I maj firas åter promotioner, och med anledning av detta är månadens föremål den allmänna kransbinderskans promotionsdräkt från år 1914.
Valet av kransbinderska
Seden att välja en kransbinderska till promotionen härstammar från 1830-talet. Då valdes en professorsdotter till kransbinderska, och hon band lagerkransar till alla magisterpromovendi. När de som skulle promoveras blev fler, var det inte längre möjligt för en enda person att binda alla kransar, och i slutet av 1800-talet blev seden att de magistrar som skulle promoveras inbjöd en följeslagare till promotionen som sin personliga kransbinderska. År 1890 valdes för första gången en allmän kransbinderska som ledde och instruerade kransbindandet. Rollerna var mycket könsbundna eftersom kvinnor fick fri studierätt vid universitetet först år 1901.
Efter promotionen 1894 blev seden att den allmänna kransbinderskan valdes på Floradagen. Promovenderna samlades den 13 maj 1914 klockan 11 till Gamla studenthuset, där de valde Margareta von Bonsdorff till allmän kransbinderska. Efter detta förflyttade de sig i procession till Bulevarden 11, där en mindre deputation steg in hos familjen von Bonsdorff och med högaktningsfulla tal bad Margareta von Bonsdorff åta sig uppdraget. Det jakande svaret meddelades från fönstret till publiken och sångarna som stod och väntade utanför, och de svarade med ett niofaldigt leve.
Friherrinna som studerade kemi och medicin
Friherrinnan Margareta von Bonsdorff (1890–1955) tillhörde en högadlig och akademiskt framstående släkt. Hennes far Hjalmar von Bonsdorff var kirurgie professor vid universitetet, och faderns farfar var den första arkiatern i Finland, dvs. läkarkårens äldste, anatomie och fysiologie professor Gabriel von Bonsdorff (1762–1831). Margareta von Bonsdorff, som kallades Greta, studerade vid universitetet också själv. Hon hade inlett studier i medicin och kemi vid Helsingfors universitet år 1908. Vid denna tid betraktades dessa ämnen som lämpliga för kvinnor.
Det var inte ovanligt att valet av den allmänna kransbinderskan förknippades med dramatiska skeden och politiska förvecklingar, men valresultatet år 1914 berättas ha varit enhälligt. Till detta bidrog kanske att Gretas framtida äkta man, Kai Donner (1888–1935) var promotionens primusmagister, det vill säga den promovend som utexaminerats med de bästa vitsorden. Kai hade gjort sin första forskningsresa till Sibirien åren 1911–1913, och i början av år 1914 förberedde han sig för sin följande resa genom att studera medicinska färdigheter vid Kirurgiska sjukhuset i Helsingfors på en klinik, där överläkaren var Hjalmar von Bonsdorff. Genom detta lärde Kai Donner känna professorns dotter Greta, och de gifte sig i slutet av samma år, den 19 december 1914.
Den allmänna kransbinderskans promotionsdräkt
Greta von Bonsdorffs kransbinderskedräkt tillverkades av syateljén Bergqvist & Wiman på Alexandersgatan 11. Dräkten av naturvitt sidensatin följer modet i mitten av 1910-talet. Från det med korsett stramt utformade modet i början av årtiondet hade man gått till en mjukare, pelaraktig silhuett, som redan förebådar frigjordheten i 1920-talets mode.
Kransbinderskans dräkt har en smal kjol, peplum (volang) kring höften, och framstycket har framhävts med veck, tillskärningar och broderier. I volangen har broderats en lagerkrans, och kragen och ärmarna pryds av en broderidekoration med lövmotiv. Dessa detaljer syns vackert i studiofotografiet som tagits på Greta von Bonsdorff klädd i dräkten.
Utanpå ser dräkten relativt enkel ut, men i den finns dock fästanordningar, hakar och tryckknappar som håller varje veck på plats och som gör det möjligt att klä på och av dräkten, eftersom ett blixtlås som skulle lämpa sig för festdräkter hade ännu inte uppfunnits. Innanför dräktens övre del finns ett korsettaktigt bomullsfoder som har stöd av ben. Kring midjan finns ett bälte som är osynligt utanpå. Dessa detaljer sköter om att dräktens övre del aldrig glider ner eller hänger löst, trots att den är vid, utan hålls på plats just i den ställning som man planerat.
Greta von Bonsdorff klädde sig i denna dräkt sannolikt under promotionens gång. Inga fotografier på detta har bevarats. Från kransbindningen, som ordnades på Brunnshuset dagen innan, har däremot bevarats både ett fotografi och en artikel i Hufvudstadsbladet. Artikeln rapporterar att Greta von Bonsdorff var klädd i ”en smakfull vit robe med ett par röda rosor vid barmen”.
Jägarpromotionen
Promotionen 1914 var den sista som ordnades vid Kejserliga Alexandersuniversitetet, och den betraktades som mycket lyckad till stämningen och arrangemangen. Senare kallades den för österbottniska promotionen eftersom det fanns så många medlemmar från de österbottniska nationerna fanns bland arrangörerna och deltagarna. Även Kai Donner var medlem i Pohjois-Pohjalainen osakunta. Promotionen har senare också kallats för jägarpromotionen, eftersom många av deltagarna gick med i jägarrörelsen – även Greta Donners nygifta äkta man Kai Donner.
Magisterpromotionen var startskottet för jägarrörelsens uppkomst. Talen på promotionen hade en mycket patriotisk anda. I sitt tal uppmuntrade primusmagister Donner till så direkt aktion mot ryssarna att vicekansler Edvard Hjelt förbjöd publiceringen av talet.
Från aktivisthustru till aktivistänka
Efter bröllopet, i början av år 1915 bodde Kai och Greta Donner på Donnerska släktgården, Ahdenkallio gård i Hyvinge. Enligt ett brev som Kai skrev till en vän tillbringade de ett lugnt liv med skidåkning och studier. Greta studerade fortfarande kemi, trots att hon inte längre hade skrivit in sig vid universitetet på hösten. Hon avslutade sina studier efter att hon gift sig, vilket var typiskt för detta tidevarv och hennes samhällsklass.
Det var inte bara studierna som slutade, utan även det lugna livet. På grund av sin aktivism för Finlands självständighet blev Kai år 1916 tvungen att fly gendarmerna genom ett fönster på Ahdenkallio, och det unga paret flyttade till Sverige, där de stannade i ett par år. Efter att Finland förklarat sig självständigt deltog Kai Donner i inbördeskriget och innehade höga poster inom försvarsmakten, tills han återvände till forskningen. Greta födde sex barn åren 1919–1933. Livet förde också med sig sorg. Det förstfödda barnet dog i 8 års ålder år 1927, och hennes far Hjalmar von Bonsdorff avled 1932. Kai Donners hälsa hade försämrats under forskningsresorna, och han avled endast 46 år gammal år 1935. Greta Donner, som nu blivit änka, fick ensam bära ansvaret för fem barn, av vilka den yngsta, Jörn, var bara 2 år gammal. Hon skulle också ta hand om en lägenhet i Helsingfors, Ahdenkallio gård och ett sommarviste i Bromarv. Birgitta von Bonsdorff skänkte den allmänna kransbinderskans dräkt som tillhört hennes mor till Universitetsmuseet år 1990. Dräkten har visats i grundutställningen i Helsingfors universitetsmuseum åren 2003–2014.
Detta föremål kommer att ställas fram på vårt museums nya kärnutställning, som öppnas hösten 2023 i Helsingfors universitets huvudbyggnad.
Helena Hämäläinen, museiamanuens, föremålssamlingar
Översättning: Acolad Finland Oy
Källor:
Flander, Outi 2021. Sata vuotta sitten – poikatyttömuotia 1920-luvulla. Kuukauden esine – Huhtikuu 2021. https://www.kansallismuseo.fi/fi/kuukauden-esineet/2021/sata-vuotta-sitten-poikatyttomuotia-1920-luvulla Katsottu 23.3.2023
Gothóni, René: Donner, Kai. Kansallisbiografia-verkkojulkaisu. Studia Biographica 4. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, 1997– (viitattu 23.3.2023)
Julkaisun pysyvä tunniste URN:NBN:fi-fe20051410; artikkelin pysyvä tunniste http://urn.fi/urn:nbn:fi:sks-kbg-005410
(ISSN 1799-4349, verkkojulkaisu)
Harmo, Ahto 2018. Ylioppilaista, Suomen itsenäisyydestä ja sisällissodasta. Teoksessa Lyyra 2018, Helsingin yliopiston ylioppilaskunnan historian ystävien vuosikirja nro 4 (2018). Helsingin yliopiston ylioppilaskunnan historian ystävät ry. https://hyyhy.fi/wp-content/uploads/2021/01/hyyhy_lyyra_2018_web_FINAL.pdf
Helsingin nimikirja ja suomalainen osotekalenteri, 01.01.1914, s. 169
https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/1161818?page=169
Kansalliskirjaston digitaaliset aineistot
Helsingin Sanomat, 14.05.1914, nro 129, s. 4
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1172386?page=4
Kansalliskirjaston digitaaliset aineistot
Helsingin yliopiston arkisto, Matrikkeli. 1908, läsnä olevaksi kirjoittautuneet opiskelijat.
Helsingin yliopisto, Ylioppilasmatrkikkeli 1853-1899. https://ylioppilasmatrikkeli.helsinki.fi/1853-1899/henkilo.php?id=20029
Hufvudstadsbladet, 29.05.1914, nro 146, s. 5 https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1182689?page=5
Kansalliskirjaston digitaaliset aineistot
Klinge, Matti. (1987). Helsingin yliopisto 1640-1990. 2. osa, Keisarillinen Aleksanterin yliopisto 1808-1917. Otava.
Klinge, Matti. 1978. Ylioppilaskunnan historia 1872-1917.3. osa, K.P.T:stä jääkäreihin. Helsingin yliopiston ylioppilaskunta ja Gaudeamus.
Kyoto Costume Institute Digital archives. https://www.kci.or.jp/en/archives/digital_archives/1910s/KCI_151
Leikola, Anto: Bonsdorff, Gabriel von. Kansallisbiografia-verkkojulkaisu. Studia Biographica 4. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, 1997– (viitattu 23.3.2023)
Julkaisun pysyvä tunniste URN:NBN:fi-fe20051410; artikkelin pysyvä tunniste http://urn.fi/urn:nbn:fi:sks-kbg-003148
(ISSN 1799-4349, verkkojulkaisu)
Louheranta, Olavi. (2006). Siperiaa sanoiksi – uralilaisuutta teoiksi : Kai Donner poliittisena organisaattorina sekä tiedemiehenä antropologian näkökulmasta. University of Helsinki.
https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/23363/siperiaa.pdf?sequence=2
Metropolitan Museum of Art Libraries, digital collections. https://cdm16028.contentdm.oclc.org/digital/collection/p15324coll12/id/11138/rec/13
Uljas, Tellervo 2013. Jörn Donner: ”Sielun yksinäisyyttä ei voi parantaa”. Eeva 2/2013. Muokattu nettiversio on julkaistu 31.1.2020. https://www.eeva.fi/jutut/jorn-donner-sielun-yksinaisyytta-ei-voi-parantaa