Syfte och bakgrund
Tidigare forskning och utvärderingar, liksom PISA och Nationella centret för utbildningsutvärderings undersökningar, visar på oroande trender gällande läskunnighet och framför allt ett minskat läsintresse. Forskning konstaterar att det är av största vikt att eleverna tidigt utvecklar en läsvana och exponeras för mängder av texter, eftersom det har samband med senare läsfärdigheter. Samtidigt pekar forskningen på att eleverna läs- och skrivförmågor polariseras starkt under skolgången i form av en Mattheweffekt i läsning: Goda läsare utvecklas mest under de inledande skolåren och kommer in i en positiv utvecklingsspiral som i sin tur höjer läsmotivationen samt tron på sig själv som läsare. Svaga läsare riskerar däremot att stagnera i sin utveckling, eftersom negativa erfarenheter leder till motivationsbrist och aversion till att plocka upp en bok.
Som en reaktion på denna kris har man i den senaste läroplanen (2014) lagt till en betoning på att ge eleverna läs- och språkupplevelser för att stimulera en läsande livsstil. Här kan man se ett försök till att lyfta fram de mer estetiska aspekterna av läsning – läsning för läsningens skull och inte enbart för att uppnå något annat. En utmaning ligger dock i elevernas egna förhållningssätt till läsning och särskilt till fiktionsläsning. För att den så viktiga läsvanan ska kunna etableras, behöver eleverna först se sig själva som läsare. Därmed var syftet med den här studien att utforska hur läroplanens mål att stimulera läsintresse och erbjuda läsupplevelser kan uppnås genom en intervention i litteraturundervisningen i lågstadiet. Ett annat syfte var att utforska hur elevernas läsaridentiteter kan stödjas. Interventionen utgår från ordkonstmetoder där estetiska, transformativa, postkritiska och läsarorienterade litterära förhållningssätt möts i Medskapande läsning. Interventionen gick ut på att eleverna läste totalt tre progressivt mer utmanande böcker under förloppet av tolv veckor med regelbundna läseläxor. Varje vecka besöktes klassen av en ordkonstlärare med vilken eleverna arbetade med det lästa på ett estetiskt och kreativt sätt.
Forskningsuppgift och metoder
Studiens forskningsuppgift var att utforska på vilka sätt en intervention i ordkonst i klassrumsmiljö kan stödja elevernas läskunnighet och läsintresse, så att eleverna får möjlighet att utveckla en positiv syn på sig själva som läsare samt uppleva läsglädje i enlighet med uppdraget för läroämnet svenska och litteratur. Därtill utforskades vilka möjligheter att utveckla läsresiliens och empati som ordkonstmetoderna och den medskapande läsningen har under interventionens gång. Samtidigt utforskas hur litteraturundervisningen i skolan kunde gynnas av att en större inklusion av estetisk, transformativ och postkritisk läsning, där litteraturundervisningen legitimeras med andra värden än enbart instrumentella.
I studien tillämpades ett fenomenografiskt och hermeneutiskt ramverk. Målgruppen i studien var årskurs 3, eftersom dessa elever befinner sig i en brytningspunkt mellan att lära sig att läsa och att läsa för att lära sig. Forskningsmaterialet bestod av tolv fokusgruppintervjuer med elever i årskurs 3 och analyser av ett uppgiftspapper som eleverna fyllde i totalt tre gånger under tre olika tidpunkter under interventionens gång. Totalt deltog 43 elever i fokusgrupperna och 47 elever bidrog med sammanlagt 123 uppgiftpapper till forskningen. Både intervjuer och elevalster pseudonymiserades och behandlades i enlighet med Forskningsetiska delegationens etiska riktlinjer. Uppgiftspappren analyserades enligt riktad kvalitativ textanalys med hjälp av en profilmatris och för fokusgrupperna tillämpades tematisk analys.
Resultat och slutsatser
Resultaten visar att interventionen gav upphov till förändringar i elevernas syner på sig själva som läsare, det vill säga läsaridentiteten. Eleverna rörde sig mellan tre identifierade läsaridentitetsgrupper med avseende på graden av närvaro av ett reflekterande läsarjag i uppgiftspappren: En begynnande läsaridentitet, en spirande läsaridentitet och en stark läsaridentitet. I gruppen för begynnande läsaridentitet placerades utsagor som bestod av enstaka sidnummer eller okontextualiserade delar av boken, medan elever som kunde beskriva centrala händelser eller peka ut särskilda scener som de ansåg hade påverkat deras läsning placerades i antingen en spirande eller stark läsaridentitet. Den största skillnaden på grupperna var graden av närvaron av ett läsarjag, mängden metaspråk samt reflektion och värdering. Under projektets gång visade sig flera elever flytta sig mellan dessa olika grupper av läsaridentiteter, där utvecklingen ofta var att eleven lyfte från en nivå till en annan. För andra var utvecklingen mer ojämn, vilket är naturligt med tanke på att läsaridentiteten är under utveckling.
Elevernas utsagor i intervjuerna var genomgående positiva och visade att flera elever har etablerat en läsarvana och utvidgat sina textvärldar till följd av interventionen. Dessutom visade eleverna en större medvetenhet om sig själva som läsare – de har konstruerat en mer synlig och positiv läsaridentitet. Eleverna hade vidare fått åtminstone någon upplevelse av kompetens, som inverkat positiv på deras syn på sin kompetens att klara av att läsa eller skriva. Resultaten gav även belägg för fiktionsläsningens möjligheter att stimulera empati och visade att eleverna utvecklade en god läsresiliens i mötet med mer utmanande texter. Den bok som var svårast att läsa, angav majoriteten av eleverna också som den bästa av de tre böckerna. Såvida ger studien belägg för att vägen ur läsningens kollaps bör starta på individnivå framom att se på läskunnighetssiffrorna på populationsnivå. Genom att erbjuda individen estetiska och positiva läsupplevelser kan man främja målet att få eleverna att anamma en läsande livsstil i enlighet med läroplanens målsättningar.
Linnea Lindström
”När man kom in i dem så bara flöt det in bilder i huvudet” – En studie om tredjeklassisters läsaridentiteter, resiliens samt empati genom medskapande läsning