I universitetets hantverksvetenskapliga samling finns tiotals festdräkter. Nästan alla av dem är unika, sydda efter mått. Bland alla dessa unika dräkter finns en riktig pärla. Denna silkesklänning bildade bottnen för en målning av bildkonstnären Sam Vanni.
Översättaren i konstkretserna
Klänningen tillhörde Maya Vanni, ursprungligen Maja London (1916–2010).Hon föddes i Åbo och flyttade till Paris efter att ha tagit studenten år 1935.Hon njöt av storstadens hetsiga puls, studerade, festade, diskuterade och blev vän med konstnärer.Bl.a. Vivica Bandler och Tove Jansson hörde till Vannis bekantskapskrets.
Maja ändrade sitt namn till det franska Maya och återvände motvilligt till Finland efter att det andra världskriget bröt ut. År 1941 gifte hon sig med bildkonstnär Samuel Beprosvanni och de bytte sitt gemensamma efternamn till Vanni. Äktenskapet tog slut i början av 1950-talet och skilsmässan trädde i kraft år 1958.
Maya Vanni var alumn vid Helsingfors universitet, dubbelmagister och ett utmärkt exempel på livslångt lärande. I vuxen ålder studerade hon först romansk filologi vid Helsingfors universitet, där hennes pro gradu godkändes 1955. Efter att Vanni gick i pension studerade hon filosofi, och hennes pro gradu-avhandling godkändes 1986. Maya Vanni arbetade som översättare bl.a. för Post- och telegrafstyrelsen och Statsrådets kansli, och översatte även filmer och böcker.
Tove Jansson beskrev Maya Vanni som en ”rar och förståndig person, när man lär känna henne bättre”. Man kan dra slutsatsen att Vannis personlighet hade flera skikt, som öppnade sig ju bättre man kände henne. Från år 1957 fördjupades vänskapen mellan Vanni och Jansson. De brevväxlade med varandra och Vanni bl.a. läste och kommenterade Janssons texter innan de publicerades. Janssons muminfigurer har vissa drag från hennes närmaste, men få av figurerna representerar en enda person. Lilla My innehåller drag från flera personer, bland dem Tove Jansson själv, men också Maya Vanni. Det konkretiserades för oss på Universitetsmuseet, när vi fotograferade aftonklänningen för den här artikeln. Maya Vannis aftonklänning passade inte en enda av våra färdiga provdockor, utan konservator Anni Tuominen fick forma om provdockan för klänningen – så späd var Maya Vanni.
Aftonklänningen som botten för målning
Klänningen är från år 1950, och en märkning på insidan berättar att klänningen är tillverkad i en modeaffär vid namn Domina i Helsingfors. Den vita aftonklänningen är sydd i ett lyxigt tjockt silkessatintyg, men i stället för den glansiga ytan är tygets matta baksida vänd utåt. Mönstret på klänningen har målats dit efter att dräkten var klippt, men innan delarna syddes ihop. Det kan man sluta sig till när man tittar på sömmarna, där mönstren inte är alldeles rätt riktade. Mönstret fortsätter också in i sömsmånen.
Enligt dräktens donationsinformation är blommorna på tyget målade av Maya Vannis dåvarande make, Sam Vanni. Mönstret är målat i textilfärg inskaffad från färgaffären Beckers. Akademiker, konstmålare Sam Vanni är särskilt känd som en föregångare inom den abstrakta konsten i Finland, så tanken över Vanni målandes blommor på en aftonklänning kan kännas egendomlig. Hans karriär var ändå mycket mångsidig och han dekorerade även andra föremål genom att måla på dem. Ett exempel som förekommer i många av hans tidiga verk är en keramisk kruka, som han målat mönster på.
Tyvärr vet vi inte när och var Maya Vanni bar denna aftonklänning. Det vore särskilt intressant att få veta mer om klänningens design- och tillverkningsprocess. Vem kom på idén att måla mönster på en aftonklänning? Beckers färgaffär i Stockholm producerade kvalitetsfärger för konstnärer. Vid skiftet av 1940- och 1950-talen började affären även sälja färger till konsumenter, för under åren då det svenska folkhemmet etablerades växte också efterfrågan för gör-det-själv-material. Var textilfärgerna ett impulsköp, som Sam Vanni spontant plockade med sig när han köpte färger hos Beckers i Stockholm? Eller hade han planerat att köpa både oljefärg och textilfärg?
Aftonklänningens väg till vår hantverksvetenskapliga samling
Den hantverksvetenskapliga samlingen är en samling föremål som tillhörde utbildningslinjen för handarbetslärare i Helsingfors från 1880-talet till 2002. Utbildningen för handarbetslärare startade år 1885 i Helsingfors och den flyttades över till Helsingfors universitet år 1975. Samlingen fick sin början, när lärarna började tillverka och köpa modellexemplar och åskådningsmaterial till skolan som stöd för undervisningen. Samlingen överläts till Helsingfors universitetsmuseum år 2003.
Dräkten donerades till samlingen av textilhandarbetslärare Ruth Henriksson (1919–1999). Hon var en stor vän av handarbetskultur, reste mycket och skrev tidningsartiklar om textilkulturer i olika länder. Henriksson tog handarbetslärarexamen år 1942 med den sista svenskspråkiga årskursen vid Helsingfors handarbetsskola. Henriksson var också en aktiv medlem i Handarbetslärarföreningen, senare Textillärarförbundet. Denna fackförening för textilhandarbetslärare hade i sin tur nära band till utbildningen inom branschen, så Henriksson upprätthöll kontakten med sin gamla skola genom hela sin karriär.
Maya Vanni flyttade permanent till Israel år 1992. I samband med flyttförberedelserna returnerade hon bl.a. breven hon fått från Tove Jansson tillbaka till Jansson, och aftonklänningen bytte ägare på samma gång. Vanni och klänningens donator, Ruth Henriksson, hade varit grannar, och Vanni måste ha känt till Henrikssons intresse för textilkultur. Strax efter att Henriksson fick aftonklänningen donerade hon den till utbildningslinjen för handarbetslärare vid Helsingfors universitet. Hon förstod säkert att aftonklänningen inte var vilken blåsa som helst, utan en fascinerande inblick i de unga konstnärernas samfund i 1900-talets början.
Helena Hämäläinen, amanuens
Översättning: Acolad Finland Oy
Källor:
Anttila, M. 2017. Sarja käsityönopetuksen kehittäjistä, osa 21 – Ruth Henriksson. Julkaisussa Tekstiiliopettaja 3/2017, sivu 18.
Beckers – En färgstark historia. 2020. https://beckers.se/om-beckers Luettu 28.1.2022
Henriksson, R. Lindfors, L. 1988. Textilkultur – mitt livslånga intresse : samlade artiklar och reportage. Åbo akademi. Institutionen för lärarutbildning.
Hämäläinen, H. 2016. Kolme näkökulmaa Helsingin yliopistomuseon käsityötieteen kokoelmaan. Pro gradu –tutkielma. Helsingin yliopisto, Käyttäytymistieteellinen tiedekunta, Opettajankoulutuslaitos. Saatavilla sähköisenä: https://helda.helsinki.fi/handle/10138/173530
Odrischinsky, E. 2007. Lilla Maya i Jerusalem. Julkaisussa: Hufvudstadsbladet 28.1.2007.
Sam Vanni : vuodet 1926-1959. Toim. Tuula Karjalainen, Mikko Oranen, Erja Pusa.1997. Helsingin kaupungin taidemuseon julkaisuja n:o 53. Helsinki, Helsingin taidemuseo.
Westin, B. ja Svensson H. 2014. Kirjeitä Tove Janssonilta. Schildts & Söderström. Helsinki 2014.