Månadens föremål är ett porträtt på professor Anders Wilhelm Ingman. Porträttet målades av den tyskfödde porträttmålaren Bernhard Reinhold. A. W. Ingman (1819–1877) var professor i exegetik, dvs. vetenskapen om bibeltolkning, vid Kejserliga Alexanders universitetet åren 1864–1877. Ingman var präst och teolog, men också en passionerad förkämpe för det finska språket. Han var en av sin tids bästa experter i finska språket vid universitetet och den första professorn i teologi som föreläste på finska under denna period, då det officiella undervisningsspråket var svenska.
Intresse för finska språket
Anders Wilhelm Ingman föddes år 1819 i en svenskspråkig familj i Lochteå i Mellersta Österbotten. Han blev intresserad av det finska språket redan i skolan. Pojkarna i trivialskolan i Uleåborg pratade finska med varandra, och när Anders gjorde utflykter i näromgivningen bekantade han sig också med det lokala mångskiftande folkspråket. Han tog studentexamen vid gymnasiet i Åbo år 1838 och studerade därefter bl.a. filosofi, grekiska och österländska språk vid Alexanders universitetet i Helsingfors. Han utökade systematiskt sina kunskaper i finska språket och gick på föreläsningar som hölls av docenten i finska språket Matthias Castrén. Hans magisteravhandling, som utkom år 1841, var en av de första avhandlingarna som delvis var skriven på finska. Efter att ha blivit prästvigd år 1844 arbetade han i tjugo år som präst i Tavastland och Österbotten. Ingman ägnade sig åt det finska språket också under hans år som präst, särskilt under hans tid som kaplan i Övervetil, dagens Vetil kommun, där han började skriva kapellmötenas protokoll på finska och inledde arbetet på en bibelöversättning. År 1855 fick han i uppdrag att korrigera språket och rättskrivningen i den dåvarande kyrkobibeln. Han blev så intresserad av uppdraget att han översatte hela Bibeln. Ingmans finska översättning fick ett motstridigt mottagande och togs endast i provanvändning.
Från landsbygdspräst till universitetsprofessor
År 1864 utnämndes Ingman till professor i exegetik, och han blev den första som undervisade i bibeltolkning på finska. På 1860-talet var det fortfarande sällsynt med finskspråkig undervisning vid universitetet. År 1863 hade utfärdats en proklamation om att det var tillåtet att undervisa vid universitetet på finska. Det var dock inte alldeles enkelt att börja undervisa på finska. Även om initiativet kom från teologistuderande, kunde inte alla studenter finska och därför var Ingman till en början tvungen att föreläsa delvis på finska, delvis på svenska.
Ingman uppmuntrade sina studenter att förkovra sina kunskaper i finska språket och att föra diskussioner på finska. Som inspektor i Tavastländska nationen deltog han aktivt i nationslivet också själv, och han föreslog diskussionsämnen och höll föredrag. Det är Ingmans förtjänst att finska språket blev studentnationens officiella språk.
Ingman fortsatte sitt översättningsarbete under sin tid som professor och utgav en serie om tolkningar av Bibeln på finska som var den första i sitt slag. Han verkade också som ordförande för Finska litteratursällskapets språkvetenskapliga avdelning och deltog aktivt i tidningsdebatten om finska språket. Enligt Ingman skulle man eftersträva språkets rikedom i översättningsarbetet, och språket skulle utvecklas utifrån folkspråket. Ingman använde många poetiska uttryck, allitterationer och dialektala ord i sina egna översättningar. Stilen blev föremål för mycket kritik och professorn i finska språket August Ahlqvist kallade den spefullt för ”dialectus ingmanius”. Trots kritiken måste man konstatera att Ingman gjorde en betydande insats för utvecklingen av den finska teologiska terminologin.
Ingman och kvinnornas studierätt
På 1870-talet fördes intensiva debatter bland studenterna om kvinnornas rätt att studera vid universitetet. Ingman hade en rätt konservativ åsikt i denna sak. Han ansåg att för mycket bildning kunde till och med vara menligt för en kvinna, vars viktigaste roll var att vara husfru och hemmets skyddsande. Han såg ändå till att hans egna döttrar fick utbildning och anställde kompetenta hemlärare för dem. Alla fyra döttrar blev lärare, och de skapade sina egna karriärer efter faderns död. Till exempel den äldsta dottern Junia Ingman arbetade 30 år som föreståndarinna för handarbetsskolan i Helsingfors och gjorde studieresor utomlands. Nämnvärt är också att Lina Ingman, som arbetade som guvernant och senare som lärare vid Helsingin Suomalainen Tyttökoulu var den första som upptäckte den tioåriga Helene Schjerfbecks begåvning. Hon presenterade Schjerfbecks teckningar för bildkonstnären Adolf von Becker, som därefter ordnade så att Schjerfbeck fick en frielevsplats på Finska konstföreningens ritskola.
Porträttmålaren Bernhard Reinhold (1824–1892)
Ingmans porträtt målades av den tyske konstnären Bernhard Reinhold, som kom till Finland från Dresden år 1869. Han hade hört av en finsk elev att det skulle finnas arbete för en porträttmålare i Finland. Reinhold bodde i Finland åren 1869–1874 och gjorde dessutom flera besök här åren 1874–1878. Han fick många beställningar och målade porträtt på märkespersoner i Finland, bland annat på universitetsprofessore. I universitetets porträttsamling Galleria Academica finns 12 porträtt som Reinhold målat. Som de bästa av dem betraktas porträtten på Elias Lönnrot (1872), J. V. Snellman (1874) och Adolf Moberg (1875).
Reinhold målade också altartavlorna till tre kyrkor i Finland: Eckerö, Mäntsälä och Ruovesi. Han deltog aktivt i konstlivet och gav konstundervisning till bland annat den femtonårige Albert Edelfelt och A.W. Ingmans brorsdotter Eva, som senare specialiserade sig på porträtt.
Ingmans porträtt från år 1878 är en av de sista porträtten som Reinhold målade i Finland. Ingman avled år 1877. Det är inte känt huruvida arbetet på porträttet inleddes medan Ingman fortfarande var i livet eller om det eventuellt målats efter hans frånfälle, möjligen efter ett fotografi. Porträttet har uppenbarligen kommit till universitetet från Ingmans arvingar. I konsistoriets protokoll av den 24 maj 1939 nämns att teologiska fakulteten som testamentsdonation fått två porträtt på professor A. W. Ingman, av vilka den andra målats av Reinhold. Lina Ingman avled samma år, och det kan gott hända att porträttet härstammar från hennes kvarlåtenskap.
Porträttet på Ingman har tidigare varit framme i universitetets huvudbyggnad i lärarnas kafé och i kanslers väntrum.
Detta föremål kommer att ställas fram på vårt museums nya kärnutställning, som öppnas hösten 2023 i Helsingfors universitets huvudbyggnad.
Merike Holmberg, kundrådgivare och guide
Översättning: Acolad Finland Oy
Källor:
Galleria Academica. Yliopistomiesten muotokuvia (red. och inledning Onni Okkonen). Helsingfors och Borgå: WSOY, 1961.
Heikel, Ivar. Helsingin yliopisto 1640-1940. Helsingfors: Kustannusosakeyhtiö Otavan kirjapaino, 1940.
’Junia Ingman’. Naisten ääni no.9. 01.01.1911. https://digi.kansalliskirjasto.fi (hämtad 20.03.2023)
Luukkanen, Tarja-Liisa. Sääty-ylioppilaasta ensimmäisen polven sivistyneistöön. Jumaluusopin ylioppilaiden sukupolvikehitys ja poliittis-yhteiskunnallinen toiminta 1853-1918. Helsingfors: SKS, 2005.
Konttinen, Riitta. ”Ingman, Eva (1853-1914)”. Nätpublikationen Finlands nationalbiografi http://urn.fi/urn:nbn:fi:sks-kbg-003403 (hämtad 20.03.2023)
Murtorinne, Eino. ”Ingman, Anders Wilhelm (1819-1877)”. Nätpublikationen Finlands nationalbiografi http://urn.fi/urn:nbn:fi:sks-kgb-003492 (hämtad 20.03.2023)
Pihlajamaa, Lauri. Anders Wilhelm Ingman: elämä ja kirjallinen työ. Terttu Pihlajamaa Förlag: Stockholm, 2006.
”Porträttmalaren Bernhard Reinhold.” Finskt Museum 1912. Opuscula Aspeliniana. Kirjoitelmia kulttuurihistoriamme varhaistaipaleelta. Helsingfors, 1942.
Ylitalo, Marko. ”Taiteilija, jota ei pysäyttänyt mikään”. https://hs.fi/kuukausiliite/art-2000006169072.html (hämtad 20.03.2023)