Bakgrund
Goda socioemotionella färdigheter, som emotionsreglering, social kompetens och empati, stöder barns välmående och förståelse för andra. Det är viktigt att stöda den socioemotionella utvecklingen redan tidigt inom småbarnspedagogiken. En rapport från 2017 visade att daghem i Finland har ett brådskande behov av verktyg för att stöda barns socioemotionella färdigheter. På grund av dessa orsaker skapades SAGA-projektet vid Helsingfors Universitet (för mera information se: https://www.helsinki.fi/sv/projekt/stod-barns-tidiga-socioemotionella-utveckling-i-smabarnspedagogiken)
SAGA-interventionen gick ut på regelbundna stunder av dialogbaserat läsande, vilket är ett interaktivt sätt att läsa tillsammans. Barnen i daghemsgrupperna var i 3-5 års åldern. Tidigare studier har visat att dialogbaserat läsande av skönlitteratur mellan vuxna och barn är en fungerande metod för att stöda den socioemotionella utvecklingen. För att lyckas stöda den är det viktigt att diskussionerna om bokens innehåll fokuserar på den inre verkligheten, det vill säga personers inre mentala tillstånd. Målet med SAGA var att få lärarna att uppmuntra barnen till att mentalisera över den inre verkligheten. Mentaliseringen innebär att barnen reflekterar över mentala tillstånd som känslor, behov, önskan, bakomliggande orsaker eller avsikter, både hos sig själv och andra. En god mentaliseringsförmåga stöder utvecklingen av flera socioemotionella färdigheter.
Syfte och genomförande
Syftet med min studie var att beskriva, tolka och analysera på vilket sätt personalen i SAGA-daghemmen diskuterar med barnen om den inre verkligheten under stunder av dialogbaserat läsande. Personalen på daghemmen som deltog i interventionen hade fått utbildning i mentaliseringsteori. Därtill var syftet med studien att analysera hur diskussionerna fungerar som grund för barnens mentalisering. Jag undersökte även hurdana frågor och frågeord personalen använder för att uppmuntra till reflektion över inre verkligheten.
Forskningsmaterialet samlades in genom videofilmning. Tillsammans filmades 13 olika grupper av barn. I dessa grupper förekom totalt sju vuxna och 57 barn. Videofilmningen transkriberades och analyserades genom kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys.
Resultat
Resultaten visade att de flesta lärare diskuterade med barnen på ett sätt som uppmuntrade dem till reflektioner över inre verklighet. Diskussionerna om inre verkligheten fungerade som en grund för mentalisering. Den största delen av diskussionerna om inre verkligheten handlade om att identifiera och namnge känslotillstånd. Det förekom reflektioner över bakomliggande orsaker, tankar och önskan men de var betydligt färre. Reflektionerna handlade såväl om karaktärerna som om barnen själva. En del av barnen gjorde reflektioner på en högre kognitiv nivå av mentalisering. Lärarna ställde mer öppna än slutna frågor om inre verkligheten. Några grupper hade få eller inga diskussioner om inre verkligheten. Detta verkade bero på att lärarna inte hade tillägnat sig utbildningens innehåll, inte lyckades få barnen att delta i diskussionen eller att sagobokens tema var mer abstrakt kopplat till den inre verkligheten.
Resultaten stöder forskarna att vidareutveckla interventionen. Det kan också stöda personal som i framtiden vill tillämpa interventionen i sina daghem. Överlag kan denna studie ge något åt alla som är intresserade att reflektera över hur man kan diskutera den inre verkligheten med barn med hjälp av skönlitteratur.
Matias Räike
Diskussioner om inre verklighet mellan lärare och barn under dialogbaserat läsande