På 1800-talet spred sig nationalitetsidén från Europa till Finland, och den nationella väckelsen inspirerade forskare och konstnärer leta efter den finska kulturens immateriella och materiella rötter. Forskningen kring Finland och de finsk-ugriska språken betraktades som viktig. Det muntliga kulturarvet spelades in med fonograf, som var en tidig inspelningsapparat.
I den nya utställningen Eld och lågor för vetenskap, som öppnade den 10 oktober 2023, finns en monter tillägnad ett alldeles grundläggande område av de mänskliga rättigheterna: sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Med anledning av detta har vi utsett en hormonspiral som utvecklats vid Helsingfors universitet till månadens föremål.
De moderna preventivmetoderna introduceras
De moderna preventivmetodernas tid anses ha börjat 1882, då den första preventivmedelskliniken öppnade i Amsterdam. Kliniken öppnades av Aletta Jacobs (1854–1929), som utöver denna roll som föregångare också var den första kvinnan i Nederländerna som tog en universitetsexamen, arbetade som läkare och disputerade för medicine doktorsgraden.
Olika metoder för att förhindra graviditet hade använts under historiens gång. På Jacobs klinik började ett perspektivskifte som gick ut på att det inte endast var de enskilda individerna som skulle tänka på preventionen. De olika medicinska och industriella sektorerna skulle tillgodose kvinnornas behov av preventivmedel.
Utvecklingen av och tillgången till preventivmedel har varit bunden vid uppfinningar som gjorts inom olika vetenskapsområden. På 1840-talet uppfanns metoden för vulkanisering av gummi, som förbättrar gummits hållbarhet. Fram till dess hade pessarer och kondomer tillverkats av varierande material, men nu började de gradvis hålla en jämnare kvalitet och bli tillgängliga för allt fler människor. Pessaret som täckte livmoderhalsen var en preventivmetod som kvinnan själv hade kontroll över. Metoden var mycket populär i början av 1900-talet. Det fanns dock många problem med pessarets användning, passform och införande, vilket gjorde att det hade en låg preventiv effekt. Pessaret i montern på vår utställning är från omkring 1950-talet. Med pessaret användes spermicid, det vill säga kemiska spermiedödande medel. Spermicid kunde också användas ensam, utan pessar. Dessa medel orsakade ofta smärta på de känsliga slemhinnorna och fungerade inte alltid. På utställningen Eld och lågor för vetenskapen visas Speton-tabletter, som användes i detta syfte, och en tub Vaginal Jelly som lånats ut av museikommittén vid HNS.
Det revolutionerande pillret
P-pillret var den första hormonella preventivmetoden. Den bygger på sjuksköterskan Margaret Sangers (1879–1966) idé. När hon arbetade som ambulerande sjuksköterska i New York på 1910-talet blev hon övertygad om att säkra preventivmedel var det mest effektiva botemedlet mot fattigdom bland kvinnor. Den samhälleligt aktiva Sanger grundade bland annat en preventivmedelsklinik, trots att det var olagligt att ens prata om preventivmedel. Efter sin pensionering anlitade hon med ekonomiskt stöd från feministen Katharine McCormick hormonbiologen Gregory Pincus för att göra verklighet av idén om p-pillret. De första p-pillren introducerades i USA år 1960 och i Finland år 1962.
Spiralen utvecklas
Preventivmedel som placeras i livmodern, dvs. spiraler, hade utvecklats sedan början av 1900-talet, men de blev mer allmänt tillgängliga på marknaden efter mitten av 1960-talet. De första spiralerna var tillverkade antingen helt i plast eller i plast som belagts med koppartråd. Deras funktion bygger på reaktionen mot främmande föremål som hindrar äggcellen från att fästa vid livmodern. Spiralerna hade ursprungligen mycket fantasifulla former och namnet ”spiral” är en kvarleva från denna tid. På grund av formerna var vissa spiraler till och med omöjliga att ta bort från livmodern.
Hormonspiralen utvecklades vid Helsingfors universitet av en forskningsgrupp som leddes av Tapani Luukkainen (1929–2015). Han disputerade om könshormoner för medicine och kirurgie doktorsgraden vid Helsingfors universitet år 1958. Han fortsatte sin grundforskning i ämnet under åren 1960–1961 då han var postdoktoral forskare i USA. Där insåg han att betydande problem endast kan lösas genom att kombinera teori och praktik. Luukkainen fick examen som specialistläkare i obstetrik och gynekologi vid Helsingfors universitet år 1964, och vid sidan av sitt forskningsarbete gjorde han en lång och betydelsefull karriär vid Kvinnokliniken och Barnmorskeinstitutets sjukhus.
Han utvecklade den nuvarande T-formade spiralen, som först introducerades på marknaden i Finland i form av en kopparspiral år 1972. Den tillverkades av läkemedelsföretaget Leiras. Under sitt år i USA hade Luukkainen knutit många internationella kontakter bland annat med flera av de ledande centren inom familjeplanering. Han presenterade sin idé om en hormonspiral för den internationella kommittén för preventivmetoder redan år 1970. Kommitténs medlemmar var inte entusiastiska över idén, men Luukkainen fick ett stipendium på en miljon dollar från Ford Foundation. Helsingfors universitet erbjöd lokaler för forskningen. Luukkainen grundade en poliklinik för familjeplanering vid Barnmorskeinstitutets sjukhus, där han och hans forskningsgrupp i samarbete med universitetets steroidlaboratorium undersökte hormonella preventivmedel hos finländska kvinnor.
Långt utvecklingsarbete
De första prototyperna av hormonspiralen blev färdiga bara några år efter att forskargruppen påbörjat sitt arbete. Prototyperna testades med frivilliga. De första av dem var sjukskötare vid Barnmorskeinstitutet. Snart påbörjades studier med frivilliga patienter som behövde preventivmedel. Redan år 1977 hade forskargruppen en färdig produkt – en fungerande och testad hormonspiral. Undersökningar där spiralen infördes hos frivilliga fortsatte i olika länder, bland annat i Brasilien och Sverige. Spiralen började tillverkas kommersiellt under namnet Mirena år 1992. Till en början såldes den endast i Finland och Norden. Idag finns den på marknaden i mer än 120 länder. Hormonspiralen Mirena har en mycket hög preventivmedelseffekt som varar i fem till åtta år. Spiralen är dyr som engångsinköp jämfört med p-piller, och därför har den blivit vanligare främst i rika länder.
Spiralen som visas på utställningen är röd och har en grön hormoncylinder. Den är ett demonstrationsexemplar som inte innehåller någon aktiv substans. Vi har också en äkta oanvänd Mirena-spiral i våra samlingar. Den är vit till färgen och fäst på spiralapplikatorn. Den är i sin försäljningsförpackning.
Från födelsekontroll till reproduktiva rättigheter
Med reproduktiva rättigheter avses rätten att fritt besluta om sin egen reproduktion och om ärenden som anknyter till det. De omfattar också rätten till moderna preventivmedel och vid behov fertilitetsbehandling. Reproduktiva och sexuella rättigheter har erkänts först relativt nyligen som ett område inom mänskliga rättigheter. Finlands första sexualrådgivningsstation grundades i Nya studenthuset i Helsingfors först år 1969. Syftet var att ge information och råd om sexualitet. Den grundades av Sexualpolitiska föreningen, numera Sexpo-stiftelsen. Trots sitt läge var rådgivningsstationen öppen för alla, inte bara för universitetsstuderande. Under det första året var de vanligaste orsakerna till att man sökte sig till rådgivningsmottagningen oönskad graviditet och behovet av rådgivning om preventivmedel.
Före 1960-talets omvälvningar var preventivmedel – eller avsaknaden av preventivmedel – länge ett instrument för maktutövning, och det är fallet än i dag på vissa håll. Då är det inte kvinnan själv som har makten, utan till exempel staten eller kyrkan. I allmänhet har människor nekats tillgång till preventivmedel eller trygg abort, men till exempel sterilisering har också använts som en form av maktutövning. Preventivmedlens historia är sammanflätad med den ideologi som i Finland kallas rashygien och som i de anglosaxiska länderna kallades eugenik. På den tiden hade rashygien stor spridning, och den ansågs vara en vetenskaplig världsåskådning som byggde på evolutionsteori och genetik. Ideologin var mycket utbredd i början av 1900-talet och stöddes av människor överallt i samhället, från religiösa kretsar till kvinnosaksrörelsen. I Finland omfattade metoderna inom rashygien allt från upplysning och barnavårdsrådgivning till tvångssteriliseringar. Från 1935 till 1970 hade Finland en steriliseringslag, som utnyttjandes att beröva många döva, personer med intellektuell funktionsnedsättning, mödrar till utomäktenskapliga barn och romer berövades sin reproduktiva rätt.
Helena Hämäläinen, museiamanuens
Översättning: Acolad Finland Oy
Källor:
Aletta Jacobs 2023. Verkkonäyttely Pioneers. Europeana.eu. https://www.europeana.eu/en/exhibitions/pioneers/aletta-jacobs Haettu 30.10.2023
Drucker, Donna J. 2020. Contraception : a concise history. The MIT Press.
Dumell, Mats. 2009. Tuhannen taalan kierukka. Dokumenttielokuva. Yle Areena.
https://areena.yle.fi/1-1547167 Haettu 30.10.2023.
Gemzell-Danielsson K, Kubba A, Caetano C, Faustmann T, Lukkari-Lax E, Heikinheimo O. 2021. Thirty years of mirena: A story of innovation and change in women’s healthcare. Acta Obstet Gynecol Scand. 2021;100:614–618. https://doi.org/10.1111/aogs.14110
Haasio, A., & Mattila, M. 2021. Suvaitsematon Suomi : suvaitsemattomuuden historia. Avain, Helsinki.
Hallamaa, Teemu 2015. Hormonikierukan kehittäjä Tapani Luukkainen on kuollut. Ylen verkkosivut 21.9.2015. https://yle.fi/a/3-8320738 Haettu 26.10.2023
Huttunen, Janne 2012. ”Seksuaalineuvonta-asema on tarkoitettu kaikille, ei vain ylioppilaille”. Yle.fi, Elävä Arkisto.
https://yle.fi/aihe/artikkeli/2016/02/12/seksuaalineuvonta-asema-tarkoitettu-kaikille-ei-vain-ylioppilaille Haettu 30.10.2023.
Intrauterine device (IUD). Verkkonäyttely History of Birth Control. The Dittrick Medical History Center. Case Western Reserve University https://artsci.case.edu/dittrick/online-exhibits/history-of-birth-control/contraception-in-america-1950-present-day/intrauterine-device-iud/ Haettu 30.10.2023.
Järvi, Ulla 2012. E-pilleri tuli Suomeen ujosti. Lääkärilehti. Saatavilla verkossa https://www.laakarilehti.fi/ajassa/ajankohtaista/e-pilleri-tuli-suomeen-ujosti/ Haettu 30.10.2023.
Luukkainen, Tapani ja Nilsson, Carl Gustaf 1987. Hormonikierukka. Julkaisussa Duodecim 103, 572-577. Saatavilla sähköisenä: 1987_9_572-577.pdf (terveysportti.fi) Haettu 26.10.2023
Lähteenmäki, Pekka 1992. Palkinnot, Tapani Luukkainen. Julkaisussa Duodecim 23/1992. Saatavilla sähköisenä: https://www.duodecimlehti.fi/lehti/1992/23/duo20409 Haettu 26.10.2023
Pieni pilleri, suuri vaikutus. Pfizer, verkkosivu. https://www.pfizer.fi/tutkimus/terveytesi-tahdet/pieni-pilleri-suuri-vaikutus Haettu 30.10.2023.
Saloranta, Tuire 2022. Feasibility of free-of-charge long-acting reversible contraception. Väitöskirja. Helsingin yliopisto, lääketieteellinen tiedekunta. http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-51-8565-5
Seksuaali- ja lisääntymisterveys ja -oikeudet (SRHR) Suomen kehityspolitiikassa. Ulkoministeriö. Verkkosivu https://um.fi/seksuaali-ja-lisaantymisterveys-ja-oikeudet-srhr-suomen-kehityspolitiikassa Haettu 30.10.2023
Sommar, Heidi 2011. Mahdollisuus ehkäisyyn herätti vastustusta ja arvokysymyksiä. Yle.fi, Elävä Arkisto. https://yle.fi/aihe/artikkeli/2011/12/02/mahdollisuus-ehkaisyyn-heratti-vastustusta-ja-arvokysymyksia Haettu 30.10.2023.
The Diaphragm, 2023. Museum of Contraception and Abortion. Verkkosivu. https://muvs.org/en/topics/contraception/the-diaphragm-en/ Haettu 30.10.2023
Ylikorkiala, Olavi 2015. Muistokirjoitus, Tapani Luukkainen. Julkaisussa Academia Scientiarum Fennica 2015. Saatavilla sähköisenä: https://acadsci.fi/vk/2015/muisto_luukkainen.pdf Haettu 26.10.2023
Yli-Ojanperä, Elina 2011. Ensimmäisissä e-pillereissä oli norsunannos hormoneja ja haittavaikutuksia. Yle.fi, Elävä arkisto. https://yle.fi/aihe/artikkeli/2011/12/08/ensimmaisissa-e-pillereissa-oli-norsunannos-hormoneja-ja-haittavaikutuksia Haettu 30.10.2023.
Williams, Sherilyn M., ”Strategic and Subversive: The Case of the Disappearing Diaphragm and Women’s Information Practices” 2019. Electronic Thesis and Dissertation Repository. 6437. https://ir.lib.uwo.ca/etd/6437 Haettu 30.10.23
I samlingarna på vårt museum finns ett särskilt sällsamt föremål. Det är en handling som skrivits med vacker och snirklig handstil. Längst ned på handlingen finns underskrifter och ett stort vaxsigill som fästs vid pergamentet med tråd. På den första raden kan man urskilja orden Christina, Gud och Sverige. Det är fråga om den urkund som meddelar att Kungliga Akademien i Åbo har grundats. Handlingen är daterad den 26 mars 1640. Detta datum betraktas som nuvarande Helsingfors universitets årsdag och datum för universitetets grundläggande.
År 1827, strax efter Åbo brand, bestämde den ryske kejsaren Nikolaj I att akademien flyttar till Helsingfors, som utsetts till det autonoma storfurstendömets huvudstad 15 år tidigare. Även fundationsbrevet, som förvarades hopvikt i ett silverschatull, och andra föremål som undkommit förstörelse i branden, flyttades till Helsingfors.
En studerande som skyndar sig till föreläsningen i Helsingfors universitets huvudbyggnad och stiger in från Fabiansgatan, får skåda pelarna, som dominerar nedre hallen, och en rad imponerande U-formade stolar. Förebilden för de nyklassiska stolarna, som tillverkats i svart sadelläder och smidesjärn, är en tjänstemannastol som utvecklades i antikens Rom. Huvudbyggnadens utbyggnadsdel, den så kallade nya delen med ingång på Fabiansgatan 33, blev färdig år 1937. Byggnaden ritades av arkitekt J. S. Sirén och inreddes med möbler av tidens ledande designers.
Fortsätt läsa ”Tjänstemannastol från antikens Rom gav inspirationen”
En kvinna, gjuten i gips, står fördjupad i en bok som hon håller uppslagen i sin vänstra hand. I högra handen håller hon en penna för anteckningar. Den fotsida klädnaden faller i mjuka veck och har glidit ner från ena axeln. Håret är lockat framtill och samlat i en knut i nacken. Månadens föremål, skulpturen Wissenschaft, står i kontrapost på sin piedestal som en gudinna från antiken. Tyskans Wissenschaft betyder vetenskap på svenska.
Naturvetare mäter naturfenomen av olika slag och samlar in prover för sina undersökningar. Som redskap behöver de utrustning, mätare och behållare. För att fira sommaren valde vi ett mätinstrument, en kyvett, som används inom skogsforskning. Föremålet utvecklades av en bysmed i Juupajoki.
I maj firas åter promotioner, och med anledning av detta är månadens föremål den allmänna kransbinderskans promotionsdräkt från år 1914.
Månadens föremål är ett porträtt på professor Anders Wilhelm Ingman. Porträttet målades av den tyskfödde porträttmålaren Bernhard Reinhold. A. W. Ingman (1819–1877) var professor i exegetik, dvs. vetenskapen om bibeltolkning, vid Kejserliga Alexanders universitetet åren 1864–1877. Ingman var präst och teolog, men också en passionerad förkämpe för det finska språket. Han var en av sin tids bästa experter i finska språket vid universitetet och den första professorn i teologi som föreläste på finska under denna period, då det officiella undervisningsspråket var svenska.
Fortsätt läsa ”Prästen som försvarade det finska språket var före sin tid”
Kulspetspennan trängde undan reservoarbläckpennan som det vanligaste skrivredskapet till vardags på 1960-talet. Även de övriga tillbehören som anknyter till användningen av bläckpennor, till exempel bläckflaskor, bläckpatroner och läskpressar har så gott som helt försvunnit från arbetsborden och kontoren. I dag är reservoarpennor samlarobjekt för bläckpennsentusiaster. Dagens föremål, en läskpress av trä, användes för att torka det överflödiga bläcket från pappret när man skrivit färdigt. Den är ett minne från tiden då bläckpennor fortfarande användes till vardags. Läskpressen härstammar från Republikens president, professor Kaarlo Juho Ståhlbergs arbetsrum.
I februari är månadens föremål en broderad tyglapp som handarbetsläraren och lottan Aino Ollila tog med sig från Östkarelen under fortsättningskriget som en del av en samling av prover på den karelska broderingskonsten. På tyglappen av vitt linnetyg har broderats en stiliserad fågel med rött garn. I nedre kanten finns en vikt och sydd kant. I högra kanten har tyget stadkant, vilket betyder att kanten är vävd. Övre och vänstra kanten har klippts med sax. I vänstra kanten ser man att broderingsgarnet gått av. Det betyder att tyglappen ursprungligen varit bredare och att den varit en del av en större textil. Det har eventuellt varit fråga om en så kallad karelsk ”käspakka”, dvs. en lång, smal duk som är vanlig i bland annat den karelska och ortodoxa kulturen. Vi vet inte mycket mer om denna tyglapp. Trots det kan den berätta en hel del om Finlands historia.
