Bakgrund och syfte
Ett av den finländska grundskolans fundamentala syften är och har länge varit att såväl motarbeta ojämlikhet och marginalisering, som förespråka ekonomisk, social och regional jämlikhet. Strävan efter jämlikhet är något som ska genomsyra hela skolans verksamhet, och utöver att främja jämlika förhållanden inom den enskilda skolan har lärarna i dagens skolor också som uppgift att främja en s.k. jämlikhetsfostran, vilket kan förstås som ett ansvar att stödja varje elev i att utvecklas till en god världsmedborgare som har såväl förmågan att känna igen ojämlikhet, som en vilja att också själv sträva efter positiva förändringar för en mer jämlik omvärld. Dessa kunskaper kan konstateras vara av stor betydelse i en värld som under de senaste åren har bevisats präglas av ingrodda ojämlikheter och samtida rasism i betydligt högre grad än vad vi tidigare har insett.
Det övergripande jämlikhetssyftet må vara något som ska implementeras i grundskolan som helhet, men arbetet kring just jämlikhetfostran tenderar ändå att falla på den enskilda läraren och dennas undervisning, vilket p.g.a. lärarens stora autonomi också innebär att jämlikhetsfostran i praktiken kan ta sig uttryck på många olika sätt. Forskning visar att etnisk segregering och problematiska verksamhetskulturer fortfarande är en del av de finländska skolorna och att allt mer kulturellt heterogena klassrum väcker oro bland lärare på fältet, som uttrycker önskemål om högre kulturella kompetenser för att kunna ”hantera mångfalden”. Den här studien har således utgått ifrån ett antagande om att lärares personliga förståelse av såväl begreppet mångfald som skolans jämlikhetsuppgift har en inverkan på de egna förusättningarna att arbeta kring jämlikhetsfostran, och därför har studiens syfte varit att få en inblick i hurdana förståelser kring dessa teman som förekommer bland finländska lärare.
Genomförande och resultat
Studiens forskningsmaterial samlades in genom kvalitativa intervjuer med ett antal lärare som arbetar inom olika finländska skolor, och de transkriberade intervjuerna analyserades sedan med hjälp av en kritisk diskursanalys.
Resultaten påvisade bland annat att synen på mångfald var tudelad – en del lärare förstod mångfald som något som inbegriper alla elever, medan andra instinktivt förstod mångfald som utländskt eller icke-finländskt, vilket i praktiken syftade på invandrarelever. Synen på vad skolans jämlikhetsuppgift egentligen innefattar visade sig också variera, och det kunde konstateras att lärarnas förståelse av mångfald också hade en viss inverkan på förståelsen av jämlikhet. De lärare som såg mångfald som ett bredare begrepp ansåg exempelvis att jämlikhet uppnås genom individualisering och differentiering, medan de som såg mångfald som icke-finländskt ansåg att jämlikhet handlar om att tolerera den avvikande mångfalden och att på olika sätt anpassa den till den finländska normen.
Slutsatser
Sammanfattningsvis kan det konstateras att det fortfarande finns ett behov av heltäckande fortbildning för samtliga lärare på fältet, eftersom okunskap och etnocentriska tankesätt sätter hinder för arbetet kring jämlikhet och jämlikhetsfostran, trots lärarnas goda avsikter. Lärare som inte har tillräckligt uppdaterade kunskaper och kritiska tankesätt får heller inte tillräckligt med stöd från läroplanen, vilket innebär att läroplanens utveckling mot ett mer kritiskt och antirasistiskt håll är av liten nytta så länge lärarna som förväntas följa dess riktlinjer inte har tillräckliga redskap för tolka dem.
Maria Vikström
Pro gradu: Lärares syn på mångfald och skolans jämlikhetsuppgift – En diskursanalytisk studie om förutsättningar för jämlikhetsfostran i lågstadiet