Juni är en tid då det råder livlig aktivitet bland älgarna i den finländska naturen. En viss älg stannar dock alltjämt på sin plats i Främre Tölö i Helsingfors. Denna gång är månadens föremål något som är välbekant för många: skulpturen Älg som står stolt invid entrén till Naturhistoriska museet. Skulptören Jussi Mäntynens (1886–1978) realistiska verk med en hornprydd älgtjur ingår i Helsingfors universitets konstsamling.
Yrkesinstitutet Stadin ammattiopisto donerade nio moulage, dvs. vaxavgjutningar, till Helsingfors universitetsmuseum 2013. Till en början visste man ingenting om föremålens bakgrund, men etiketterna och signeringarna antydde att de hade tillverkats av syster Hippolyta och att de var från Köln i Tyskland. De här små brottstyckena av information möjliggjorde att ett detektivarbete kunde inledas, och den här bloggtexten handlar om vad vi kom fram till.
Helsingfors universitetsmuseum önskar glad påsk! Som månadens föremål i april presenterar vi ett över hundra år gammalt rött påskägg. Ägget har tillhört läkaren Eero Loimaranta, och enligt traditionen som följt föremålet fick han det som gåva under första världskriget. Gåvogivaren sägs ha varit Maria, storfurstinna i det ryska kejserliga hovet. Det tio centimeter höga ägget är tillverkat av porslin. Skalet har hål i toppen och botten, kanske för att ägget ska kunna hängas i ett snöre. Den släta porslinsytan pryds av de kyrilliska bokstäverna X och B, det vill säga H och V översatta till det latinska alfabetet. Ägget hamnade på universitetsmuseet som en del av det tidigare Medicinhistoriska museets samlingar.
Det röda påskägget härstammar från tiden för första världskriget. Foto: Helsingfors universitetsmuseum / Katariina Pehkonen. Fortsätt läsa ”Läkaren och storfurstinnans påskägg”
Metern är ett mått som passar till det mesta. Längden på en gädda kan vara en meter, medan längden på Finland är över en miljon meter – och en meter i kubik rymmer tusen liter. Tusen liter vatten väger ett ton. Enkelt! Att utveckla ett så här enkelt system och ta det i användning måste ha varit hur lätt som helst för dem som uppfann det. Eller var det verkligen det?
Som månadens föremål i februari presenterar vi målningen ”12 ögonläkare” av konstnären Hugo Backmansson från Helsingfors universitets porträttsamling Galleria Academica. Verket hänger på Kliniken för ögonsjukdomar. Ögonkliniken på Mejlans sjukhusområde hade från början sin verksamhet i anslutning till universitetet, men övergick år 1958 Helsingfors universitets centralsjukhus och år 2000 till HUS. Klinikens historiska samlingar inventerades i fjol av universitetsmuseet och HUS museikommitté, och föremålen fördelades i samarbete mellan dessa två.
Denna oljemålning från 1923, också känd under namnet Ögonläkarnas möte, föreställer en grupp med tolv ögonläkare som har samlats vid ett grönt bord. En del av dem verkar föra en livlig diskussion, en del är insjunkna i sina tankar. Backmansson har gett varje individ sin egen karaktär, men även gruppdynamiken har en stor betydelse för verket.
Denna gång utgörs månadens föremål av en intressant fotodonation som universitetsmuseet nyligen fått. De flesta av fotona föreställer Hämäläis-Osakuntas (Tavastlands nation) verksamhet 1929 och 1930. Det som gör donationen särskilt värdefull är att fotonas ursprungliga ägare, Moira Lindfors född Tuomikoski, tidigare Hormi (1908̶–1979), skrivit på de flesta av dem var och när de är tagna, och på många av dem även namnen på personerna.
Fotona har donerats av ett i Berlin bosatt barnbarn till Irja Tuomikoski, kallad Moira, som tog studenten i Hämeenlinnan yhteiskoulu och kom till Helsingfors universitet för att studera juridik hösten 1928. Hon gick med i Hämäläis-Osakunta, som i början av 1920-talet var en sammanslutning av närmare tusen studenter. År 1930 tillhörde rentav en fjärdedel av studentkårens alla medlemmar denna nation.
Jag hittade fotona med anknytning till Hämäläis-Osakunta när jag åkte för att titta på en stor samling fotografier som skickats till Vanda stadsmuseum. Jag skulle försöka identifiera personer som kunde ha koppling till Katrinebergs gård i Vanda som jag höll på att undersöka. När jag bläddrade bland fotona insåg jag att det fanns sällsynta foton av studentlivet bland dem.
Jag hittade 31 fotografier som ägaren på min begäran donerade till universitetsmuseets samling. Det fanns ett stort antal foton från 1929: av tåget på Snellmansdagen, en bobollsturnering mellan nationerna, utflykter med studenter från Hämäläis-Osakunta, Floradagen och enskilda nationsmedlemmar. Jag blev särskilt nyfiken på ett foto med manliga studenter med mörka studentmössor och två kvinnliga studenter med vita mössor på huvudet framför en båt. Eftersom jag tidigare besökt universitetsmuseet i Tartu kunde jag identifiera de mörkare mössorna som estniska.
Fortsätt läsa ”Foton av Hämäläis-Osakuntas relationer med Estland”
Återupplivningsdockan Anne vilar i museets föremålsmagasin skyddad mot damm i museala svepningar. Anne föreställer en vacker ung kvinna med gyllenblont hår och en blåvit träningsdräkt. Ögonen är slutna och läpparna en aning isär. Dockan, transportlådan och övrig utrustning för övning av återupplivning donerades till Universitetsmuseet av Pitkäniemi sjukhus museikommitté 2012. Pitkäniemi är Finlands fjärde äldsta psykiatriska sjukhus och fortfarande i drift.
Dockan Resusci Anne med det rätt realistiska utseendet används vid övning av hjärt-lungräddning. Dockan har utvecklats av norrmännen Åsmund Lærdal och Björn Lind och österrikaren Peter Safar. Dockan introducerades 1961 vid kongressen First International Symposium on Resuscitation i Stavanger i Norge. Sina ansiktsdrag hade dockan fått av en gipsavgjutning som var välkänd i Europa, l’Inconnue de la Seine, ”den okända från Seine”.
En gyllene ring vilar på en lila sammetskudde i ett läderetui. Mot den blå emaljbakgrunden i ringens klack glänser en gyllene byggnad med en gyllene lyra ovanför. Byggnaden är idag känd som Gamla studenthuset, men när ringen smiddes hade även byggnaden nyss blivit färdigbyggd. Det var någonting nytt och unikt i Finland – ett hus för fosterlandets hopp!
Fortsätt läsa ”Minnesring för Gamla studenthuset – en present från fosterlandets hopp”
När jag och mina arbetskamrater besökte Helsingfors universitets lantbruksmuseum vintern 2012 hänfördes jag av museets omfattande samling av djurskulpturer, som stod i ett sidorum på första våningen. Lantbruksmuseets intendent skulle gå i pension, och museet hade precis tagits över av Helsingfors universitetsmuseum. Anton Ravander-Rauas (1890 ̶ 1972, fram till 1936 Ravander) skulpturer av husdjur var grupperade enligt art på rummets hyllor, och hans reliefer hängde på väggarna. Det fanns kor, tjurar, hästar, grisar, hundar, får och flera andra djur. Senare, när vi funderade på vilken utställning som skulle bli den sista tillfälliga utställningen i Universitetsmuseets Arppeanum-byggnad, föreslog jag denna samling. Skulpturerna hade varit mestadels gömda för publiken redan i åratal, trots att de var charmerande porträtt av finländska djurpersonligheter.
Ett nytt läsår vid universitetet har återigen börjat. För att fira det presenterar vi denna gång i vår blogg Månadens föremål universitetets spiror i silver.
