Henrik Gabriel Porthan (1739–1804) var bibliotekarie och professor i vältalighet och diktning vid Kungliga Akademien i Åbo, som föregångaren till Helsingfors universitet. Han var en populär person under den nationella väckelsen på 1800-talet och betraktas som historieskrivningens fader i Finland. Det finns många skulpterade porträtt i Helsingfors universitets porträttsamling Galleria Academica. Bland dem finns också en byst på Porthan, klädd i toga och med krans på huvudet. Den skulpterades av den svenske skulptören Carl Eneas Sjöstrand (1828–1906). Skulpturen är rätt tung och dess höjd är 82,5 cm. Den står på en piedestal av mahogny som är 151 cm hög.
Porthans porträtt i marmor är för närvarande placerad i samlingslokalen. Bild: Johannes Keltto/Helsingfors universitetsmuseum.
Universitetet i Tartu fyller 390 år den sista juni. Jubileet till ära har vi utsett den första estniska studentorganisationens mössa till Månadens föremål. Vi har också valt ut en studentmössa från sovjettiden, och berättar allmänt den estniska mösstraditionen i det här inlägget.
I Helsingfors universitetsmuseums samlingar ingår en studentmössa som tillhört en utbytesstuderande i Estland på 1930-talet. Mössan med skärm pryds av ett vitt stjärnmönster, och mössan är tillverkad av blått filttyg. Ett svartvitt band pryder mössans nedre kant. Skärmen är svart. Bild: Mai Joutselainen, Helsingfors universitetsmusem.
2015 upptäcktes någonting intressant i ett källarförrådet vid Helsingfors universitet: den försvunna målningen Vanha mänty (Den gamla tallen) av Helmi Biese. Vem är konstnären bakom verket, och hur hade målningen hamnat i källaren?
Helmi Biese: Vanha mänty/Den gamla tallen, (1921). Verkets mått: 98 x 118 cm. Bild: Helsingfors universitetsmuseum / Timo Huvilinna.
Två bruna kor i en båsladugård. Den ena står och den andra ligger. Framför sig har korna en foderho och under sig en gödselstad. Korna ingår i en miniatyrmodell som användes av mjölkhygienikern och veterinären Walter Ehrström (1890–1966). Föremålet mäter cirka 30 centimeter åt varje håll, och tillverkningsåret uppskattas till 1937.
Kortbås och gödselstad med kor. Foto: Helsingfors universitetsmuseum / Timo Huvilinna.
I en båsladugård är djuren fastbundna i ett bås, vilket gör att de kan både stå och ligga men inte vända sig runt. I Sverige och Norge får båsladugårdar inte längre byggas, och även i Finland har avskaffandet av dem debatterats länge. Fortsätt läsa ”En sund ko i en ren ladugård”
En affisch som hänger på väggen i skolbespisningen och presenterar mjölkens fördelar torde vara en välbekant syn för många. Den vardagliga affischen har en lång historia som kan ses ha kopplingar såväl till folkupplysning som stöd till jordbruket. Helsingfors universitetsmuseum har flera mjölkupplysningsaffischer i sina samlingar. I denna artikel undersöker vi en serie med tjugo pappersaffischer daterade till 1920–1930-talet. I vintras deltog vi i utbildningen Merkitysanalyysia paikallismuseoille (ung. signifikansanalys för lokala museer), där vi analyserade tjugo mjölkaffischer tillsammans med universitetsmuseets samlingsteam.
Tjugo av mjölkpropagandaposterna valdes ut för analys. Det fanns flera språkversioner av några av affischerna. Foton: Helsingfors universitetsmuseums samlingar.
Juni är en tid då det råder livlig aktivitet bland älgarna i den finländska naturen. En viss älg stannar dock alltjämt på sin plats i Främre Tölö i Helsingfors. Denna gång är månadens föremål något som är välbekant för många: skulpturen Älg som står stolt invid entrén till Naturhistoriska museet. Skulptören Jussi Mäntynens (1886–1978) realistiska verk med en hornprydd älgtjur ingår i Helsingfors universitets konstsamling.
Den bronsgjutna skulpturen Älg av Jussi Mäntynen framför Naturhistoriska museet. Foto: Helsingfors universitetsmuseum/Marja Niemi.
Metern är ett mått som passar till det mesta. Längden på en gädda kan vara en meter, medan längden på Finland är över en miljon meter – och en meter i kubik rymmer tusen liter. Tusen liter vatten väger ett ton. Enkelt! Att utveckla ett så här enkelt system och ta det i användning måste ha varit hur lätt som helst för dem som uppfann det. Eller var det verkligen det?
Denna gång utgörs månadens föremål av en intressant fotodonation som universitetsmuseet nyligen fått. De flesta av fotona föreställer Hämäläis-Osakuntas (Tavastlands nation) verksamhet 1929 och 1930. Det som gör donationen särskilt värdefull är att fotonas ursprungliga ägare, Moira Lindfors född Tuomikoski, tidigare Hormi (1908̶–1979), skrivit på de flesta av dem var och när de är tagna, och på många av dem även namnen på personerna.
Fotona har donerats av ett i Berlin bosatt barnbarn till Irja Tuomikoski, kallad Moira, som tog studenten i Hämeenlinnan yhteiskoulu och kom till Helsingfors universitet för att studera juridik hösten 1928. Hon gick med i Hämäläis-Osakunta, som i början av 1920-talet var en sammanslutning av närmare tusen studenter. År 1930 tillhörde rentav en fjärdedel av studentkårens alla medlemmar denna nation.
Jag hittade fotona med anknytning till Hämäläis-Osakunta när jag åkte för att titta på en stor samling fotografier som skickats till Vanda stadsmuseum. Jag skulle försöka identifiera personer som kunde ha koppling till Katrinebergs gård i Vanda som jag höll på att undersöka. När jag bläddrade bland fotona insåg jag att det fanns sällsynta foton av studentlivet bland dem.
Jag hittade 31 fotografier som ägaren på min begäran donerade till universitetsmuseets samling. Det fanns ett stort antal foton från 1929: av tåget på Snellmansdagen, en bobollsturnering mellan nationerna, utflykter med studenter från Hämäläis-Osakunta, Floradagen och enskilda nationsmedlemmar. Jag blev särskilt nyfiken på ett foto med manliga studenter med mörka studentmössor och två kvinnliga studenter med vita mössor på huvudet framför en båt. Eftersom jag tidigare besökt universitetsmuseet i Tartu kunde jag identifiera de mörkare mössorna som estniska.
En studentmössa från den manliga studentföreningen Eesti Üliöpilaste Selts i Tartu, tillverkad av blått filttyg. Mössan kantas av ett svartvitt band. Mössan på bilden har donerats till universitetsmuseet av en finländare som studerade vid Tartu universitet på 1930-talet. Foto: Helsingfors universitetsmuseum/Mai Joutselainen.
När jag och mina arbetskamrater besökte Helsingfors universitets lantbruksmuseum vintern 2012 hänfördes jag av museets omfattande samling av djurskulpturer, som stod i ett sidorum på första våningen. Lantbruksmuseets intendent skulle gå i pension, och museet hade precis tagits över av Helsingfors universitetsmuseum. Anton Ravander-Rauas (1890 ̶ 1972, fram till 1936 Ravander) skulpturer av husdjur var grupperade enligt art på rummets hyllor, och hans reliefer hängde på väggarna. Det fanns kor, tjurar, hästar, grisar, hundar, får och flera andra djur. Senare, när vi funderade på vilken utställning som skulle bli den sista tillfälliga utställningen i Universitetsmuseets Arppeanum-byggnad, föreslog jag denna samling. Skulpturerna hade varit mestadels gömda för publiken redan i åratal, trots att de var charmerande porträtt av finländska djurpersonligheter.
Anton Ravander-Rauas skulptursamling med husdjursmotiv var utställd i Helsingfors universitets lantbruksmuseum, grupperad enligt djurart. Helsingfors universitetsmuseum / Pia Vuorikoski.
Det är augusti och nyintagna högskolestudenter och deras overallklädda tutorer börjar dyka upp i gatubilden. Jag skänkte min egen ämnesföreningsoverall till universitetsmuseet 2015 för att visas i den nya huvudutställningen. Den hade jag ju inte behövt på flera år, och alltid i samband med flyttningar funderade jag om jag skulle skänka bort eller spara den. Som tur är sparade jag overallen, kanske med tanke på en eventuell renovering eller ett målningsprojekt som sedan aldrig blev av. Det handlar om en overall som lanserades i november 1990 av Rupla ry, ämnesföreningen för studenter i ryska och rysk litteratur samt slavisk filologi. Overallen visades i utställningen Tankens kraft fram till augusti 2018.
En overall till ruplamedlemmarna – äntligen!
Att skaffa overall var ingen alldeles enkel uppgift. Två driftiga ryska studenter som påbörjat sina studier 1987 tog tag i saken efter att ha ”genomlidit valborg tre gånger i HUS tråkiga overall”. De inledde projektet med att djärvt tåga in på stora företags huvudkontor för att gå och tala med dem som bestämmer över pengakranarna. Oftast fick studenterna bara ett telefonnummer i handen. Den beräknade kostnaden för en beställning av 40 stycken overaller var 10 000–12 000 mark, vilket kändes som en omöjlighet eftersom listan med beställare i mars 1990 bestod av exakt två namn. Anskaffningsprojektet gick dock framåt, och i maj var beställarna redan tretton stycken. Gemene man inom Rupla hade en i det närmaste skeptisk om inte rentav syrlig inställning till projektet.
Hösten kom, och overallkommittén satte sin tilltro till gulnäbbarna. Det var det värt, för snart hade man samlat in 26 namn på beställarlistan! Dessutom hittade man en billigare leverantör, så kostnadsförslaget halverades. Slutligen blev det Neste Oy, Finpap och Venäjän kielen edistämissäätiö som gick in som sponsorer. Plötsligt räckte pengarna till, särskilt som beställningen dessutom gjordes för 30 studenter. Före den slutgiltiga beställningen återstod dock ett problem: vem skulle rita en bild som dög till att tryckas på overallryggen? Temat för bilden – hammaren och skäran – hade bestämts på overallkommitténs planeringsmöte, men ingen av Ruplamedlemmarna ansåg sig ha tillräcklig kompetens för att producera en sådan. Då kom en av styrelsemedlemmarna till undsättning och vände sig till en före detta pojkvän som jobbade på reklambyrå. Han skapade den önskade bilden med kontorets utrustning, dessutom utan ersättning.
Rupla ry:s overaller införskaffades i november 1990, varvid 26 studenter i slaviska språk beställde en. Man lät en reklambyrå göra en logotyp till baksidan utifrån overallkommitténs idé. En detalj på overallen. Foto: Helsingfors universitetsmuseum/Salme Vanhanen.
