Bakgrund
Efter att man i Finland år 2016 tog i bruk nya grunder för läroplanen för den grundläggande utbildningen, har man även kunnat upptäcka en förändring i skolarkitekturen. Sedan 2016 har det i nybyggda eller grundligt renoverade skolor införts öppna och flexibla lärmiljöer i en viss utsträckning. Tanken är att dessa lärmiljöer ska stödja de nya läroplansmålen som bland annat förespråkar ett fenomenbaserat och mångsidigt lärande, elevcentrerad undervisning, elevens autonomi och användningen av teknologi.
Samtidigt som dessa nya lärmiljöer för med sig flera möjligheter, har deras öppenhet väckt oro på olika håll. Dålig akustik, olika distraktioner och stora gruppstorlekar är några av de faktorer som oroar såväl skolans personal som elever och deras föräldrar. Tidigare forskning har visat att ett ökat samarbete inom lärarkollegiet är en förutsättning för en fungerande skolvardag i öppna lärmiljöer. Som en följd av detta har samundervisning som arbetsmetod blivit allt vanligare och har även visat sig ha en positiv inverkan på lärarnas arbete.
Syftet med min studie var således att granska hurdana erfarenheter lärare i årskurs 1–6 har av möjligheterna och utmaningarna med samundervisning i öppna lärmiljöer. För ett mer praktiskt perspektiv på det hela undersöktes även på vilket sätt lärare utnyttjar de öppna lärmiljöerna i sin samundervisning.
Genomförande
Studien utfördes som en småskalig fallstudie där fyra lärare från två olika skolor intervjuades. Intervjuerna transkriberades och analyserades tematiskt. För att komplettera intervjuerna utfördes även observationer, som spelade en viktig roll i tolkningen av resultaten.
Studiens viktigaste resultat
Forskningsresultaten visade att lärarna använde sig av varierande former av samundervisning beroende på mål, ämne och innehåll. Skolornas öppna lärmiljöer erbjöd flexibla och mångsidiga möjligheter att ordna samundervisning och omforma lärmiljön enligt undervisningens och elevernas behov. Flexibiliteten ansågs framför allt vara en fördel för eleverna som hade mångsidiga möjligheter att välja var de ville jobba. Få väggar och kreativa planlösningar gjorde att lärarna upplevde att de kunde vara mer rörliga och flexibla i undervisningen. På det här sättet ansåg de sig bättre räcka till för elever som behöver mera stöd.
Det framkom bland annat att kollegialt stöd, öppen kommunikation och gemensam planering var viktigt. Samtidigt upplevde lärarna att det var utmanande och tidskrävande att hitta tid för gemensam planering. Faktorer såsom tillit, personkemi och delaktighet visade sig vara betydande för samundervisningen. Samundervisning och öppna lärmiljöer kräver att både lärare och elever vänjer sig vid nya arbetssätt.
Framtidens lärmiljöer
Trots ämnets aktualitet har det i Finland ännu gjorts väldigt lite forskning om öppna lärmiljöer. Det är ett ämne som väckt delade åsikter och kräver både tid och anpassning. Resultatet av studien visar att det behövs varierande och mångsidiga lärmiljöer för att möta elevernas varierande behov. Min förhoppning är att forskningsresultaten kan användas som underlag för framtida planering och implementering av öppna lärmiljöer. Fortsatt forskning i ämnet skulle ge ytterligare kunskap om hur samundervisningen kan stödja arbetet i öppna lärmiljöer.
Mirjam Hellstrand
Samundervisning i öppna lärmiljöer – Möjligheter och utmaningar