Mål
Antalet elever som vägrar gå till skolan har ökat i Finland. Varför, vet man inte då forskningen kring fenomenet fortsatt är knapp. Studier har visat att orsakerna till frånvaron kan vara många och behöver därför granskas ur olika vinklar. Samarbete med hälsovård och socialtjänster förespråkas för att tackla problematiken, men den viktigaste samarbetspartnern för skolan gällande elever med risk för problematisk frånvaro är föräldrarna.
Jag ville i min gradu granska hur föräldrar till barn som uttrycker att de ogillar att gå till skolan ser på samarbetet mellan hemmet och skolan. Upplever de här föräldrarna att samarbetet fungerat och att deras barn fått det stöd som de skulle behövt. Jag var också intresserad att veta hur föräldrarna själva önskade stöda sitt barns välmående i skolan.
Metod
Jag har fått ta del av enkätmaterialet som Hem och skolas Föräldrabarometer 2018 baserar sig på. I materialet fanns föräldrar som svarat att deras barn sällan eller aldrig gärna gick till skolan. Jag ville fokusera på svaren av de här föräldrarna. Ur materialet valde jag att analysera tre frågor. En av frågorna hade färdiga svarsalternativ medan de två följande frågorna lät föräldrarna svara med egna ord. Som analysmetod använde jag både kvantitativt och kvalitativt innehållsanalys.
Resultat
Överlag var föräldrarna nöjda med samarbetet mellan hemmet och skolan men en del upplevde att trots att skolan poängterade samarbetet som viktigt förverkligades det inte alltid så som föräldrarna kanske önskat. De upplevde sig inte alltid bli hörda och för en del hade missnöjet påverkat tilliten till skolan och barnets lärare. För att trygga barnens välmående i skolan önskade föräldrarna bland annat mer dialog med skolan och möjlighet att lättare kontakta läraren än bara via wilma. På frågan som gällde stödformer var det få föräldrar som svarat att deras barn fick intensifierat eller särskilt stöd. Majoriteten av de vars barn låg på någon av ovanstående stödnivå upplevde ett visst missnöje med resultaten av stödet. Föräldrarna upplevde att stödet satts in för sent eller att det var otillräckligt. Orsaken till det upplevde en del kunde bero på resursbrist.
Av resultaten kunde också utläsas att det oftare var pojkar än flickor som ogillade att gå till skolan i lågstadiet och att det också var pojkarna som oftare fick intensifierat eller särskilt stöd. För vidare forskning inom ämnet kunde en studie som endast riktar sig till föräldrar med barn som uppvisar tecken på problematisk skolfrånvaro lyfta fram om könsfördelningen i den här studie varit förvriden eller om det är en vanligare företeelse bland pojkar i lågstadiet. Mer forskning krävs också för att förstå orsaker till att antalet barn som skolvägrar ökar samt hur man kan skapa fungerande interventioner.
Linda Boström
”Mitt barn går sällan eller aldrig gärna till skolan” – Föräldrars upplevelser om samarbetet mellan hemmet och skolan då barnet ogillar att gå till skolan