Inkluderande undervisning är ett väldigt diskuterat och forskat ämne inom pedagogik, som ändå saknar en sammanhållande teoretisk definition. Flera forskare har gjort försök på att tydliggöra det kontextbundna idealet och har presentat sina versioner av vad begreppet borde betyda. Skillnader i uppfattningar uppkommer speciellt kring vilka individer som skall beaktas inom inkluderande undervisning, på basen av vad de skall beaktas och hur undervisningen skall verkställas. På grund av den oklara definitionen blir uppfattningen upp till individuell tolkning. I avhandlingen kartläggs de teoretiska uppfattningarna i koppling med verklighetskopplade uppfattningar av lärare, för att synliggöra den aktuella situationen kring inkluderande undervisning i praktik och teori.
Avhandlingens syfte och genomförande
Avhandlingen har som syfte att kartlägga den teoretiska komplexiteten inom tidigare forskning och synliggöra den praktiska synvinkeln med hjälp av intervjuer med klasslärare. Intervjuerna som analyseras är gjorda med åtta (8) svenskspråkiga klasslärare, i åtta (8) olika skolor och skolenheter i södra Finland. Kartläggningen både ur teoretisk och praktisk synvinkel har som mål att synliggöra mångfalden av uppfattningar av inkluderande undervisning. Utöver det synliggör det verkställandet i finländska grundskolor. Undersökningen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys av färdigt transkriberade och anonymiserade intervjuer. Materialinsamlingen gjordes inom Helsingfors Universitets forskningsprojekt MÅDIG: Mångfald och differentiering i grundskolan. Eftersom jag inte själv gjorde intervjuer, bestod undervisningen för min del av läsning av datat och tematiserande kodning enligt forskningssyftet.
Avhandlingens resultat
Resultaten av undersökningen visar att verkställningen av inkluderande undervisning är mycket beroende av det som är praktiskt möjligt. Verkställningen påverkas kraftigt av bristande resurser för kompanjonundervisning, elevunderlaget och arbetsbelastning i finländska grundskolor. En naturlig konsekvens av hindren är att de intervjuade lärarnas inkluderande undervisning till stor del fokuserar på de eleverna som behöver mest stöd. Nästan alla lärare beskriver hur som helst att de försöker beakta alla elever. Verkställandet av inklusionen består i praktiken av differentiering, kollegialt stödd undervisning och kompanjonundervisning. Med hjälp av dessa beskriver lärarna att de beaktar elevers varierande prestationsnivå, språknivå, situation i hemmet, inlärningsstil, samt kulturell och social bakgrund. Utöver beaktandet av elevers mångfacetterade inlärning, beskriver lärarna beaktande av social gemenskap på flera nivåer med hjälp av inkluderande undervisning. Lärarna beskriver specifikt social gemenskap inom klassen, skolan och med vårdnadshavare. För att beaktas dessa använder lärarna varierande gemensamma aktiviteter och öppen kommunikation. Slutligen kan det sägas att de intervjuade klasslärarna i allmänhet har en positiv attityd mot inkluderande undervisning och föredrar inklusion gentemot uppdelning av elever, då det är möjligt.
Tanja Stenqvist
Den komplexa verkligheten av inkluderande undervisning i praktik och teori – Innehållsanalys av intervjuer med svenskspråkiga klasslärare i Finland