Yrkesinstitutet Stadin ammattiopisto donerade nio moulage, dvs. vaxavgjutningar, till Helsingfors universitetsmuseum 2013. Till en början visste man ingenting om föremålens bakgrund, men etiketterna och signeringarna antydde att de hade tillverkats av syster Hippolyta och att de var från Köln i Tyskland. De här små brottstyckena av information möjliggjorde att ett detektivarbete kunde inledas, och den här bloggtexten handlar om vad vi kom fram till.
I syster Hippolytas fotspår
Johanna Maria Wery (1870–1962) var tjugo när hon reste till Köln i november 1890. Resan från hennes hemby Großbüllesheim var inte längre än 40 kilometer, men under den resan tog Wery, bagarmästarens dotter, farväl av sitt tidigare liv. Den unga kvinnan var en hängiven katolik och hade för avsikt att ansluta sig till den augustinska nunneorden för att kunna ägna sig åt kristendomen och att hjälpa sin nästa. Väl framme togs hon emot med öppna armar. I klostret fick Mary Wery namnet Hippolyta och efter tio år som novis vigdes hon till nunna.
Det är inte mycket man vet om syster Hippolyta, utom att hon hade ett skickligt handlag och att hon var särskilt bra på att bearbeta vax. Tusen av hennes vaxavgjutningar var en källa till stolthet för dermatologiska kliniken vid Kölns universitet. Syster Hippolyta var bosatt i Köln den största delen av sitt liv, men flyttade på sin ålders höst till Marienborns kloster i Zülpich-Hoven, där hon också är begravd. Den intressantaste tiden för den här berättelsen handlar om den tid som syster Hippolyta tillbringade i Köln.
Några ord om moulage
Moulage är tredimensionella avgjutningar i vax som har som syfte att avbilda hudsjukdomar. En moulage gjuts i en gipsform och får ett verklighetstroget utseende genom olikfärgade vaxblandningar, målade detaljer, ögonglober i glas och äkta hår. Vaxavgjutningar av den här typen ska inte förväxlas med de anatomiska vaxmodellerna som tillverkas med en annan teknik och som grundar sig på europeiska framställningstraditioner från slutet av 1600-talet.
De första moulagen framställdes i början av 1800-talet, men deras egentliga guldålder infaller i slutet av samma århundrade. Produktionen av moulage var som störst 1890–1950 i Europa, Amerika, Ryssland och Japan. Användningsområdena omfattade många medicinska specialområden, av vilka hud- och könssjukdomar var de vanligast förekommande. Moulagen ingick i kliniska samlingar och användes inom medicinsk undervisning. I början av 1900-talet började man också publicera fotografier av moulage inom medicinsk litteratur. De ställdes också ut för allmänheten och användes som hjälpmedel inom hälsofostran.
Moulagens guldålder var endast några decennier lång. Fotografier i svartvitt stod sig inte i konkurrensen mot de färgstarka och informativa vaxavgjutningarna, men när färgfotona blev vanligare började intresset för avgjutningarna att falna. Moulagen som tidigare hade varit prestigehöjare i sjukhusen, till och med i den grad att det hade förekommit en viss tävlan om vem som har den största och ståtligaste moulagesamlingen, deponerades nu i otjänliga förhållanden, vilket ledde till att många av de känsliga vaxföremålen gick förlorade. Några av samlingarna förstördes också med avsikt.
Vaxkonstnär i medicinens tjänst
Vaxet var ett bekant material för Maria Wery redan innan hon flyttade till klostret, och man känner till att hon framställde religiösa vaxfigurer i sin hemby. Efter första världskriget började syster Hippolyta forma epiteser, dvs. proteser som täcker skadad vävnad, för soldater som förlorat näsan, ett öra eller en kind i kriget.
Det finns inga uppgifter om när Hippolyta började framställa moulage och varifrån hon fick de färdigheter som hon behövde i arbetet. Det kan hända att hon var självlärd, eller att hon hade fått handledning av någon. I sin orden var hon dock veterligen den enda nunnan som kunde framställa moulage.
Nunnorna i Hippolytas orden hade skött sjuka i Köln sedan 1838, och det är troligt att nunnorna också ansvarade för patientvården i Lindenburgs sjukhus i Köln i början av 1900-talet. Uppgiften tillföll dem senast 1919, när sjukhuset blev ett universitetssjukhus. Syster Hippolyta arbetade i sjukhuset i tiotals år och hade ett givande samarbete med Ferdinand Zinsser, professor i dermatologi, (1865–1952).
Zinsser ledde den i början av 1900-talet inrättade dermatologiska kliniken vid Lindenburgs sjukhus. Han avancerade till docent, professor och dekanus vid medicinska fakulteten vid Kölns universitet och slutligen till rektor för universitetet. Zinsser ledde den dermatologiska kliniken och arbetade som professor i dermatologi fram till sin pensionering. Det är troligt att det var just Zinsser som för syster Hippolyta hade kastat fram idén om att framställa moulage, eftersom han hade behov av sådana i undervisningen.
Professor Zinsser forskade i könssjukdomar, och han utkom med sitt viktigaste verk om syfilis 1912. Boken har en imponerande grafik med 51 illustrationer som föreställer moulage. Illustrationernas motiv skiljer sig rätt mycket från syster Hippolytas alster, även om vissa av sjukdomarna och symtomen är exakt de samma. Är det möjligt att bokens moulage kan vara framställda av någon annan vaxkonstnär? En annan förklaring kan vara att man använts sig av dåtida bildmanipulation.
Nio moulage
Helsingfors universitetsmuseum har nio moulage av syster Hippolyta. Fyra av dem föreställer syfilis, två smittkoppor, medan det finns en av varje för vattkoppor, difteri och follikulär angina. Gå till Finna.fi för att se moulagen [Länk]. Moulage är svåra att tidsbestämma, men etiketternas text ”Universitätsklinik für Hautkrankheiten Cöln Lindenburg” ger en hänvisning till tidsperioden. Eftersom det inte fanns någon universitetsklinik före 1919, har man antingen tillverkat moulagen efter det eller bytt ut etiketterna i samband med att den dermatologiska kliniken anslöts till universitetet.
Moulagen som föreställer armen på en patient med smittkoppor kan troligen tidsbestämmas mer exakt, eftersom förekomsten av smittkoppor upphörde så gott som helt i Tyskland efter 1922. Det verkar sannolikt att professor Zinsser beställde smittkoppsmoulagen av syster Hippolyta medan det fortfarande var lätt att få tag på patienter med smittkoppor. En smittkoppsepidemi härjade i Tyskland 1916–1922. Åren med flest insjuknade var 1917 med drygt 3 000 fall och 1919 med över 5 000 fall.
Hur, när och varför hamnade de nio moulagen i Finland och i Stadin ammattiopistos besittning? Det verkade länge som att de här frågorna kommer att förbli obesvarade. Studiesekreterare Tarja Tomminen började dock höra sig för bland före detta arbetstagare vid yrkesinstitutet och fick veta att en viss doktor Lagus hade donerat moulagen till Helsingin sairaanhoitajakoulu, yrkesinsitutets föregångare på 1960-talet. Doktor Lagus var redan pensionär på den här tiden, men föreläste ändå sporadiskt för sjukskötarstuderandena.
Doktor Lagus torde vara samma person som psykiatern Reino Lagus (1889–1974), som enligt matrikeln gjorde studieresor till Tyskland under åren 1912, 1921, 1924, 1925, 1950, 1951 och 1952. Det kan hända att han besökte Köln på en av dessa resor för att bekanta sig med den dermatologiska klinikens verksamhet, varefter han återvände hem med moulagen i sitt bagage.
Hårt öde
Det som numera återstår av den tusen avgjutningar stora moulagesamlingen vid den dermatologiska kliniken i Köln är veterligen de nio moulagen som av en ödets nyck hamnade i Finland. Syster Hippolytas moulage gick samma öde till mötes som många andra läromnedel: de blev gammalmodiga.
Den obehövliga samlingen lagrades i ogynnasamma förhållanden i sjukhusets källare någon gång efter andra världskriget. Moulagen blev i allt sämre skick tills den nya direktören Gerd Klaus Stegleder inte längre såg någon annan utväg än att helt och hållet låta förstöra samlingen.
Henna Sinisalo, museiamanuens
Översättning: Språktjänster vid Helsingfors universitet.
Källor
Archiv der Cellitinnen Köln, Severinstraße. [Nunneordens arkiv, dokument och tidningsurklipp om Syster Hippolyta.]
Fenner, F., Henderson, D. A., Arita, I., Ježek, Z., Ladnyi, I. D. (1988). Smallpox and its Eradication. World Health Organization.
Frank, M. (2006). “Plack an der Schnüss” – Die Abteilung für Haut- und Geschlechtskrankheiten. I verket M. Frank & F. Moll (red.) Kölner Krankenhaus-Geschichten. Am Anfang war Napoleon (s. 409–422). Kölnisches Stadtmuseum.
Gutachten des Bundesgesundheitsamtes über die Durchführung des Impfgesetzes. Unter Berücksichtigung der Bisherigen Erfahrungen und neuer Wissenschaftlicher Erkenntnisse. Abhandlungen aus dem Bundesgesundheitssamt, Heft 2. (1959). Springer-Verlag.
Haavisto, E. (2012). Ylpön lapset. Vuosina 1918–1920 valmistettujen vahakuvien esinehistoria ja konservointi [opinnäytetyö, Metropolia Ammattikorkeakoulu]. Theseus. Länk.
Hoffmann, K. J. (2009). Schwester Hippolyta Wery und Schwester Honorata Feuser. Aus dem Leben zweier Ordensfrauen aus Großbüllesheim. Jahrbuch Kreis Euskirchen 2009, 81–82.
Karenberg, A. (2016). E-postkorrespondens.
Küpper, T. (red.). (2006). Ferdinand Zinsser. Rektor 1928–1929. Rektorenportraits. Universität zu Köln. Hänvisning 23.4.2021. Länk.
Schnalke, T. (1995). Diseases in Wax. The History of the Medical Moulages. Quintessence Publishing Co.
Schnalke, T. (2004). Casting skin. Meaning for doctors, artists and patients. I verket S. de Chadarevian & N. Hopwood (toim.) Models. The Third Dimension of Science (s. 207–239). Stanford University Press.
Steigleder, G. K. (1977). Zur Geschichte der Universitäts-Hautklinik Köln. Der Hautartz 1977(28) (suppl. II), XV–XIX.
Tomminen, T. (2017). E-postkorrespondens.
Wolters, M. (1988). Einfach da sein. 150 Jahre Genossenschaft der Cellitinnen nach der Regel des heiligen Augustinus Köln/Severinstraße. Parzellers Buchverlag & Werbemittel GmbH & Co.
Worm, A.-M., Sinisalo, H., Eilertsen, G., Ahren, E., Meyer, I. (2018). Dermatological Moulage Collections in the Nordic Countries. Journal of the European Academy of Dermatology and Venereology 32(4), 570–580.
Zinsser, F. (1912). Syphilis und syphilisähnliche Erkrankungen des Mundes. Für Ärzte, Zahnärzte und Studierende. Urban & Schwarzenberg.