Syster Hippolytas arv

En vaxavgjutning med en fastnålad tyglinning är fäst på en svartmålad träpanel. Bilden föreställer den nedre delen av ansiktet på en patient, närmare bestämt munnen med en svullen överläpp.
Moulage som föreställer sårnader på patientens överläpp till följd av syfilis. Avgjutningen är gjord av syster Hippolyta. Träpanelen under vaxavgjutningen har en etikett med den tryckta texten ”Universitätsklinik für Hautkrankheiten Cöln Lindenburg” och en handskriven text med diagnosen ”Syphilis I. Primäraffekt der Oberlippe”. Panelen bär konstnärens signering Sch. Hippolyta Aug.”. Illustration: Helsingfors universitetsmuseum / Sanna-Mari Niemi.

Yrkesinstitutet Stadin ammattiopisto donerade nio moulage, dvs. vaxavgjutningar, till Helsingfors universitetsmuseum 2013. Till en början visste man ingenting om föremålens bakgrund, men etiketterna och signeringarna antydde att de hade tillverkats av syster Hippolyta och att de var från Köln i Tyskland. De här små brottstyckena av information möjliggjorde att ett detektivarbete kunde inledas, och den här bloggtexten handlar om vad vi kom fram till.

Närbild av en signering som målats med vit färg på svartmålat trä. Litet vitt tyg och två nålar som håller tyget på plats skymtar uppe i det högra hörnet. En del av vaxavgjutningens etikett skymtar nedtill i det högra hörnet.
Vaxavgjutningens träpanel bär signeringen ”Sch. Hippolyta Augustinerin.” Illustration: Helsingfors universitetsmuseum / Henna Sinisalo.

I syster Hippolytas fotspår

Johanna Maria Wery (1870–1962) var tjugo när hon reste till Köln i november 1890. Resan från hennes hemby Großbüllesheim var inte längre än 40 kilometer, men under den resan tog Wery, bagarmästarens dotter, farväl av sitt tidigare liv. Den unga kvinnan var en hängiven katolik och hade för avsikt att ansluta sig till den augustinska nunneorden för att kunna ägna sig åt kristendomen och att hjälpa sin nästa. Väl framme togs hon emot med öppna armar. I klostret fick Mary Wery namnet Hippolyta och efter tio år som novis vigdes hon till nunna.

Det är inte mycket man vet om syster Hippolyta, utom att hon hade ett skickligt handlag och att hon var särskilt bra på att bearbeta vax. Tusen av hennes vaxavgjutningar var en källa till stolthet för dermatologiska kliniken vid Kölns universitet. Syster Hippolyta var bosatt i Köln den största delen av sitt liv, men flyttade på sin ålders höst till Marienborns kloster i Zülpich-Hoven, där hon också är begravd. Den intressantaste tiden för den här berättelsen handlar om den tid som syster Hippolyta tillbringade i Köln.

Porträtt i blyerts av en nunna som är klädd i en svart-vit nunnedräkt. Huvudklädet är svart på utsidan och vitt på insidan.
Syster Hippolyta. Illustrationen är gjord utifrån ett fotografi som publicerades i anslutning till Karl Johan Hoffmanns artikel (2009). Illustration: Henna Sinisalo.

Några ord om moulage

Moulage är tredimensionella avgjutningar i vax som har som syfte att avbilda hudsjukdomar. En moulage gjuts i en gipsform och får ett verklighetstroget utseende genom olikfärgade vaxblandningar, målade detaljer, ögonglober i glas och äkta hår. Vaxavgjutningar av den här typen ska inte förväxlas med de anatomiska vaxmodellerna som tillverkas med en annan teknik och som grundar sig på europeiska framställningstraditioner från slutet av 1600-talet.

De första moulagen framställdes i början av 1800-talet, men deras egentliga guldålder infaller i slutet av samma århundrade. Produktionen av moulage var som störst 1890–1950 i Europa, Amerika, Ryssland och Japan. Användningsområdena omfattade många medicinska specialområden, av vilka hud- och könssjukdomar var de vanligast förekommande. Moulagen ingick i kliniska samlingar och användes inom medicinsk undervisning. I början av 1900-talet började man också publicera fotografier av moulage inom medicinsk litteratur. De ställdes också ut för allmänheten och användes som hjälpmedel inom hälsofostran.

Vaxavgjutning med vit tygkrans på svart panel. Avgjutningen föreställer ansiktet, halsen och bröstkorgen på ett under ettårigt barn med små röda utslag överallt.
Även om man aldrig framställt moulage i Finland finns det tre tysktillverkade moulagesamlingar i landet. En av samlingarna är i privat ägo, medan de två andra tillhör samlingarna vid Helsingfors universitetsmuseum. Den kändaste av de här samlingarna är ”Ylppös barn”, som har sitt fokus på barnsjukdomar. Arvo Ylppö lät tillverka samlingen i Berlin i slutet av 1910-talet hos konstnärinnan Anni Müllensiefen. På bilden ett barn med röda hund från samlingen Ylppös barn. Illustration: Helsingfors universitetsmuseum / Henna Sinisalo.

Moulagens guldålder var endast några decennier lång. Fotografier i svartvitt stod sig inte i konkurrensen mot de färgstarka och informativa vaxavgjutningarna, men när färgfotona blev vanligare började intresset för avgjutningarna att falna. Moulagen som tidigare hade varit prestigehöjare i sjukhusen, till och med i den grad att det hade förekommit en viss tävlan om vem som har den största och ståtligaste moulagesamlingen, deponerades nu i otjänliga förhållanden, vilket ledde till att många av de känsliga vaxföremålen gick förlorade. Några av samlingarna förstördes också med avsikt.

Vaxkonstnär i medicinens tjänst

Vaxet var ett bekant material för Maria Wery redan innan hon flyttade till klostret, och man känner till att hon framställde religiösa vaxfigurer i sin hemby. Efter första världskriget började syster Hippolyta forma epiteser, dvs. proteser som täcker skadad vävnad, för soldater som förlorat näsan, ett öra eller en kind i kriget.

Det finns inga uppgifter om när Hippolyta började framställa moulage och varifrån hon fick de färdigheter som hon behövde i arbetet. Det kan hända att hon var självlärd, eller att hon hade fått handledning av någon. I sin orden var hon dock veterligen den enda nunnan som kunde framställa moulage.

Nunnorna i Hippolytas orden hade skött sjuka i Köln sedan 1838, och det är troligt att nunnorna också ansvarade för patientvården i Lindenburgs sjukhus i Köln i början av 1900-talet. Uppgiften tillföll dem senast 1919, när sjukhuset blev ett universitetssjukhus. Syster Hippolyta arbetade i sjukhuset i tiotals år och hade ett givande samarbete med Ferdinand Zinsser, professor i dermatologi, (1865–1952).

Zinsser ledde den i början av 1900-talet inrättade dermatologiska kliniken vid Lindenburgs sjukhus. Han avancerade till docent, professor och dekanus vid medicinska fakulteten vid Kölns universitet och slutligen till rektor för universitetet. Zinsser ledde den dermatologiska kliniken och arbetade som professor i dermatologi fram till sin pensionering. Det är troligt att det var just Zinsser som för syster Hippolyta hade kastat fram idén om att framställa moulage, eftersom han hade behov av sådana i undervisningen.

Professor Zinsser forskade i könssjukdomar, och han utkom med sitt viktigaste verk om syfilis 1912. Boken har en imponerande grafik med 51 illustrationer som föreställer moulage. Illustrationernas motiv skiljer sig rätt mycket från syster Hippolytas alster, även om vissa av sjukdomarna och symtomen är exakt de samma. Är det möjligt att bokens moulage kan vara framställda av någon annan vaxkonstnär? En annan förklaring kan vara att man använts sig av dåtida bildmanipulation.

Foto av en vaxavgjutning på svart bakgrund. En vit, veckad tyglinning omger avgjutningen. Bilden föreställer den nedre delen av patentens ansikte, närmare bestämt munnen med en svullen överläpp. En röd fläck syns på kinden. Likheten med det första fotot i den här bloggen är slående, med den skillnaden att den här bilden ser mer tecknad ut.
Illustration från Ferdinand Zinssers bok. Bilden föreställer ”Primäraffekt der Oberlippe”, dvs. sårnader på överläppen: ett av sjukdomens första symtom. Illustration: Zinsser, F. (1912). Syphilis und syphilisähnliche Erkrankungen des Mundes – Für Ärzte, Zahnärzte und Studierende, Fig. 1.
Två färgfotografier bredvid varandra. Båda bilderna föreställer en vaxavgjutning av en öppen mun. Vit beläggning syns i halsen. Avgjutningarna liknar inte varandra särskilt mycket.
Grafik från Ferdinand Zinssers bok och en moulage som framställts av syster Hippolyta. Båda föreställer ”Diphtherie”, dvs. difteri. Foto: Zinsser, F. (1912). Syphilis und syphilisähnliche Erkrankungen des Mundes – Für Ärzte, Zahnärzte und Studierende, Fig. 40 samt Helsingfors universitetsmuseum / Henna Sinisalo.

Nio moulage

Helsingfors universitetsmuseum har nio moulage av syster Hippolyta. Fyra av dem föreställer syfilis, två smittkoppor, medan det finns en av varje för vattkoppor, difteri och follikulär angina. Gå till Finna.fi för att se moulagen [Länk]. Moulage är svåra att tidsbestämma, men etiketternas text ”Universitätsklinik für Hautkrankheiten Cöln Lindenburg” ger en hänvisning till tidsperioden. Eftersom det inte fanns någon universitetsklinik före 1919, har man antingen tillverkat moulagen efter det eller bytt ut etiketterna i samband med att den dermatologiska kliniken anslöts till universitetet.

Moulagen som föreställer armen på en patient med smittkoppor kan troligen tidsbestämmas mer exakt, eftersom förekomsten av smittkoppor upphörde så gott som helt i Tyskland efter 1922. Det verkar sannolikt att professor Zinsser beställde smittkoppsmoulagen av syster Hippolyta medan det fortfarande var lätt att få tag på patienter med smittkoppor. En smittkoppsepidemi härjade i Tyskland 1916–1922. Åren med flest insjuknade var 1917 med drygt 3 000 fall och 1919 med över 5 000 fall.

Vaxavgjutning som föreställer en hand eller arm på svart panel. Huden har många blåsor av smittkoppor och pekfingrets nagel har svartnat. Vaxavgjutningen omges av en vit, veckad tyglinning.
Armen på en patient med smittkoppor den tredje dagen av sjukdomen. Syster Hippolyta har troligen framställt moulagen medan en smittkoppsepidemi härjade i Tyskland 1916–1922. Moulagen är skadad och det finns sprickor i vaxet. Illustration: Helsingfors universitetsmuseum / Anders Manns.

Hur, när och varför hamnade de nio moulagen i Finland och i Stadin ammattiopistos besittning? Det verkade länge som att de här frågorna kommer att förbli obesvarade. Studiesekreterare Tarja Tomminen började dock höra sig för bland före detta arbetstagare vid yrkesinstitutet och fick veta att en viss doktor Lagus hade donerat moulagen till Helsingin sairaanhoitajakoulu, yrkesinsitutets föregångare på 1960-talet. Doktor Lagus var redan pensionär på den här tiden, men föreläste ändå sporadiskt för sjukskötarstuderandena.

Doktor Lagus torde vara samma person som psykiatern Reino Lagus (1889–1974), som enligt matrikeln gjorde studieresor till Tyskland under åren 1912, 1921, 1924, 1925, 1950, 1951 och 1952. Det kan hända att han besökte Köln på en av dessa resor för att bekanta sig med den dermatologiska klinikens verksamhet, varefter han återvände hem med moulagen i sitt bagage.

Hårt öde

Det som numera återstår av den tusen avgjutningar stora moulagesamlingen vid den dermatologiska kliniken i Köln är veterligen de nio moulagen som av en ödets nyck hamnade i Finland. Syster Hippolytas moulage gick samma öde till mötes som många andra läromnedel: de blev gammalmodiga.

Den obehövliga samlingen lagrades i ogynnasamma förhållanden i sjukhusets källare någon gång efter andra världskriget. Moulagen blev i allt sämre skick tills den nya direktören Gerd Klaus Stegleder inte längre såg någon annan utväg än att helt och hållet låta förstöra samlingen.

Henna Sinisalo, museiamanuens

Översättning: Språktjänster vid Helsingfors universitet.

Källor

Archiv der Cellitinnen Köln, Severinstraße. [Nunneordens arkiv, dokument och tidningsurklipp om Syster Hippolyta.]

Fenner, F., Henderson, D. A., Arita, I., Ježek, Z., Ladnyi, I. D. (1988). Smallpox and its Eradication. World Health Organization.

Frank, M. (2006). “Plack an der Schnüss” – Die Abteilung für Haut- und Geschlechtskrankheiten. I verket M. Frank & F. Moll (red.) Kölner Krankenhaus-Geschichten. Am Anfang war Napoleon (s. 409–422). Kölnisches Stadtmuseum.

Gutachten des Bundesgesundheitsamtes über die Durchführung des Impfgesetzes. Unter Berücksichtigung der Bisherigen Erfahrungen und neuer Wissenschaftlicher Erkenntnisse. Abhandlungen aus dem Bundesgesundheitssamt, Heft 2. (1959). Springer-Verlag.

Haavisto, E. (2012). Ylpön lapset. Vuosina 1918–1920 valmistettujen vahakuvien esinehistoria ja konservointi [opinnäytetyö, Metropolia Ammattikorkeakoulu]. Theseus. Länk.

Hoffmann, K. J. (2009). Schwester Hippolyta Wery und Schwester Honorata Feuser. Aus dem Leben zweier Ordensfrauen aus Großbüllesheim. Jahrbuch Kreis Euskirchen 2009, 81–82.

Karenberg, A. (2016). E-postkorrespondens.

Küpper, T. (red.). (2006). Ferdinand Zinsser. Rektor 1928–1929. Rektorenportraits. Universität zu Köln. Hänvisning 23.4.2021. Länk.

Schnalke, T. (1995). Diseases in Wax. The History of the Medical Moulages. Quintessence Publishing Co.

Schnalke, T. (2004). Casting skin. Meaning for doctors, artists and patients. I verket S. de Chadarevian & N. Hopwood (toim.) Models. The Third Dimension of Science (s. 207–239). Stanford University Press.

Steigleder, G. K. (1977). Zur Geschichte der Universitäts-Hautklinik Köln. Der Hautartz 1977(28) (suppl. II), XV–XIX.

Tomminen, T. (2017). E-postkorrespondens.

Wolters, M. (1988). Einfach da sein. 150 Jahre Genossenschaft der Cellitinnen nach der Regel des heiligen Augustinus Köln/Severinstraße. Parzellers Buchverlag & Werbemittel GmbH & Co.

Worm, A.-M., Sinisalo, H., Eilertsen, G., Ahren, E., Meyer, I. (2018). Dermatological Moulage Collections in the Nordic Countries. Journal of the European Academy of Dermatology and Venereology 32(4), 570–580.

Zinsser, F. (1912). Syphilis und syphilisähnliche Erkrankungen des Mundes. Für Ärzte, Zahnärzte und Studierende. Urban & Schwarzenberg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *