Är den digitala kommunikationen mellan hem och skola föråldrad?

Syfte och bakgrund

Syftet med avhandlingen var att ta reda på hur vårdnadshavare med barn i årskurs 1-6 inom den grundläggande utbildningen upplever den digitala kommunikationen med klassläraren gällande elevens skolvardag.

Det diskuteras mycket kring Wilma som kommunikationsmedel mellan hemmet och skolan och inom media faller främst vårdnadshavares negativa erfarenheter. Utgående från en negativ inställning kan man konstatera att kommunikationen knappast upplevs fungera och nya metoder önskas. Sociala medier har dessutom kommit i större utsträckning fram som ett kommunikationsmedel. Eftersom digitaliseringen av samhället även återspeglar sig i kommunikationen mellan hemmet och skolan är det viktigt att de digitala kommunikationsmedlen är fungerande och att alla parter än nöjda med hur de används. Därför är det viktigt för mig som blivande lärare att förstå hur vårdnadshavare upplever digital kommunikation och i vilka sammanhang de fungerar bra eller mindre bra. På så vis kan man som lärare utveckla metoder för en lyckad kommunikation, som gynnar lärare, vårdnadshavare och framför allt eleven.

Metoder

Studien utfördes som en kvalitativ studie. Datainsamlingsmetoden i studien var en elektronisk enkät med öppna svar som utformats via e-lomake. Materialet bestod av 19 vårdnadshavares svar som analyserades med hjälp av tematisk analys. Frågorna handlade om vilka kommunikationsmedel som används, hur de upplevs fungera och varför. På så vis fick jag en inblick i vårdnadshavarnas upplevelser av den digitala kommunikationen med klassläraren. 

Resultat och diskussion

De tre slutliga huvudteman som kom fram i analysen var envägskommunikation, brist på riktlinjer samt relation mellan hem och skola. Envägskommunikation innebär främst informerande kommunikation som i denna kontext kunde bestå av olika infobrev från läraren till vårdnadshavarna, bildinlägg på sociala medier eller anteckningar kring elevernas skolvardag gällande såväl skolprestationer som beteende. Brist på riktlinjer bestod främst av brister på hur kommunikationsmedlen används olika bland lärarna, men även brister på kunskap i användingen av dem från vårdnadshavarnas sida. Relation mellan hem och skola handlade om vad som påverkar relationen positivt och negativt.

Genom att förstå i vilka sammanhang som digital kommunikation lämpar sig för kan man bidra till en lyckat kommunikation som alla är nöjda med och på så vis stärka förhållandet och samarbetet mellan hem och skola. Ifall man inte tar i beaktande hur vårdnadshavarna upplever kommunikationen kan det hända att de brister som finns leder till att vårdnadshavarna inte känner sig välkomna i skolan och därmed lider kommunikationen, vilket i slutändan påverkar eleven på flera olika sätt.

 

Emilia Sundvall

”Tematisk analys av vårdnadshavares upplevelser av den digitala kommunikationen med klassläraren”

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *