I samlingarna på vårt museum finns ett särskilt sällsamt föremål. Det är en handling som skrivits med vacker och snirklig handstil. Längst ned på handlingen finns underskrifter och ett stort vaxsigill som fästs vid pergamentet med tråd. På den första raden kan man urskilja orden Christina, Gud och Sverige. Det är fråga om den urkund som meddelar att Kungliga Akademien i Åbo har grundats. Handlingen är daterad den 26 mars 1640. Detta datum betraktas som nuvarande Helsingfors universitets årsdag och datum för universitetets grundläggande.
År 1827, strax efter Åbo brand, bestämde den ryske kejsaren Nikolaj I att akademien flyttar till Helsingfors, som utsetts till det autonoma storfurstendömets huvudstad 15 år tidigare. Även fundationsbrevet, som förvarades hopvikt i ett silverschatull, och andra föremål som undkommit förstörelse i branden, flyttades till Helsingfors.
Pergamentet, forntidens papper
Pergament användes i flera århundraden i Europa som underlag för skrifter av olika slag, innan det blev vanligt med papper. Detta skrivmaterial, som tillverkas av skinn från get, kalv eller får, uppfanns i antikens Grekland, trots att papyrus var populärare i regionen. Materialet utvecklades och dess kvalitet förbättrades i staden Pergamon (i dag Bergaman), som ligger i västra delen av Turkiet. Materialet var särskilt avsett att användas av professionella skrivare.
Papyrusrullorna började ersättas av pergamentet på 300-talet, då boken av codextyp uppkom. Ett codex är en handskriven bok av samma slag som dagens böcker. Pergamentet vann spridning särskilt för att det var möjligt att skriva på arkets båda sidor, vilket inte var fallet med papyrus. Det var också återvinningsbart: texten kunde skrapas bort från pergamentets yta och en ny text skrivas i stället. Pergamentet blev ett populärt skrivmaterial i Europa på medeltiden. Även om ett nytt material, lumppapperet, långsamt trängde undan pergamentet på 1500-talet, föll det aldrig helt ur bruk.
Många officiella och viktiga handlingar skrevs fortfarande på pergament, till exempel fundationsbrevet för vårt universitet. Pergamentet har visat sig vara ett starkt material, och många handlingar på pergament har bevarats i olika samlingar.
Vad berättar fundationsbrevet för oss, och varför grundades akademien?
Universitetets fundationsbrev har undertecknats av medlemmarna i drottning Kristinas förmyndarregering, riksdrotsen Gabriel Gustafsson Oxenstierna, riksmarsken Jacob de la Gardie, riksamiralen Carl Gyllenhielm, rikskanslern Axel Oxenstierna, riksskattmästare Gabriel Oxenstierna och föredraganden Johan Silfverstierna.
Kristina var endast 13 år då akademien grundades. Hennes far Gustav II Adolf hade planerat en akademi i Österland, som den östra rikshalvan kallades, men hann inte se planen komma i uppfyllelse, eftersom han stupade i det trettioåriga kriget år 1632. Kungens plan blev dock genomförd, eftersom hans viktiga mål var att den protestantiska tron skulle bli etablerad i hela landet. För att uppnå detta ville man utbilda präster och tjänstemän i den nya akademien som var fri från rikets romersk-katolska forntid. I Åbo skulle akademien också vara lättare att nå för kunskapstörstande unga män från rikets östra del. På 1600-talet var Åbo en av de största och mest internationella städerna i området kring norra Östersjön.
I akademiens fundationsbrev konstateras att skolor och akademier under alla tider betraktats som plantskolor där vetenskaperna, goda seder och dygder spirar, när de lärs ut och utövas på rätt sätt. I urkunden skrivs dessutom att man velat ”nämna och konstituera”… ”uti berörde vår stad Åbo en akademi eller universitet, uti hvilket det allgemena studium i alla oförbjudna fakulter, såsom den Hel. Skrift, lag och rätt, läkare- och andra bokliga kunster, skola må lärde…”
Fundationsbrevets skeden
Fundationsbrevet förvarades i drygt trehundra år hopvikt i ett skrin av silver. När handlingen och dess skrin undersöktes, visade skrinets färg och spår på dess yta att skrinet lidit av stark hetta. Det kan således hända att skrinet räddat fundationsbrevet från att förstöras i Åbo brand. Det är också möjligt att observationerna har samband med de brandbomber som orsakade stora skador på universitetets huvudbyggnad under andra världskriget.
Universitetets huvudbyggnad byggdes färdigt enligt ritningar av C. L. Engel år 1832. I dess tredje våning fanns en rätt stor sal för konsistoriets möten. Konsistoriet var universitetets högsta beslutsfattande organ och bestod av professorskåren. Enligt gamla fotografier stod skatter som räddats från Åbo brand framme i konsistoriesalen, till exempel marmorbyster av drottning Kristina och kejsar Alexander I samt stora porträtt på de ryska kejsare som av tradition innehaft posten som universitetets kansler under sin tid som tronföljare. Enligt rektor K. R. Brotherus planerades ett museirum i gamla konsistoriesalen i början av 1930-talet. Fanns fundationsbrevet i sitt skrin i museirummet under denna period? Det framgår inte av fotografierna.
Universitetets förvaltningsbyggnad byggdes färdigt år 1978 i hörnet av Fabiansgatan och dåvarande Regeringsgatan (i dag Universitetsgatan), mittemot Porthania. I förvaltningsbyggnadens källarvåning (K3) byggdes lokaler med högre takhöjd för universitetsmuseets utställning. I början av 1970-talet skickades fundationsbrevet till London för restaurering. Då fattades beslut om att permanent ta bort handlingen från silverskrinet och rama in den. Tio år senare stod fundationsbrevet framme i museets basutställning.
Även de stora kejsarporträtten som anskaffats på 1800-talet fann sin plats i museet, tillsammans med universitetets många skatter, gamla forskningsapparater och observationsinstrument. Inledningsvis var universitetets museum öppet för beställda rundvandringar för grupper, men från 1990-talets början var museet öppet för allmänheten under invigningskarnevaldagen i läsårets början. När museet flyttade till byggnaden Arppeanum på Snellmansgatan år 2003 blev det möjligt att beundra fundationsbrevet sex dagar i veckan på museets fjärde våning.
Arppeanum och dess utställning stängdes för publiken våren 2014. Året därpå ställdes fundationsbrevet ut på hedersplats i universitetets huvudbyggnad på utställningen Tankens kraft, som skildrade universitetets skeden. Då fattades beslut om att ta bort de gamla ramarna och det gamla skyddspappet och ersätta dem med nya, bättre material. Utställningen stängdes i slutet av år 2020, men handlingen kommer snart att åter ställas ut för allmänheten på ett nytt ställe.
Detta föremål kommer att ställas fram på vårt museums nya kärnutställning, som öppnas hösten 2023 i Helsingfors universitets huvudbyggnad.
Pia Vuorikoski, utställningschef
Översättning: Acolad Finland Oy
Källor och litteratur
Pekka T. Heikura. Pergamentti oli keskiajan paperi. Kemia 1/2012.
”Rehtori K. R. Brotheruksen haastattelu”. Kansan kuvalehti 13.2.1931.
Mirkka Lappalainen. Pohjolan leijona. Kustaa II Aadolf ja Suomi 1611-1632. Helsingfors, 2014.
Ivar A. Heikel. Helsingin yliopisto 1640-1940. Helsingfors, 1940.