Ett minne av de lärdas ceremoni

I vår firar vi åter magistrarna och doktorerna vid Helsingfors universitet i fakulteternas festliga promotioner. Promotionerna vid vårt universitet har långa anor: det första promotionstillfället vid Åbo Akademi (nuvarande Helsingfors universitet) ordnades redan 1643.  Promotionsvåren till ära har vi valt ut ett av våra många promotionsminnen som månadens föremål: Filosofiska fakultetens promotionstavla från 1894.

En inramad tavla med en stor mängd personporträtt limmade på en kartongskiva.

Bild: Helsingfors universitetsmuseum / Anni Tuominen.

Promotionstavlor tillverkades från 1800-talets slut ända till 1950-talet. I Universitetsmuseets samlingar finns allt som allt åtta promotionstavlor. Den äldsta av dem är från år 1890, och den nyaste från 1957. Ibland har man även lagt promovendporträtten i ett fotoalbum. Albumet överräcktes sedan till den allmänna kransbinderskan.

Promotionstavlan från 1894

Tavlan har en brun träram innehåller ett flertal fotografier på allvarliga unga människor. Porträtten är arrangerade i solfjäderform. Personerna är promoverade magistrar, dvs. promovender. Bland dem finns även några doktorer som blev promoverade till magister och doktor på samma gång. Högst upp på tavlan finns ett porträtt av festligheternas ledare, promotor Carl Gustaf Estlander, och nere till vänster ett porträtt av den allmänna kransbinderskan Gertrud Saelan, som övervakade tillverkningen av magisterkransar. En akvarellmålning av en lagerkrans, dekorativa kvistar och universitetets huvudbyggnad pryder tavlans bakgrundskartong. Daniel Nyblins fotografiateljé skötte fotograferingen och tillverkade tavlans dekorativa bakgrundskartong.

Promotionstavlan som det här inlägget handlas om kom till Helsingfors universitet i maj 1992 som en donation från Taivassalo-seura. Sällskapet grundades år 1960 i syfte att samla ihop och bevara områdets historia. Tio år senare grundade sällskapet ett museum som är verksamt på Vias gård, i en historisk byggnad från 1700-talet. Museet håller öppet sex dagar i veckan om sommaren, och man kan också bekanta sig med gården genom en virtuell guidad tur via föreningens webbplats.

Promotionstavlan tillhörde Arthur Witfooth, tidigare husbonde på Vias gård. Han blev vigd till magister år 1894 och var också ordförande, dvs. gratist, för promotionsnämnden. Källorna uppger inte varför just han hade tavlan sin ägo, men det är möjligt att han fick den som minnesgåva av promovenderna.

Ett rätt stort tvåvåningshus i trä i en lummig omgivning.
Vias gård. Bild: Taivassalo-seura.

Kort om promotionstraditionen

De olika fakulteternas promotioner har hört till vårt universitets viktigaste och mest särpräglade fester sedan 1640-talet. Promotionernas historia i Europa härrör ända från 1200-talet, då de äldsta europeiska universiteten i Paris och Bologna började fira förlänandet av akademiska titlar med olika festligheter. I Finland har promotionstraditionen tagits upp på listan av vårt nationella immateriella kulturarv.

Under det festliga promotionstillfället överräcks guldringar och lagerkransar till nyvigda magistrar. Doktorer får en doktorshatt och en värja. Lagerkransen symboliserar en seger över de krävande studierna, värjan är i sin tur en symbol för styrka och inre frihet. I teologiska fakulteten får doktorerna en bibel i stället för en värja.

Förutom magistrar och doktorer promoveras också jubelmagistrar och -doktorer, som promoverats i en ceremoni 50 år tidigare. Ofta promoveras särskilt meriterade personer till hedersdoktorer. Denna titel är oberoende av personens utbildningsbakgrund.

Promotionsceremonierna räcker flera dagar. Kransbindning, värjslipning, den egentliga högtidliga promotionsakten, festmiddagar, utfärder och baler följer varandra i traditionell ordningsföljd. Under ceremonierna har såväl kransbindarna, magistrarna, doktorerna, promotorn, gratisten/gratistan, ceremonimästaren som prima/primus- och ultima/ultimusmagistrarna sina egna roller. Magistern som avlagt sin examen med högsta betyg blir utnämnd till primus/primamagister, den näst bästa får titeln ultima/ultimus. Under de olika promotionsevenemangen uppförs tal, musikstycken och dikter som beställts till promotionen.

Den stora festsalen är fylld till brädden med festdeltagare. På den vänstra väggen finns fönstren i två rader, till höger på bilden syns läktaren, som också är fullsatt.
Filosofiska fakultetens promotionsakt i universitetets festsal. Alma Söderhjelm får sin magisterkrans. Bild: Helsingfors universitetsmuseum / K.E. Ståhlberg.

Filosofiska fakultetens promotion 1894

16 doktorer och 139 magistrar deltog i filosofiska fakultetens promotion år 1894. Ungefär hälften av promovenderna var finskspråkiga. År 1894 var det första året då finska språket togs i användning tillsammans med svenska i promotionspublikationerna. En närmare studie av personerna på promotionstavlan avslöjar ett intressant nätverk av akademiska släkter. På den tiden var sällskapet ännu ganska slutet. Nätverket började ändå så småningom expandera när finskspråkiga ungdomar, t.ex. gårdsägarsöner, började söka sig till universiteten.

Promotor var Carl Gustaf Estlander, professor i estetik och nyare litteratur. Han spelade en betydande roll då universitetets konsthistoriska gipsskulptursamling upprättades. Utöver sin universitetskarriär verkade Estlander även som lantdagsman. Han var aktiv bland annat inom Fornminnessällskapet och Finlands konstförening. Han var även med och tog initiativet för att grunda det högsta institutet inom konstundervisning, Ateneum.

En man med mustasch med blicken riktad åt vänster.
Professor C.G. Estlander. Bild: Helsingfors universitetsmuseum.

 

Det är ofta en professorsson eller -dotter som bjuds in till uppgiften som allmän kransbindare eller kransbinderska. Bland annat riksföreståndare Mannerheims dotter och president Kekkonens sondotter hade denna uppgift under årens lopp. Allmän kransbinderska vid promotionen 1894 var Gertrud Saelan, dotter till professor Thiodolf Saelan. Professor Saelan arbetade som överläkare vid Lappvik sjukhus och var under sin tid Finlands mest framstående expert inom psykiatri och mentalsjukvård. Han förlänades titeln som professor år 1877. Gertrud Saelan gifte sig med konstnären Väinö Blomstedt år 1911. Blomstedt arbetade bland annat som lärare vid universitetets Ritsal. År 1894 var den första gången då en jubileumskransbinderska medverkade vid promotionsceremonin. Sofia Tengström, senare Sofia Kellgren, hade varit kransbinderska vid promotionen 50 år tidigare. Hennes make var professor i orientalisk litteratur Herman Kellgren, hennes far var professorn i filosofi Johan Jakob Tengström och hennes gammelfarbror ärkebiskop Jakob Tengström.

En ovalformad bild föreställande en kvinna i festliga kläder. Hon har en stor blombukett i händerna.
Den allmänna kransbinderskan Gertrud Saelan. Bild: Museiverket, Finna, CC BY 4.0.

 

Många intressanta personer medverkade i promotionen 1894: promotionskantaten komponerades av Jean Sibelius, dåvarande musiklärarvikarie vid universitetet. Verket framfördes bl.a. av den unga, begåvade sopranen Aino Achté. Orden till kantaten skrevs av Eino Leinos bror Kasimir Leino. Den svenskspråkiga promotionsdikten är skriven av Zacharias Topelius.

Plock bland promovenderna

Alma och Sanny Söderhjelm var systrar, och båda promoverades till magistrar vid ceremonin. De var döttrar till lagmannen och senatorn W. W. Söderhjelm från Viborg. Sanny blev lärare i matematik och Alma gjorde en akademisk karriär som historiker. Hon forskade speciellt kring den franska revolutionen 1789. Alma Söderhjelm utnämndes år 1928 till extra professor i historia vid det med donationsmedel nygrundade universitetet Åbo Akademi, och var således den första kvinnan som blev professor i Finland.

Två ovalformade bilder föreställande festklädda kvinnor.
Sanny och Alma Söderhjelm. Bild: Helsingfors universitetsmuseum / Daniel Nyblin.

 

Santeri Ivalo (ursprungligen Herman Aleksander Ingman), född i Sodankylä, vigdes till både magister och doktor. Han blev en känd tidningsman, riksdagsledamot och författare. Han var med och grundade Päivälehti (nuvarande Helsingin Sanomat) och var också chefredaktör för tidningen. Hans historiska romaner, som Juho Vesainen, var mycket populära på sin tid.

: En ovalformad bild föreställande en rätt ung, skäggig man.
Santeri Ivalo. Bild: Helsingfors universitetsmuseum / Daniel Nyblin.

Prästsonen Torsten Evert (Tor) Karsten, född i Orivesi, avancerade i karriären först till professor i germansk filologi, sedan till professor i nordisk filologi. Han forskade bland annat kring germanernas kulturella inflytande bland finnar över en period om 3 000 år. Han bedrev också forskning kring svenska ortnamn i Österbotten.

En ovalformad bild föreställande en ung man med mustasch och pince-nez.
Tor Karsten. Bild: Helsingfors universitetsmuseum / Daniel Nyblin.

Akseli Kustaa Leonard Järnefelt (senare Rauanheimo) föddes i Nurmes i en länsmansfamilj. Han gjorde sin livsgärning som redaktör och aktivist som främjade de amerikafinländska invandrarnas ärenden. Han bodde i Förenta Staterna på 1890-talet, och var även Finlands huvudkonsul i Kanada åren 1923–1932.

Akseli Rauanheimo. Bild: Helsingfors universitetsmuseum / Daniel Nyblin.

 

Promotionen 1894 kommer att stanna i historieböckerna, inte bara för det finska språkets officiella roll, utan också för att kvinnor blev promoverade för första gången vid denna ceremoni. Av de sex kvinnliga promovenderna nämndes tidigare redan systrarna Söderhjelm. Bland dem fanns också Tekla Hultin, som detta tidigare blogginlägg handlar om: Tekla Hultin, en karaktär i händelsernas centrum

Jaana Tegelberg, samlingschef

Översättning: Acolad Finland Oy

Källor:

Akseli Rauanheimo. Artikel i Kansallisbiografia. [Webbsida]. [Hämtad 21.3.2022]. Tillgänglig på adressen: https://kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/1655.

Bagge, Taina: Promootiot Helsingin yliopistossa 1832–1967. Helsingin yliopiston historian laitoksen julkaisuja N.o 5. Helsingfors 1974.

Bernhard Estlander [Sanny Söderhjelms make]. Artikel i Kansallisbiografia. [Webbsida]. [Hämtad 21.3.2022]. Tillgänglig på adressen: https://kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/4998.

Elävä perintö. Maistereiden promovoiminen. [Webbsida]. [Hämtad 21.3.2022]. Tillgänglig på adressen: https://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/wiki/Maistereiden_promovoiminen.

Ilmakunnas, Johanna (red.): Promootio akateemisena juhlana. Helsingin yliopiston filosofisen tiedekunnan promootio 2010. Promotionen – en akademisk fest. Filosofiska fakultetens vid Helsingfors universitet promotion 2010. Promotio ordinis philosophorum Universitatis Helsingiensis MMX. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Helsingfors 2011. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia, 1317.

Inbjudning till de Magister- och Doktors-Promotioner, hvilka af filosofiska fakulteten vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland komma att med sedvanliga högtidligheter anställas i Helsingfors den 31 maj 1894. [Helsingfors universitet] 1894.

Klinge, Matti; Kolbe, Laura: Suomen Ylioppilas. Keuru 1991.

Santeri Ivalo. Artikel i Kansallisbiografia. [Webbsida]. [Hämtad 21.3.2022]. Tillgänglig på adressen:  https://kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/2819.

Santeri Ivalo. Artikel i Wikipedia. [Webbsida]. [Hämtad 21.3.2022]. Tillgänglig på adressen: https://fi.wikipedia.org/wiki/Santeri_Ivalo.

Studentmatrikel 1853–1899 [Webbsida]. [Hämtad 7.3.2022] Tillgänglig på adressen: https://ylioppilasmatrikkeli.helsinki.fi/1853-1899.

Taivassalo-seura. Muistelmia seuran ja museon alkuvaiheista 1/2. [Webbsida]. [Hämtad 7.3.2022]. Tillgänglig på adressen: https://www.taivassalo-seura.fi/?page_id=1260.

Universitetets arkiv. Handlingar som anknyter till promotioner 1894–1919.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *