I somras och höstas inventerade vi på universitetsmuseet museets intressanta kemikaliesamlingar. I samlingarna finns över 2 000 kemikalier, bland annat läkemedel, kemikalieprover, analysserier, serier för undervisning i kemi och tandfyllningsämnen.
Viisaan muijan linimentti, dvs. Kloka gummans liniment, valdes till månadens föremål i november med anledning av att kemikalieutredningen – eller mer vardagligt giftprojektet – slutfördes. Viisaan muijan linimentti var en inspiration för de museianställda som deltog i projektet. Vi påminner att de läkemedel och recept som nämns i den här texten är historiska och att vi inte rekommenderar att de används eller tillverkas hemma.

Mot alla krämpor

Kloka gummans liniment var ett flytande läkemedel som skulle strykas på eller gnidas in i huden. Linimentprodukter användes mot värk av olika slag, till exempel vid reumatism, stukningar och brännsår. Apotek tillverkade liniment för ordinarie försäljning eller på beställning.

Kloka gummans liniment finns i en brun glasflaska med pappershatt. Etiketten pryds av en bild på en gumma med duk på huvudet. Föremålet ingår i medicinhistoriska museets samlingar och har förvärvats på 1930-talet från apoteket i dåvarande Enso, dagens Svetogorsk. På etiketten står det att apoteket i Enso var det enda stället som tillverkade produkten vid den här tidpunkten. Förpackningen och innehållet är ursprungliga, men i flaskan finns endast rester kvar av själva läkemedlet.
Etiketten upplyser om att linimentet är ett universalläkemedel som används mot reumatism, muskelvärk, stygn, huvudvärk och tandvärk samt för behandling av små blessyrer.
Enligt bruksanvisningen på flaskan är linimentet avsett för utvärtes bruk. Ämnet appliceras med en yllelapp i ett varmt rum i 10 minuters tid, varefter det onda stället täcks över med en yllelapp som fuktats med läkemedlet.

Hettande capsaicin

I linimentprodukter finns ofta ingredienser som lugnar och skyddar huden eller som skapar en känsla av värme. Som en verksam beståndsdel användes ofta capsaicin, som kommer från chilipeppar och som påverkar synapserna. När ämnet används i liniment, framkallar det en brännande eller svidande känsla i huden. Capsaicin är dock giftigt om det intas. Det irriterar huden, orsakar allvarliga skador i ögonen och kan göra det svårt att svälja och andas.

Kloka gummans liniment innehåller bl.a. paprika/chilitinktur, etanol, kamfer, kaliumtvål, vatten, ammoniak och olika oljor, till exempel rosmarin, lavendel, timjan och nejlika.

Anslående namn

På 1900-talet fanns också många andra linimentprodukter som hade originella namn, till exempel Viisaan ukon voide (Kloka gubbens salva), Kyrön äijän voide (Kyrogubbens salva), Ojan isännän linimentti (Ojabondens liniment), Hota-linimentti och Sloan’s liniment. I dag kan en del av dessa namn och illustrationer på produkter till och med kännas kränkande.
Sloan’s liniment utvecklades av Andrew Sloan, en självlärd veterinär och hästskötare. Läkemedlet användes ursprungligen för att lindra muskelkramper hos hästar. Det var Andrews son Earl Sawyer Sloan som började göra reklam och sälja produkten också för människors bruk, och industriell tillverkning av produkten inleddes i början av 1900-talet.
Utöver Hota-liniment såldes också Hota-pulver, ett smärtstillande medel som läkemedelsfabriken Star tillverkade i Tammerfors. Pulvret var populärt ända till 1960-talet. Produkten kallades också för indianpulver efter bilden på en indian på förpackningen.

Giftprojektet 2022

Universitetsmuseets kemikalier har utretts flera gånger i anslutning till att samlingarna flyttat. Tidigare texter om detta ämne har publicerats i bloggen artikeln Kylläpä myrkyn lykkäs! – myrkkysavottaa muuttoprojektissa del 1 och del 2, som publicerades i bloggen Yliopistomuseo muuttaa, samt i tidningen Konservaattori (Myrkkyjä muuttamassa, 2018).
Under flytten åren 2019–2021 förflyttades alla museets kemikalier till nya samlingslokaler på Museiverkets samlingscenter. I de nya lokalerna finns ventilerade skåp för kemikalier, men det framgick snart att det inte finns plats för alla kemikalier i skåpen. Därför fattade museet beslut om att gå igenom helheten ytterligare en gång för att skilja trygga kemikalier som inte behöver förvaras i ventilerade skåp från de övriga kemikalierna.

Utredning, sortering och starka nerver

Vi insåg att genomgången skulle kräva kunskaper om kemi, och efter ett tips om möjligheten att samarbeta med studerande lyckades vi anställa kemistuderanden Maija Montonen som sommarjobbare.
Giftprojektet antecknade drygt 2 000 kemikalier i en Exceltabell som Maija fick sedan gå igenom. Hon tog reda på uppgifter som saknades om kemikalierna, till exempel okända ämnen, varningsmärken och CAS-nummer CAS, dvs. Chemical Abstract Service, är ett system med identifieringsnummer för kemikalier. Dessutom antecknades förvaringsrekommendationer för kemikalier, och kemikalierna färgkodades enligt deras uppskattade farlighet. Med stöd av utredningarna sorterades ämnena enligt deras egenskaper (organiska, oorganiska, syror och oxiderande ämnen, lättantändliga) och aggregationstillstånd (flytande, fasta).
Efter utredningarna och sorteringen förpackades kemikalierna på nytt. De fotograferades, och förpackningarna slogs in i Parafilm-laboratoriefilm för att göra dem täta. Därefter packades gifterna ned i genomskinliga plastlådor. I lådor som innehöll vätskor lades absorptionsdukar för eventuella läckor.
Teamets medlemmar använde personlig skyddsutrustning under hanteringen av kemikalier, till exempel motoriserade andningsskydd, kemikaliehandskar av nitril och skyddsförkläden. Framför dörrarna användes särskilda engångsmattor för att förhindra att eventuella skadliga ämnen transporterades till andra lokaler. Kemikalier som krävde mer ingående undersökning hanterades i dragskåp.
Läkemedel som hade alltför trasiga förpackningar eller som var alltför farliga för att förvaras, avlägsnades de ur samlingen under genomgången. Bland annat avlägsnades kemikalier som är dödliga vid inandning, eftersom det alltid är möjligt att en flaska går sönder trots alla försiktighetsmått.

Nu står allt på hyllorna!

Helsingfors universitetsmuseum medverkar också i projektet MUHA (Suomalaisten museotyöympäristöjen koetut ja mitatut vaaratekijät), som kartlägger upplevda och mätta riskfaktorer på museiarbetsplatser i Finland. Under kemikalieprojektet mättes förekomsten av flyktiga lösningsmedel i luften med en 3M-diffusionsmonitor. Vi väntar på resultaten med intresse.
Sorteringen, omförpackningen och hyllplaceringen av kemikalier och registreringen av uppgifterna om deras förvaringsställen var ett enormt uppdrag, men nu är museets kemikaliesamling bättre ordnad och vi har fått en hel del nyttig information om kemikalierna. De farligaste kemikalierna har sorterats separat och placerats i ventilerade skåp, vilket gör det tryggare att hantera dem i fortsättningen.

Maijas tankar om giftprojektet

Vem är du och vad studerar du?
Jag är Maija Montonen och jag studerar tredje året i kandidatprogrammet i kemi vid Helsingfors universitet.

Vad var det som väckte ditt intresse för detta projekt?
Jag fick tillfälle att tillämpa mina kunskaper om kemi som jag fått under mina studier, men också att lära mig mycket som säkert är till nytta för mig i fortsättningen. Det var en unik chans som jag ville gripa, för jag tror att tillfällen av det här slaget inte erbjuds särskilt ofta. Enligt rekryteringsannonsen fanns det ett mycket stort urval olika kemikalier och läkemedel i museisamlingarna, och jag ville veta mer om dem. Jag fick dessutom jobba väldigt självständigt och på distans, vilket jag gillade, särskilt för att det var sommar.

Vilka arbetsuppgifter hade du, och vilka är dina bästa tips när det gäller att utreda kemikalier?

Jag tog bland annat reda på kemikaliernas innehåll, deras CAS-nummer och det bästa sättet att förvara dem. För att kunna bestämma var olika ämnen skulle förvaras, uppskattade vi deras farlighet, aggregationstillstånd och egenskaper, det vill säga om ämnet var oorganiskt, organiskt, oxiderande osv.
Som källor använde jag oftast webbplatser, t.ex. Pubchem, Sigma Aldrich och ILO:s internationella kemikaliekort. Många kemikalier är så gamla eller okända att det inte finns mycket information om dem, och då gällde det att göra deckararbete och plöja genom många webbplatser. I fråga om en del kemikalier uppskattade jag ämnets farlighet utgående från någon annan motsvarande kemikalie. Jag hade också nytta av översättningsprogram av olika slag. Om många läkemedel fanns det information till exempel endast på tyska.

De största utmaningarna och framgångarna?
För många kemikalier var den största utmaningen att hitta ens någon pålitlig information om dess innehåll. Vi stötte ofta på problem särskilt med ämnen från de odontologiska samlingarna, eftersom många förpackningar och burkar endast bar tillverkarens namn. Vi upptäckte också en del gamla läkemedel som i dag existerar i nya versioner, men under samma namn. Då gällde det att ta reda på om den gamla versionen innehåller samma ämnen som den nya eller inte. I fråga om andra läkemedel visste vi vilka de verksamma ämnena var, men hittade ingen information om de verksamma ämnenas egenskaper.
När vi utredde olika kemikalier hittade vi ofta mer information om andra kemikalier som vi redan antecknat som oklara. Det var trevligt, för då blev det möjligt att bättre bestämma hur de skulle förvaras. Jag är också glad för att vi höll det planerade tidschemat rätt väl, trots att kemikaliesamlingen är så stor.

Hur var det att jobba som kemistuderande på ett museum?
Jag upptäckte att jag visste ganska lite om museipersonalens arbetsuppgifter. Det var intressant att lyssna på deras samtal och få veta mer om allt som anställda på museer jobbar med. Jag kommer att titta på utställningar på ett nytt sätt och med ny uppskattning i fortsättningen.

Din favoritkemikalie?
Mina favoriter är naturligtvis kemikalier om vilka det var lätt att hitta information.
Jag var särskilt intresserad av de lite farligare ämnena som gör att projektet verkligen förtjänar namnet ”Giftprojektet”. Många av dessa ämnen kommer från olika växter och svampar, såsom belladonna, spikklubba och mjöldryga. I homeopatiska läkemedel fanns en del väldigt intressanta verksamma beståndsdelar, såsom äkta stormhatt och gift från ormen surucucu. Bland mina favoriter var också kemikalier som hade en berättelse, till exempel Rimpelin-elixir eller surskorpor som innehåller vallmofrön som ger ett positivt resultat i drogtester.

 

Jenni Jormalainen

Föremålskonservator

 

Källor:

Bay Bottles: Sloan’s Liniment, Kills Pain. https://baybottles.com/2018/04/10/sloans-liniment-kills-pain/

Drugs.com: Sloan’s Liniment. https://www.drugs.com/mtm/sloan-s-liniment.html

Ryhmärenki: Apteekkimuseon aarteita. https://ryhmarenki.fi/wp-content/uploads/2018/02/Apteekki-museon-aarteita-Tieto-ja-kysymyskortit.pdf

Toriapteekki: Kamferitippoja, Kyrön äijää ja Viisasta muijaa. https://www.toriapteekki.fi/historia

Vahvike, ryhmä- ja viriketoiminnan aineistopankki: Apteekki: Linimentit. https://www.vahvike.fi/fi/kuvat/kuva/637

Wikipedia: Earl Sloan. https://en.wikipedia.org/wiki/Earl_Sloan

Wikipedia: Adolf Rimpiläinen. https://fi.wikipedia.org/wiki/Adolf_Rimpil%C3%A4inen

Yle, Priima: Muistatko mummon ihmerohdot. http://vintti.yle.fi/yle.fi/priima/node/403.html