Skolors beredskap inför en våg av psykisk ohälsa bland elever efter covid-19 pandemin

Syftet med denna undersökning är att utreda vilken beredskap högstadieskolor har att bemöta elever med psykisk ohälsa på grund av covid-19 pandemin. Målet med den empiriska undersökningen är att ta reda på hurdana preventionsstrategier skolorna använder då de bemöter elever med psykisk ohälsa samt hurdana resurser de har tillgängliga inom elevvården med tanke på en stor ökning av psykisk ohälsa bland elever. Det finns en del forskning om psykisk ohälsa bland elever samt hur det påverkar elever och medför framtida utmaningar. Det finns dock lite kunskap om hur läget efter covid-19 pandemin ser ut med tanke på elevers psykiska ohälsa och skolors resurser att bemöta elever med psykisk ohälsa. Mitt forskningsområde är avgränsat till högstadieelever inom den grundläggande utbildningen, det vill säga elever i åldern 13–15.

Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer med ett elevvårdsteam, som bestod av fem personer i en skola i huvudstadsregionen. De fem intervjuerna genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjufrågor för att garantera syftet med undersökningen och att forskningsfrågorna besvaras. Intervjuerna transkriberades inför analysskedet. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys.

Resultatet av denna undersökning visar att psykisk ohälsa bland högstadieelever är tydlig. Högstadieelevers psykiska ohälsa har ökat på grund av covid-19 pandemin och samhälleliga restriktioner i form av distansundervisning. Psykisk ohälsa i form av bland annat ångest, problematisk skolfrånvaro och sociala fobier är nu förhållandevis vanligt bland elever i högstadiet.

Resultatet av denna undersökning visar att skolans resurser att bemöta elever med psykisk ohälsa inte har ökat efter covid-19 pandemin. Utöver det kompenserar skolan bristfälliga vårdtjänster (barnskyddet, barnpsykiatrin, socialtjänsten) utanför skolan som inte verkar nå elever i behov av stödtjänster. Enligt resultatet i denna undersökning har skolorna dock inte personal som har kunskap till dessa tjänster (barnskyddet, barnpsykiatrin, socialtjänsten) och behöver hänvisa elever vidare för att de ska få rätt hjälp och för att elevvården ska hinna med annat än endast akuta fall.

Resultaten visar även att vårdteamet som deltog i intervjuerna inte kontinuerligt använder sig av preventionsstrategier för att främja psykisk hälsa på grund av resursbrist. Ytterligare visar resultatet att covid-19 pandemin och läkarstrejk har påverkat det hälsofrämjande arbetet med elever läsåret 2021–2022. Covid-19 pandemin har påverkat elevers välmående negativ även på andra håll i världen (Gogoi et.al, 2022, Shanbehzadeh et.al, 2021).

Sabina Ehrstén-Martin: En kvalitativ studie om:  Skolors beredskap inför en våg av psykisk ohälsa bland elever efter covid-19 pandemin

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *