Vindarnas torn från Sederholms samling av miniatyrmodeller

På den tiden då det var ovanligt med resor långt bort kunde folk få se fjärran länder genom konsten och sedermera även genom fotografier. Ett sätt att skaffa sig kännedom om kultur och arkitektur var att undersöka miniatyrmodeller. Modellerna erbjöd också en möjlighet att se tillbaka på det förflutna, framför allt när de föreställde historiska platser som inte bevarats för kommande generationer. Som månadens föremål i oktober presenterar vi en miniatyrmodell som ingår i Sederholms samling och som jag katalogiserade i våras. Den föreställer Vindarnas torn från antiken.

Vindarnas torn är en ljusgrå, oktogonal byggnad med rött tak.
Miniatyrmodellen av Vindarnas torn är 26 cm hög. Den vindflöjel i guden Tritons gestalt som en gång prydde taket har försvunnit. Foto: Helsingfors universitetsmuseum / Anna Luhtala.

Generalens passion

Generallöjtnant Carl Robert Sederholm (1818–1903) var bevandrad i religionsfilosofi, arkeologi och arkitekturhistoria. I Finland är han mest känd som religionsforskare. När han arbetade som befästningsingenjör bl.a. på Svartahavskusten gjorde han många fornfynd som gjorde ett djupt intryck på honom. Detta intresse inspirerade Sederholm till att syssla med miniatyrmodeller när han blev pensionär. Samlingen han lät tillverka bestod av över 50 miniatyrmodeller av byggnader eller byggnadskomplex. Vissa av modellerna finns bevarade än idag. En av dessa är ett litet oktogonalt Vindarnas torn från antikens Agora, ett av forntida Greklands viktigaste torg för offentlig makt och handel i Aten.

Sederholms miniatyrmodeller föreställer historiskt betydelsefulla byggnader, som kyrkor, moskéer och slott samt grekiska, romerska, egyptiska och asiatiska tempel, de flesta i skalan 1:150. Vissa av modellerna hade ursprungligen fantastiska, målade panoramabakgrunder, men man vet inte vart dessa har tagit vägen. Miniatyrmodellerna byggdes av snickarna Svistunoff från Sveaborg och Wirtanen från Helsingfors och målades av dekorationsmålaren Josef Löf. Det finns inga säkra uppgifter om vem som gjorde panoramorna, men man tror att det kan ha varit konstnären och officeraren Eugen Taube (1869–1913). Taube var gift med en av Sederholms döttrar.

C. R. Sederholm hade sin älskade samling miniatyrmodeller uppställd hemma i Kronohagen i Helsingfors. När han avled 1903 visades modellerna på Ateneum. Sedan är det lite osäkert vad som hände med dem. Via en omväg hamnade modellerna i alla fall hos konsthistorieämnet vid Helsingfors universitet och därifrån vidare till Helsingfors universitetsmuseum våren 2019. Genom åren har modeller och delar av dem tyvärr kommit bort, men den del som finns kvar fortsätter att fascinera. I Universitetsmuseets samling finns också fotografier på modellerna från början av 1900-talet, där man kan se dem i sin fulla prakt.

Ett svartvitt foto av miniatyrmodellen med flera byggnader.
Miniatyrmodellen av Agoran i sin ursprungliga prakt. Vindarnas torn finns i förgrunden till vänster. Foto: Helsingfors universitetsmuseum.

Vindarnas torn

Miniatyrmodellhelheten Antikens Agora bestod av en grund, en enkel bakgrundsmålning och flera byggnader: Hefaistos tempel, Vindarnas torn, stoa-kolonnhall, ett runt tholos-tempel, bakom den en annan tempelbyggnad samt tre trappor och statyfigurer.

Det riktiga Vindarnas torn i Aten byggdes på 100-talet före vår tidräkning. Tornet fungerade som vindflöjel, solur och vattenur. Den övre delen av byggnaden har en fris där anemos, de åtta vindgudarna i grekisk mytologi, finns avbildade. På tornet har fyra av gudarna en manlig gestalt: nordanvinden Boreas, nordostvinden Kaikias, östanvinden Euros och nordvästvinden Skiron. De övriga fyra är kvinnliga gestalter: sydostvinden Apeliotes, sunnanvinden Notos, sydvästvinden Lips och västanvinden Zefyros. Historiska Agora i dagens Aten ligger huvudsakligen i ruiner, så för att rekonstruera sitt modellbygge använde Sederholm publikationer och andra forskningskällor som fanns tillgängliga på hans tid. Genom senare forskning och arkeologiska utgrävningar har man fått en bättre bild av hur området såg ut under antiken, så miniatyrmodellerna är inte helt sanningstrogna. Slutledning och konstnärlig frihet har också spelat in. Det riktiga Vindarnas torn är dock relativt välbevarat och ett populärt turistmål.

Miniatyrmodellerna på spåren

Arkivmaterialet om Sederholms miniatyrmodeller i Universitetsmuseets samlingar kastar en del ljus på deras historia. Av materialet framgår att Sederholm i sitt testamente donerade samlingen till Finska Konstföreningen. Modellerna fanns faktiskt utställda på Ateneum, som dåförtiden var hem för Finska Konstföreningen och Konstflitföreningen i Finland. Från Ateneum hamnade modellerna av okänd anledning på vinden i Villa Hagasund, eventuellt redan 1912 eller på 1920-talet. På den tiden inrymde Villa Hagasund Konstindustrimuseet. Senare övergick Villa Hagasund i Helsingfors stadsmuseums ägo, och i samband med restaureringen 1952 donerades miniatyrmodellerna av Konstflitföreningen till Institutionen för konsthistoria vid Helsingfors universitet. Några av modellerna blev kvar i undervisningsbruk i universitetets huvudbyggnad, några hamnade i förråd.

I samband med förberedelserna för den omfattande renoveringen av Helsingfors universitets huvudbyggnad i våras bytte ämnet konsthistoria lokal och miniatyrmodellerna kom till Universitetsmuseet. Ett riktigt äventyr under drygt 100 år, eller hur!

Ett svartvitt foto av en miniatyrmodellutställning med modeller på bordet och på väggfasta ställningar.
General Sederholms samling av miniatyrmodeller utställd i början av 1900-talet. Foto: Helsingfors universitetsmuseum.

De miniatyrmodeller som fanns uppställda i huvudbyggnaden har redan katalogiserats i Universitetsmuseets samlingar, liksom de gamla fotografierna och arkivmaterialet. Du kan bekanta dig med samlingen på Finna.

Anna Luhtala, museiamanuens

Översättning: Språktjänster vid Helsingfors universitet.

Källor:

Sederholms byggnadsminiatyrsamling, arkivmaterial, Helsingfors universitetsmuseum.

Sederholm, Carl Robert. Nätpublikationen (på finska) Suomalaiset kenraalit ja amiraalit Venäjän sotavoimissa 1809–1917. Studia Biographica 7. Helsingfors: Finska litteratursällskapet, 2006– (hänvisad 12.8.2019). Publikationens permanenta id URN:NBN:fi-fe2018111948426; artikelns permanenta id http://urn.fi/urn:nbn:fi:sks-ken-000373

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *