Bakgrund
Debatten om lärarprofessionen i media har under senare år handlat om negativa inlägg som sparåtgärder, belastning och utbrändhet bland lärare. Detta stöds av undersökningar som visar att andelen lärare i Finland, som överväger byte av bransch, har ökat markant. En aktuell trend, även globalt, är att nyblivna lärare väljer att lämna professionen endast några år efter avslutade studier. En annan trend visar att redan lärarstuderanden känner sig stressade under studierna.
Å andra sidan visar forskning att socialt stöd är ett centralt inslag för att stärka individens stresstålighet och resiliens speciellt under intensiva övergångsperioder så som begynnande studier och nytt jobb. Är det sociala stödet eventuellt den saknade pusselbiten för att bryta dessa oroväckande trender hos lärarstuderanden och nyblivna lärare?
Syftet med denna undersökning var att utforska svenskspråkiga klasslärar-studerandes och nyblivna lärares välmående och utreda hurdana erfarenheter de har av socialt stöd i studierna och i arbetet som nybliven lärare.
Genomförande
Data insamlades med hjälp av en elektronisk enkät och analyserades med deskriptiv metod. Enkäten besvarades av 18 klasslärarstuderanden och 6 nyblivna lärare. Eftersom svarsandelen var låg tillämpades non-parametriska metoder. Två olika, i tidigare forskning validerade, mätinstrument tillämpades. Det sociala stödsystemet mätte studerandenas och de nyblivna lärarnas erfarenheter av källor till och former av stöd samt stödets lämplighet. För att mäta hur belastande klasslärarstuderandena ansåg att studierna var och de nyblivna lärarna ansåg att jobbet var tillämpades mätinstrumentet Socio-Contextual Teacher Burnout Inventory (STBI). Enkäten innehöll en öppen fråga för att identifiera former av stöd som klasslärarstuderanden och nyblivna lärare ansåg sig ha mest nytta av.
Resultat och slutsatser
Resultatet visar att de flesta klasslärarstuderanden och nyblivna lärare i denna undersökning var nöjda med sina studier och sitt jobb. De fick stöd från flera olika källor och i olika former. De viktigaste formerna av socialt stöd var informativt och emotionellt stöd. Responsen på den öppna frågan visade dock vissa brister i stödets lämplighet. Studerandena efterlyste mera förståelse och bättre konstruktiv respons från lärarutbildarna medan de nyblivna lärarna enhälligt önskade stöd från utsedda mentorer. Det här ser jag personligen som en väsentlig del av ett fungerande stödsystem. Det måste finnas resurser för socialt stöd både i utbildningen och i skolorna. Jag fäste mig även vid studerandenas och de nyblivna lärarnas ovilja att be om stöd. De uttryckte en önskan om att stödet skulle komma på lärarutbildarnas och kollegernas initiativ. Om lärarstuderanden eller de nyblivna lärare inte vågar eller vill be om hjälp i rädsla för att belasta lärarutbildare eller kolleger kan det lätt uppstå missförstånd och brister i stödet. En lärarutbildare eller kollega är ingen tankeläsare. Om studerandena eller de nyblivna lärarna däremot ber om hjälp men ingen har tid eller intresse att hjälpa dem blir det ett ännu större problem som i långa loppet kan leda till utmattning, känslor av otillräcklighet och cynism och slutligen till avbrutna studier eller till byte av bransch. Det faktum att endast 20 % av populationen svarade på enkäten väcker en viss oro.
I studierna borde lärarutbildarna ha en gemensam linje för att betona stödets betydelse och lära studerandena att be om, ta emot och ge stöd medan skolorna borde få resurser att utse mentorer som skulle ha tid och kunskap att engagera sig i de nyblivna lärarnas utmaningar och frågor.
Catarina Keil
Svenskspråkiga klasslärarstuderandes och nyblivna lärares erfarenheter av det sociala stödsystemet och välmående i studierna och i professionen