samt personalens välmående och upprätthålla strukturer i sina enheter. De såg närvaro, tillgänglighet, samarbete med personalen och ansvar över helheten som sina betydelsefulla roller i upprätthållande av verksamhetskulturerna.
En viktig slutsats som kan dras är att för att kunna förstå föreståndarnas breda roll i vardagen behöver den ses ur ett hållbarhetsperspektiv. Implementeringen av hållbarhet i verksamhetskulturer kunde också förtydligas genom relevant fortbildning för föreståndarna för att få en enhetlig syn kring dessa frågor inom den småbarnspedagogiska branschen.
Jessica Knuters
Ledarskap för hållbara verksamhetskulturer inom småbarnspedagogiken
-En studie kring social och kulturell hållbarhet på daghem