C. L. Engels byggnadsritning för Helsingfors universitets huvudbyggnad

I oktober 1827 gav den ryske tsaren Nikolaj I order om att flytta Kejserliga Åbo Akademi till Helsingfors, det finska storfurstendömets nya huvudstad. Förflyttningen blev slutlig efter den ödesdigra branden i Åbo i september 1827. Man beslöt att universitetets nya byggnader skulle placeras i en viktig del av den nya huvudstadens monumentalcentrum, som då var under byggnad. Den tyskfödda Carl Ludvig Engel ansvarade för planeringen.

Engel ritade upp fyra serier med ritningar av universitetets huvudbyggnad. En av serierna finns i Helsingfors universitetsmuseums samlingar. Ritningen som avbildar den södra fasaden och genomskärningen av huset visar de förverkligade och oförverkligade planerna för den vackra byggnaden.

Handritad och laverad byggritning som avbildar byggnadens fasad samt en vy mot byggnadens vestibul och solennitetssal. På ritningen finns text på ryska och svenska.
Carl Ludvig Engels byggnadsritning (1828) för huvudbyggnaden vid Helsingfors universitet. I vänstra hörnet av den översta våningens bottenplan kan man se konsistoriesalen, som förstördes i fortsättningskrigets bombningar. Utöver Engels signatur bär ritningen också underskriften av arkitekt Anton Wilhelm Arppe, Engels underlydande på intendentkontoret. Bild: Helsingfors universitetsmuseum

Arkitekten i björnarnas land

Carl Ludvig Engel (1778–1840) var ursprungligen hemma från Berlin. Han studerade först till lantmätare, men studerade sedan vidare och tog arkitektexamen år 1804. På grund av Preussens förluster i kriget blev det svårt för Engel att hitta arbete efter att han tagit sin examen. Engel sökte sig utomlands, först till Tallinn, sedan till S:t Petersburg. Han kom till Åbo för första gången år 1814 i syfte att söka arbete. Engel var den första internationellt kända arkitekten som var verksam i Finland.

Engel var redan nära att återvända till Berlin, när han år 1816 valdes till arkitekt för Helsingfors monumentalcentrum. Engels förhållande till Finland och Helsingfors var inte helt okomplicerat. Helsingfors var en stad under byggnad och kunde inte erbjuda ett likadant societetsliv eller kulturliv som storstäder som Berlin kunde göra. Även klimatet var en utmaning för honom. Arkitekten fick ändå sitt livs chans i Helsingfors och beslutade därför att stanna. Engel skrev till sin vän Carl Herrlich 15.8.1816: ”Jag måste ännu stå ut i detta björnarnas land en tid framöver, innan jag kan söka mig till mildare klimat. Det arbete vi sysslar med här, fyller mina dagar på ett mycket angenämt sätt—”.

En landskapsmålning med berg och gamla byggnader i Helsingfors, en träkyrka avbildad till höger.
Omgivningen runt det nuvarande Senatstorget var karg och klippig, och man var tvungen att utföra en hel del omfattande och mödosamma sprängningsarbeten även i universitetskvarteret. På bilden syns Ulrika Eleonoras kyrka till höger och rådhuset till vänster. Bakom rådhuset reser sig en klockstapel. I mitten av bilden kan man skymta stenbyggnaderna på Storgatan (nuvarande Alexandergatan) i bakgrunden. Kyrkan låg på Uniongatans sida av det nuvarande Senatstorget. C. L. Engel: Ulrika Eleonoras kyrka och Stortorget, 1816, akvarell. Bild: Helsingfors stadsmuseum, Finna, CC BY 4.0

Skicklig tecknare och laverare

Ritningen som tillhör Universitetsmuseets samlingar bär Engels omsorgsfulla prägel. Han var en skicklig tecknare och laverare. Byggnaderna som planerats av Engel representerar den nyklassicistiska stilen. Antika grekiska och romerska motiv utnyttjades i byggkonsten, och rumsindelningen fick gärna vara symmetrisk. Engel tog intryck bl.a. av S:t Petersburg, som var en viktig stad för den klassicistiska stilriktningen. Den nyklassicistiska fasen vid 1800-talets början kallas också för empire-stil.

En ljus byggnad avbildad framifrån, ett torg framför byggnaden. På torget rör sig människor till fots eller till häst, vissa med häst och vagn. Till vänster syns mindre byggnader och till höger kyrkans klocktorn och en trappa.
Universitetets huvudbyggnad sett från Senatshusets (nuvarande statsrådborgens) trappa. Byggnadens ursprungliga färg var veterligen mycket ljus. Grafikblad nummer 5 från serien Vyer af Helsingfors och dess omgifningar (1850) av Frans Oscar Liewendahl. Bild: Helsingfors stadsmuseum, Finna, CC BY 4.0

På ritningen avbildas huvudbyggnadens södra fasad och en genomskärning av byggnaden vid vestibulen och solennitetssalen. Byggnadens fasad var veterligen vit eller åtminstone mycket ljus till en början, men färgen går inte att urskilja i Engels ritningar. Byggnadens fasad representerar stilidealen från antikens Grekland. Engel placerade joniska pelare vid fasaden. Dessa pelare symboliserar vetenskap och bildning.

Detalj ur byggnadsritningen. Byggnadens fasad.
Detalj från Engels ritning, den södra fasaden som vetter mot den nuvarande Alexandersgatan. Bild: Helsingfors universitetsmuseum
Detalj ur byggnadsritningen. En vy mot byggnadens vestibul och solennitetssal sedd från sidan.
Detalj från Engels ritning, en genomskärning av byggnaden sedd från norr, solennitetssalen till höger. Bild: Helsingfors universitetsmuseum

Engels avsikt var att gaveln mot Senatstorget skulle prydas av en skulptur föreställande den grekiska guden Apollon, men planen genomfördes aldrig. Huvudbyggnadens viktigaste rum, vestibulen och solennitetssalen, är noggrant avbildade, likaså de doriska pelarna i entréhallen och solennitetssalens korintiska pilastrar och halvpelare.

På den nedre delen av ritningen avbildas bottenplanen av byggnadens tredje våning, och intill bottenplanen finns anteckningar om de olika rummens användningssyften. Engel planerade bland annat utrymmen för de naturvetenskapliga mynt- och medaljsamlingarna på tredje våningen (den översta, nuvarande fjärde våningen). Rummen för de naturvetenskapliga växt-, insekt- och fisksamlingarna ligger där föreläsningssalarna är i dag. Förhörs- och föreläsningssalarna låg på andra våningen (nuvarande tredje våningen) i Engels plan.

Detalj ur byggnadsritningen. Handskriven text på svenska. En lista över rummen på tredje våningen samt datum och signatur.
Listan över lokalerna på tredje våningen i byggnadsritningen berättar om hur högt samlingarna värderades på universitetet. Rummen var i huvudsak reserverade för de naturvetenskapliga mynt- och medaljsamlingarna. Ritningen är godkänd av hans kejserliga majestät, och undertecknad ”På Nådig Befallning” av statssekreterare och universitetets tjänsteförrättande kansler Robert Rehbinder. Bild: Helsingfors universitetsmuseum

I universitetets solennitetssal firades akademiska högtider, och salen var länge Helsingfors viktigaste konsertsal. I den högra kanten av ritningen med genomskärningen syns kolossalbysten på Alexander I (Ivan Martos, 1814) med granitstod, ett centralt element i Engels solennitetssal. Bronsskulpturen, som klarat sig oskadd ur eldsvådan i Åbo, fick en prestigefylld plats i den amfiteaterlika, halvcirkelformade solennitetssalen. Festsalen är romersk till stilen, vilket framhävs av den nyklassicistiska skulpturen som avbildar kejsaren som en romersk härskare.

En svartvit teckning som föreställer solennitetssalen. Festklädda män och kvinnor sitter på bänken, i bakgrunden syns en kör som uppträder på scenen. Till vänster syns en stor bronsbyst av en man på en hög stod. Skulpturen är omgiven av krukväxter, och bredvid den står en utsmyckad talarstol med två ljusstakar ovanpå.
Helsingfors universitets solennitetssal, Kejsar Alexander III:s besök i Helsingfors 7–10.8.1885. Festkonsert, kören Ylioppilaskunnan Laulajat uppträder. På bilden kan man se salen i sin ursprungliga form, och kolossalskulpturen av Alexander I (bildhuggare Ivan Martos) med stod står fortfarande kvar. Skulpturen avlägsnades från solennitetssalen i början av 1930-talet på nationalsinnade studenters begäran. Bild: Efter en teckning av K. Brosch från 1885, Helsingfors stadsmuseum, Finna CC BY 4.0

Universitetsbyggnaden – en viktig del av Helsingfors historiska centrum

Kejsar Nikolaj I godkände Engels planer och kostnadsberäkningarna för bygget i mars 1828. 10.11.1831 skrev Engel till sin systerson Eduard Jacob: ”Min universitetsbyggnad är färdig så när som på några detaljer. Synd att du inte kan se den. Kanske har du sett ritningarna hos Senff, och fått ta del av byggnadens idé. Vestibulen med trappa och den stora, halvcirkelformade solennitetssalen med korintiska pelare ger ett storslaget intryck. Det är svårt att överträffa rappningsarbetets nivå här, så omsorgsfullt och noggrant utförs arbetet. Det finns inget behov att granska eller komplettera arbetet, som med tyska murare.” Byggnaden invigdes 19.6.1832. Engel planerade även en gymnastik-, fäktnings- och danssal för universitetet. Salen låg på Fabiansgatans sida av kvarteret och färdigställdes år 1834.

Universitetets huvudbyggnad fick en exceptionell position i Helsingfors stadsbild i jämförelse med det samtida Europa. Senatstorget var en arkitektonisk symbol för det nya autonoma Finland, och universitetets huvudbyggnad utgjorde en motpol för Senatsborgen mittemot. Även de ryska kejsarna Alexander I och Nikolaj I uppskattade Engel och hans arkitektur. Engel skrev i ett brev till sin vän Herrlich 19.4.1835: ”Det finns inte en enda tysk arkitekt i hela det ryska riket som skulle inneha en sådan tjänst och tilldelas så viktiga och prestigefyllda uppdrag som jag. Senast när han var här, presenterade den nuvarande kejsaren mig för kejsarinnan i den nya solennitetssalen, inför alla på universitetet, med följande ord: Herr Engel, er landsman, vår arkitekt, som här bygger denna stad.” Den ryska kejsarinnan Alexandra Feodorovna var likt Engel hemma från Preussen.

Efter de förödande bombningarna under fortsättningskriget 1944 beslutade man att bygga ut och bygga om solennitetssalen. Arkitekt J. S. Sirén ledde arbetet. Byggnaden renoverades grundligt på samma gång i enlighet med Siréns planer. Huvudbyggnadens vestibul var byggnadens bäst bevarade del och har fortfarande en äkta Engelsk anda. Sirén lät måla vestibulens väggar i en ljusare nyans än den ursprungliga, men den rosa färgen från Engels tid fick återvända när universitetet firade sitt 350-årsjubileum år 1990. Den senaste grundliga renoveringen slutfördes år 2021. Universitetets huvudbyggnad står kvar i ett av Helsingfors viktigaste kvarter i bättre skick än någonsin.

Päivi Rainio, museiamanuens

Översättning: Acolad Finland Oy

Källor:

Kansallisbiografia, SKS [Webbplats, 31.3.2022]. Engel, Carl Ludvig. https://kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/3213

Klinge, Matti 2012. Pääkaupunki. Helsinki ja Suomen valtio 1808–1863. Otava Kirjapaino Oy, Keuru 2012.

Kunnas, Veikko (red.); Lilius, Henrik (red.) 1990. Carl Ludvig Engel 1788–1840: utställning i kryptan i Helsingfors domkyrka 7.8.–14.9.1990. Helsingfors festspel, Helsingfors 1990.

Pekkala-Koskela, Eea (red.) 1989. Yliopiston Helsinki. Helsingfors universitet, Sanomaprint, Helsingfors 1989.

Pöykkö, Kalevi 1990. C. L. Engel 1778–1840. Helsingfors stadsmuseum, Memoria 6.

Sundman, Mikael (red.) 1989. C. L. Engel. Kirjeet. Gummerus kirjapaino Oy, Jyväskylä 1989.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *