En studentoveralls historia

Det är augusti och nyintagna högskolestudenter och deras overallklädda tutorer börjar dyka upp i gatubilden. Jag skänkte min egen ämnesföreningsoverall till universitetsmuseet 2015 för att visas i den nya huvudutställningen. Den hade jag ju inte behövt på flera år, och alltid i samband med flyttningar funderade jag om jag skulle skänka bort eller spara den. Som tur är sparade jag overallen, kanske med tanke på en eventuell renovering eller ett målningsprojekt som sedan aldrig blev av. Det handlar om en overall som lanserades i november 1990 av Rupla ry, ämnesföreningen för studenter i ryska och rysk litteratur samt slavisk filologi. Overallen visades i utställningen Tankens kraft fram till augusti 2018.

En overall till ruplamedlemmarna – äntligen!

Att skaffa overall var ingen alldeles enkel uppgift. Två driftiga ryska studenter som påbörjat sina studier 1987 tog tag i saken efter att ha ”genomlidit valborg tre gånger i HUS tråkiga overall”. De inledde projektet med att djärvt tåga in på stora företags huvudkontor för att gå och tala med dem som bestämmer över pengakranarna. Oftast fick studenterna bara ett telefonnummer i handen. Den beräknade kostnaden för en beställning av 40 stycken overaller var 10 000–12 000 mark, vilket kändes som en omöjlighet eftersom listan med beställare i mars 1990 bestod av exakt två namn. Anskaffningsprojektet gick dock framåt, och i maj var beställarna redan tretton stycken. Gemene man inom Rupla hade en i det närmaste skeptisk om inte rentav syrlig inställning till projektet.

Hösten kom, och overallkommittén satte sin tilltro till gulnäbbarna. Det var det värt, för snart hade man samlat in 26 namn på beställarlistan! Dessutom hittade man en billigare leverantör, så kostnadsförslaget halverades. Slutligen blev det Neste Oy, Finpap och Venäjän kielen edistämissäätiö som gick in som sponsorer. Plötsligt räckte pengarna till, särskilt som beställningen dessutom gjordes för 30 studenter. Före den slutgiltiga beställningen återstod dock ett problem: vem skulle rita en bild som dög till att tryckas på overallryggen? Temat för bilden – hammaren och skäran – hade bestämts på overallkommitténs planeringsmöte, men ingen av Ruplamedlemmarna ansåg sig ha tillräcklig kompetens för att producera en sådan. Då kom en av styrelsemedlemmarna till undsättning och vände sig till en före detta pojkvän som jobbade på reklambyrå. Han skapade den önskade bilden med kontorets utrustning, dessutom utan ersättning.

Symboler som hänvisar till Sovjetunionen, en hammare och en spira som stiliserats som ett frågetecken samt text tryckta på ett rött, lite skrynkligt klädesplagg.
Rupla ry:s overaller införskaffades i november 1990, varvid 26 studenter i slaviska språk beställde en. Man lät en reklambyrå göra en logotyp till baksidan utifrån overallkommitténs idé. En detalj på overallen. Foto: Helsingfors universitetsmuseum/Salme Vanhanen.

En gemensam klädsel och ökad vi-anda

Overallerna användes för första gången på ett städtalko i språkföreningarnas gemensamma lokal Lingva som låg i B-uppgången i Nya studenthuset. Därefter ”invigdes” overallerna på en overallfest hos en styrelsemedlem som bodde på Domma (Domus Academica). Overallerna visades för första gången i offentligheten på valborg 1991. En kort tid senare sågs de också på Akateeminen Wartti, en stafettävling i karnevalanda där lag bestående av studenter sprang fram och tillbaka på Senatstorget i 15 minuter. Under några av efterföljande åren användes overallerna på valborg på Ulrikasborgsbacken, och en overall var ju förstås skön att ha på sig på utflykt i kyligt vårväder. Man kunde gömma långkalsonger och ylletröja under den och sedan dra en vindtät jacka över. Det fanns dock en åtgärd där overallen var mycket opraktisk att ha på sig, nämligen toabesök.

Fyra unga kvinnor klädda i röda overaller och med sjalar på huvudet springer bort sida vid sida på Senatstorget från Domkyrkan mot Alexandersgatan. En av dem har en lapp med nummer 731 fäst på baken. Till höger syns publik klädda i gula, gröna och vita overaller.
Rupla ry:s overaller i bruk på stafettloppet Akateeminen Wartti på Senatstorget i maj 1991. Som huvudbonad valdes sjalar i rysk stil. Foto: Helsingfors universitetsmuseum/Pia Lillbroända (Vuorikoski).

Några ord om overallernas historia

Först med att börja använda studentoveraller – eller ”studenthalare” som de ofta kallas i Finland – var de tekniska studenterna, teknologerna, i Otnäs. Det kunde handla om arbetsoveraller som de fått behålla från sommarjobbet eller overaller från evenemangssponsorer. Sådana användes vid olika jippon redan på 1960-talet, till exempel 1966 vid flytten till Dipoli. Halarnas förebild – precis som var fallet med studentmössan för 175 år sedan – kom från Sverige. Där kunde universitetsstudenter inom teknik ha en A-frack för akademiska fester och en B-frack som man inte behövde vara rädd om för lite mer livade fester. När studenterna blev fler hade alla inte möjlighet att skaffa sig två frackar, så för ledigare fester kunde man ta med till exempel en labbrock eller en arbetsoverall. I Finland började overaller som är kännetecknande för teknologernas egna gillen bli vanligare från och med 1980-talet. Overallerna gjorde intåg även vid Helsingfors universitet på 1980-talet, först vid nationerna och studentkåren samt bland studenterna vid Medicinska fakulteten och Juridiska fakulteten. Många humaniorastudenter som saknade overaller använde länge nationens eller HUS overaller eftersom humanisterna var bland de sista att anamma overallkulturen.

Eteläsuomalainen osakunta som föregångare

Först med att skaffa egentliga studentoveraller inom universitetet var Eteläsuomalainen osakunta (ESO, Sydfinska nationen) 1983 ̶ 1985, vid en tid då nationen intensifierade samarbetet med Tekniska högskolan. Därifrån fick nationen teknikstuderande extra medlemmar för vilka overallen redan var en del av festkulturen. Ett foto från 1979 avslöjar dock att vissa manliga ESO-medlemmar använde blågrå arbetsoveraller till studentmössor på nationens gemensamma första tillställning för att rengöra Aleksis Kivi-statyn. Det skulle kunna tänkas att man hade overaller på sig av praktiska skäl: för att skydda vardagskläderna mot stänk och kanske för att ta efter teknologerna.

När man skaffar enhetliga overaller är det viktigt att logotyperna och färgerna uttrycker symboler och en färgskala som anknyter till föreningen eller ämnet. Till exempel ESO:s overall är orangefärgad, vilket är nationsbandets andra färg vid sidan av vitt, och på ryggen finns ett tryck med nationens namn och symbol. Overallen blev ett sätt att urskilja sig från andra studenter och vittna om grupptillhörighet. Färgerna och symbolerna samt overallmärkena som senare blev vanliga talar om för andra studenter vem man haft att göra med, vilka evenemang man besökt och förstås inte minst vilka företag som bidragit till kostnaderna för overallen.

Två studenter, med ryggen mot fotografen, klädda i overaller och med studentmössa på huvudet tvättar Aleksis Kivi-statyn med tandborstar. Till höger står en student i sina vanliga kläder och filmar händelsen.
Eteläsuomalainen osakunta var först med att börja använda overaller inom universitetet. Nationsmedlemmar i sina orangefärgade overaller rengör Aleksis Kivi-statyn för första gången våren 1984. Foto: Helsingfors universitetsmuseum.

De första ESO-halarna var gjorda av vanlig bomull med mjuk yta, men senast våren 1988 tillverkades de av det mer vattentäta materialet Enstex. En tidigare ESO-medlem minns: ”  ̶   ̶  för det första hade man overall på sillfrukosten – efter större fester som nationens årsfester – och på lite mer informella tillställningar utomhus där man deltog med ett gäng från nationen: på valborg tillsammans med studentmössan, på fastlagen i pulkabacken i Brunnsparken, på Akateeminen Wartti, vid akademiska världsmästerskapet i karelsk kägel och andra motsvarande tävlingar mellan studentföreningar samt när man var funktionär till exempel på gulnäbbsstafetter eller motsvarande evenemang på stan. Ett tillfälle att använda overallen var också rengöringen av Aleksis Kivi-statyn varje vår. I slutet av 1980-talet var det fortfarande tillåtet att klättra på statyn, så Aleksis skrubbades fin och spolades slutligen ren med vatten från en brandbil  ̶   ̶  ”.

Rupla ry:s overall som föremål

Overallen som jag skänkt till universitetsmuseet är tillverkad av företaget Luca. Materialet är Enstex, det vill säga polyester och bomull. På ryggen har man tryckt symbolerna för föreningen och Helsingfors universitet samt ett ornament med stiliserade symboler för Sovjetunionen med en gulorange färg. Skäran är dock ersatt med ett frågetecken. På framsidan på låret finns texten Rupla tryckt med gula bokstäver. Märkena och trycken utgörs bara av namn och logotyper av företagen som bidragit till anskaffningen av overallerna. På bröstet, fäst med en säkerhetsnål, hänger en rysk docka som jag fick som minne av en student som deltog i en delegation från Moskvauniversitetet. Det kom årligen gäster till Helsingfors från Moskvas statliga universitet inbjudna av HUS, och Rupla ry agerade ”värdar” för dem, vilket innebar att man organiserade program i form av fester och exkursioner. Till overallen hör även ett Einstein-pins och ett pins med en silverfärgad nalle. Jag har inget som helst minne av var de kommer ifrån.

Min overall saknar regelrätta overallmärken, eftersom märkeskulturen ännu inte börjat blomstra när jag använde den. Att fästa olika märken på overallen verkar snarare var ett 2000-talsfenomen. Däremot skaffade man pins, medaljer och nålar till overallen till exempel på loppmarknader.

Overallfenomen

Numera skaffar även studenterna vid yrkeshögskolorna overaller, och det går nödvändigtvis inte längre att lista ut användarens studieinriktning eller nation utifrån overallens färger, vilket var fallet ännu i början av 1990-talet. Några nationer står dock tydligt ut från mängden, exempelvis Vasa nation, vars snedrandiga overall liknar nationsbandet, och Hämäläinen Osakunta (Tavastlands nation) med sin röd- och vitrandiga overall. Vinrött har etablerat sig som färgen på juristernas overaller, lila som teologernas.

Att byta overallben med representanter för andra organisationer började bli vanligare på 1990-talet. En bit byxben i en annan färg kunde utgöra en fin souvenir från ett studentevenemang: båda klippte av en lika lång bit av overallbenet och bytte med varandra. Bitarna kunde fästas på overallen direkt, till exempel med säkerhetsnålar, för att senare sys fast. På 1980- och 1990-talet hade man fortfarande på sig overallen hela vägen upp. Från början brukade man inte låta bli att ta på sig overrallens överdel och knyta ärmarna vid midjan (förutom i stark värme), vilket man ser rätt så ofta idag.

 

 

Nederdelen av en overall av Enstex-tyg med text tryckt med en stor font tvärs över låren. Vid höfterna har man sytt tygmärken som är köpta på skidcentrum. Den nedersta delen av bägge byxbenen har bytts mot olika långa byxbensbitar av röda overaller.
Nederdelen av en overall från Savolainen osakunta (Savolax nation), där bitar av byxbenen bytts med studenter från andra organisationer. Savolainen osakuntas overall har samma färger som nationsbandet, svart och gult. Tygmärkena vittnar om att användaren besökt Oslo, Val d’Isère och Ylläs. Overallen har sannolikt använts på 1990-talet. Foto: Helsingfors universitetsmuseum/Salme Vanhanen.

En overall som ser personlig ut kan även vara tvådelad, med den ena halvan i en färg och den andra i en annan. Det kan betyda att användaren bytt studieinriktning och därför klippt båda sina overaller mitt itu för att sedan sy ihop halvorna. Några föreningar, som paraplyorganisationen för studenter vid Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten Limes, har skaffat slängkappor i stället för overaller. En student kan också själv ha sprättat upp sin overall och gjort en slängkappa av den, som en arkeologistudent på 2010-talet. Trots att jag själv bytte studieinriktning till konsthistoria såg jag inget behov av att införskaffa en ny overall.

I universitetsmuseets samlingar förvaras sammanlagt tolv overaller, men de flesta av dem har bristfällig information om kontext. Om du har använt någon av overalltyperna i vår samling är vi mycket intresserade av att höra mer om hur de användes och anskaffades. Utöver Rupla ry:s och ESO:s overaller innehåller våra samlingar overaller från en kemist, en geolog, en miljövetare och en teolog samt från nationerna Keskisuomalainen osakunta (Mellersta Finlands nation), Hämäläis-Osakunta (Tavastlands nation), Pohjois-Pohjalainen osakunta (Nordösterbottniska nationen) och Satakuntalainen osakunta. I vår huvudutställning visas just nu overallen från historiestudenternas ämnesförening Kronos ry som är utlånad av en privatperson.

Pia Vuorikoski

Utställningschef

Översättning: Språktjänster vid Helsingfors universitet.

Källor:

Intervju med Matti Änkkö i radioprogrammet Aristoteleen kantapää (YLE) 29.4.2015

Poutiainen, Heli: Haalarien historia. Kopeekka 1/1991.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *