Diskussionen kring pojkars skolprestationer i Finland har länge varit präglad av oro för pojkarnas sjunkande resultat. Efter de senaste PISA-resultaten har denna oro återigen tagit fart i och med de stora skillnaderna mellan flickors och pojkars prestationer. Medan flickor i medeltal presterar bättre i skolan än pojkar, har undersökningar visat att allt fler flickor upplever svårigheter i att uppträda muntligt i klassen och delta i klassrumsdiskussionerna. Enligt forskning tenderar ordet att fördelas ojämnt mellan pojkar och flickor i klassrumsdiskussioner, vilket lärare ofta är omedvetna om.
Avhandlingens syfte och metod
I min avhandling undersökte jag könat beteende i klassrumsdiskussioner och lärares uppfattningar om beteendet. Maskuliniteter och pojkars könade beteende var i särskild fokus, i och med tidigare forskning som antytt att pojkar tar oproportionerligt mycket utrymme i klassrumsdiskussioner. Syftet med studien var att ge perspektiv på hur elevernas beteende kan tolkas ur ett genusperspektiv, samt undersöka hur lärares tankesätt om kön kan påverka deras undervisning och uppfattning om eleverna. Syftet var inte att betona hur olika flickor och pojkar är, utan lyfta fram hur könsnormerna påverkar i klassrummet.
Studien genomfördes som en kritisk kvalitativ undersökning. Forskningsmaterialet bestod av fem intervjuer med klasslärare samt observationer av lärarnas undervisning. Analysen utfördes med hjälp av tematisk analys.
Resultat och tolkning av resultaten
I enlighet med tidigare forskning visade resultaten att pojkar i genomsnitt frågar fler frågor och tar fler talturer i klassrumsdiskussioner än flickor. Alla klasser som observerades var olika, men könade mönster i elevernas beteende uppfattades i varje klass. Lärarna såg att tendensen att prata på andra elever, en ”macho” jargong och en tävlan med varandra, var könat beteende som kunde uppfattas hos pojkar.
Nästan varje lärare som intervjuades uppfattade mångfald i pojkars maskulinitetsuttryck, men fortsatte samtidigt den könsnormativa diskursen om hurdana pojkar tenderar vara. Lärarnas sätt att prata om pojkarna delade upp pojkarna i de ”normala” pojkarna som beskrevs som högljudda, fysiskt aktiva, stökiga och tävlande, samt de ”annorlunda” pojkarna som beskrevs som snälla, psykiskt smarta, tysta och duktiga elever.
Lärarna såg kopplingen mellan könat beteende och elevens kön och könsnormer, men förklarade även beteendet på andra sätt. Lärarna lyfte fram att elevens personlighet, diagnoser och plats i klassgemenskapen påverkade hur eleven betedde sig i klassen. Vissa lärare kopplade ogärna elevens beteende samman med elevens kön, vilket väckte frågan om könsneutralitet och könsmedvetenhet. Med ett könsneutralt perspektiv i skolan menas att varje elev behandlas precis på samma sätt, även om det skulle leda till en blindhet för strukturer som stärker könsnormerna i skolan. I avhandlingen betonades behovet för ett könsmedvetet perspektiv bland lärare, som betonar könsnormernas påverkan och medvetenheten som krävs för att arbetet för jämställdhet ska kunna fortsätta.
Alina Drake
Lärares uppfattningar om maskuliniteter och könat beteende i klassrumsdiskussioner