Bakgrund
Inom det finländska skolsystemet bedöms elevernas prestationer senast i slutet av varje läsår genom summativ bedömning, oftast i form av betyg. Läroplanen för den grundläggande utbildningen understryker dock att bedömningsmetoderna ska vara mångsidiga och att kontinuerlig, formativ bedömning ska stöda eleverna längs med hela läroprocessen. Formativ bedömning definieras som respons, vars syfte är att stöda eleven i att förstå målen för lärandet, uppfatta sina egna framsteg i relation till de uppställda målen och ge eleven verktyg för att fortsätta lära sig. Även självvärdering och kamratrespons är en del av formativ bedömning.
Forskning tyder ändå på att elever ofta upplever sig bli passiva mottagare i bedömningsprocessen och att interaktiva bedömningsmetoder, såsom diskussion eller kamratrespons inte alltid används på sätt som stöder lärandet. Detta är problematiskt, eftersom ändamålsenligt förverkligad formativ bedömning har visat sig vara särskilt effektiv för att utveckla såväl undervisnings- som lärandemetoderna. Med detta i åtanke är det viktigt att ta reda på hurdana delmoment som gör den formativa bedömningen ändamålsenlig; enligt litteraturen är formativ bedömning nämligen inte en specifik, statisk metod, utan bör ändra form och karaktär enligt elevernas behov.
Syfte och genomförande
Syftet med min avhandling var att ta reda på hurdan formativ bedömning elever upplever som sporrande och nyttig för sitt lärande. Vidare ville jag beskriva hur självvärdering enligt lärare och elever kan förverkligas för att stöda lärandet. Studien förverkligades som en kvalitativ undersökning. För att lyfta fram såväl elevernas som lärarnas synpunkter intervjuade jag elever i årskurs 5–6 samt lärare för årskurs 1–6 i så kallade fokusgrupper, med tre till fyra deltagare per grupp, varefter materialet transkriberades och analyserades tematiskt. Eftersom lärande är en högst individuell process strävade jag efter att beskriva variationen i de intervjuade elevernas och lärarnas uttalanden.
Resultat
Resultaten i min studie visar att bland annat beaktandet av elevernas förhandskunskaper, tydlig målsättning, mångsidiga arbetsmaterial och -metoder samt kontinuerlig, personlig och sporrande feedback är moment av formativ bedömning som elever upplever att stöder lärandet. Även i tidigare forskning och litteratur nämns alla dessa som viktiga formativa metoder. Det faktum att elevinformanterna, som i denna studie var femte- och sjätteklassare, förespråkade så många olika typer av formativ bedömning och att det förekom en del variation mellan olika elevers preferenser backar upp tanken om att mångsidiga formativa bedömningsmetoder behövs för att stöda eleverna på olika sätt och för att varje elev ska få sådant stöd som hen behöver.
I fokusgruppintervjuerna framkom det att lärare och elever hade varierande uppfattningar om nyttan med självvärdering och kamratrespons. Många av de intervjuade eleverna uppgav att de upplevde att självvärdering är svårt och en del ifrågasatte idén med att elever ska bedöma sitt eget arbete. Flera elever påtalade också negativa sidor av kamratrespons, bland annat att det kan kännas obekvämt att visa sina alster för klasskamrater eller kommentera andras arbete. Lärarna i sin tur problematiserade elevernas brist på självinsikt i samband med självvärdering och menade att kamratrespons är ett viktigt verktyg bland annat för att förbättra elevernas uppfattning om den egna kunskapsnivån. Resultaten i min studie pekar på att såväl självvärdering som kamratrespons kräver tydligt uttalade mål och instruktioner. Självvärdering bör förverkligas i samband med längre arbetsprocesser, med stöd av diskussion mellan elever och lärare. Ifall kamratrespons används, bör läraren dela in arbetsparen med eftertanke. Kamratrespons ska inte vara en dialog mellan elever, utan en formativ metod som kontinuerligt stöds av läraren och vars syfte är att sporra kamraterna.
Ovan beskrivna resultat vittnar om att elever har många preferenser och tankar gällande undervisning och bedömning. Att lyssna till eleverna och beakta deras åsikter är värdefullt, inte bara för att eleverna ska uppleva sig hörda utan även för att stöda eleverna i läroprocessen. Genom aktiv diskussion mellan elever och lärare kunde formativ bedömning i finländska skolor utvecklas från att vara enbart feedback eller vitsord till sin fulla potential som en kontinuerlig process som verkligen stöder lärandet.
Emilia Lindgren
Formativ bedömning som stöd för lärande i årskurs 1–6 i den grundläggande utbildningen