En studentoveralls historia

Det är augusti och nyintagna högskolestudenter och deras overallklädda tutorer börjar dyka upp i gatubilden. Jag skänkte min egen ämnesföreningsoverall till universitetsmuseet 2015 för att visas i den nya huvudutställningen. Den hade jag ju inte behövt på flera år, och alltid i samband med flyttningar funderade jag om jag skulle skänka bort eller spara den. Som tur är sparade jag overallen, kanske med tanke på en eventuell renovering eller ett målningsprojekt som sedan aldrig blev av. Det handlar om en overall som lanserades i november 1990 av Rupla ry, ämnesföreningen för studenter i ryska och rysk litteratur samt slavisk filologi. Overallen visades i utställningen Tankens kraft fram till augusti 2018.

En overall till ruplamedlemmarna – äntligen!

Att skaffa overall var ingen alldeles enkel uppgift. Två driftiga ryska studenter som påbörjat sina studier 1987 tog tag i saken efter att ha ”genomlidit valborg tre gånger i HUS tråkiga overall”. De inledde projektet med att djärvt tåga in på stora företags huvudkontor för att gå och tala med dem som bestämmer över pengakranarna. Oftast fick studenterna bara ett telefonnummer i handen. Den beräknade kostnaden för en beställning av 40 stycken overaller var 10 000–12 000 mark, vilket kändes som en omöjlighet eftersom listan med beställare i mars 1990 bestod av exakt två namn. Anskaffningsprojektet gick dock framåt, och i maj var beställarna redan tretton stycken. Gemene man inom Rupla hade en i det närmaste skeptisk om inte rentav syrlig inställning till projektet.

Hösten kom, och overallkommittén satte sin tilltro till gulnäbbarna. Det var det värt, för snart hade man samlat in 26 namn på beställarlistan! Dessutom hittade man en billigare leverantör, så kostnadsförslaget halverades. Slutligen blev det Neste Oy, Finpap och Venäjän kielen edistämissäätiö som gick in som sponsorer. Plötsligt räckte pengarna till, särskilt som beställningen dessutom gjordes för 30 studenter. Före den slutgiltiga beställningen återstod dock ett problem: vem skulle rita en bild som dög till att tryckas på overallryggen? Temat för bilden – hammaren och skäran – hade bestämts på overallkommitténs planeringsmöte, men ingen av Ruplamedlemmarna ansåg sig ha tillräcklig kompetens för att producera en sådan. Då kom en av styrelsemedlemmarna till undsättning och vände sig till en före detta pojkvän som jobbade på reklambyrå. Han skapade den önskade bilden med kontorets utrustning, dessutom utan ersättning.

Symboler som hänvisar till Sovjetunionen, en hammare och en spira som stiliserats som ett frågetecken samt text tryckta på ett rött, lite skrynkligt klädesplagg.
Rupla ry:s overaller införskaffades i november 1990, varvid 26 studenter i slaviska språk beställde en. Man lät en reklambyrå göra en logotyp till baksidan utifrån overallkommitténs idé. En detalj på overallen. Foto: Helsingfors universitetsmuseum/Salme Vanhanen.

Fortsätt läsa ”En studentoveralls historia”

Gasmasker och asbest

Till höger på bilden finns en gasmask av militärgrönt gummi. Ögonöppningarna pekar mot fotografen. Till vänster om masken ligger en filterpatron i en mörkare grön färg. I bildens nederkant finns en måttskala.
En folkgasmask från 1930-talets slut som finns i Helsingfors universitetsmuseums samlingar. Gasmasken kommer från Institutionen för farmakologi vid Helsingfors universitet. Foto: Helsingfors universitetsmuseum.

I Helsingfors universitetsmuseums samlingar finns åtta gasmasker, varav sju är skyddsmasker från 1930-talet avsedda för civilbefolkningen. Museet har fått maskerna till sina samlingar från sjukhus och institutioner vid Helsingfors universitet. Dessutom ingår en gasmask för hästar i samlingarna. Den dateras till 1930- eller 1940-talet och är av okänt ursprung.

År 2015 planerade vi ställa ut en av gasmaskerna för civilt bruk i vår nya huvudutställning Tankens kraft. Vi fick dock ändra oss i sista stund eftersom vi fick nys om att det kan finnas asbest i filtren till gamla gasmasker.

Våren 2020 bestämde vi oss för att ta reda på om asbestmisstanken stämmer. I detta blogginlägg berättar vi hur vi utredde saken och vad resultatet blev.

Fortsätt läsa ”Gasmasker och asbest”

Läkarinstrument från 200 år tillbaka

En äldre herre blickar allvarligt från målningen, vänd en aning åt vänster. Under en mörk rock skymtar en vit skjorta med hög krage. Ett utmärkelsetecken från Sankt Annas orden i ett rött band runt halsen och Sankt Vladimirs kors på bröstet vittnar om kejsarens uppskattning. Det grå håret är bakåtkammat. På duken finns professor Johan Agapetus Törngren (1772–1859) förevigad. Som månadens föremål presenterar vi en instrumentbörs som tillhört honom.

Ett porträtt av Johan Agapetus Törngren.
Johan Erik Linds porträtt av Johan Agapetus Törngren, eventuellt från 1832. Foto: Pia Vuorikoski/Helsingfors universitetsmuseum.

Fortsätt läsa ”Läkarinstrument från 200 år tillbaka”

Florafesten, en skiss för Eero Järnefelts väggmålning

Det är maj. Trädens vårgröna grenar ramar in scenen i parken. Stämningen är spänd, de vuxna och barnen koncentrerade. En mörkklädd man, Fredrik Cygnaeus, ska precis kliva ner från talarpodiet, och lyssnarna följer honom med sina blickar. Pastellkritornas klara färger får luften att flimra.

Eero Järnefelts pastellverk föreställer människor i parken. Cygnaeus står på höger sida av bilden. Åhörarna står i mitten och till vänster. I bakgrunden finns björkar.
Eero Järnefelt: En skiss för Florafesten, odaterad, pastell på papper, 83 cm × 73 cm, Helsingfors universitet. Foto: Helsingfors universitetsmuseum/Timo Huvilinna.

Fortsätt läsa ”Florafesten, en skiss för Eero Järnefelts väggmålning”

Tekla Hultin, en karaktär i händelsernas centrum

Denna gång presenterar vi ett fint föremål som vi fick till våra samlingar först för några veckor sedan – och dess ursprungliga ägare. Det handlar om en lagerkrans som Tekla Hultin använde vid sin promotion till filosofie magister den 31 maj 1894. Trots att några av bladen har brutna spetsar och den gröna sidenrosetten är en aning skrynklig är kransen i utmärkt skick. Man kan nästan känna en lätt örtdoft när man ser kransen vila på sin bädd av silkespapper.

Tekla Hultins lagerkrans. Bild: Helsingfors universitetsmuseum, Timo Huvilinna.

Fortsätt läsa ”Tekla Hultin, en karaktär i händelsernas centrum”

Fröken Ur på Observatoriet

På väggen i korridoren som leder till Helsingfors observatoriums föreläsningssal, Argelandersalen, hänger ett fint, gammalt och fortfarande fungerande precisionspendelur. Tidigare stod denna klocka av märket Normal Zeit i entréhallen, och förr i tiden fungerade den lite som en Fröken Ur; stadsborna kunde kika in på Observatoriet och kontrollera den officiella tiden från uret. Snart ska visarna flyttas igen, då vi övergår till sommartid. På Helsingfors observatorium finns det klockor så det räcker. Vi har många kronometrar, d.v.s. precisionsur, den äldsta från 1700-talet. Vad gör de på Observatoriet?

Ett högt och smalt väggur av trä, med en urtavla bakom glas och en glasdörr, genom vilken man kan se klockans pendlar.
Ett ur av märket Normal Zeit på Observatoriet. Bild: Helsingfors universitetsmuseum/Timo Huvilinna 2013.

Fortsätt läsa ”Fröken Ur på Observatoriet”

”Knuffa inte min docent”

Universitetsmuseet har många skyltar och banderoller från demonstrationer i sina samlingar. Bland dessa finns en 30 år gammal, en aning medfaren pappskylt som satts fast på en träkäpp med häftapparat. Texten ”Älä töni mun dosenttiani” (”Knuffa inte min docent”) är skriven med svart tuschpenna.

En demonstrationsskylt från de första månaderna av 1990. Foto: Helsingfors universitetsmuseum.

Fortsätt läsa ””Knuffa inte min docent””

Onni var en kvinna!

Helsingfors universitets Ritsal har en samling fina teckningar, vars upphovsmän ibland är okända. Många teckningar är otydligt signerade eller saknar signatur. Ibland kan anteckningarna på pappret leda in på fel spår.

Jag gjorde ett register över teckningarna i vår databas och använde internet för att ta reda på vilka upphovsmännen kunde vara. På tur stod en skickligt utförd teckning, Porträtt av ung kvinna, där en kvinna i rutig blus med håret uppsatt i knut är avbildad i profil, lite snett nerifrån. I nedre hörnet av pappret står det ”Onni Bäckström”. I övre hörnet står det ”F.A. April 93”. Utifrån dessa anteckningar tog jag för givet att konstnären var en manlig student vid namn Onni Bäckström. Arbetet var godkänt av läraren vid Ritsalen, Fredrik Ahlstedt, vars signatur finns i övre hörnet.

 

En ritning av en ung kvinna i profil. Hon har en rutig blus och håret i knut. Halvfigurporträtt.
Onni Bäckströms teckning Porträtt av ung kvinna, 1893. Helsingfors universitets konstsamlingar. Bild: Helsingfors universitetsmuseum / Pia Vuorikoski.

Fortsätt läsa ”Onni var en kvinna!”

Gåvor från läkarstuderande

Den här gången presenterar vi två föremål som gjorts av läkarstuderande; en tehuva och en väggbonad. Båda är från förlossningsavdelningen vid Allmänna sjukhuset i Helsingfors, där läkarkandidaterna fick sin praktiska erfarenhet om förlossningar från och med 1833. Ett eget sjukhus för förlossningar, vård av kvinnosjukdomar och praktisk gynekologiundervisning fick man först 1934 efter att Kvinnokliniken färdigställdes.

Blå tehuva med bilden av ett foster på ena sidan.
Tehuvan är från 1928. Bild: Helsingfors universitetsmuseum / Henna Sinisalo.

Fortsätt läsa ”Gåvor från läkarstuderande”

Stickat salongsmode

I universitetsmuseets slöjdvetenskapssamling finns många fina ateljésydda aftonklänningar, men en av dem är lite mer speciell: för ovanlighetens skull är den stickad. Till helheten hör en aftonklänning, en stickad jacka, sjal och aftonskor som färgats i samma färg som klänningen. Vad kan helhetens historia och bakgrund vara? Detta har docent Ritva Koskennurmi-Sivonen forskat i, och hennes publikationer har använts som källmaterial för den här texten.

Aftonklänning

En röd, lång klänning med röda högklackade skorna.
Bild: Anna Luhtala; Ritva Koskennurmi-Sivonen.

Fortsätt läsa ”Stickat salongsmode”