Hovslagarutrustning i födelsedagsgåva

Den här gången har vi valt en hovslagarlåda i trä till Månadens föremål. Veterinärmedicinsk överste Georg Öhman (1891–1957) fick lådan i gåva i december 1941. Trots att gåvan överräcktes i december var hovslagarlådan ingen julklapp, utan en födelsedagsgåva till Öhman som fyllde 50 år.

Bild i två delar. Den första bilden föreställer en platt låda. På lådans lock finns en metallbricka med gravering: namnen på gåvans givare och mottagare. På den andra bilden står lådan öppen. Inne i lådan ligger hovslagarverktyg som är fästa vid lådans lock och botten med små trästöd.
Hovslagarlådan är tillverkad i ljust, lackat trä. Varje redskap har en egen, noggrant utmätt plats. Bild: Helsingfors universitetsmuseum / Katariina Pehkonen.

Metallbrickan som sitter på lådans lock berättar att Öhman fått hovslagarlådan i gåva från Hästsjukhus 5. Öhman tjänstgjorde vid sjukhuset för krigshästar i fyra månaders tid innan han fick andra arbetsuppgifter vid Högkvarteret under fortsättningskriget.  Hovslagarlådan innehåller alla basverktyg som en hovslagare behöver i sitt arbete. I lådan finns hovtång, hovklippare, hammare, nitjärn, täljkniv, rasp, några nitklingor och en visitertång.

En smed tar loss en sko från hästens hov. I förgrunden syns en verktygslåda med hovslagarverktyg.
Skoning av en häst. Bild: Museiverket, Etnologiska bildsamlingarna, Pekka Kyytinens samling. Fotograf Pekka Kyytinen.

Jägare nr 1 rycker in

Georg Öhman föddes 22.12.1891. Efter att ha avlagt studentexamen år 1912 åkte han till Tyskland och inledde sina veterinärstudier i Dresden.  Öhman fick sin examen år 1917. I hans ungdom var det inte möjligt att avlägga veterinärstudier i Finland, för Veterinärmedicinska fakulteten inledde sin verksamhet i Helsingfors först år 1945. Utöver Dresden åkte många veterinärstuderande från Finland till Hannover, Tartu och Stockholm, tills landet fick en egen veterinärmedicinsk högskola.

Under Öhmans studietid vändes världen upp och ner. Finlands ställning som en del av det ryska kejsardömet hade väckt oro ända sedan de så kallade ofärdsåren. Aktivister drömde redan om ett självständigt Finland. Då första världskriget bröt ut år 1914, började en grupp studenter planera att skaffa egna vapen och åka till Tyskland för att skaffa militär utbildning. Öhman anslöt sig till aktivisterna då han besökte sitt hemland. Efter att han åkte tillbaka till Tyskland fortsatte han också värvningsverksamheten utomlands bland sina studerande vänner. I februari 1915 anlände han med 54 andra aspiranter till utbildningslägret i Lockstedt. Öhman kallades för jägare nr 1, för han var den första finländaren som skrev in sig på Pfadfinder-kursen och inledde sin jägarutbildning.

En mansperson i militäruniform och mössa med skärm ser rakt in i kameran.
Georg Öhman fotograferad år 1939. Bild: Helsingfors universitetsmuseum / Ester Harkio. Uusi Valokuvaamo.

Öhman gjorde karriär i militären och han arbetade med många olika uppgifter. År 1918 återvände han tillsammans med jägarnas huvudtrupp till ett Finland som hunnit bli självständigt och nu förhärjades av ett inbördeskrig. På 1920- och 1930-talen arbetade Öhman bland annat som veterinär vid Fältartilleriregemente 1, lärare i hippologi vid Kadettskolan och Skyddskårens befälsskola och hovslagarlärare vid Hovslagarskolan.  Hovslagarlådan var en lämplig femtioårsgåva för Öhman, som också arbetat i praktiken som lärare. Under vinterkriget fick Öhman tjänstgöra bl.a. som chef vid Högkvarterets veterinärmedicinska avdelning, och under fortsättningskriget arbetade han som inspektör för veterinärmedicinen. Efter kriget ledde han Hovslagarskolan i tio år och arbetade även som kontorschef vid Huvudstaben. Georg Öhman dog 9.12.1957.

Veterinären som facklitterär författare

Öhman var också en duktig skribent. Han skrev två läroböcker inom hästskötsel, och behandlade även hovslagarkonsten i dessa böcker. I Hevosopin käsikirja upseereille ja hevosystäville (1921) berättar Öhman om hovslagarkonstens historia, hästbenets anatomi, hovskötsel och hovsjukdomar. Enligt handboken ”måste man behandla hästen lugnt och vänligt men utan rädsla när man skor den. De flesta hästar låter snällt sko sig, om bara hovslagaren vet vad han gör och inte orsakar djuret smärta.”

I Öhmans texter kan man urskilja en respekt och kärlek för hästar. Djurets välmående skulle prioriteras framom den egna bekvämligheten. ”Oberoende om man fraktar hästar med tåg, fartyg eller flygplan, måste officeraren och fodermästaren när de anländer till viloplatsen först ta hand om hästen och först sedan om sig själva, hur bittert det än kan kännas”, skrev Öhman i Hevosopin käsikirja.  Enligt Sotamiehen hevosoppi (1923) skulle ”var soldat ha som hederssak att hålla sin häst ren och välskött”.

Två bokomslag, den ena boken heter Sotamiehen hevosoppi och den andra Hevosopin käsikirja. Den sistnämnda har en omslagsbild av ett mörkt hästhuvud.
Öhmans guideböcker om hästskötsel. Bild: Helsingfors universitetsmuseum / Katariina Pehkonen.

Hästar i krig

1930- och 1940-talets Finland var ett jordbrukssamhälle. Hästen var nödvändig för jord- och skogsbruket innan jordbruksmaskiner blev vanliga. Soldaterna som kämpade i vinter- och fortsättningskriget var vanligtvis vana vid att hantera hästar. I kriget användes hästar särskilt för att transportera utrustning, ammunition, fältkök och artilleri till främsta linjen.

I armén ansvarade fodermästaren för inkvartering och proviantering av hästarna. En dags krigsfoderportion innehöll hö, havre och havrehalm, cirka fyra kilo av varje. Under fortsättningskriget var det ont om foder, så fodret fick bestå av hö, kraftfodercellulosa och halm. Nödransonen för hästar var två kilo rent havre.

Mer än 72 000 hästar rekvirerades från det civila och togs i militär tjänst under kriget. Cirka 20 000 av dessa hästar stupade. Utöver soldaterna och fodermästarna som skötte om hästarna hade de veterinärmedicinska trupperna mycket att stå i med på grund av det stora antalet hästar. Sårade och sjuka hästar fick vård vid hästsjukhusen och sjukstallen. En av Georg Öhmans arbetsuppgifter under krigstiden var att åka runt till dessa sjukhus och stall och kontrollera att hästarna fick adekvat vård. Den finska hästen var uthållig och pålitlig i de svåra krigsförhållandena. När en bekant häst dog, sörjde man den som en kär vän.

Sju soldater och en lotta i gruppbild framför en bil och ett timmerhus.
Överste Öhman (tredje från vänster) har nyss inspekterat ett hästsjukhus i Uhtuaområdet. Bild: SA-kuva / Erkki Kiviranta.

Katariina Pehkonen, museiamanuens

Översättning: Acolad Finland Oy

 

Källor:

Sahi, Timo: Elämä jääkärinä ja eläinlääkärinä – Lääkärit jääkäriliikkeessä osa 2. Sotilaslääketieteen aikakauslehti 2/2017, 32-37.

Öhman, Georg: Hevosopin käsikirja upseereille ja hevosystäville. Otava 1921.

Öhman, Georg: Sotamiehen hevosoppi: armeijan oloja ja sotilaille asetettavia vaatimuksia silmällä pitäen laadittu esitys hevosen hoidosta. Otava 1923.

Uppgifterna om Georg Öhmanin på webbplatsen Sotapolku.fi: https://www.sotapolku.fi/henkilot/-hman_georg_22.12.1891_kerava/, hämtad 3.5.2022.

Hevonen sodassa vuosina 1939-1945: http://www3.lappeenranta.fi/museot/verkkonayttelyt/heihoplaa/sivut/Historiaa-osa4.html, hämtad 3.5.2022.

Simola, Seppo: Hevonen oli korvaamaton resurssi sodassa: https://www.reservilainen.fi/uutiset/hevonen_oli_korvaamaton_resurssi_sodassa, hämtad 3.5.2022.

Öhman, Thomas: Jägare Georg Öhman från Lovisa. https://www.pressreader.com/finland/ostnyland/20180213/281736974916504, hämtad 23.2.2022.

Kengitysvälineet, presentationsvideo på webbplatsen för Hevostietokeskus: https://hevostietokeskus.fi/i/videot/kengitys2/kengitysvalineet, hämtad 4.5.2022.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.