En äldre herre blickar allvarligt från målningen, vänd en aning åt vänster. Under en mörk rock skymtar en vit skjorta med hög krage. Ett utmärkelsetecken från Sankt Annas orden i ett rött band runt halsen och Sankt Vladimirs kors på bröstet vittnar om kejsarens uppskattning. Det grå håret är bakåtkammat. På duken finns professor Johan Agapetus Törngren (1772–1859) förevigad. Som månadens föremål presenterar vi en instrumentbörs som tillhört honom.
Från det militära till en karriär som läkare
Törngren kom från blygsamma förhållanden och hade alltså inte de bästa utgångsläget för sin karriär. Hans föräldrar var Johan Jacob Törngren, sergeant i Nylands infanteriregemente, och Beata Kristina Malin, husföreståndarinna på Kiala gård. Törngren var elev i Borgå gymnasium när kriget mellan Sverige och Ryssland bröt ut 1788. Han blev biträde hos överkirurgen i Gustav III:s armé, Johannes Theophilus Nathorst, och tack vare det han lärde sig hos överkirurgen blev Törngren underläkare på ett krigssjukhus i Borgå. När freden kom övergick Törngren till att arbeta som fältskär, men han hade även tillfälle att avlägga sin studentexamen som han inte blivit klar med på grund av kriget. Haartman-stipendiet, 600 koppardaler om året, öppnade dörrarna till akademiska studier i Stockholm. Efter studierna promoverades han till medicine doktor 1802 och tog examen som magister i kirurgi eller fältskärsmästare året därpå.
Törngrens instrumentbörs tillverkades under de första åren på 1800-talet. Börsen är sydd i brunt silke och innerfodret i sammet. Var det månne Törngrens fru Eva Agatha, född Helsingberg, som broderade det vackra blommönstret? Med börsen medföljde gamla instrument till museets samlingar: en spatel, en kateter, korntång, några sonder, böjda synålar för att sy ihop sår med och två små lansettknivar. Sytråden i silke i pappförpackning torde däremot vara ett senare tillägg.
I Finland inledde Törngren en framgångsrik läkarkarriär. Under 1800-talets första år blev han stadsfältskär i Åbo, assistent till professorn i medicin vid Kungliga Akademien i Åbo och prosektor i anatomi som utförde obduktioner. Redan på 1810-talet avancerade han till stadsläkare i Åbo, stadskirurg och professor i medicin. Dessutom drev han en privatpraktik med stor framgång. Även hans jordegendom växte. På Laukko gård förplägade Törngren tillsammans med sin maka bland annat Elias Lönnrot när denne höll på att lägga sista handen vid Kalevala.
Smittkoppsfaran
Ännu på 1800-talet var smittkoppor en fruktad sjukdom. Cirka 15–30 procent av de insjuknade dog, och de som tillfrisknade fick ärr för resten av livet. Sjukdomen orsakade dessutom blindhet, dövhet och njurskador. Variolation eller inokulation, som förebyggandet av smittkoppor med hjälp av artificiellt orsakade smittkoppor kallades, var känd i Indien redan för över 2 000 år sedan. Till Europa spred sig metoden under 1700-talet. När smittkoppor framkallades på detta sätt var sjukdomen oftast betydligt lindrigare än vanligt men gav ändå immunitet. Den första variolationen i det svenska riket utfördes i Åbo 1754 av distriktsläkare Johan Haartman på dottern till professorn i medicin Johan Leche. Metoden var dock inte ofarlig, eftersom den milda sjukdomsvariant som den framkallade var smittsam. Dessutom dog ett par procent av de inokulerade. Upptäckten av den engelska läkaren Edward Jenner, smittkoppsvaccin baserat på kokoppor, slog därmed snabbt ut variolationen från och med 1790-talet. Smittkoppor var den första sjukdomen man lyckades utrota från världen med hjälp av vaccinering. Världshälsoorganisationen WHO förklarade sjukdomen besegrad 1980.
Allmän vaccinatör
Det nya vaccinet mot smittkoppor togs snabbt i bruk även i Finland. På grund av den höga mortalitet som smittkoppor innebar sågs vaccinet som ett centralt sätt att främja befolkningstillväxten och därmed landets välstånd. Därför var det i början Finska hushållningssällskapet som tog på sig att ordna vaccineringen. Sällskapet valde Törngren till allmän vaccinatör som hade hand om att framställa vaccin och skicka det till distriktsläkarna. Genom en kejserlig proklamation övergick ansvaret för vaccineringen helt till sjukvårdsmyndigheten 1825. Samma år utsågs Törngren till ordförande i Collegium medicum som hade hand om tillsynen av sjukhusförvaltningarna, läkartillstånden och apoteksverksamheten. När Törngren gick i pension 1833 fick han hederstiteln arkiater.
Lansettknivarna som hör till Törngrens instrumentbörs visas just nu i utställningen Från tidens gång till tideräkning på Helsingfors observatorium som illustration för vaccinering. Observatoriet öppnas igen 25.6., välkommen!
Katariina Pehkonen, museiamanuens
Översättning: Språktjänster vid Helsingfors universitet.
Källor:
Uppgifter om Johan Törngren i Finlands nationalbiografi (på finska): https://kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/3672
Uppgifter om Eva Agatha Törngren i Finlands nationalbiografi (på finska): https://kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/502
Collegium medicums historia (på finska): http://www.saunalahti.fi/arnoldus/collmedi.html
Webbutställningen Pelätty pelastaja (ung. En fruktad frälsare) på finska: https://www.helsinki.fi/fi/helsingin-yliopistomuseo/nayttelyt/pelatty-pelastaja-rokotuksen-historiaa
Information om smittkoppor på webbplatsen hos Institutet för hälsa och välfärd: https://thl.fi/sv/web/infektionssjukdomar-och-vaccinationer/sjukdomar-och-bekampning/sjukdomar-och-sjukdomsalstrare-a-o/smittkoppor