Nationsflaggan – en farlig frihetssymbol?

På bordet vilar en spröd silkesflagga. Det är Wiborgska nationens första flagga, och den är fylld av symbolik. Flaggan är så rik på symboler att dess tillverkning försenades med flera år eftersom flaggan förbjöds redan innan syarbetet inleddes.

En brunskiftande silkesflagga med olika broderade mönster på mitten. Överst en stjärna broderad i gyllene tråd, med långa paljettbroderirader som ljusstrålar. Under stjärnan en violett krona dekorerad med guld- och silvertråd. Under kronan två vapen. Det högra vapnet föreställer ett slott, broderat i ljusbrun och grå tråd, på ett blått tygbotten. Under slottet bokstaven W, broderad i silvertråd. Det vänstra vapnet har en ljusrosa övre del, den nedre delen är ljusblå. På det blå tyget bokstaven W, broderad i silvertråd, och på det ljusrosa tyget tre kronor. På flaggan finns också två broderade kvistar korsvis runt vapnen. Den högra kvisten är ek, den vänstra en lagerkvist. Kvistarna är sammanbundna med en ljusblå rosett. I flaggans vänstra kant finns ett blåvitt flätat silkessnöre med en stor tofs.
Det är Wiborgska nationens första flagga, och den är fylld av symbolik. Viborg stads dåvarande vapen bredvid det tidigare trekronorsvapnet. Ovanför vapnen en krona, som kan tolkas som en symbol för storfurstens eller Sveriges – det forna moderlandets – makt. Flaggan avbildad år 2021. Foto: Helsingfors universitetsmuseum / Anni Tuominen.

Flaggfeber

Det Kejserliga Alexandersuniversitetets studentnationer hade lagts ner år 1852. Mitten av seklet var en orolig tid i Europa, och det utbröt t.o.m. revolutioner i många länder. Oron var stor för att upprorsandan också skulle sprida sig till Finland via studenterna och studentnationerna. Trots nedläggningen fortsatte många nationer sin verksamhet inofficiellt, tills de åter blev lagliga 26.3.1868. Då fanns det sex studentnationer, bland dem Wiborgska nationen.

När studentnationerna blev åter lagliga började nationsaktiva ivrigt planera egna nationsflaggor, som tillverkades av kvinnor från nationens landskap. Man talade till och med om ”flaggfeber”. Viborgarnas flaggsömnad leddes av Natalia Indrenius, vars make Bernhard Indrenius var vice kansler för universitetet 1866–1869. Ironiskt nog hade vice kansler Indrenius tidigare presenterats i Wiborgska nationens tidning i en karikatyr där han tillsammans med rektor Arppe rev sönder studenternas flagga till trasor.

Studenternas flaggiver sågs inte med blida ögon i S:t Petersburg.  Användningen av flaggor förbjöds redan våren 1869, innan viborgarnas flagga ens hann bli färdig. Nationen fick vänta på sin flagga i flera år. Flaggan blev till slut färdig år 1876. Det var åter de viborgska kvinnorna som stod för arbetet. Den här gången leddes syarbetet av Ida Zilliacus, vars make Henrik Wilhelm Zilliacus var inspektor för Wiborgska nationen. Så kunde nationen äntligen ta i bruk flaggan som den här berättelsen handlar om.

En ung dam i en stramt uppknäppt sammetsdräkt. Damens hår är uppsatt i en knut och pannluggen är lockad.
Ida Zilliacus visitkort. Zilliacus brorsdotter, Finlands första kvinnliga professor Alma Söderhjelm, beskrev sin faster som fördomsfri och bestämd. Foto: Museiverket, Historiska bildsamlingen / Charles Riis & C:o. CC BY 4.0.

Om flaggornas användning

Nationsflaggor har ända från början använts vid viktiga evenemang, t.ex. demonstrationer, uppvaktningar, nationsfester och promotioner. Också under självständighetstiden har nationsflaggorna synats i gatubilden bl.a. då studenterna firar Finlands självständighet. Studenternas fackeltåg på självständighetsdagen ordnades för första gången år 1951, marskalk Mannerheims dödsår. Alla studentnationer vid högskolorna i Helsingfors . Ca 2 000 studenter deltog i fackeltåget, och tusentals åskådare följde med evenemanget. Evenemanget började med kransnedläggning vid marskalkens grav, varefter processionen marscherade från Sandudds gravgård till Senatstorget, där det framfördes festtal och sång.

Rader av facklor lyser i mörkret på Senatstorget. Bland facklorna finns också flaggor. Storkyrkan syns i bakgrunden till höger bakom folkhopen.
Studenternas första fackeltåg på självständighetsdagen 6.12.1951. Foto: Helsingfors universitetsmuseum / Yrjö Lintunen.

Flaggan är sliten, vilket berättar om att den använts flitigt

Flaggan är tillverkad av gräddfärgat silkestyg, som efter 145 år antagit en ljusbrun färg, dels på grund av tyget åldrats och blivit smutsigt, dels på grund av missfärgning från nikotin. Flaggans lukt avslöjar att rökning har varit en del av nationernas vardag ända till de senaste decennierna.

Silkestyget har blivit skört och det finns revor särskilt omkring broderimönstren. En del av flaggans mönster är broderade med metalltråd, och det finns flera lager av kartong mellan bottentyget och mönstertyget. Broderierna och flaggans mönster väger betydligt mer än tyget, och därför har det uppstått revor runt broderierna. Vid slutet av 1800-talet var det vanligt att tillsätta bl.a. metallsalter till silkestyg för att göra det tyngre. Det gjorde man eftersom silkestyg prissattes efter vikt. Silkets draghållfasthet minskar med tiden, och belastat silke är skörare än obelastat. Det är möjligt att silkestyget i Wiborgska nationens flagga är belastat, men antagligen har det belastats väldigt lite eller med sådana ämnen som inte har förstört tyget helt och hållet.

I flaggans övre hörn på flaggstångens sida finns mörka ränder som tyder på att flaggan stått framme under långa tider. När flaggan hänger från stången, har vecken skymts från solljuset, och därför har de tygpartierna förblivit ofärgade. Silkestyget i flaggans övre hörn har utstått den största påfrestningen, vilket har orsakat revor.

Den ljusgula silkesflaggans övre hörn. Flaggan har revor i hörnet. På bilden syns också strålliknande ljusare och mörkare ränder som går från flaggans hörn mot mitten av flaggan.
Flaggans övre hörn i närbild. Foto: Helsingfors universitetsmuseum / Anni Tuominen.

Flaggan har missfärgningar som uppstått på grund av fukt, ”vandring” av textilernas färgämnen och vattenränder. Flaggans material har ursprungligen valts ut med tanke på att de ska hålla lite regn och rusk i utomhusbruk, men det är möjligt att det sänkta pH-värdet på det åldrande tyget har gjort färgämnena vattenlösliga. Det är förstås en läcker tanke att fläckarna skulle ha orsakats av festdrycker som spillt över flaggan i nationsfestens vimmel, men antagligen är det luftens fukthalt som är skyldig till fläckarna.

Skador i flaggans nedre hörn: Gula fläckar bredvid kvistar broderade i grönt. Ovanför kvistarna syns revor, och i nedre kanten fuktstrimmor, dvs. ljusbruna vågformade mönster som orsakats av smuts som rört sig med fukten.
Skador i flaggans nedre hörn: den gula färgen har ”vandrat” iväg från broderitråden i de gröna kvistarna. Ovanför kvistarna syns revor som uppstått på grund av broderimönstrens vikt. I nedre kanten syns fuktstrimmor, dvs. mörkare mönster som orsakats av smuts som rör sig med fukten. Foto: Helsingfors universitetsmuseum / Anni Tuominen.

Även om flaggan i sitt nuvarande tillstånd är skör och ser ut att vara i dåligt skick med alla fläckar och revor, är det viktigt att de värdefulla spåren efter användning inte avlägsnas, om flaggan konserveras i framtiden.

Flaggan upptas i Universitetsmuseets samlingar

Även om flaggor numera är värdefulla museiföremål som behandlas med silkeshandskar, har de varit bruksföremål för nationerna. Det syns – och får synas – utanpå. Naturligtvis innebär det att flaggorna inte kan användas för evigt. Wiborgska nationens har haft flera flaggor av lite olika modeller. Den flagga som restes under det första fackeltåget på självständighetsdagen verkar ha varit nationens näst äldsta flagga. Båda flaggorna skänktes till det dåvarande Helsingfors universitets museums samlingar på 1980-talet. I dag är flaggorna pärlor i Universitetsmuseets samlingar.

En gräddfärgad tygflagga med olika broderade mönster i mitten. Mönstren är huvudsakligen desamma som på den första flaggan, men kronan ovanför vapnen saknas. Mönstren har inte broderats in med metalltråd och paljetter, utan med broderitråd.
Wiborgska nationens näst äldsta flagga, där den största kronsymbolen utelämnats. Flaggan fotograferad år 2021. Foto: Helsingfors universitetsmuseum / Anni Tuominen.

 

Susanna Hakkarainen, projektplanerare

Anni Tuominen, konservator

Översättning: Acolad Finland Oy

Källor:

Kaukomieli XVII. Ylioppilaselämää – Wiipurilainen Osakunta 1653–2003.

Helsingfors 2003.

Klinge, Matti 1978: Kansalaismielen synty. Ylioppilaskunnan historia 1853–1871. Vasa.

Kolbe, Laura 1993: Sivistyneistön rooli. Helsingin yliopiston ylioppilaskunta 1944–1959. Keuruu.

Teperi, Jouko 1988: Henkinen taistelu Karjalasta autonomian ajan lopulla. Viipurilainen osakunta 1868–1917. Villmanstrand.

TIMÁR-BALÁZSY, A., & EASTOP, D. (2002). 2002: Chemical principles of textile conservation. Oxford, Butterworth-Heinemann.

MAREI HACKE (2008) Weighted silk: history, analysis and conservation, Studies in Conservation, 53:sup2, 3-15, DOI:  10.1179/sic.2008.53.Supplement-2.3

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.