Domus-stolen erövrade världen

Månadens föremål i november är en finsk designklassiker – en stol som många har mött i lokaler av olika slag. Berättelsen om Domus-stolen började under bostadsbristen efter kriget, men det kan hända att stolens designer Ilmari Tapiovaara redan hade den i tankarna på 1930-talet. Stolen konstruerades av böjd plywood och designades ursprungligen till ett studenthem. När den kom i serieproduktion, blev den en världsframgång. Helsingfors universitetsmuseum har fått Domus-möbler som Tapiovaara designat som donation av Helsingfors studentkår.

Stol av trä, med böjt ryggstöd och korta armstöd.
Ursprunglig stol från Domus Academica. Tillhör universitetsmuseets samlingar. Bild: Helsingfors universitetsmuseum / Maria Tukia.

Domus Academica

Studenter hade traditionellt bott som underhyresgäster, på studenthem som drevs av privata aktörer och föreningar, eller i studentlägenheter på nationshus. Tanken på ett studentboende föddes på 1930-talet, då det blivit svårt för studenter som kom från andra orter i Finland att hitta bostäder i Helsingfors. Bostäderna och maten var dyra, vilket gjorde att studenter blev skuldsatta, och de trånga bostadsförhållandena bidrog till spridningen av tuberkulos.

Efter kriget var den allmänna bostadssituationen ännu svårare än tidigare. För att råda bot på problemen inleddes Arava-bostadsproduktion, där staten gick i borgen för byggherrarnas lån. För att förbättra studenternas bostadsförhållanden beslutade Helsingfors universitets studentkår att bygga ett studentboende på en tomt i Alkärret som studentkåren köpt av staden.

Teckning med fyra höghus. Ovanför teckningen står texten: Asuntola ylioppilaille, dvs. Boende för studenter.
Affisch för kampanjen för insamling av medel till studentboendet. Affisch och foto: Helsingfors universitetsmuseum.

Insamlingen av medel för bygget inleddes med en kampanj som marknadsfördes med stor synlighet. Kampanjen fick donationer från olika håll i Finland och världen, även från Helsingfors universitet.

Studentboendets byggnader ritades av arkitekt Pauli Salomaa och inredningen designades av Ilmari och Annikki Tapiovaara. De två första Domus Academica-husen stod färdiga år 1947 och det tredje år 1952. Efter en paus byggdes ytterligare ett fjärde hus, det s.k. D-huset på Sanduddsgatans sida år 1968. Under de olympiska spelen år 1952 bodde internationella idrottare på Domus.

Åtta personer står på trappor utanför en byggnad. Några av personerna bär tröjor med texten "Korea".
Koreanska idrottare som deltog i de olympiska spelen utanför Domus år 1952. Bild: Bonin von Volker / Helsingfors stadsmuseum.

Vem var Ilmari Tapiovaara?

Inredningsarkitekt Ilmari Tapiovaara (1914–1999) är en av de främsta formgivarna i Finland. Produkter som han designat finns i offentliga byggnader, hem och museer runt om i världen.

Ilmari Tapiovaaras finsksinnade far Kaarlo bytte sitt ursprungliga släktnamn Karlsson till Tapiovaara. Familjens elva barn fick sina förnamn från Kalevala. Ilmari kallades i familjekretsen för Imma. Bäst kända av hans syskon var filmregissören Nyrki Tapiovaara, som stupade i kriget vid unga år, och konstnären Tapio Tapiovaara.

Ilmari Tapiovaara studerade till inredningsarkitekt vid Centralskolan för konstflit i Helsingfors. Vi den här tiden verkade Arttu Brummer som lärare vid skolan. Brummer hade bland annat designat möbler till universitetets huvudbyggnad. Bland Tapiovaaras studiekamrater fanns Tapio Wirkkala, Lisa Johansson-Pape, Kaj Franck och Dora Jung. Samtliga tog intryck av det tänkande som kallats efter Bauhaus, Walter Gropius läroanstalt i Tyskland. Bauhaus betonade funktionalitet och möjligheterna att demokratisera användningen av formgivningens slutprodukter genom industriell produktion.

I sin ungdom arbetade Tapiovaara i både London och Paris, i det senare fallet rentav i den berömda arkitekten Le Corbusiers byrå. Tack vare brodern Nyrki Tapiovaara fördjupade han sig under tiden i London också i scenografikonsten, som han kallade för ”filmarkitektur”. Ilmari Tapiovaara vann flera formgivningstävlingar redan under studietiden, och omedelbart efter att han fått sin examen fick han anställning på Finlands största möbelfabrik Asko i Lahtis. På Asko arbetade också Annikki Hyvärinen, som blev Ilmari Tapiovaaras maka år 1939.

En man sitter bakom ett skrivbord. Han stödjer sig med armbågarna mot bordet och håller händerna i kors. Bakom honom finns en krittavla, framför honom på bordet ligger rittillbehör.
Ilmari Tapiovaara vid sitt arbetsbord år 1960. Bild: UA Saarinen / Journalistiska bildarkivet, Museiverket.

Efter kriget blev Ilmari Tapiovaara konstnärlig direktör och ekonomidirektör för träindustriföretaget Keravan Puuteollisuus. År 1951 samlade han sitt mod och grundade en egen designbyrå. Den blev framgångsrik. Många unga formgivare, bland dem Eero Aarnio, gick i lära på Tapiovaaras byrå. På 1950-talet arbetade Ilmari Tapiovaara också som föreståndare för avdelningen för inredningskonst vid Illinois Institute of Technology och arbetade dessutom vid Mies van der Rohes arkitektbyrå.

Även Annikki Tapiovaara gjorde en stor insats vid planeringen av inredningen på Domus Academica, och paret skrev tillsammans en presentation av byggnaden i tidningen Arkkitehti. I likhet med många andra kvinnor har hon dock senare fått stå i skuggan av sin man. Paret växte ifrån varandra på 1950-talet, och Annikki Tapiovaara avled år 1972. I sin minnesteckning över makan skrev Ilmari Tapiovaara: ”en silvergrå eminens från en viktig epok”.

En kvinna sitter vid ett skrivbord vid ett fönster. I förgrunden till vänster finns en säng och till höger en soffa.
En studerande på Domus på 1950-talet. Bild: Fred Runeberg/Helsingfors stadsmuseum.

Ilmari Tapiovaara designade inredningar, möbler, armaturer, bestick, leksaker och mycket annat. Bland hans arbete kan nämnas Leningrads (S:t Petersburgs konsertsal), Drumsö kyrka och inredningen till Finnairs Caravelle-plan. I Helsingfors universitet finns inredningar som han designat, till exempel på den nya sidan av Helsingfors universitets huvudbyggnad.

Domus-stolens färd till världsberömmelse

Uppdraget att designa inredningen till Domus Academica var krävande. Det gällde att placera allt nödvändigt i de små rummen för två personer utan att pruta på trivseln. Efter kriget rådde brist många material, men till all lycka fanns det gott om inhemsk björk. För att spara utrymme designades sängarna som bäddsoffor, medan skrivbordets hurts också fungerade som nattduksbord. Skrivbordsstolen kunde delvis skjutas under bordet.

Ilmari Tapiovaara hade funderat på en skrivbordsstol av den här typen sedan länge. Stolen skulle vara skön att sitta i även längre tider och lätt att montera. Den skulle också vara enkelt stapelbar. Domus-stolen är bekväm, och tack vare de korta armstöden kan man lätt dra den nära bordet för studier eller måltider. De mjuka formerna av böjd plywood stödjer kroppen. Själv sade Tapiovaara att den smäckra böjda formen av stolens bakben var en hyllning till de unga damernas vader. Designern var missnöjd med att stolen beskrevs som en ”nylondödare” då sitsens framkant blev ödesdiger för damernas tunna nylonstrumpor när sitsens framkant blivit rispad.

Trästolar i en hög stapel.
En av faktorerna som bidrog till Domus-stolens popularitet var att den var stapelbar. Bild: Helsingfors universitets arkiv.

Domus-stolen levererades från fabriken i delar, och det var lätt för slutanvändaren att montera stolen själv. Tapiovaara gjorde således en ”Ikea”. Stolen blev snabbt populär i den snabbt växande offentliga sektorns byggnader och öppnade Tapiovaara vägen till en internationell karriär. Domus-stolen sålde bra i både Britannien och i USA, där den marknadsfördes under namnet ”Finnchair”. Efter att materialbristen efter andra världskriget lättade började sitsen också tillverkas med tygöverdrag.

Domus-stolen betraktas i dag som ett mästerverk inom modern möbeldesign. Det är intressant att den anspråkslösa trästolen blev en internationell säljframgång för 70 år sedan, det vill säga under en epok då marknadsföring var betydligt svårare än i dag, under internets tidevarv.

En man lutar sig med handen mot kinden och håller en miniatyrmodell av en stol i handen.
Designern och stolen. Bild: Wikipedia (https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ilmari-Tapiovaara.jpg, hämtad 9.9.2021).

Jaana Tegelberg, samlingschef

Översättning: Acolad Finland Oy

Källor

Artek, Domus-stolen, [Webbsida]. [Hänvisning 7.7.2021] Tillgänglig på adressen: https://www.artek.fi/fi/tuotteet/domus-tuoli.

Kalin Kai: Tapiovaara suunnitteli malleilleen nailonintappajia. Helsingin Sanomat 6.6.2014. [Webbsida, avgiftsbelagd]. [Hänvisning 13.9.2021]. Tillgänglig på adressen: https://www.hs.fi/kulttuuri/art-2000002736754.html.

Nationella audiovisuella arkivet, Levande minne, Bostadsbristen efter kriget, [Webbsida]. [Hänvisning 07.7.2021]. Tillgänglig på adressen (på finska): https://elavamuisti.fi/vuosikymmenet/asuntopula.

Klinge Matti: Ylioppilastalo. Helsingin ylipiston ylioppilaskunnan kiinteistöjen vaiheita. Helsingin yliopiston ylioppilaskunta. 1 upplagan 1970, 2 upplagan Gummerus, Jyväskylä 1990.

Lehmusvesi Jussi: Ilmari Tapiovaara –näyttely on ”täysosuma” ja ”retroshotti” – katso kuvakooste. Helsingin Sanomat 5.6.2014. [Webbsida, avgiftsbelagd]. [Hänvisning 13.9.2021]. Tillgänglig på adressen: https://www.hs.fi/kulttuuri/art-2000002736726.html.

Maunula Leena: Ilmari Tapiovaara. Muistokirjoitus. Helsingin Sanomat 1.2.1999. [Webbsida, avgiftsbelagd]. [Hänvisning 14.9.2021]. Tillgänglig på adressen: https://www.hs.fi/muistot/art-2000002626627.html.

Rinne Matti: Yksitoista Tapiovaaraa. Tuoleja, tauluja, elokuvia. Kustannusosakeyhtiö Teos. Borgå 2008.

Svenskberg Aila (red.): Ilmari Tapiovaara – muotoilu ja elämä. Publikation i anslutning till utställningen Ilmari Tapiovaara 100 år 6.6 –21.9.2014. Författare: Pekka Korvenmaa, Susanna Aaltonen, Suvi Saloniemi, Aila Svenskberg, Jonathan M. Woodman. Designmuseet. Helsingfors 2014.

Wikipedia, Arava, [Webbsida]. [Hänvisning 07.7.2021]. Tillgänglig på adressen (på finska): https://fi.wikipedia.org/wiki/Arava.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.