”Knuffa inte min docent”

Universitetsmuseet har många skyltar och banderoller från demonstrationer i sina samlingar. Bland dessa finns en 30 år gammal, en aning medfaren pappskylt som satts fast på en träkäpp med häftapparat. Texten ”Älä töni mun dosenttiani” (”Knuffa inte min docent”) är skriven med svart tuschpenna.

En demonstrationsskylt från de första månaderna av 1990. Foto: Helsingfors universitetsmuseum.

En demonstration och mediahändelse

Den 13 februari 1990 anordnade Studentkåren vid Helsingfors universitet en studentdemonstration framför Porthania. Hundratals deltagare hade samlats för att kräva att professormajoriteten vid universitetets förvaltningsorgan skulle slopas och att studenterna och undervisnings- och forskningspersonalen samtidigt skulle ges ett större utrymme i beslutsfattandet. Dessutom var studenterna oroliga över docenternas ställning, vilket även framgår av skylten här. Man hade nämligen skurit ned på docentundervisningen i och med att undervisningsfinansieringen minskats. Uppenbarligen fångade texten även en närvarande reporters uppmärksamhet, eftersom ”knuffa inte min docent” fanns med på listan med studenternas krav åtminstone i tidningen Helsingin Sanomat dagen efter. Demonstrationen och den efterföljande husockupationen fick även annars stor uppmärksamhet i medierna, vilket förstås också var meningen.

På demonstrationen höll man tal och framförde både musik och en pjäs där ”överklagaren” och ”rektorn” diskuterade ”ödeläggelsen” av den akademiska friheten och demokratin.

Demonstrationen utanför Porthania. Skylten ”Älä töni mun dosenttiani (”Knuffa inte min docent”) syns i mitten av fotot. Foto: Helsingfors universitetsmuseum, Eero Roine.

En artig ockupation

Demonstrationen kulminerade i att hundratals studenter marscherade in i universitetets administrationsbyggnad mittemot och upp till fjärde våningen, där den dåvarande rektorn Päiviö Tommila hade sitt arbetsrum. Husockupanterna förhandlade med såväl rektorn som vaktmästarna om spelreglerna. Ockupanterna lovade att uppföra sig lugnt och städat, medan rektorn i sin tur lovade att enligt universitetets autonomiprincip låta bli att tillkalla polisen och i stället hantera situationen som en intern fråga.

På administrationsbyggnadens tak hissades en svart flagga som tidigare tjänat som bordsduk i ämnesföreningen Limes rf:s klubblokal. Dessutom hängde man ut banderoller genom fönstren, med tillstånd från de universitetsanställda som arbetade i rummen.

Administrationsbyggnaden med en bil framför. Studenter på trappan. I fönstren och vid dörren hänger banderoller med budskap som ”Yliopisto tarvitsee demokratiaa, dosentteja, oikeusturvaa” (”Universitetet behöver demokrati, docenter, rättssäkerhet”), ”Student rights now”, ”Vallattu” (”Ockuperad”), ”Tervetuloa töihin!” (”Välkommen till arbetet” eller ”Välkommen att arbeta”) och ”Kenen laulua laulat, Taxell!” (”Vems sång sjunger du, Taxell!”).
Den ockuperade administrationsbyggnaden och banderoller. Foto: Helsingfors universitetsmuseum, Eero Roine.

Stöd och opposition

Undervisningsminister Christoffer Taxell, som togs emot med ropen ”Toffe, Toffe”, förde diskussioner med studenterna. Samtalet pågick i cirka en och en halv timme, men ministern vägrade lämna några detaljer om hur det gick med lagen om förvaltningsreformen. Taxell medgav att han själv inte heller hade varit nöjd med sina svar i ockupanternas sits.

Flera riksdagsgrupper uttryckte sitt stöd för ockupanternas mål. Medan ockupationen framskred undertecknades en stödadress för ändamålet av cirka 7 000 människor. De flesta av dem var studenter, men bland de undertecknade fanns även några professorer och tiotals docenter.

Ett par hundra ockupanter övernattade i byggnaden. Enligt Helsingin Sanomat stod ockupanterna för den övertidsersättning som måste betalas till vaktmästarna på grund av ockupationen. Denna uppgift går dock inte att hitta i andra källor, som i studenttidningen Ylioppilaslehti. Rektor Tommila ville att ockupanterna skulle ge sig av och hänvisade bland annat till att det förvarades en stor mängd kontanter i byggnaden. Samtidigt pågick nämligen en banktjänstemannastrejk, vilket gjorde att universitetet planerade att betala lönen till cirka fyratusen anställda kontant. Tommila befarade att ”helt utomstående personer med brottsliga avsikter skulle kunna ta sig in i administrationsbyggnaden under förevändning av ockupationen”. Man lyckades dock komma överens, och till slut tillbringade ockupanterna två nätter i byggnaden, sammanlagt 54 timmar. Även lönerna till de universitetsanställda kunde betalas utan störningar och i tid. Innan ockupanterna lämnade huset städade de upp efter sig.

I november visade det sig att det lagförslag som togs upp till behandling i riksdagen till stor del uppfyllde studenternas minimikrav. Lagen godkändes i februari 1991.

Susanna Hakkarainen, projektplanerare

Översättning: Språktjänster vid Helsingfors universitet.

Källor:

Helsingin Sanomat den 14 och den 15 februari 1990.

Kolbe, Laura 1996: Eliitti, traditio, murros. Helsingin yliopiston ylioppilaskunta 1960–1990. Keuruu.

Kortti, Jukka 2012: Ylioppilaslehden vuosisata. Tallinn.

Tommila, Päiviö 1992: Tunne yliopistosi. Puheita ja kirjoituksia. Helsingfors.

Ylioppilaslehti 22.2.1990.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *