Helsingfors universitetsmuseum önskar glad påsk! Som månadens föremål i april presenterar vi ett över hundra år gammalt rött påskägg. Ägget har tillhört läkaren Eero Loimaranta, och enligt traditionen som följt föremålet fick han det som gåva under första världskriget. Gåvogivaren sägs ha varit Maria, storfurstinna i det ryska kejserliga hovet. Det tio centimeter höga ägget är tillverkat av porslin. Skalet har hål i toppen och botten, kanske för att ägget ska kunna hängas i ett snöre. Den släta porslinsytan pryds av de kyrilliska bokstäverna X och B, det vill säga H och V översatta till det latinska alfabetet. Ägget hamnade på universitetsmuseet som en del av det tidigare Medicinhistoriska museets samlingar.
Helgonlegender och konstindustri
I den kristna traditionen är ägget en urgammal påskrelaterad symbol som står för den mirakulösa händelsen av Kristi uppståndelse. Enligt en helgonlegend gav Maria från Magdala den romerska kejsaren Tiberius ett rött ägg när hon förkunnade evangeliet. Den röda färgen symboliserar Kristi utgjutna blod, och rött är också glädjens och kärlekens färg. Enligt en annan version av legenden gav Maria från Magdala Tiberius ett vanligt hönsägg. Kejsaren trodde inte på Marias berättelse om Jesu uppståndelse, utan sa att det är lika sannolikt som att ett ägg skulle bli rött. Genast skedde ett mirakel och äggskalet färgades rött.
I den ortodoxa traditionen har man sedan länge brukat fira påsk genom att skänka ägg till varandra. Samtidigt kysser man varandra på kinderna och framför den traditionella hälsningen ”Kristus är uppstånden”, på vilket man svarar: ”Sannerligen uppstånden”. Även bokstäverna XB på påskägget står för denna hälsning. Förkortningen kommer från de kyrkslaviska orden Хрїстóсъ Bоскрéсе, Hristos Voskrese.
I det kejserliga Ryssland, liksom hos de ortodoxa ännu idag, var påsken årets största högtid. På 1800-talet blev design och tillverkning av påskägg av trä, ädelmetaller eller dekorativa mineraler en egen gren inom konstindustrin. Dessa vackert utformade eller dekorerade påskhälsningar var uppskattade som presenter. Äggen fanns både som prydnadsföremål och som halssmycken. Att ge bort ägg var inte bara vanligt mellan vänner, utan också mellan regenten och undersåtarna. Det är till exempel känt att Rysslands sista kejsare Nikolaj II gav sina påskgäster 800 påskägg påsken 1902. När kindpussar utbyttes blev kejsarens kinder svarta av presentmottagarnas mustaschfärg.
De mest berömda påskäggen i kejsartidens Ryssland var de kejserliga presenterna som tillverkades av Carl Fabergé. Kejsare Alexander III beställde ett ägg av guld och emalj till sin fru 1885. Att beställa ägg av Fabergé blev snart en tradition hos den kejserliga familjen. Före ryska revolutionen hann tillverkare och juvelerare under Fabergé, många av dem med finländsk bakgrund, producera 50 kejserliga ägg. Under revolutionen försvann en del av äggen, en del sålde sovjetregeringen till utlandet. I dag är dessa guldsmedskonstens mästerverk uppskattade auktionsobjekt och dragplåster i museala samlingar. Till exempel det så kallade mosaikägget som ritades och tillverkades 1914 av Alma Pihl och Albert Holmström under Fabergé har hamnat i samlingen hos drottning Elisabeth II i Storbritannien.
En läkare och soldat
Eero Loimaranta, ägaren till det röda ägget som vår presentation handlar om, föddes i Vittis 1890 som det yngsta barnet till kontraktsprosten Wilhelm Lindstedt och kyrkoherdesdottern Hilma Nyholm. Efter studentexamen inledde Loimaranta medicinstudierna vid Kejserliga Alexanders Universitetet, det nuvarande Helsingfors universitet. Han slutförde sina medicine kandidatstudier 1911. Under första världskriget avbröt Loimaranta sin befattning som assistent vid universitetets anatomiska institution för att gå ut i kriget som läkare. Föreningen för vård av sårade och sjuka soldater, senare Finlands Röda Kors, utrustade två fältsjukhus kallade ambulanser till östfronten. Den ena av ambulanserna finansierades av Finlands Industriidkare, och Loimaranta var med ambulansen bland annat i Daugavpils och Warszawa.
Efter ryska revolutionen och Finlands självständighet återvände Loimaranta till hemlandet och rycktes med entusiasm med i skyddskårsverksamheten. I inrikeskriget stred Loimaranta på de vitas sida som maskingevärsman och kompanichef, bland annat i det blodiga slaget vid Sampakoski. Efter krigsslutet stannade han i arméns tjänst, nu som läkare. Loimarantas karriär i armén och studierna till medicine licentiat avbröts dock av att han dog i hjärtslag endast 29 år gammal den 24 maj 1919.
En kejserlig gåvogivare
Loimaranta fick påskägget vind fronten under första världskriget, enligt traditionen av storfurstinnan Maria. Det lär vara fråga om storfurstinnan Maria Pavlovna den yngre, född 1890 och sondotter till Alexander II och kusin till Nikolaj II.
Storfurstinnan Maria gifte sig 1908 med Wilhelm, prins av Sverige. Prins Wilhelm var farfars bror till Sveriges nuvarande kung Carl XVI Gustaf och yngre sonen till kung Gustav V. Året efter fick paret en son, Lennart Bernadotte. Storfurstinnans och prinsens äktenskap slutade i skilsmässa 1914. Maria gifte om sig med ryske Sergej Michailovitj Putjatin. Sonen från detta äktenskap dog endast ett år gammal. Maria överlevde ryska revolutionen genom att på sommaren 1918 fly via Ukraina och Rumänien till Paris, där hon öppnade ett eget sömnads- och konstbroderiföretag. På 1920-talet skilde sig Maria från sin andra make och flyttade till USA, där hon arbetade som journalist och fotograf samt skrev sina memoarer. Under andra världskriget flyttade Maria till Argentina. Hon dog i Västtyskland 1958.
Under första världskriget arbetade storfurstinnan Maria som frivillig sjukskötare på östfronten. Enligt krigstida tidningar besökte hon den finländska ambulansen åtminstone vid två tillfällen, i september 1915 och i oktober 1916. Enligt Axel Fredrik Hornborg som var överläkare på ambulansen tyckte storfurstinnan att finländarnas sjukhus var hemtrevligt och behagligt. ”Hon uttryckte särskild förtjusning över sjukhusets inredning — samt förbands- och operationsrummen, röntgenkabinettet, mathållningen och bokföringen.” Läkarna och sjukskötarna var i sin tur förtjusta i att storfurstinnan bjöd dem att dricka te med henne och talade hemtrevligt svenska med sällskapet. Kanske ville storfurstinnan utöver besöken även gläda ambulanspersonalen med glada påskpresenter mitt i krigets tuffa vardag.
Katariina Pehkonen, museiamanuens
Översättning: Språktjänster vid Helsingfors universitet.
Källor:
Aamulehti, 3.10.1915.
Helsingin Sanomat, 2.10.1915 & 27.5.1919.
Turun Sanomat, 9.11.1916.
Oleg A. Fabergé: Muistikuvia. Tammi, 1990.
Tatjana Muntjan: Venäläinen pääsiäinen, teoksessa Fabergén aika. Tampereen museoiden julkaisuja, 2006.
Ulla Tillander-Godenhielm: Fabergé ja hänen suomalaiset mestarinsa. Tammi, 2008.
Vuokko Nissinen: Ortodoksien suurin juhla on pääsiäinen, johon valmistaudutaan koristelemalla munia. Savon Sanomat 27.3.2016: https://www.savonsanomat.fi/paikalliset/3053193, hämtad 27.1.2021.
Pekka Söderlund: Kyllä sieltä se lääkäri löytyi. Kankaanpään Seutu 15.2.2018: https://www.kankaanpaanseutu.fi/puheenvuoro/art-2000006732745.html, hämtad 10.1.2021.
Suomen Punaisen Ristin historiaa 1910-luvulta: https://www.punainenristi.fi/tyomme/historia/1910-luku/, hämtad 27.1.2021.
Information om Maria Pavlovna den yngres liv på webbplatsen Historiska personer: http://historiska-personer.nu/min-s/p8e51359b.html, hämtad 27.1.2021.
Äkten Bernadottes släktträd: https://www.kungahuset.se/kungafamiljen/attenbernadotteslakttrad.4.19ae4931022afdcff3800010665.html, hämtad 23.2.2021.
Information om mosaikägget på Royal Collection Trusts webbplats: https://www.rct.uk/collection/9022/the-mosaic-egg-and-surprise, hämtad 27.1.2021.